Om ni orkar läsa det här så
Mitt sto har problem av och till med ryggen efter att vi red omkull i jan -05.
På senare tid har jag börjat undra mer och mer om det inte egentligen ligger nåt annat bakom, tänkte att ni kanske kunde hjälpa mig att fundera lite.
Bakgrund:
Hon är travare och jag hade när olyckan hände ridit henne ordentligt (dvs verkligen tränat dressyr och det, det tog ett tag att rida in henne) i ca ett år. Hon hade de "vanliga" problemen travare kan ha, lite sned, tog kortare steg med vä bak, kortare vä sida, mkt svårt i hö varv, svårt för höger galopp. Vi började få ordning på allt, hon gick i båda galopperna, men höger var ff sämre än vänster. Hon gick att ställa och böja i båda varven och det började gå riktigt bra.
Så red vi omkull en dag, hon landade rätt så illa på ena sidan. Vi kollade upp henne men det var ingenting, hon visade ingen hälta eller ömhet och jag andades ut och trodde allt var lugnt.
I mars nån gång fick hon en lindrig korsförlamning, men det var ingen fara alls, utan hon var bra redan samma kväll.
Det gick ända till maj innan jag märkte nånting, hon började ömma litegrann i ryggen. Tänkte då att det hade att göra med pälsfällningen, hon fick vila en dag, sen var hon bra igen, ingen ömhet. Men så kom det tillbaka och jag började undra vad det var, hon började även med att skjuta rumpan till vänster när man red och vägra ta hö galopp. Jag kollade upp henne men dom hittade ingenting, vet rådde mig att kontakta en kiropraktor. Så gjorde jag det, hon sa att min häst var mkt spänd och öm i hela överlinjen och när jag berättade om olyckan sa hon att det verkade vara orsaken, hon hade roterat bäcken och hade gått så ett tag, därav alla spänningar.
Hon fick 2 behandlingar, sen tömkörde jag henne en månad och efter det var hon som en ny häst. Resten av det året var hon bra i rygg och allt, hon gick rakt när man red och allt funkade bra. Hon fick behandling av ET ca en gång varannan månad och allt var bara bra.
I samband med allt det här kunde hon inte längre gå utan täcke om det regnade utan att sänka ryggen en dm om man la handen på och bli stel som en planka.
Påsken -06 travade hon i hagen och såg oren ut. När jag longerade henne visade hon ingenting, förrän hon travade i vä varv, då såg hon oren ut på hö fram. Jag kontaktade vet. som sa att eftersom det inte var nåt mkt så kunde jag vänta och se. Jag studerade henne i hagen, det var bara i vä varv i trav man såg att hon var oren. Det försvann helt på 3-4 dagar, jag funderade om hon bara hade halkat till i hagen eller nåt. Jag red henne och kände direkt att det var nåt skumt, hon fick plötsligt mkt svårt för hö galopp och det var som vä bak inte ville vara med. I maj samma år var hon halt, i vä varv i trav. Jag åkte då in till kliniken då jag tröttnade på att vet. hela tiden sa att jag skulle avvakta.
Där gjordes en hältutredning, och hon var halt på hö fram efter böjprov. Efter att ha bedövat leder lokaliserade dom hältan till framknäet och röntgade utan att hitta nåt, fick höra att hon hade mkt fina leder för att vara så gammal.
Så sprutade dom henne med cortison och tuppkam.
I 2 veckor skulle hon skritta 15 min per dag, sen återbesök.
På återbesöket böjdes hon och var fortfarande halt på hö fram, så dom sprutade en gång till och om hon inte blev bra nu så fick jag ta och avla på henne sa veterinären.
Min undran om det kanske kom från ryggen på nåt sätt, slogs bara bort.
När jag sen började trava och sätta igång henne var hon bra, men jag hade fortfarande den här känslan av att nåt var fel. Hon visade ingen hälta mer i vä varv. Så gick sommaren och hon blev bara sämre i ryggen. Hon fick en laserbehandling och efter det var hon nästan som förr, båda galopperna gick bra och hon var mjuk i båda varven. Sen när hösten kom med regn och kyla vart hon så dålig att jag trodde jag skulle behöva ta bort henne, jag var stensäker på att hon hade KS eller några pålagringar. Hon ville inte komma i hagen, och såg bara ledsen ut, hältan kom tillbaka.
Så jag åkte till kliniken igen men begärde en annan veterinär den här gången, och tro det eller ej, men denna veterinär LYSSNADE på vad jag hade att säga. Han tittade på henne när jag longerade och efter att hon sprungit ett varv på volten, sa han "Det är precis som du säger, hon är knackig på höger fram men hon rör ju knappt ryggen överhuvudtaget, jag tror också det kommer därifrån." Tack liksom, äntligen!
Han trodde på KS direkt, röntgade ryggen, men det såg jättefint ut. Det enda var att två kotor i ländryggen (där hon har haft som mest problem) satt kanske en halv cm närmare varandra än vad dom andra gjorde, men inte nära på nåt sätt. Så hon skulle äta butta i 3 veckor, och jag skulle fortsätta som vanligt, dvs hålla ryggen varm, massera och stretcha, gå mkt i skogen så hon fick lyfta på benen, klättra och allt jag redan gjorde.
Efter 2 dagar på butta rörde hon vä bak bra igen, hö galopp funkade vid tömkörning och när jag sen började rida funkade båda galopperna bra igen och jag var jätteglad.
Sen dess har hon varit bra i ryggen och jag har kunnat rida henne 1-2 ggr i veckan. Det här att ryggen pajar när hon går utan täcke har blivit mkt bättre. Tills nu.
För några dagar sen regnade det rejält en natt och då hästarna är släppta på bete regnade det såklart på dom. Dom har ju skydd, men dom betade väl ute i regnet. Så när jag kom ut stod min häst och frös och skakade. Jag la handen på henne och grinade nästan när hon sänkte ryggen..
Så in med henne i stallet, på med täcke och kasta in hö. Efter en timme var hon bättre så jag gav mig ut och körde henne en sväng så hon skulle röra ryggen. Då var hon ganska stel, vä bak speciellt ville inte men hon kom igång bra efter att vi travat lite. Jag la på henne regntäcke och nästa dag var hon inte öm alls i ryggen. Men så igår när jag var där och kände igenom ryggen (som jag gör varje dag) var hon ÖM på vänstra sidan av ländryggen som har varit problemstället ända sen olyckan. Hon reste sig nästan när jag klämde där. Jag masserade och grejade och idag var hon bättre men under körningen idag i skogen kändes hon jättehalt på hö fram. Så jag körde in en sväng på banan och travade henne där men där var hon inte alls halt?! Samtidigt funkar höger galopp jättebra just nu.
Jag orkar inte mer nu, jag fattar inte vad det är! Veterinären säger bara att jag ska fortsätta med ET-behandlingarna, visst gör dom gott men hon blir ju aldrig bra?! Det kommer liksom tillbaka om och om igen.
Hjälp?! Vad tänker ni när ni läser det här?
Jag vet iaf vad jag tänker på, men undrar om ni tänker på samma.

Mitt sto har problem av och till med ryggen efter att vi red omkull i jan -05.
På senare tid har jag börjat undra mer och mer om det inte egentligen ligger nåt annat bakom, tänkte att ni kanske kunde hjälpa mig att fundera lite.
Bakgrund:
Hon är travare och jag hade när olyckan hände ridit henne ordentligt (dvs verkligen tränat dressyr och det, det tog ett tag att rida in henne) i ca ett år. Hon hade de "vanliga" problemen travare kan ha, lite sned, tog kortare steg med vä bak, kortare vä sida, mkt svårt i hö varv, svårt för höger galopp. Vi började få ordning på allt, hon gick i båda galopperna, men höger var ff sämre än vänster. Hon gick att ställa och böja i båda varven och det började gå riktigt bra.
Så red vi omkull en dag, hon landade rätt så illa på ena sidan. Vi kollade upp henne men det var ingenting, hon visade ingen hälta eller ömhet och jag andades ut och trodde allt var lugnt.
I mars nån gång fick hon en lindrig korsförlamning, men det var ingen fara alls, utan hon var bra redan samma kväll.
Det gick ända till maj innan jag märkte nånting, hon började ömma litegrann i ryggen. Tänkte då att det hade att göra med pälsfällningen, hon fick vila en dag, sen var hon bra igen, ingen ömhet. Men så kom det tillbaka och jag började undra vad det var, hon började även med att skjuta rumpan till vänster när man red och vägra ta hö galopp. Jag kollade upp henne men dom hittade ingenting, vet rådde mig att kontakta en kiropraktor. Så gjorde jag det, hon sa att min häst var mkt spänd och öm i hela överlinjen och när jag berättade om olyckan sa hon att det verkade vara orsaken, hon hade roterat bäcken och hade gått så ett tag, därav alla spänningar.
Hon fick 2 behandlingar, sen tömkörde jag henne en månad och efter det var hon som en ny häst. Resten av det året var hon bra i rygg och allt, hon gick rakt när man red och allt funkade bra. Hon fick behandling av ET ca en gång varannan månad och allt var bara bra.
I samband med allt det här kunde hon inte längre gå utan täcke om det regnade utan att sänka ryggen en dm om man la handen på och bli stel som en planka.
Påsken -06 travade hon i hagen och såg oren ut. När jag longerade henne visade hon ingenting, förrän hon travade i vä varv, då såg hon oren ut på hö fram. Jag kontaktade vet. som sa att eftersom det inte var nåt mkt så kunde jag vänta och se. Jag studerade henne i hagen, det var bara i vä varv i trav man såg att hon var oren. Det försvann helt på 3-4 dagar, jag funderade om hon bara hade halkat till i hagen eller nåt. Jag red henne och kände direkt att det var nåt skumt, hon fick plötsligt mkt svårt för hö galopp och det var som vä bak inte ville vara med. I maj samma år var hon halt, i vä varv i trav. Jag åkte då in till kliniken då jag tröttnade på att vet. hela tiden sa att jag skulle avvakta.
Där gjordes en hältutredning, och hon var halt på hö fram efter böjprov. Efter att ha bedövat leder lokaliserade dom hältan till framknäet och röntgade utan att hitta nåt, fick höra att hon hade mkt fina leder för att vara så gammal.
Så sprutade dom henne med cortison och tuppkam.
I 2 veckor skulle hon skritta 15 min per dag, sen återbesök.
På återbesöket böjdes hon och var fortfarande halt på hö fram, så dom sprutade en gång till och om hon inte blev bra nu så fick jag ta och avla på henne sa veterinären.
Min undran om det kanske kom från ryggen på nåt sätt, slogs bara bort.
När jag sen började trava och sätta igång henne var hon bra, men jag hade fortfarande den här känslan av att nåt var fel. Hon visade ingen hälta mer i vä varv. Så gick sommaren och hon blev bara sämre i ryggen. Hon fick en laserbehandling och efter det var hon nästan som förr, båda galopperna gick bra och hon var mjuk i båda varven. Sen när hösten kom med regn och kyla vart hon så dålig att jag trodde jag skulle behöva ta bort henne, jag var stensäker på att hon hade KS eller några pålagringar. Hon ville inte komma i hagen, och såg bara ledsen ut, hältan kom tillbaka.
Så jag åkte till kliniken igen men begärde en annan veterinär den här gången, och tro det eller ej, men denna veterinär LYSSNADE på vad jag hade att säga. Han tittade på henne när jag longerade och efter att hon sprungit ett varv på volten, sa han "Det är precis som du säger, hon är knackig på höger fram men hon rör ju knappt ryggen överhuvudtaget, jag tror också det kommer därifrån." Tack liksom, äntligen!

Han trodde på KS direkt, röntgade ryggen, men det såg jättefint ut. Det enda var att två kotor i ländryggen (där hon har haft som mest problem) satt kanske en halv cm närmare varandra än vad dom andra gjorde, men inte nära på nåt sätt. Så hon skulle äta butta i 3 veckor, och jag skulle fortsätta som vanligt, dvs hålla ryggen varm, massera och stretcha, gå mkt i skogen så hon fick lyfta på benen, klättra och allt jag redan gjorde.
Efter 2 dagar på butta rörde hon vä bak bra igen, hö galopp funkade vid tömkörning och när jag sen började rida funkade båda galopperna bra igen och jag var jätteglad.
Sen dess har hon varit bra i ryggen och jag har kunnat rida henne 1-2 ggr i veckan. Det här att ryggen pajar när hon går utan täcke har blivit mkt bättre. Tills nu.
För några dagar sen regnade det rejält en natt och då hästarna är släppta på bete regnade det såklart på dom. Dom har ju skydd, men dom betade väl ute i regnet. Så när jag kom ut stod min häst och frös och skakade. Jag la handen på henne och grinade nästan när hon sänkte ryggen..
Så in med henne i stallet, på med täcke och kasta in hö. Efter en timme var hon bättre så jag gav mig ut och körde henne en sväng så hon skulle röra ryggen. Då var hon ganska stel, vä bak speciellt ville inte men hon kom igång bra efter att vi travat lite. Jag la på henne regntäcke och nästa dag var hon inte öm alls i ryggen. Men så igår när jag var där och kände igenom ryggen (som jag gör varje dag) var hon ÖM på vänstra sidan av ländryggen som har varit problemstället ända sen olyckan. Hon reste sig nästan när jag klämde där. Jag masserade och grejade och idag var hon bättre men under körningen idag i skogen kändes hon jättehalt på hö fram. Så jag körde in en sväng på banan och travade henne där men där var hon inte alls halt?! Samtidigt funkar höger galopp jättebra just nu.
Jag orkar inte mer nu, jag fattar inte vad det är! Veterinären säger bara att jag ska fortsätta med ET-behandlingarna, visst gör dom gott men hon blir ju aldrig bra?! Det kommer liksom tillbaka om och om igen.
Hjälp?! Vad tänker ni när ni läser det här?
Jag vet iaf vad jag tänker på, men undrar om ni tänker på samma.