L
LemonLime
När jag var yngre bröt jag axeln i en ridolycka vilket ledde till att mitt tidigare relativt orädda och avslappnade förhållande till hästar och ridning ändrades. Jag blev betydligt mer försiktig och spänd men fortsatte ändå med ridningen ett par år, tills jag var 17. Då blev jag bara räddare och räddare och valde därför att sluta när jag inte lyckades bota min rädsla.
När jag väl slutat med ridningen var lättnaden total och det skulle dröja tre år innan jag satte mig på en häst igen.
Idag är jag 20 år och när min familj i somras pratade om att rida turridning på ett nytt stall så bestämde jag mig för att följa med.
Innan jag satt upp på hästen var jag så nervös att jag kände att jag ville spy men allt gick bra och när vi väl kommit iväg var jag inte särskilt rädd heller. Men så gick det ett tag och jag fortsatte rida och började hyra min turridningshäst lite då och då. Han är egentligen en riktigt mysig häst och jag tycker verkligen om honom men plötsligt, egentligen utan anledning, blev jag bara räddare och räddare igen. Nu är jag så rädd att jag nästan har panik redan i bilen/bussen på väg till stallet. Jag vill verkligen inte rida. Jag vet att det inte går längre, att jag måste sluta och lägga ridstövlarna på hyllan ännu en gång, åtminstone för ett tag. Men jag märker hur glad min mamma - som nyligen kommit över sin ridrädsla och nu har ridningen som den höjdpunkt som förgyller hennes tillvaro allra mest -är över att jag börjat rida igen. Och tjejen som äger stallet tycker att jag är duktig på att rida och vill så gärna att jag ska prova de nya hästarna nu på jullovet. Både hon och min mamma menar ju väl när de förväntar sig att jag ska vara i stallet flera gånger i veckan på jullovet - de tror ju att det är det jag vill - men jag känner mig bara stressad och pressad. Jag vill inte rida överhuvudtaget... Men hur säger man egentligen att man vill sluta med något som andra tror att man älskar?
När jag väl slutat med ridningen var lättnaden total och det skulle dröja tre år innan jag satte mig på en häst igen.
Idag är jag 20 år och när min familj i somras pratade om att rida turridning på ett nytt stall så bestämde jag mig för att följa med.
Innan jag satt upp på hästen var jag så nervös att jag kände att jag ville spy men allt gick bra och när vi väl kommit iväg var jag inte särskilt rädd heller. Men så gick det ett tag och jag fortsatte rida och började hyra min turridningshäst lite då och då. Han är egentligen en riktigt mysig häst och jag tycker verkligen om honom men plötsligt, egentligen utan anledning, blev jag bara räddare och räddare igen. Nu är jag så rädd att jag nästan har panik redan i bilen/bussen på väg till stallet. Jag vill verkligen inte rida. Jag vet att det inte går längre, att jag måste sluta och lägga ridstövlarna på hyllan ännu en gång, åtminstone för ett tag. Men jag märker hur glad min mamma - som nyligen kommit över sin ridrädsla och nu har ridningen som den höjdpunkt som förgyller hennes tillvaro allra mest -är över att jag börjat rida igen. Och tjejen som äger stallet tycker att jag är duktig på att rida och vill så gärna att jag ska prova de nya hästarna nu på jullovet. Både hon och min mamma menar ju väl när de förväntar sig att jag ska vara i stallet flera gånger i veckan på jullovet - de tror ju att det är det jag vill - men jag känner mig bara stressad och pressad. Jag vill inte rida överhuvudtaget... Men hur säger man egentligen att man vill sluta med något som andra tror att man älskar?