Så less

Jag är så less på min panikångest. Jag är less på min fobi. Jag är less på att jag tänker tankar som skrämmer mig. Jag är less på rädslan att svimma. Jag är också less på att jag är rädd för att mina tankar ska få mig att svimma. Och jag är less på att jag får panik av när något händer med kroppen. Det händer ofta att en skrämmande tanke passerar i huvudet på mig och så måste jag ta mig samman och tänka på något annat.

All denna rädsla som genomsyrar mina dagar, dränerar mig på energi. Och ingen fattar heller hur rädd jag är och att rädslan inte går att påverka med logik. Om den hade gjort det så vore jag inte rädd. Jag har hög logisk förmåga. Men den är inte värd ett skit.

Jag upplever att många försöker tjata på mig med en massa fakta om ditten och datten. Det hjälper inte ett skit. Ingen förstår mig liksom.

Psykiskt känner jag mig som ett vrak. Så skör.

 

[corzette]

Hur kan du bli hjälpt ? Vad anser du att du behöver ?

Och nej ingen KAN förstå dej, hade alla blivit förstådda hade vi inte haft psykisk ohälsa, då hade alla levt "happy ever after".

Tvivlar på att folk tjatar på dej, men eftersom du är den enda som själv kan ta tag i ditt mående är det enda folk kan göra - ge dej råd eller ideer. Men då kommer vi till signatur "Jag vill inte ha råd jag inte bett om."

Hur hjälper man någon som inte vill bli hjälpt ?

 

[Wille]

Hur kan du bli hjälpt ? Vad anser du att du behöver ?

Och nej ingen KAN förstå dej, hade alla blivit förstådda hade vi inte haft psykisk ohälsa, då hade alla levt "happy ever after".

Tvivlar på att folk tjatar på dej, men eftersom du är den enda som själv kan ta tag i ditt mående är det enda folk kan göra - ge dej råd eller ideer. Men då kommer vi till signatur "Jag vill inte ha råd jag inte bett om."

Hur hjälper man någon som inte vill bli hjälpt ?

Ett problem är att råden inte passar mig. De är bara så fel. De utgår inte från mina behov. Och jag upplever att ingen förstår mig när alla råd är så fel hela tiden.

Jag vet inte vad jag skulle behöva. Jag har inte provat alla terapier som finns. Men klart är att amatörer på ett forum inte kan ge mig vad jag behöver. Tror man det är man fruktansvärt naiv.

Och jo, jag vill bli hjälpt. Av proffs! Inte kreti och pleti.

 

[corzette]

Ett problem är att råden inte passar mig. De är bara så fel. De utgår inte från mina behov. Och jag upplever att ingen förstår mig när alla råd är så fel hela tiden.

Jag vet inte vad jag skulle behöva. Jag har inte provat alla terapier som finns. Men klart är att amatörer på ett forum inte kan ge mig vad jag behöver. Tror man det är man fruktansvärt naiv.

Och jo, jag vill bli hjälpt. Av proffs! Inte kreti och pleti.

Då är steg ETT ... Ta hjälp av proffs. Om så bara i en app...

 

[Wille]

Då är steg ETT ... Ta hjälp av proffs. Om så bara i en app...

Really?

Det var en lustig kommentar till en som bara vart i psykiatrin i så gott som hela sitt liv. Och jag har nyligen börjat med en ny psykolog. Och innan denna gick jag hos en annan psykolog. Och innan dess.... ja, du fattar säkert.

Jag kan faktiskt inte göra så mycket mer än jag gör. Jag har alltid gått all in i den terapi jag fått, men det har inte hjälpt.

Bara den kommentaren visar ju hur lite insikt folk på ett forum har i min problematik och vad som redan görs.

 

[karamelldrottningen]

Förstår du är helt slut. Ångest tar verkligen på krafterna

 

[karamelldrottningen]

Fattar inte hur vissa saker kan ta emot så mycket. Jag har försökt i över ett halvår ta mig till en psykolog. Jag har gått innan till en person men känner att sist gången gav det knappt något alls så tänkte hitta någon annan för nya ögon eller vad man nu ska säga. Men det tar emot så enormt mycket. Fattar inte det Speciellt sen min pappa gick bort. Har inte kunnat prata om det knappt. Orkar liksom inte ens börja

 

[Wille]

Fattar inte hur vissa saker kan ta emot så mycket. Jag har försökt i över ett halvår ta mig till en psykolog. Jag har gått innan till en person men känner att sist gången gav det knappt något alls så tänkte hitta någon annan för nya ögon eller vad man nu ska säga. Men det tar emot så enormt mycket. Fattar inte det Speciellt sen min pappa gick bort. Har inte kunnat prata om det knappt. Orkar liksom inte ens börja

Det kan ju vara rätt jobbigt att gå till psykolog. Så inte konstigt om det tar emot.

 

[Hippocampus]

Fattar inte hur vissa saker kan ta emot så mycket. Jag har försökt i över ett halvår ta mig till en psykolog. Jag har gått innan till en person men känner att sist gången gav det knappt något alls så tänkte hitta någon annan för nya ögon eller vad man nu ska säga. Men det tar emot så enormt mycket. Fattar inte det Speciellt sen min pappa gick bort. Har inte kunnat prata om det knappt. Orkar liksom inte ens börja

Jag fick lära mig mycket att uppfostra hjärnan. Och har man inte gjort det så kan den komma att börja påstå saker som inte stämmer eller berätta att det är jobbigt att gå till tex psykolog. Hjärnan är mycket påhittig, ångesten också. Den vet precis hur den ska agera för att få de svar den vill ha. Och då hamnar man där, och så undrar man hur det gick till.
Min hjärna berättade ofta för mig inför mina hypnoser att ”du kan inte gå, du har ångest”. När jag inte agerade på det längre, så fixade den så jag blev fysiskt sjuk. Terapeuten sa alltid ”kom oavsett skicket du är i”. För hon visste vad hjärnan kunde och försökte.

Så inte konstigt att du inte kommer till skott.

 

[Noxos]

Jag ville nog bara säga att jag förstår att du blir less, och att det är helt okej att säga det!
Men jag tror ändå att det kommer finnas en väg ur detta för dig också. Kanske inte idag, eller imorgon. Men det kommer.