J
Jiri
Hejsan!
Jag har en shettis med patellaupphakning, tyvärr har vi råkat på en hovslagare som jag har kommit fram till att nej aldrig mer! (När jag skodde mitt kallblod sist peka tre av benen åt helsike så min standard hovslagare på min studieort hade ett helsike att korrigera rätt dem). I alla fall tillbaka till shettisen. När jag jobbade honom under sommaren märkte jag direkt att någonting inte stod rätt till. Han hade någon störning men jag kan inte säga att han var halt så jag kom fram till att visst benen ser bedrövliga ut...inte så konstigt då pga hovslagarn. Så jag raspa till dem själv= MYCKET BÄTTRE! och extraextra kort tå gjorde massor för hans patella. Men då syntes ganska snart att han även ömmade vid lite hårdare arbete. Så då kombinerade jag i min tanke att om jag skor han slipper jag hans ojämna slitage och att han ömmar.
Vi slog på skon men åter igen gnäller jag på hovslagarn och tänker "men för guds skull gör KORTARE tår och raka ben" så som jag gjorde när jag verkade dem själv. Han visade tydligt att han blev gladare och tyckte om att arbeta, för det har han alltid gjort förut.
Men om jag ska byta hovslagare då :S:S hoppas han tar shettisar om jag hittar nån.
På min studieort säger min hovslagare att det är alltid en risk att sko shettisar då de kan knäcka av benet om det vill sig illa. OCH att det är därför många hovslagare inte vill sko shettisar. Är det så? Hur stora är riskerna? Någon som har några erfarenheter att dela? Det är ju snart dax för en ny skoning och det är ju verkligen inte min mening at skada vår lilla söting, vill bara att han ska må bra.
Han är ju så ingådd och så trivsam i skorna nu efter några veckor så det känns liksom som att de gjorde honom gott.
Är det så farligt att sko shettisar?
Vänligen Erika
Jag har en shettis med patellaupphakning, tyvärr har vi råkat på en hovslagare som jag har kommit fram till att nej aldrig mer! (När jag skodde mitt kallblod sist peka tre av benen åt helsike så min standard hovslagare på min studieort hade ett helsike att korrigera rätt dem). I alla fall tillbaka till shettisen. När jag jobbade honom under sommaren märkte jag direkt att någonting inte stod rätt till. Han hade någon störning men jag kan inte säga att han var halt så jag kom fram till att visst benen ser bedrövliga ut...inte så konstigt då pga hovslagarn. Så jag raspa till dem själv= MYCKET BÄTTRE! och extraextra kort tå gjorde massor för hans patella. Men då syntes ganska snart att han även ömmade vid lite hårdare arbete. Så då kombinerade jag i min tanke att om jag skor han slipper jag hans ojämna slitage och att han ömmar.
Vi slog på skon men åter igen gnäller jag på hovslagarn och tänker "men för guds skull gör KORTARE tår och raka ben" så som jag gjorde när jag verkade dem själv. Han visade tydligt att han blev gladare och tyckte om att arbeta, för det har han alltid gjort förut.
Men om jag ska byta hovslagare då :S:S hoppas han tar shettisar om jag hittar nån.
På min studieort säger min hovslagare att det är alltid en risk att sko shettisar då de kan knäcka av benet om det vill sig illa. OCH att det är därför många hovslagare inte vill sko shettisar. Är det så? Hur stora är riskerna? Någon som har några erfarenheter att dela? Det är ju snart dax för en ny skoning och det är ju verkligen inte min mening at skada vår lilla söting, vill bara att han ska må bra.
Han är ju så ingådd och så trivsam i skorna nu efter några veckor så det känns liksom som att de gjorde honom gott.
Är det så farligt att sko shettisar?
Vänligen Erika