Ryttarutveckling

[321321321]

Hejsan! Jag är lite nyfiken på hur länge ni har ridit och hur långt ni har kommit (hur högt har ni tävlat om ni tävlar eller om ni bara tränar).
Hur har eran ryttarutveckling sett ut egentligen? Hur länge gick ni på ridskola, när blev ni medryttare för första gången osv.

Bara kul att veta! (:

 

[Karoliten]

Jag är uppvuxen med hästar. Red på ridskola som barn fram till tioårsåldern red då både på min ”elaka” shettis och ridskolans ponnyer. När jag var tio köpte mina föräldrar en 3-årig d-ponny till mig. Min mamma såg till att jag fick träna för både dressyr tränare och hopptränare och även sedan som 14-15 åring i fälttävlan. Tävlade o h tränade mycket. Min ponny och jag hann tävla tom LA dressyr , msv hoppning och lätt fältävlan. Under dessa år red jag ibland andras ponnyer och red även ungdomslag på andras stora hästar och tävlade en del i avdelningsridning. Det var många roliga år och jag utvecklade nog en stor mångsidighet.
Som 17 åring övergick jag helt till stor häst. Pressen ( min egen mestadels), ”fel” tränare gjorde övergången lite svår för mig. Alltid velat mkt och även haft lätt för att bli nervös.Så efter några år var det inte roligt. Bestämde mig för att istället göra allt skoj istället och köpte in en underbar läromästare som jag hade skoj med. Sen jobbade jag med hästar och utvecklade speciellt hoppningen mer. Min läromästare pensionerades efter ett par år och jag köpte ett mindre sto. Hon var för svår för tidigare äg men vi två hade jättekul ihop och tävlandet gick bra. Dock gick min ekonomi tungt ett par år så jag fick lägga tävlandet åt sidan. Samtidigt red jag andras hästar , pluggade och till slut var nog hela jah väldigt slut. Behöll mitt fina lilla sto och red mest hemma. Men så fick jag jobb på flyinge, red in min egen uppfödning. De åren på flyinge blev ett lyft rent ekonomisk och i samma veva träffade jag mitt livs kärlek som hade galopphästar.
Jag lärde mig rida galopp och många av mina spärrar jag haft inom mig släppte. Idag tio år senare är jag en mycket coolare ryttare. I många år har jag också tränat mental träning och det har hjälpt mig mycket. De senaste tio åren är inte då jag tävlat som mest och som högst men min inställning har utvecklats till mycket lugnare och jag njuter mer idag. Våra barn är större nu och förra året köpte jag mig en galopphäst i julklapp. Tanken va att ta ut amatörlicens och prova tävla i galopp och jag klarade fystestet men pandemin satte stopp för min satsning. Så jag hoppas det ska gå vägen 2021. Jag hoppas även komma ut på tävling med mitt halvblod.I alla år har jag fött upp lite hästar och ridet unghästar . Det ät också väldigt kul och utvecklande.

 

[321321321]

Jag är uppvuxen med hästar. Red på ridskola som barn fram till tioårsåldern red då både på min ”elaka” shettis och ridskolans ponnyer. När jag var tio köpte mina föräldrar en 3-årig d-ponny till mig. Min mamma såg till att jag fick träna för både dressyr tränare och hopptränare och även sedan som 14-15 åring i fälttävlan. Tävlade o h tränade mycket. Min ponny och jag hann tävla tom LA dressyr , msv hoppning och lätt fältävlan. Under dessa år red jag ibland andras ponnyer och red även ungdomslag på andras stora hästar och tävlade en del i avdelningsridning. Det var många roliga år och jag utvecklade nog en stor mångsidighet.
Som 17 åring övergick jag helt till stor häst. Pressen ( min egen mestadels), ”fel” tränare gjorde övergången lite svår för mig. Alltid velat mkt och även haft lätt för att bli nervös.Så efter några år var det inte roligt. Bestämde mig för att istället göra allt skoj istället och köpte in en underbar läromästare som jag hade skoj med. Sen jobbade jag med hästar och utvecklade speciellt hoppningen mer. Min läromästare pensionerades efter ett par år och jag köpte ett mindre sto. Hon var för svår för tidigare äg men vi två hade jättekul ihop och tävlandet gick bra. Dock gick min ekonomi tungt ett par år så jag fick lägga tävlandet åt sidan. Samtidigt red jag andras hästar , pluggade och till slut var nog hela jah väldigt slut. Behöll mitt fina lilla sto och red mest hemma. Men så fick jag jobb på flyinge, red in min egen uppfödning. De åren på flyinge blev ett lyft rent ekonomisk och i samma veva träffade jag mitt livs kärlek som hade galopphästar.
Jag lärde mig rida galopp och många av mina spärrar jag haft inom mig släppte. Idag tio år senare är jag en mycket coolare ryttare. I många år har jag också tränat mental träning och det har hjälpt mig mycket. De senaste tio åren är inte då jag tävlat som mest och som högst men min inställning har utvecklats till mycket lugnare och jag njuter mer idag. Våra barn är större nu och förra året köpte jag mig en galopphäst i julklapp. Tanken va att ta ut amatörlicens och prova tävla i galopp och jag klarade fystestet men pandemin satte stopp för min satsning. Så jag hoppas det ska gå vägen 2021. Jag hoppas även komma ut på tävling med mitt halvblod.I alla år har jag fött upp lite hästar och ridet unghästar . Det ät också väldigt kul och utvecklande.

Wow, vilken historia!

 

[Karoliten]

Wow, vilken historia!

Jag fyllde 40 i år så man hinner mkt när man haft hästar kring sig hela livet

 

[Astrid1]

Hejsan! Jag är lite nyfiken på hur länge ni har ridit och hur långt ni har kommit (hur högt har ni tävlat om ni tävlar eller om ni bara tränar).
Hur har eran ryttarutveckling sett ut egentligen? Hur länge gick ni på ridskola, när blev ni medryttare för första gången osv.

Bara kul att veta! (:

Ridit i princip hela mitt liv.

 

[Astrid1]

Skriver nytt svar då jag av misstag skickade förra efter första meningen och inte lyckas radera det. Varning för jättelångt!
Ridit i princip hela mitt liv. Innan jag kunde gå började jag sitta på mammas storhäst. När jag var fyra fick mamma ta bort sin häst på grund av skada. Jag red då en liten shettis, men det blev inte långvarigt då hästen var för svår för mig och min tvillingsyster. Då hade jag ca ett års uppehåll innan jag fick börja rida min dagisfrökens shetlandsponny. Jag var då ca 5 år. Hästen var busig, men med mammas hjälp och ett par grästyglar fungerade det. Jag red mest ut i skogen och lärde mig rida utan mammas hjälp. Hoppade sådär 30cm och studsade runt lite dressyr. Jag red regelbundet i några år, men när jag började växa ur hästen blev tillfällena färre och färre. Mammas intresse sjönk också allt mer och tillslut red jag ingenting längre. Som 10/11-åring började jag på ridskola. Gruppen var en "JR2" där man ungefär kunde rida utan ledare i alla gångarter. Jag kunde inte ställa hästen, kunde inga skolor och kunde inte skilja på att fatta höger eller vänster galopp - bara fatta någon av dem.
Jag lärde mig fort på ridskolan, läste allt jag kom över och frågade min klasskompis med egen häst om allt mellan himmel och jord. Efter ca ett år (tror jag) fick jag byta till en svårare grupp. Jag hade då också haft en sköthäst privat i ett halvår och bad hästens ägare att få rida ett pass och träna på skolor som den svårare gruppen redan jobbat med. Det fick jag och sedan undrade ägaren om jag inte ville bli medryttare på hästen. Det var klart jag ville det! Ett år efter att jag börjat på ridskolan gick jag alltså i en "JR3" och började lära mig rida hästarna i form kortare stunder samt kunde fatta rätt galopp, ställa och böja samt rida bla skänkelvikning.
Ett år senare gick hela min ridgrupp från "JR3" till "JR4". Då red jag min medryttarhäst i stadig form, tränade lite privat på den och red ridskolehästarna i form. Jag startade en pay and ride på en ridskolehäst och nådde 68% i LC1 vilket jag var otroligt glad över. Bytte också medryttarhäst här till en som krävde lite mer utbildning i dressyren, men var säker i hoppningen. Detta var på hösten.
Under den kommande våren blev jag medryttare på den gamla hästen också och red två häst ridningen på ridskolan över våren och sommaren. Sedan ville den första hästens ägare att den hästen skulle gå i pension och ev. säljas, så jag red återigen bara den andra hästen.
Nu har det gått några månader sedan jag slutade rida den första hästen och jag tränar för tränare på den andra hästen samt har fått kontakt med en tjej där jag rider hennes hopphäst på ca 180cm i mkh och utbildar hennes dotters 7åriga b-ponny-sto. Jag tränar just nu mycket galoppombyten, rider i princip alla hästar i stadig form, kan de vanliga skolorna och hoppar banor på 80cm utan problem. Vill hoppa högre, men har inte fått det då jag mest ridit äldre eller mindre hästar på ridskolan, min medryttarhäst har en gammal frambensskada som gör att han inte får hoppa så högt och jag inte har ridit speciellt länge i det andra stallet. Vill inget hellre än att tävla "riktiga" tävlingar, men har ingen häst som jag får tävla. Planen är Strömsholms Ridgymnasium efter grundskolan. Är nu 13 år, fyller 14 i februari.
Ursäkta långt svar, blir oftast så när jag börjar skriva.

 

[villhöver]

Jag är 32 år, har ridit "hela livet". Uppväxt granne med ett stall och sprang där som väldigt liten och fick rida på de större ponnytjejernas hästar. Började på ridskola när jag var 7 år och slutade på ridskolan efter 6 år. Red vid sidan av ridskolan på ponnyer i stallet "hemma" och när jag var 9 fick jag en liten foderponny. Året efter köpte vi en av ponnyerna i stallet, en 5-årig maxad c-ponny som jag och min storasyster hade varit med och ridit in. Ponnyn var för stor för mig, ung och busig så jag blev lite skraj ett tag. Syrran tyckte jag var mesig och galopperade gärna ifrån oss så ponnyn stack och bockade

Började tävla när jag var 12-13 år nånting och tävlade på lätt nivå, div 2 osv. Med nästa ponny blev det en bromsning i tävlandet då han var mycket speciell och det tog lång tid innan han gick att ha med sig offentligt utan att medföra en säkerhetsrisk för både oss och omgivningen . När vi löst det så tävlade jag upp till nationell FEI på honom innan jag blev för gammal för att tävla ponny.
Efter studenten jobbade jag som hästskötare i ett dressyrstall och var på väg utomlands ett par gånger men blev kvar i Sverige trots allt. Jag gick över på stor häst parallellt med ponnyn när jag var 16 år, då köpte vi ett 4-årigt SWB, och året efter köpte vi ett SWB-föl, så de två hade jag med mig när jag jobbade.

Efter att jag lämnade ponnytiden har jag knappt tävlat faktiskt utan har mest ridit unghästar. Lite småtävlingar och ridit ett par unghästtester men inget tävlande på högre nivå. Haft en period när jag blev rätt rädd för att rida (ironiskt nog när vi "äntligen" köpte en vuxen häst) men det är mycket bättre nu. Gjorde uppehåll från hästägande från våren 2018 men hade foderhäst (och red kompisars hästar) fram till att jag flyttade sommaren 2019. Blev medryttare och hade ett tag 4 olika hästar att rida regelbundet så det blev nästan lite mycket. I våras köpte jag en egen häst igen, unghäst igen, men tanken är väl tävling när han "blir stor". Rider fortfarande ena medryttarhästen (jag köpte min häst av ägaren) och håller igång mig - jag är inte den vassaste ryttaren idag utan lite trubbig och trög liksom, men tekniken finns nånstans därinne - är mest styrkan och orken som är kass

 

[zarmino]

Hejsan! Jag är lite nyfiken på hur länge ni har ridit och hur långt ni har kommit (hur högt har ni tävlat om ni tävlar eller om ni bara tränar).
Hur har eran ryttarutveckling sett ut egentligen? Hur länge gick ni på ridskola, när blev ni medryttare för första gången osv.

Bara kul att veta! (:

Började på ridskola när jag var 6, fortsatte under hela min skoltid inklusive gymnasie då jag red på skoltid då vi hade ridgymnasiet, men red även med på hoppträning och satt med i US-styrelse och var stallvärd och lite sånt. Tävlade på ridskolehäst upp till LA på ponny och storhäst i dressyr, och 100 hoppning, med en del placeringar. Hade min första foder ponny i högstadiet, tävlade LB hopp. Hade min systers häst på foder i gymnasiet, tävlade LA dressyr. Efter gymnasiet blev det hästjobb på två olika ställen, lite dressyrtävling på andra stället med ett par placeringar i LA på en lånad häst. Sedan började jag jobba hos tävlingsryttare i dressyr och fick möjligheten att rida en häst som var utbildad till GP och lärde mig hur mkt som helst, och den ridningen jag lärde mig då hänger med fortfarande. Tävlade min första, och hittills enda, Msv B dressyr på den hästen. Sedan har det varit en hel massa medryttarhästar på de olika ställen jag bott och pluggat sedan dess. För fem år sedan köpte jag min allra första egna häst, som jag tävlade upp till LA dressyr men tränade högre. En gammal hopphäst som tävlat svår hoppning runt om i Europa men aldrig sett ett dressyrstaket, vad jag vet! Nu är han såld till en bekant, och jag jobbar än en gång med hästar, men rider mest ut i skogen, även om jag får leka lite med läromästaren och göra alla roliga saker i skogen som piaff och sånt

 

[prinsessfeminist]

Jag minns inte exakt när jag red första gången. Min mamma var ridlärare men jag red inte lektion för henne, utan bara sporadiskt. Det riktiga hästlivet började när jag fick gå på ridskola någon gång på mellanstadiet.

Hela min ungdomstid så red jag min egen c-ponny som var inhyst i ett privatstall där man födde upp ett par swb-föl varje år och ibland någon welshponny.

Under mina ponnyår fick jag förtroendet från tanten som ägde stallet att hantera och rida in och träna hennes unghästar som senare såldes vid 4-5 års ålder.

Jag är därmed ingen tävlingsryttare utan lärde mig rida på ridskola och lärde mig att hantera unghästar med hjälp av uppfödaren. Tilläggas bör nog att jag alltid studerat mycket och jag läste allt jag kom över om hästar, hästutbildning, foder... ja, all facklitteratur man kan tänka sig. Sedan testade jag i praktiken.

Jag har fött upp ett föl själv och haft en b- ponny som jag red in och en äldre hopphäst som jag hade roligt och tränade med. Jag tävlade dock inte, det vågade jag inte.

Först nu i vuxen ålder har jag tävlat lite och tränat hoppning och dressyr.

Ironiskt nog så rider jag ponny nu och red storhäst som ung.

 

[prinsessfeminist]

Jag är uppvuxen med hästar. Red på ridskola som barn fram till tioårsåldern red då både på min ”elaka” shettis och ridskolans ponnyer. När jag var tio köpte mina föräldrar en 3-årig d-ponny till mig. Min mamma såg till att jag fick träna för både dressyr tränare och hopptränare och även sedan som 14-15 åring i fälttävlan. Tävlade o h tränade mycket. Min ponny och jag hann tävla tom LA dressyr , msv hoppning och lätt fältävlan. Under dessa år red jag ibland andras ponnyer och red även ungdomslag på andras stora hästar och tävlade en del i avdelningsridning. Det var många roliga år och jag utvecklade nog en stor mångsidighet.
Som 17 åring övergick jag helt till stor häst. Pressen ( min egen mestadels), ”fel” tränare gjorde övergången lite svår för mig. Alltid velat mkt och även haft lätt för att bli nervös.Så efter några år var det inte roligt. Bestämde mig för att istället göra allt skoj istället och köpte in en underbar läromästare som jag hade skoj med. Sen jobbade jag med hästar och utvecklade speciellt hoppningen mer. Min läromästare pensionerades efter ett par år och jag köpte ett mindre sto. Hon var för svår för tidigare äg men vi två hade jättekul ihop och tävlandet gick bra. Dock gick min ekonomi tungt ett par år så jag fick lägga tävlandet åt sidan. Samtidigt red jag andras hästar , pluggade och till slut var nog hela jah väldigt slut. Behöll mitt fina lilla sto och red mest hemma. Men så fick jag jobb på flyinge, red in min egen uppfödning. De åren på flyinge blev ett lyft rent ekonomisk och i samma veva träffade jag mitt livs kärlek som hade galopphästar.
Jag lärde mig rida galopp och många av mina spärrar jag haft inom mig släppte. Idag tio år senare är jag en mycket coolare ryttare. I många år har jag också tränat mental träning och det har hjälpt mig mycket. De senaste tio åren är inte då jag tävlat som mest och som högst men min inställning har utvecklats till mycket lugnare och jag njuter mer idag. Våra barn är större nu och förra året köpte jag mig en galopphäst i julklapp. Tanken va att ta ut amatörlicens och prova tävla i galopp och jag klarade fystestet men pandemin satte stopp för min satsning. Så jag hoppas det ska gå vägen 2021. Jag hoppas även komma ut på tävling med mitt halvblod.I alla år har jag fött upp lite hästar och ridet unghästar . Det ät också väldigt kul och utvecklande.

Vad härligt det låter med en galopphäst i julklapp!

Jag har nu ett kommande föl som egen "födelsedagspresent 2021".

 

[Ace]

Jag red på ridskola mellan 8 och 16 års ålder. Det var en dålig ridskola och jag var duktig på att sitta kvar på bockande unghästar så jag fick bara rida dem. Man fick inte hoppa mer än en gång per termin på ridskolan för hästarna kunde skada sig hette det. Det gjorde att hästarna blev helt galna när de såg ett hinder så hoppning handlade mest om att hålla i sig och försöka styra mot hindret.

Mellan 16 och 19 års ålder lämnade jag ridskolan och hjälpte till att utbilda unghästar, mestadels ponnyer, på en gård.

Som 19-åring åkte jag till England och jobbade med hästar ett par månader. Jag fick för första gången testa riktig ridning, både dressyr och hoppning, och hittade en häst som jag tog med hem.

Nu har jag haft min häst 8 år och han har lärt mig mer än jag kunnat ana. Hans problem med lösgjordhet stoppade oss vid Lätt B. Istället upptäckte jag akademisk ridning och växer ifrån tävlingsdelen av ridsporten mer och mer för varje dag. En senskada gör att han bara hoppar pyttehinder men vi gillar ändå att slipa på ridningen som om vi hoppade riktiga hinder.

 

[Andromedae]

Jag började rida på ridskola när jag var fem år. Red sedan en gång i veckan till dess att jag var tretton-fjorton, då jag fick rida två gånger. Red fram till dess att jag var sexton, då jag hade ett uppehåll till dess att jag var 18 och hade medryttarhästar i dryga två år. Red då 2-3 gånger i veckan.

Hade ett nytt uppehåll från 20-23, innan jag började rida på ridskola igen. Vid 26 så köpte jag min första egna häst. STOR omställning. Det är först med egen häst som jag kände att jag började förstå ridning mer "på riktigt" (det var då som jag började träna privat mer regelbundet). Jag har aldrig tävlat annat än klubbtävling, men tog grönt kort förra året för att ha möjlighet att göra det när och om jag känner att jag och hästarna är där.

Nu är jag 28, har två egna hästar och en liten foderponny. Och jag tycker det är så underbart vad de lär mig, både vad det gäller och vad det gäller mig själv. Det är nog det jag egentligen tycker bäst om med hästar - det finns alltid något nytt att lära sig, och det slutar aldrig vara intressant.

 

[lytesout95]

Min mamma köpte sin första häst när jag var 4 år, så honom fick jag åka på och rida med på under min uppväxt. Började på ridskola när jag var 7, red några klubbtävlingar från det jag var 10.

Fick en egen d-ponny när jag var 15, fortsatte att rida i grupp på ridskolan med mestadels privata ekipage och red även hopp- och dressyrträningar för externa tränare. På honom red jag LA/LA och deb ft och det gick ganska bra.

På stor häst har jag tävlat 1,30 på min första stora häst som jag själv utbildat. Min nästa stora häst som jag köpte när jag var 23, red jag in och lejde sedan bort tävlandet i hoppning. Den hästen gick 1,50 int i min ägo och var fantastisk.

På senare år, efter jag fyllt 35 har jag startat msvb dressyr (helt utan framgång, men vi har haft roligt och jag har lärt mig massor. Den har jag också tagit fram själv från lc/lbnivå).