Roligt att bli mamma?!?

[Juzzzen]

Är det verkligen bara jag som vill skriva detta med ett frågetecken?
Skriver en ny tråd här, för jag känner att jag inte vill svärta ner fina vårmamma tråden, och skrämma dom som inte fött än.

Jag födde den 13 april en liten fin tjej. Förlossningen var lite tuff, och jag fick opereras för moderkakan precis efter. Förlorade en massa blod och svimmade några timmar senare pga dåliga värden. Låg på BB och trivdes inte alls, var sängliggande i nästan två dagar.

Sen tvingade jag mig hem, hatade verkligen BB. Amningen fungerade inte, och gör fortfarande inte, därför min tjej vill ta och släppa hela tiden, blir väldigt frustrerad av någon anledning. Dock har hon gått upp bra i vikt, så hon får ju i sig vad hon ska. Mjölk har jag så det rinner om det. Använt mig av amningsnapp och det har fungerat bra, men nu trixar hon med den med.

Nätterna har blivit ett helvete senaste dagarna. Innan sov hon långa pass, men nu har hon börjat vakna inom två timmar(om jag har tur) och gny, ibland gallskrika. Men hon är inte så att hon slänger sig över bröstet, man får truga. Hon äter en stund, verkar nöjd, sen gallskriker hon en 10 min senare, och ska ha mer, efter lite trugande. Eller så ska hon inte ha mer, man kollar blöjan, man har henne nära, men inget är rätt.

Två eller tre dygn har det varit så här galet,innan dess har amningen inte fungerat heller och jag känner mig helt uppgiven. Nu äntligen sover hon, men hon skrek genom hela fm oxå, och då brast det för mig. Jag grät och grät.


Jag sov lite nu, hatar att sova på dagen,mår fysiskt dåligt av det.. men vad ska man göra.

Jag känner en sån ångest, varför skaffade jag barn? Är detta mitt liv nu? Jg vet ju att det inte kommer vara så här så länge till, men jag känner att jag knappt orkar en minut till...Jag låg och funderade på om man kunde adoptera bort, hur sjukt är det?? Jag älskar ju den lilla, och det är ju tufft för alla i början har jag förstått. Men på nåt sätt känns det som jag inte är gjord för detta

Stackars min lilla dotter, som fått en sån mamma..Hon förtjänar bättre..

Vad ska man göra? Ska man känna så här eller är det dax att söka hjälp? Det har ju snart gått två veckor, och jag har knappt kännt den där glädjen och gnistan. Älskar henne gör jag, hon är jättefin och vår!

Men hur ska jag orka ge henne allt, om jag inte får sova

 

[EmelieR]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

Jag har ju inte själv upplevt detta ännu- men de som har är iaf ärliga och berättar att det ÄR tufft. Det är få som har det rosenrött hela tiden efter förlossningen...
Man du kommer att klara detta Man förstår ju hur viktig ens sömn är, frustrationen. Alla måsten.... och så tyckte man det var jobbigt att vara gravid innan- eller hur- Jag sitter ju o gnäller över det för fullt...
Det kommer bli värt det. Det är vääääldigt få människor som aldrig känner så. Jag har iofs en i min närhet som inte kommit på det förrän han har kommit upp i tonåren. Men hon är verkligen den enda.
Man måste inte älska att inte kunna vara sig själv och vara självständig. Du har en superjobbig tid framför dig. Men det är värt det. Du säger det själv mellan raderna

 

[Cambrie]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

Jag som har varit i nästan exakt samma sits som dig kan lugna dig med att det faktiskt blir bättre.

Jag fick Amanda den 6 februari, fick liksom du operera bort moderkakan, förlorade fyra liter blod och Amanda var väldigt segstartad. Amningen kom visserligen igång efter någon vecka, men oavsett hur mycket jag ammade så var hon aldrig nöjd, vaken jämnt, och när hon vaknade på nätterna var hon vaken i flera timmar.
Jag försökte helamma i en månad, men som sagt, hon var aldrig nöjd, mjölk hade jag också så det rann, däremot hade jag en bekväm liten bebis som inte orkade bry sig att suga när det blev lite motstånd utan ville ha maten rinnandes i munnen.
Efter en månad när Amanda fortfarande inte gick upp särskilt mycket i vikt på grund av den otillräckliga amningen - oavsett om det berodde på hennes lathet, mitt tålamod eller om mjölken helt enkelt inte hade rätt näring i sig - så sa sjuksköterskan på bvc att jag borde börja med mjölkersättning. Sagt och gjort så gjorde jag det, efter två veckor ville dock inte Amanda ta bröstet längre och nu använder vi bara ersättning istället.

Nackdelen är ju att det är lite tråkigt, amningen ger ju en närhet som är svår att förklara, och dessutom blir det ju dyrare men fördelarna överväger nackdelarna, jag har en mätt och nöjd tjej som sover ibland hela natten, ibland vaknar hon runt fem-sex får lite att äta och somnar om...

OM amningen inte fungerar tycker jag inte att man ska kämpa sig igenom det, amningen ska vara en trevlig sak för både dig och din dotter, inte något ni båda får kämpa med och ingen heller blir nöjd.
Tycker att du ska diskutera precis hur du känner med bvc, och komma fram till en lösning.

 

[Hyacinth]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

Mitt tips är att du söker hjälp, prata med bvc.
Jag mådde apa i tre månader innan det släppte, vilket inte alls var kul.
Det är jobbigt, man sover för lite, men man ska ändå kunna vara glad.

 

[doris]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

Nu skall jag skriva nått som jag förmodligen kommer att få skit för...

Vill du amma? Alltså känner du att du missar något om du inte gör det?

Annars - SKIT i amningen och börja med ersättning i stället. Då kan ni dela lika på matningarna, du blir inte lika låst, och ni har bra koll på hur mycket hon får i sig.

Efter en massa strul med 1:a sonen ang amningen så gav jag upp då han var ca 7-8v, började med ersättning och kände lite mer att "mitt liv kom tillbaka"... Pappan kunde mata varannat mål på kvällen/natten = jag fick mer sömn, jag orkade vara mamma mer. Sen kunde jag ju åka till stallet och rida utan att vara låst vid en viss tid.

Jag tycker personligen inte att amningen är så "mysig" som alla säger, eller alltså, jag tycker att flaskmatningen är lika mysig.

*hukar mig för alla kommentarer*

 

[Sirocco]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

Hej!

Känner igen mig till 100%, men det går över! Min Martin är snart 1år och det blir bara bättre
Visst är det jobbigt ibland, man får inte sova tillräckligt, och sitt "gamla" liv får man aldrig tillbaka. Men livet med en ny liten människa är härligt!

Håller med Doris ovan. Om du inte mår bra av amningen så sluta!! Jag mådde skit i tre månader mycket pga amningen. Jag slutade då och gav ersättning, vilken skillnad! Vi kunde dela mer på matningen och allt blev lättare, dessutom visste man ju att han fick i sig nog med mat och hela jag blev liksom lugn... det smittar av sig!

Det ÄR jobbigt att bli mamma, men det BLIR bättre och den riktiga KÄRLEKEN kommer!!

*styrkekramar till er*

 

[Mitten]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

Jag håller med dig. Varje familj får göra som det känns bäst för dem. Finns inga rätt eller fel, man måste inte amma. Jag ammade 4-5 månader (sedan ville inte dottern mer) men tyckte att det var mysigare med flaskan faktiskt . Använde delvis flaska från ca 1 månads ålder.

 

[jerseyko]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

Min dotter fick kvälvningar av amningsnappen så jag fick amma ändå med trasigavårtor
Har du mkt mjölk så pumpa ur så kan ju pappa mata så du får vila!
Har du tänkt på om hon skriker mer om du tex druckigt mjölk, någon krydda/örter osv. Gallskrik på natten sådär kanske är kolik?

Min dotter är snart 4 månader och har nyligen slutat äta varannan timme dygnet runt, jag har dessutom en vild 2½ åring så vila på dagen går inte. Det var skittufft i början men nu har min kropp vant sig Och det är först nu Tilde börjat få bra tag om tutten när jag ammar. Och när hon äter får jag inte prata, och när jag precis lagt henne vid bröstet inte ens titta på datorn!

 

[saltahajen]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

De flesta kommer med rådet "sluta amma", man kan ju faktiskt "deltidsamma" om man nu inte absolut känner för att sluta helt!

För mig krånglade det också men pga att jag inte hade så det räckte... började amma/ ge ersättning varannat mål ungefär sedan blev det mer och mer ersättning och jag ammade på slutet bara på morgonen. Funkade bra, är nog bara det där att man just måste hitta något som funkar bra för en själv och de kan ta lite tid!

Håller med, kanske dags att fundera på om det kan vara kolik?

 

[vindvissla]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

I vissa kulturer måste mamman stanna i sängen i sex veckor efter förlossningen. De lagar inte mat, städar inte och bara lär känna bebisen, lär sig amma och läker ihop. Jag tycker detta är ytterst vettigt, inte för att det skulle vara möjligt för oss men just 6 veckor är en rätt bra tid för att man ska hinna vänja sig vid sitt nya liv.

Prata med bvc eller en bm, det är inte helt ovanligt med förlossningsdepressioner heller. Och det tar inte så lång tid innan ditt liv bliir enklare, man kan börja planera och faktiskt göra saker igen. Så adoptera inte bort henne än, prata och sov och ät ordentligt så blir det bättre snart. Och buke är bra på att lyssna!

 

[vindvissla]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

Håller med, kanske dags att fundera på om det kan vara kolik?

Ja läs på lite på detta. Testa allt vad apoteket har att erbjuda, det är helt ofarligt för bebisen ändå. Kolik går oftast över efter 4 månader ungefär.

 

[Cambrie]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

De flesta kommer med rådet "sluta amma", man kan ju faktiskt "deltidsamma" om man nu inte absolut känner för att sluta helt!

För mig krånglade det också men pga att jag inte hade så det räckte... började amma/ ge ersättning varannat mål ungefär sedan blev det mer och mer ersättning och jag ammade på slutet bara på morgonen. Funkade bra, är nog bara det där att man just måste hitta något som funkar bra för en själv och de kan ta lite tid!

Håller med, kanske dags att fundera på om det kan vara kolik?

Jag hade gärna deltidsammat, tyvärr var Amanda så lat att suga så efter två veckor ville hon inte alls ta bröstet. Lite synd tyckte jag för jag hade i övrigt inga problem med mjölkstockning eller såriga bröstvårtor och så... Men som sagt, så mycket bättre att ge ersättning (oavsett helt eller del) och få en mätt och belåten unge.

Håller även med de andra här, och tycker du ska fundera över koliken... Minifom kan hjälpa det i så fall, har hjälpt Amanda jättemycket (Amanda fick kolik i samband med övergången till ersättning).

 

[Mirre]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

Ammade Isak i två veckor.
Det var en pärs varje gång och till slut gick det inte längre
utan vi gick över till ersättning istället. Det fungerade så mycket bättre!
Vi kunde mata båda två, Isak blev mätt och nöjd och allt blev lugnare.

Problemet vi hade var att han fick inget bra tag, det blev sår osv.
Flaskan tog han utan problem och blev mycket nöjdare med det.

Det blir bättre efterhand. Kan inte du åka bort en natt så du får sova ut?

 

[Minta]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

Som en del redan nämnt. Prata med bvc. De kan även hänvisa vidare till psykolog om det skulle behövas.

Det är jobbigt, och en jätteomställning att få barn. Jag grät och var helt ur form de två första veckorna med båda våra barn, men det blir bättre. Man vänjer sig och kommer in i de nya rutinerna som en liten bebis kräver.

Angående amningen. Kan du ligga ner och amma? För då kan du ju fortsätta sova när bebisen äter. Jag försökte visserligen bara amma första barnet en vecka innan jag gav upp och gick över till ersättning, men jag kunde bara få till amningen någorlunda om jag låg på sidan.

Och visst att det var skönt att sluta amma och enbart ge ersättning, men jag slutade för att jag hade så ont och var så sårig och dessutom mådde dåligt av att amma.
Men gå upp på natten och mata fick man ju göra ändå. Och då kunde man ju inte bara lägga bebisen till bröstet utan man måste dessutom blanda till ersättningen också. Fördelen är ju att man kan dela på matningarna.
Våran minsta åt var tredje timma dygnet runt tills han var 4-5 månader. Han har fått ersättning redan från början på förlossningen.

 

[A-K.Eng]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

Jag har upplevt det likadant. Amningen fungerade dock. Men varannan timma även på natten ville han snutta. Jag liggammade och gör det fortfarande. Man somnar bättre om, om man inte behöver gå upp.

Mådde apa. BB var pest. Grät bara hemma. Trodde inte att man kunde på så piss. Men efter första veckan började det lätta.

Jag har gett dig rådet att söka kuratorhjälp i en annan tråd och upprepar det; Prata med någon. Det kan ju hjälpa! Åtminstone kan du få bekräftat igen att det du känner är normalt och gör dig inte till en dålig mamma. En dålig förälder är en sådan som inte bryr sig om sitt barn och det verkar ju inte vara fallet med dig.
Dina funderingar är helt normala. Du är inte ensam. Min psykolog skrattade när jag berättade att jag svor så det osade när Viktor vaknade på natten för att direkt byta tonläge när jag tog upp honom och yttepytta istället. Det kan vara så. Och det är viktigt att ens sambo förstår att man bara behöver avreagera sig och inte vill sitt barn illa.

Försök sova på dagen när bebisen sover. Lägg dig tidigt på kvällen. Om bebisen vill vara vaken så låt sambon vara med den. Passa på varje tillfälle att vila/sova och skit i alla måsten. Städa t ex kan man göra nån annan dag.

Du har inte någon som kan passa bebisen åt er så ni kan få vara lite själva, bara vara du och sambon en stund?

Hoppas på att det inte är kolik. Det hade jag ångest över att vårt barn skulle få, men det har bara varit magknip vid ett fåtal tillfällen.


Kram

 

[havreflinga]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

Ska man känna så här eller är det dax att söka hjälp? Det har ju snart gått två veckor, och jag har knappt kännt den där glädjen och gnistan.

Glädje och gnista kanske du får vänta länge på. Den kanske aldrig kommer att kännas så som du förställde dig. Men det finns ju grader av lycka och olycka. Att du får tankar om att du inte vill/orkar behålla barnet, och att dessa tankar skrämmer dig, tycker jag är tillräcklig anledning att söka hjälp. Vården verkar ha mycket resurser att sätta in just för nyblivna mammor. Det ligger i hela samhällets intresse att relationen mellan nyblivna föräldrar och deras barn blir bra, så jag tycker gott att du kan ta del av dessa resurser utan att känna dig besvärlig, löjlig eller något annat dumt som man ibland intalar sig.

 

[A-K.Eng]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

Förresten, jag får frågan ofta av människor som träffar sonen första gången om det är roligt att vara mamma. Roligt?

Jag svarar som min sambo gör: Det är det bästa och största som hänt.

Men roligt vetefan.

Nu på morgonen kan jag inte säga annat än att sonen är rätt rolig. Somnar på golvet i babygymmet. Jag ska lyfta in honom i sin säng, då är han plötsligt klarvaken och tramsar och flamsar och jollrar. Man kan inte annat än att dra på smilbanden åt denna spelevink.

Att det kan ändra sig så, de första veckorna var i det närmaste pest o pina och nu tre månader senare så är det helt annorlunda. Mer sömn och barnet ger ju mer respons, man kan busa med det, det skrattar och "pratar". Det är verkligen helt annorlunda.

 

[Pallas]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

*knapplån*

För mig har den första tiden mest känts som ett krävande jobb 24 timmar om dygnet. Efter två av förlossningarna har jag drabbats av mycket svåra depressioner, något som drabbar 12-20% av alla nyförlösta mammor. Det är alltså inget ovanligt att inte känna den där otroliga lyckan som man kanske föreställt sig eller hört talas om. De här känslorna är dock fortfarande lite tabu och det är lätt att känna sig misslyckad.

På ditt inlägg får jag inte intrycket att det är amningen som är huvudproblemet, men jag hjälper gärna till om du vill ha tips på hur du kanska kan få det att fungera smidigare. Amning är ingan lätt sak, utan något man i allmänhet måste lära sig. Ofta ligger fokus under graviditeten på förlossningen och det är lätt att glömma bort det som kommer efteråt, så att man blir lite överraskad. Jag har haft ganska långvariga problem med alla mina barn och på kuppen lärt mig mer än de allra flesta om de problem som kan uppstå och möjliga lösningar på dem. För mig var det viktigt att amma och jag var beredd att lägga ned mycket tid och engagemang, men jag hade privat amningsrådgivare med två av barnen och massivt stöd omkring mig. Givetvis känner alla inte likadant som jag kring amningen och tack och lov behöver vi ju inte amma för att barnen ska klara sig näringsmässigt idag! Man måste inte amma.

I övrigt håller jag med de andra: prata med BVC, de har kostnadsfri psykolog knuten till sig, där kan du få hjälp att iaf reda ut lite tankar. Det är inget ovanligt, det är inget fel på dig som känner så här och man behöver inte lida sig igenom barnets första månader!

 

[linnilinn]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

Stackare, det är verkligen jobbigt i början och folk runt en tycker att man ska vara så lycklig, men alla är inte det.
Min svägerska sa till mig att tänk på att det är en period som går över, om tre månader är det inte så som nu, visst hon vaknar kanske fortfarande ofta, men hon blir stabilare och ni får rutiner. Det är faktiskt inte så där jobbigt som du har det nu, hela tiden, det blir bättre och bättre!
Så mitt tips är att tänka att det inte är för evigt!
Hoppas du får sova och att det börjar funka att sova på dan. Har man en sån som du har och jag hade, måste man ta tillvara de stunder av sömn man kan få!

Lycka till!

 

[Juzzzen]

Sv: Roligt att bli mamma?!?

*KL*

Oj vad mkt svar! tack så hemskt mkt för att ni bryr er och inte dömer mig..fast det gör jag rätt bra själv iofs

Inatt har hon sovit som en pärla har bara ammat två gånger, sen har hon sovit tungt! Igår tog sambon henne, jag pumpade ur så han kunde ge henne, sen gick jag o la mig i 3 h..dock sov jag bara ca 1h, låg tyvärr o stressade en del över mkt..som vanligt, innan jag kom till ro. Sen åkte jag till stallet själv och fixade till pålle, det var skönt. Och så en sån natt efter det..Härligt

Synd att jag sitter o tänker: kommer det bli likadant inatt, hon sover ju nu, tänk om hon är för pigg inatt" att jag inte kan leva för stunden liksom...men det kommer nog...

Första dagen själv..sambon jobbar första dagen idag..o jag undrar..vad gör man med en liten bebis själv..hehe, helt lost känner jag mig Trodde aldrig det skulle vara så svårt att bli mamma..men det är som ni säger, det kommer väl.

Ska ringa ett nummer jag fick, och få lite stöd. För som någon sa, det handlar inte bara om amningen för min del..även om det är ett stort problem mellan varven, men jag har mkt annat som påverkar mig, och jag har nog en liten depp period med..som gör mig så här uppgiven. Och gråter gör jag hela tiden. Dock har jag en sambo som jag kan berätta allt för, vilket är skönt!

Tak som sagt för era svar så här långt. Buke är underbart på detta vis