Ridskolelektioner.....

Mindre ponnyer i termer av A- och små B-ponnyer kan jag absolut köpa. Men åtminstone större B- samt C-ponnyer som är trevliga och utbildade borde ju inte alls vara något problem att hitta, jag menar, mina gamla ridskolor lyckades ju och rent allmänt tycker jag, åtminstone om vi pratar C-ponnyer, att det finns ett rätt stort utbud.

Det var lättare förr. Då fanns det fler svenska ponnyer än vad det gör idag. De som finns nu är ofta ganska dyra plus att många inte vill sälja till ridskolor.

Många ridskolor kan inte köpa hästar från privatpersoner, de köper från försäljningsstall.
 
Det var lättare förr. Då fanns det fler svenska ponnyer än vad det gör idag. De som finns nu är ofta ganska dyra plus att många inte vill sälja till ridskolor.

Många ridskolor kan inte köpa hästar från privatpersoner, de köper från försäljningsstall.

Så kan det naturligtvis vara! När jag började rida i slutet av 00-talet, var de mindre ponnyerna (B- och C-ponnyerna) i synnerhet, och alla ponnyerna i allmänhet svenskfödda korsningsponnyer födda kring -85 till -00. Visst, det fanns några importer också, men det var just några också.
 
En välryktad häst är en välmående häst.
Gruppen dottern rider så är de mellan 8-11 år. Det går visst att korrigera sitsar genom lektioner, man får inte ge sig.
Lär man rätt så hittar de balansen snabbt.
En ridlärare som bara säger om de fuskar med hörnpasseringar eller att de fuskar i övningen, men inte hjälper till hur de ska göra, ska inte vara där.

Blir det inte bättre får hon byta till hösten ridskola. Vi har tur att hon har en utbildad instruktör till morfar som kan klara av en grupp nybörjare utan problem och även ta dem till skogen.
Men om både du och morfar är så fantastiska instruktörer, varför undervisar ni inte ungen själv? Då kan du ju dessutom låta ungen rykta sig blå innan om det får dig att må bra.
 
Som jag ser det har du ett par olika alternativ.

1. prata med ridläraren och/eller ridskolechefen - de kanske kan förklara varför de gör som de gör hos sig
2. Skit i att prata med ridlärare/ridskolechef och ha is i magen, om några gånger kanske ridlärarens upplägg klarnar
3. Byt ridskola till nån du anser uppfyller kraven
4. Starta egen ridskola eftersom du verkar ha koll på hur allt ska skötas och hanteras.


Gruppundervisning är svårt och tycker man det är ett problem att ridskolan har för stora hästar får man väl ta och byta till en som nischat sig mer mot små hästar. Mina elever rider nästan uteslutande d-ponnyer och storhästar, vi har bara en shettis, en b-ponny och en c-ponny. Övrigt d- och stora. Det går skitbra fastän de flesta bara är tre äpplen höga.

Jag tycker sits är viktigt men jag tycker faktiskt att det är helt oviktigt att gå fram och korrigera elev för elev. De kommer växa i sina kroppar och med rätt övningar kommer de själva upptäcka hur man rider mest effektivt och "mest effektivt" kommer i slutändan landa i lodrät sits när de vuxit i sina kroppar mer. Såklart hjälper jag dem med instruktioner om hur man ska göra, men själva lärandet är nästan alltid när de får prova och det blir fel. (luta sig fram, sladdriga tyglar, glömma skänkla på...) Nästa gång påminner man om vad de ska göra istället ("sträck upp dig/tyglarna/kom ihåg att skänkla nu!") och de känner själva att haha, vad lätt det här blev! Så blir de successivt bättre i sitsarna utan att jag behöver vara övernitisk, utan de får övningar som kräver effektiv ridning istället. Det finns ingen anledning till att tvinga in en liten kropp i en "vuxen" lodrät sits, sadlarna är helt felbalanserade för ett yngre barn och kropparna har helt andra proportioner, det viktigaste för mig är att de rider effektivt. Styr man upp sitsen för mannekäng-likt så blir det forcerat och den goda ridningen försvinner till förmån för en rak rygg eller "hälen rakt under höften". Jag har medhåll i den här teorin från W. Müseler, som nog ändå får anses som något av en legend inom den klassiska ridkonsten.
 
Och det faktum att de aldrig går in sig själva. Att ha 8-9 småponnyer är helt enkelt inte ekonomiskt försvarbart på en genomsnittlig ridskola. De kan gå så få lektioner att det inte går runt.

Det varierar nog väldigt från ridskola till ridskola. Den jag växte upp på hade då ca 15 b-ponnyer, 12 c-ponnyer, 5 d-ponnyer och 3 stora hästar. Nu har de typ 8 b-ponnyer, 10 c-ponnyer, 4 d-ponnyer och 7 stora. Så de har visserligen skaffat fler stora nu och har lite färre små, men visst finns det ridskolor som det går bra för ekonomiskt fast de har många småponnyer!
Beror väl såklart på var man bor också, men bor man in en lite större stad där det finns elever nog för ett par-tre ridskolor, så tror jag nog en med mycket små ponnyer kan bli väldigt populär.

Den andra ridskolan jag är lite insatt i har 8 stora, 2 d-ponnyer och 3 c-ponnyer. Helt klart en mindre ridskola, och de har några barnlektioner men klart mest för vuxna. Så här finns ju möjligheten att barn väljer en ridskola och vuxna en annan, men jag tänker att om man bor på en mindre ort med bara en ridskola borde det väl finnas ryttare i alla storlekar där också?
 
Det varierar nog väldigt från ridskola till ridskola. Den jag växte upp på hade då ca 15 b-ponnyer, 12 c-ponnyer, 5 d-ponnyer och 3 stora hästar. Nu har de typ 8 b-ponnyer, 10 c-ponnyer, 4 d-ponnyer och 7 stora. Så de har visserligen skaffat fler stora nu och har lite färre små, men visst finns det ridskolor som det går bra för ekonomiskt fast de har många småponnyer!
Beror väl såklart på var man bor också, men bor man in en lite större stad där det finns elever nog för ett par-tre ridskolor, så tror jag nog en med mycket små ponnyer kan bli väldigt populär.

Den andra ridskolan jag är lite insatt i har 8 stora, 2 d-ponnyer och 3 c-ponnyer. Helt klart en mindre ridskola, och de har några barnlektioner men klart mest för vuxna. Så här finns ju möjligheten att barn väljer en ridskola och vuxna en annan, men jag tänker att om man bor på en mindre ort med bara en ridskola borde det väl finnas ryttare i alla storlekar där också?
Visst finns det. Det finns rena ponnyridskolor också men jag syftar på den genomsnittliga ridskolan. Även om ryttare kommer i alla storlekar kan d-ponnyer gå fler lektioner, dvs. på flera nivåer och med fler typer av ryttare än en mindre ponny kan. När jag jobbade på ridskola önskade vi oss fler "e-ponnyer", dvs hästar som var ca 150-155 cm höga. De kunde gå precis alla lektioner med både vuxna och barn och var de hästar som verkligen kunde användas fullt ut. Det är enklare för ryttaren och schysstare mot hästen om ryttaren är lite liten än att hästen är det.
 
Visst finns det. Det finns rena ponnyridskolor också men jag syftar på den genomsnittliga ridskolan. Även om ryttare kommer i alla storlekar kan d-ponnyer gå fler lektioner, dvs. på flera nivåer och med fler typer av ryttare än en mindre ponny kan. När jag jobbade på ridskola önskade vi oss fler "e-ponnyer", dvs hästar som var ca 150-155 cm höga. De kunde gå precis alla lektioner med både vuxna och barn och var de hästar som verkligen kunde användas fullt ut. Det är enklare för ryttaren och schysstare mot hästen om ryttaren är lite liten än att hästen är det.

Det kanske är jag som är lite färgad av att ha växt upp på just den ridskolan, men jag upplever den som rätt genomsnittlig. Mycket barn- och ungdomsverksamhet, och en del vuxna också på olika nivåer men inte lika mycket som barn och ungdomar. Flera av hästarna är lite rejälare modell, så några av c- och d-ponnyerna går utan problem med vuxna ryttare också. Och iallafall 2 eller 3 av storhästarna är såna som du kallar "e-ponnyer", och de går med både ungdomar och vuxna :)

Lite (mycket) OT men de har en del funkisridning också, och tävlingslag på både ponny och häst, både dressyr och hoppning, i alla divisioner. Tävlandet är ju inte inom ridskoleverksamheten (fast en och annan ridskoleponny är med i lagen då och då) men väl inom klubben. För mig är de en högst vanlig, genomsnittlig ridskola, men det kanske de inte är?
 
Min dotter rider sedan i höstas på en ridskola i nära oss.Tidigare har hon mest ridit hos sin morfar och då mest på mindre ponnyer. Hennes omställning nu blev att rida på D-ponnyer och hennes rädsla för större ponnyer gjorde att hon hamnade i lägre än hennes kunskapsnivå. De har bara stora ponnyer. Dottern halkade ner flera nivåer.
Nog om detta. Det som irriterar mig är följande;
  • att på lektionerna när eleverna har problem med att sakta av så säger instruktörerna att de bara ska dra i tyglarna istället för att ge rätt hjälper typ krama om tygeln på rätt hand för att sakta av från trav till skritt.
  • Eller de säger bara till alla hur man ska sitta. Men de korrigerar inte var och en. Om de inte sitter rätt i sadeln, rätar upp sig, tyngd på benen så att hälen kommer ner och tittar upp, blir de en säkerhetsrisk, Eller att läraren tillåter att de sitter men för långa tyglar. Visa då istället hur korta de ska ha.
  • Varför ta in nybörjarelever i en grupp med märke I, som knappt kan något, då utvecklas ju inte de andra i rätt takt utan saktas efter?
  • Om en ponny sprätter till, varför inte hjälpa ryttaren då utan läraren står som ett fån och säger inget, så att eleven ramlar av.
  • Varför lär inte instruktörerna ut att ponnyerna ska ryktas ordentligt innan ridningen, istället för att bara borstas lite snabbt med rotviskan/rotborsten och sedan sadlas?

Jag vet att det är många undringar/ klagomål. Dottern rider på ridskolan för att det inte ska bli för långt uppehåll innan hon åker till sin morfar. Då han bor utomlands.


Hur gammal är dottern? Lite skillnad på en 6:åring och en 10:åring exempelvis...

Annars håller jag med @Mirtai. Jag har också undervisat små barn, och en 6-7 åring förstår inte komplexa instruktioner. Det måste vara enkelt och tydligt, särskilt i större grupper. Med det inte sagt att ridskolan du beskriver måste vara det bästa för er.

Kan hon rida privat för morfar så är det väl en utmärkt lösning, och tiden det inte går kanske du kan se till att skaffa en snäll medis-ponny som du kan ge dottern privatlektioner på?
 
Min dotter rider sedan i höstas på en ridskola i nära oss.Tidigare har hon mest ridit hos sin morfar och då mest på mindre ponnyer. Hennes omställning nu blev att rida på D-ponnyer och hennes rädsla för större ponnyer gjorde att hon hamnade i lägre än hennes kunskapsnivå. De har bara stora ponnyer. Dottern halkade ner flera nivåer.
Nog om detta. Det som irriterar mig är följande;
  • att på lektionerna när eleverna har problem med att sakta av så säger instruktörerna att de bara ska dra i tyglarna istället för att ge rätt hjälper typ krama om tygeln på rätt hand för att sakta av från trav till skritt.
  • Eller de säger bara till alla hur man ska sitta. Men de korrigerar inte var och en. Om de inte sitter rätt i sadeln, rätar upp sig, tyngd på benen så att hälen kommer ner och tittar upp, blir de en säkerhetsrisk, Eller att läraren tillåter att de sitter men för långa tyglar. Visa då istället hur korta de ska ha.
  • Varför ta in nybörjarelever i en grupp med märke I, som knappt kan något, då utvecklas ju inte de andra i rätt takt utan saktas efter?
  • Om en ponny sprätter till, varför inte hjälpa ryttaren då utan läraren står som ett fån och säger inget, så att eleven ramlar av.
  • Varför lär inte instruktörerna ut att ponnyerna ska ryktas ordentligt innan ridningen, istället för att bara borstas lite snabbt med rotviskan/rotborsten och sedan sadlas?
Anställningskraven på ridskolorna ska vara så höga på instruktörerna ändå så slarvas det så oerhört mycket på själva lektionerna med ordentliga lektioner och att hjälpa eleverna. Man drar inte bara i tyglarna och de har ingen verkan om man inte gör rätt, sitter man inte rätt så fungerar inget, Då jag utan utbildning men ändå fått träning ser felen eleverna gör och vet att man då måste hjälpa varje elev. Även om man blir tjatig med sits, osv.

Jag vet att det är många undringar/ klagomål. Dottern rider på ridskolan för att det inte ska bli för långt uppehåll innan hon åker till sin morfar. Då han bor utomlands.
Kanske den viktigaste frågan, tycker din dotter att det är roligt att rida på ridskolan? I så fall varför eller varför inte? Det måste vara roligt för henne att ha kompisar i gruppen som du skrev.
Din dotter har halkat ner flera nivåer? Hur gammal är hon och vart ska hon? SM i år? Varför måste det gå så fort? Om dottern dessutom är rädd, då verkar det inte så lämpligt att skynda på. Sen förstår jag att det är svårare med stora ponnyer både med iordninggörandet och uppsittningen osv.

Om elever har svårt att sakta av så behöver man ibland använda ordet dra, för det vet eleven vad det är. Eftersom eleven inte har kunnat sakta av tidigare så kan man ju inte säga ”krama i tygeln med lätt hand”, det förstår dom inte vad det är. Eller det är min uppfattning i alla fall.

Man går igenom sitsen generellt hur det ska vara, men sedan rättar man ju varje elev individuellt beroende vad lektionen går ut på. Är dagens övning tex att kunna sitta på rätt nedsittningsben i traven, då kan man inte samtidigt fokusera jättemycket på att hälen är nedtrampad eller att handen är omvriden. Så klart bör man nämna det, men just den lektionen är det viktigare att eleven kan se när hästen för fram och ner sitt yttre framben.

Det är tråkigt för alla när det kommer in sämre elever i gruppen, det tycker även vi ridlärare kan jag lova. Men grupperna behöver vara fulla för ekonomins skull. Men det brukar gå att lösa genom att dom som är lite starkare får rida lite svårare hästar och få egna små uppgifter att fokusera på.

Det är oerhört tröttsamt att läsa det här. Snälla, prata med din dotters ridlärare. Fråga just det här som du har frågat oss. Fråga vad hon har för level. Vad har ridskolan för skylltmärkningar? Vad vill du att vi ska svara? Vi som jobbar som ridlärare försöker göra vårt bästa hela tiden. Det är inte lätt att undervisa en grupp med 10 elever, jag tycker att du ska lita på ridläraren gör sitt jobb. Eller sluta på ridskolan.

Jag jobbar på en av Sveriges största ridskolor med över 850 uppsittningar i veckan, och nästan dagligen kommer det in föräldrar som tycker det ena med det tredje. Oftast att deras barn är för bra för gruppen eller att barnen ”alltid” får rida dom ”tråkiga” hästarna eller att dom får hoppa för lågt. Eller att det går för långsamt fram osv osv. Det är extremt tröttsamt. Självklart får man fråga och undra men allt hetsande gör en tokig. Vi eftersträvar alltid jämna grupper och vi sätter termins mål för varje grupp och har en plan för varje lektion osv. Alla ridlärare är utbildade enligt SRL systemet och för hästarna finns det utrymme för utbildning eller viloperioder. Och så ser det ut på de flesta ridskolorna i landet.

Förlåt för långt inlägg, blir bara så less när det ska klagas på ridskolor och ridlärare
 
@Golden_Heart Jag tycker det är intressant att du tycker att nivån på utildningen av eleverna är för låg, men du är å andra sidan inte heller villig att betala för det motsatta? (andra ridskolor blir för dyra som du skrev.. det slog dig inte att det kanske finns en anledning till priskillnaden?)

Angående det du skrev med att eleverna blir tillsagda att ta i tygeln istället för att "krama på rätt tygel". Vad är det för åldersnivå på gruppen? Många barn kan inte höger eller vänster, eller/och kan inte hålla isär ytter och inner. Alltså är lösningen att be dem ta i båda tyglarna.

Ryttare som inte ridit så länge kan man inte ge för många instruktioner på en gång, det går inte in. Gör såhär, tänk på det här, inte så, ta i ytter, lägg på inner, ta en halvhalt, sitt på sittbenen, släpp ner låren, vinkla om benen, stadig handled, slappna av i axlarna, titta upp åt rätt håll, håll avstånd, osv osv.
Det går inte att säga allt man vill säga på detaljnivå till en ryttare som har fullt upp med att styra, hålla farten, sitta på rätt sittben, hitta balansen och dessutom ha en hel hög andra ekipage att hålla koll på samtidigt.
 
Jag har jobbat på ridskola och bland annat undervisat små barn. Det är jättesvårt!

Det är väldigt få barn i den åldern som kan ta alltför detaljerade instruktioner. Man får liksom börja med att "dra i tyglarna betyder stopp". Det är ungefär den nivån de kan ta in och hålla i huvudet samtidigt som de ska klara av att ha koll på resten.

Ofta är det så att många av barnen har svårt att hålla koncentrationen längre stunder. De har fullt upp med att hålla koll på sig själva, omgivningen, vad som händer på läktaren osv. Instruktionerna får bli korta och i små delar.
Jag håller med. Enda jag reagerar på är att de inte går fram och korrigerar sits handgripligen på eleverna och att de inte fångar ponnies där det verkar att ryttaren snart ska falla av. (Det gör de där mitt barn rider, går bredvid en stund och visar.)

När det gäller små barn i stora grupper så räcker kanske knappt ens ordförrådet till för "krama om tyglarna" (vad betyder krama? Dra lite lagom?) Det kräver att de har en sträckt tygel och följsam hand, men barns finmotorik kan vara ganska usel, för att inte tala om grovmotoriken. Så har 7 åringen sin andra lektion en sträckt tygel så kanske hen inte ens följer med handen när hästens huvud nickar i skritt. Är tygeln sträckt i trav kanske handen hoppar upp och ned med kroppen och rycker i munnen, eftersom barnet inte lärt sig att hålla handen stilla när kroppen rör sig.

(barn i 7-8 årsåldern skriver inte lika fint som vuxna tex och många finner det svårt att fånga en boll, de kastar inte heller boll lika fint osv. (och ja jag vet att ert tennisproffs till barn är superduktigt på det, men nu gäller det ju en grupp generiska barn ;) )).

Slut handen sa jag till mitt barn i förrgår, slut? vadå? stäng handen, (drar i tyglarna..), nej titta, jag gör en knytnäve, håll i. Här håll ihop händerna, håll i tyglarna, tyglarna glider iväg, håll i dem så att du inte tappar dem. (så mycket för finliret med "slut handen")
 
För mig är det ett mindre problem med storleken på hästarna. Jag började rida på ridskola i mitten på 90-talet efter att ha ridit privat på grannens shetlandsponnyer i flera år. Var kroppsligt mindre än genomsnittet för ett barn i samma ålder, sju år gammal (hade precis börjat första klass) vid första tillfället. Började på en ridskola först där det fanns allt från shettisar till stora hästar, men där det inte alls kändes bra. Jag tyckte till slut inte ens det var roligt att åka till stallet längre, och min (då) extremt hästovana pappa kände inte heller att det var någon stöttning för föräldrarna, utan han förväntades sadla och leda och göra sånt som han varken kunde eller vågade. Jag minns än idag den skräck jag kände för ponnyn jag blev tilldelad (ponny i russtorlek) som jag fick rida varenda lektion hela det året (!).

Efter sommarlovet bytte jag ridskola. Till en där de minsta ponnyerna var maxade C-ponnyer/små D-ponnyer. Ridläraren var fantastisk :love:, jag red sen för henne i tio år. Hon var hård och sträng, man gjorde aldrig om samma misstag två gånger kan jag säga, men man lärde sig desto mer. Det fanns stalltjejer i stallet som hjälpte till med både utrustning och att leda på nybörjarlektionerna = inget sånt ansvar las på föräldrar som inte kunde. Även om hästarna var mycket större, de flesta faktiskt över ponnymåttet och min favorit var en stor nordsvensk där de första bilderna visar ett barn som inte ens når ner med fötterna under sadelkåpan, så var det alltid säkert, instruktören hade alltid koll, inget barn slängdes upp på en häst de var rädda för/inte klarade av, och ramlade man av/blev rädd fick man alltid rida sin favorithäst gången efter. Visst fanns det barn (och föräldrar) som tyckte att instruktören kanske var för hård och som slutade/bytte ridskola, men hellre det än någon som bara mjäkar med.

Min betydligt yngre syster red också några år på ridskola, och under den tiden gick den här ridläraren i pension, så de sista åren hade hon en annan (hon gick kanske i sexan-sjuan då, så hon var inte en liten fyraåring) och hon lärde sig helt ärligt ingenting under de åren. Inte ett skit. Det var precis som du beskriver i din trådstart. Hon slutade helt rida för att hon tappade sugen under sista året på ridskolan.

Nu har jag inga barn, och lär med allra största sannolikhet heller aldrig skaffa. Däremot finns det ett barn i min närhet som uttryckt en önskan om att få börja rida. Jag skulle mycket hellre rekommendera föräldrarna att ta privatlektioner för en riktig tränare istället för att sätta ungen i ridskola. Nu kan jag ju i och för sig både rekommendera den tränare jag rider för själv, och låta barnet rida min (mindre) ponny, och det kan så klart inte alla göra/alla har det inte lika förspänt. Men för ett barn som inte måste rida på ridskola hade jag aldrig valt det alternativet.
 
Visst finns det. Det finns rena ponnyridskolor också men jag syftar på den genomsnittliga ridskolan. Även om ryttare kommer i alla storlekar kan d-ponnyer gå fler lektioner, dvs. på flera nivåer och med fler typer av ryttare än en mindre ponny kan. När jag jobbade på ridskola önskade vi oss fler "e-ponnyer", dvs hästar som var ca 150-155 cm höga. De kunde gå precis alla lektioner med både vuxna och barn och var de hästar som verkligen kunde användas fullt ut. Det är enklare för ryttaren och schysstare mot hästen om ryttaren är lite liten än att hästen är det.
Exakt, det finns ett par ponnyridskolor här i trakten, på någon står det tydligt att barnen får söka sig annorstädes när de väger runt 40 kg. Största ponnierna är små gotlandsruss. Minsta är så liten att jag knappt ens visste att det fanns. Men att ha ca tio ponnies som är under 125 lär inte vara det som går runt för dem.

Min ridskola har ju inte mycket fler ponnies men skulle rimligen aldrig klara en lektion med 8 elever, alla på ponnies under 125 cm. Då skulle de ju inte ha plats för några C och D ponnies. faktum är att jag tror de nästan bara har C och D ponnies.
 
Senast ändrad:
Hon är inte rädd för att rida så och hon vill rida. Hon har varit nervös för de större ponnyerna. Det är bättre nu. Hennes kunskapsnivå är högre än de andra.
Hos sin morfar har hon ridit i skogen massor och hoppat på små A & B-ponner små terränghinder.

Om du som förälder är missnöjd med upplägget hade jag adresserat det med berörda, alternativt helt enkelt bytt ridskola om du anser att det vore mer gynnande.
Har svårt att se att du utifrån denna tråd ska åstadkomma någon förändring .
 
Låter som en riktigt oseriös ridskola!
Visst att det är svårt att undervisa unga barn, men då får man ta den som lämpar sig bäst för det och gärna då har extra utbildning på området (pedagogik/barn).
Sen angående ponnyerna tycker jag att det verkar ytterst märkligt att det bara finns större. Utbudet måste matcha efterfrågan! Åtminstone på de ridskolor där jag red upplevde jag också snarare "brist" på D-ponnyer men ett överflöd av B- och C-ponnyer.

Men snälla ?
 
Bullskit. Har haft nybörjarlektioner för olika åldrar av elever sedan jag var 12 år, har inte licens men vet hur man ska göra.

? Så din tråd grundar sig på att du vet bäst utifrån ditt barn och hur undervisningen då bör ske osv?

Då är ju svaret lätt ?
Undervisa själv ?
 
Min dotter rider sedan i höstas på en ridskola i nära oss.Tidigare har hon mest ridit hos sin morfar och då mest på mindre ponnyer. Hennes omställning nu blev att rida på D-ponnyer och hennes rädsla för större ponnyer gjorde att hon hamnade i lägre än hennes kunskapsnivå. De har bara stora ponnyer. Dottern halkade ner flera nivåer.
Nog om detta. Det som irriterar mig är följande;
  • att på lektionerna när eleverna har problem med att sakta av så säger instruktörerna att de bara ska dra i tyglarna istället för att ge rätt hjälper typ krama om tygeln på rätt hand för att sakta av från trav till skritt.
  • Eller de säger bara till alla hur man ska sitta. Men de korrigerar inte var och en. Om de inte sitter rätt i sadeln, rätar upp sig, tyngd på benen så att hälen kommer ner och tittar upp, blir de en säkerhetsrisk, Eller att läraren tillåter att de sitter men för långa tyglar. Visa då istället hur korta de ska ha.
  • Varför ta in nybörjarelever i en grupp med märke I, som knappt kan något, då utvecklas ju inte de andra i rätt takt utan saktas efter?
  • Om en ponny sprätter till, varför inte hjälpa ryttaren då utan läraren står som ett fån och säger inget, så att eleven ramlar av.
  • Varför lär inte instruktörerna ut att ponnyerna ska ryktas ordentligt innan ridningen, istället för att bara borstas lite snabbt med rotviskan/rotborsten och sedan sadlas?
Anställningskraven på ridskolorna ska vara så höga på instruktörerna ändå så slarvas det så oerhört mycket på själva lektionerna med ordentliga lektioner och att hjälpa eleverna. Man drar inte bara i tyglarna och de har ingen verkan om man inte gör rätt, sitter man inte rätt så fungerar inget, Då jag utan utbildning men ändå fått träning ser felen eleverna gör och vet att man då måste hjälpa varje elev. Även om man blir tjatig med sits, osv.

Jag vet att det är många undringar/ klagomål. Dottern rider på ridskolan för att det inte ska bli för långt uppehåll innan hon åker till sin morfar. Då han bor utomlands.
Svarar lite snabbt ang dina frågor.
Just barngrupper med många nybörjare tycker jag många ggr är knepigare än med vuxna nybörjare. Just för att dels utvecklas många i olika takt och många kan få byta till andra mer avancerande grupper eller tvärtom. En annan svårighet är att många har önskemål om någon viss veckodag och denna kanske inte funkar rent optimalt gruppmässigt. Man får göra en bedömning som ansvarig vilka som kan gå i vilka grupper.
Kanske man gör en felbedömning och avancerar någon för snabbt. Märke 1 är däremot relativt nybörjarenivå och därför kan det vara ok att flytta någon med någon termin mindre till en av dessa.

Får de inget individuellt alls?

Ang ryktningen handlar det nog om helt enkelt om tidsbrist. Jag har jobbat både som instruktör och på ridskola (driver idag eget i mindre skala). Då jag jobbade på en stor ridskola tog jag ca 5 min per häst med borstning och hovkratsning. Viktiga är under sadeln att det inte blir något skav. Sen blev vissa mer grundligt borstade innan av tex deras skötare vissa dagar eller någon elev.
Jag ser gärna att elever borstar och pysslar med de hästar de ska rida oavsett nivå.
Givetvis blev alla grundligt kollade och borstade vid behov och ffa vid pälsfällning. Men att stå hur länge som helst och rykta varje häst mellan varje grupp är svårt att få till rent praktiskt. Det kräver personal eller annan kunnig på plats.
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej alla, långt inlägg och jag ber om ursäkt men har mycket att skriva. Jag har redan ett konto här på buke, men då detta känns alltför...
2
Svar
20
· Visningar
2 320
Senast: lirco11
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 778
Senast: Juli0a
·
Ridning Jag har rider en 10 årig valack sedan några månader tillbaka. Han är en korsning mellan varmblod och ponny av okänd ras. Vi fick en...
Svar
3
· Visningar
1 409
Ridning Det var sisådär 35 år sen jag var nybörjare. Dessutom är minnet därifrån lite oklart, men jag minns iaf att vi red med ledare iaf ett...
7 8 9
Svar
160
· Visningar
8 680
Senast: Lobelia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp