Ryttarkänsla

[true_blue]

Används det ordet fortfarande? Pratade med några vänner häromdan, de förstod vad jag menade, men de (mycket yngre) hade inte alls hört uttrycket förut. Jag tyckte att det känns härligt att börja förstå vad de gamla lärarna menade när de hänvisade till den där mystiska ryttarkänslan som skulle komma med åren.
- Den där som gjorde att de kunde sätta sig på den segaste ridskolemärren och få henne att dansa fram.....

Jag tror att en av de viktiga ingredienserna är taktkänslan , och våga släppa fram , inte bli hängande i tygeln .

Vad sägs om att komma med seriösa inlägg ett slag? Vilka ord använder ni - era lärare idag? mvh/T_B

 

[Pallas_Athena]

Sv: Ryttarkänsla

leva sig in i hästen o glömma allt annat brukar jag göra.

vissa har ryttarkänslan naturligt medans vissa får söka den,andra får den aldrig

 

[eileme]

Sv: Ryttarkänsla

våga släppa fram , inte bli hängande i tygeln, ryttarkänsla är ord som hörs alltför ofta än sålänge

 

[Dreamer]

Sv: Ryttarkänsla

Ord som funkar på mig:
När jag tänker mig hur en tung järnkula ligger löst inne i hästen, och hur jag ska få den att rulla tillbaka lite och ligga still där. Hur den inte får rulla fram mer än korta stunder, hur den absolut inte får rulla snett.
När jag känner hur jag med min sits lyfter hästens rygg framåt uppåt och gör mera manke att klappa på.

Då, när jag lyckas med dessa saker, då har jag ryttarkänsla! Jag känner att hästen är totalt med mig!
Tyvärr gör jag ofta då klantiga saker som gör att hon snabbt låser sig igen (typ släpper efter alldeles för mycket på tyglarna för att ge en "ordentlig eftergift" i all välmening... men det blir inte så bra )

 

[dressyrtant]

Sv: Ryttarkänsla

Tack true blue för en seriös tråd! Det finns inte många av dem här... Anknyter lite till mitt försök om "vad är god ridning", men det var tydligen för svårt...
Ryttarkänsla, ja... Är inte ridningen just en känsla? Mer än vetenskap eller konst? Ibland tycker jag det är löjligt att folk tycks veta precis hur ett bett känns i munnen på en häst... Men det är ju bara mitt sätt att se saken... Personligen tror jag att alla ridinstruktioner i världen bara hjälper ryttaren att nå känslan. Det finns i mitt tycke på detta sätt inga "regler" som är rätt eller fel. Endel instruktioner fungerar för endel människor, inte för andra. Endel har känslan med sig naturligt, andra inte. Det beror helt på hur du mottar sinnesintryck, hur du bearbetar dem, hurudan kroppsmedvetenhet och koordination du har, hur lång tid det tar för dig att analysera en situation, hur mycket rädsla samt mental och fysisk spänning du bär med dig... Ridningen är uppbyggd av så många faktorer att jag anser att det är omöjligt att teoretiskt plocka ihop god ridning (skulle gärna lägga likhetstecken mellan god ridning och ryttarkänsla här...). Man kan använda teori för att nå närmare känslan och sedan, när det känns rätt, när rörelsen lyckas, sparar man känslan i ryggraden för att kunna komma snabbare närmare målet nästa gång. Så om man kan analysera teorier kan man använda dessa redskap för att nå känslan. Andra som inte är så bra på analyser, kanske behöver visualisera ridningen som t ex i Centered Riding för att komma närmare känslan. På ett sätt är det alltså helt betydelselöst att gräla om "rätt sätt" att göra något. Eller likaså "fel sätt". Jag tror att var och en går den väg de måste gå. Är väl lite fatalist. Rent objektivt anser jag att det är svårt att ens ha samma utgångsläge i ridningen två gånger i universums historia. Allt påverkas av allt. Därför måste man söka känslan. Teorierna bleknar då utomstående faktorer spelar in, och det gör de kontinuerligt... Samma instruktion uppfattas ju på olika sätt av precis så många människor som hör den, beroende på ovanstående orsaker. Så en instruktion är ingen statisk, objektiv väg till ridning, egentligen... Allt i ridningen är dynamik, det ligger i ridningens natur. Därför är fastställandet av ett begrepp som "ryttarkänsla" eller vilket begrepp som helst inom ridningen väldigt svårt. Jag föreslår alltså att vi alla hjälper varandra så gott vi kan att hitta *känslan*, och att man inte blir arg och säger nåt är "fel" om det inte funkar för just mig. Det kan funka utmärkt för många andra...

 

[space_cowgirl]

Sv: Ryttarkänsla

Jag använder det ordet

För mig är känslan för hästen det viktigaste av allt. Sedan använder jag mig förstås av teori, teknik, anatomi, liknelser m.m. för att kunna nå och förmedla den känslan. När jag var barn användes begreppet ryttarkänsla flitigt av ridlärarna, men jag fick alltid intrycket att det var något mysteriskt som man antingen föddes med eller fick genom många, många timmar i sadeln. Det var inget som man kunde lära sig rent konkret. Det antingen bara "fanns där" eller inte.
Idag anser jag att ryttarkänsla är en förståelse för hästen som djur och individ. Och det kan man faktiskt lära sig och öva på. Om man t.ex. kan förstå hur hästen rör sin kropp i de olika gångarterna är det förstås lättare att få en bra känsla för dem. Och då menar jag inte fyrtakt, tvåtakt, tretakt, utan mer hur ryggen rör sig, hur bakbenen känns i sadeln, vart hästen placerar sin bål o.s.v. Då behöver man inte skritta/trava/gallopera X-antal timmar (eller snarare år) för att det skall sitta i ryggmärgen. Även om det visserligen aldrig är fel med övning och erfarenhet.

Mvh/Marie

 

[true_blue]

Sv: Ryttarkänsla

Just det där mystiska upplevde jag också. Det är det som känns så fantastiskt idag när jag börjar förstå att det det jag har fått genom alla åren är något som kan kallas ryttarkänsla. Inte en sån där fyrkantig och precis anordning, tvärtom, man inser att det går att utveckla i fler dimensioner!. Konstigt nog var det genom att börja hjälpa andra med deras ridning som jag upptäckte att jag lyckats skaffa en massa ryttarkänsla. Om någon hade frågat hade jag relaterat till hur det kändes för länge sen när de gamle hade den där mystiska förmågan, inte vi vanliga dödliga.
Det känns skönt att växa upp och se att de inte var gudar, men samtidigt inser man det ansvar som ligger på den som kan att inte "vilseleda ungdomen"....
Det är lätt gjort. (Såg en tränare häromdan som red med hästen hopknollrad på ca femmetersvolt och skrek hela tiden att -- guuu va bra!! Blir inte lätt för den ungen att lära sig rida.) T_B

 

[Tussemaja]

Sv: Ryttarkänsla

Bra Dressyrtant! Helt enig med dig! Ingen kan nånsin lära nån annan ryttarkänsla. Den måste man hitta själv. Timmar i sadeln, ambitionen att göra det lätt för hästen och sig själv och i varje ögonblick känna vad man behöver göra i varje situation. Det är en kompetens att sträva mog!!!

 

[Lena_B]

Sv: Ryttarkänsla

Lustigt, jag har aldrig upplevt att det skulle vara mer mystik med ryttarkänsla än med annan "hantverks-skicklighet". Det kanske beror på att mina instruktörer redan på ett tidigt stadium antydde att de spårade en gryende sådan hos mig redan när jag blev medveten om att det "kändes konstigt" när hästen gick fel galopp eller ställde upp med ett bakben långt bakom.

Att det sedan fattas otroligt mycket för att få den där ridskolehästen att dansa var liksom mer en fråga om hur mycket känsla och erfarenhet man behövde skrapa ihop, inte att ge sig in på ett helt nytt område! (Och givetvis insåg jag att det var lättare för de som råkat få mer begåvning medskickad från början...)

Däremot har inte jag heller hört uttrycket på väldigt länge!

 

[concierge]

Sv: Ryttarkänsla

Används det ordet fortfarande? Pratade med några vänner häromdan, de förstod vad jag menade, men de (mycket yngre) hade inte alls hört uttrycket förut. Jag tyckte att det känns härligt att börja förstå vad de gamla lärarna menade när de hänvisade till den där mystiska ryttarkänslan som skulle komma med åren.
- Den där som gjorde att de kunde sätta sig på den segaste ridskolemärren och få henne att dansa fram.....

Jag tror att en av de viktiga ingredienserna är taktkänslan , och våga släppa fram , inte bli hängande i tygeln .

Vad sägs om att komma med seriösa inlägg ett slag? Vilka ord använder ni - era lärare idag? mvh/T_B

Jag hör väl inte ordet ryttarkänsla sådär jätte ofta. Men för mig är det att känna hur hästen rör sig och förstå hur den rör sig.
Sen är det väl ungefär som att "tänka" som hästen/förstå hur hästen tänker på ett ungefär, väldigt svårt att förklara var det

 

[eileme]

Sv: Ryttarkänsla

ryttarkänsla är för mig att känna vad hästen kommer att göra innan han/hon gör det. Och på så sätt veta vad man själv ska göra i tid.
om ni fattar.

 

[Gast]

Sv: Ryttarkänsla

Kul inlägg!
För mig är ryttarkänsla ett uttryck som jag (och flera jag känner )använder och som för mig står för ryttarens förmåga att kommunicera med hästen. När det blir förfinat går det över till "entrainment", dvs att först gå med sin häst i dess rörelsemönster för att komma i takt (eller gemensam rörelse eller "ett" med hästen eller i samma tidsrymd eller vad vi väljer att kalla det) för att därifrån ändra sin egen takt eller eget rörelsemönster för att få hästen att börja följa ryttaren. Då har kommunikation uppstått. Varje avvikelse från detta gemensamma följande av varandra som resulterar i spänning eller motstånd kännetecknar brist på ryttarkänsla JUST DÅ! Kommunikationen kan givetvis vara tillbaka sekunden efter.
Gast