Ridning och rädsla

[PMMF]

Vill kolla hur vanligt det är att man helt plötsligt efter flera års ridande kan drabbas av rädsla när det gäller sånt som man tidigare har tyckt att det inte är någon fara alls med!? Nån som har varit med om det?

 

[Malin80]

Sv: Ridning och rädsla

Jo, mig har hänt samma sak i alla fall och flera av mina kompisar. Vi är ändå snart 30 år har har ridit sen lågstadiet!

Jag tror att det i våra fall har att göra med att man skaffat barn och inte vill utsätta sig för nån fara. Men så har man väl också blivit äldre och "förståndigare". Man har ju lite erfarenheter av att det är ganska starka varelser man ger sig upp på.

Ska beställa boken "Hästar och rädsla" tror jag den heter för att mentalt komma över min egen rädsla. För man vill ju ändå inte ge upp ridningen...

 

[LinnK]

Sv: Ridning och rädsla

Jag vet verkligen vad du menar,
jag är rädd. Efter en riktigt ordentlig olycka.

Och ändå har jag tre jättefina hästar, men jag är så rädd att jag tappar andan ibland.

Det verkar sakta men säkert bli lite bätte,
men det verkar ta år för mig.
Trodde det skulle 'gå över' fort,
men rädslan verkar ha en stadig rot.

Min tanke är att jag får jobba med det länge,
och fortsätta ta saker i min takt.
Träna ridningen och bygga upp min balans och min styrka,
fysiskt som mentalt.

Och kanske det bästa och viktigaste,
söka umgänge och stöd i folk som förstår och accepterar min rädsla.

 

[Totola]

Sv: Ridning och rädsla

Ja, självsäkerheten som fanns där stundvis när man var rookie har dessutom försvunnit när man insett hur j*kla lite man egentligen kan!
Och så har man väl insett vad som kan hända och har mer ansvar på axlarna och vill nite riskera det. Jag har ju inte barn men jag har fortfarande ansvar för min häst och vill inte bli så skadad att jag inte kan ta hand om honom. Sen vill jag inte att hästen ska bli skadad heller av lite mer egoistiska skäl- det är inte kul att vara hästägare när hästen är skadad! Mycket pengar och tid men inget rid- och träningsnöje!

Sen kanske man blir feg av att inte göra det ena och det andra på länge också. Det var år sen jag hoppade och då bara plutthinder, rätt många år sen det blev några högre höjder vid det här laget. Så nu skulle det säkert ta emot att sätta igång och hoppa. En så basics-sak som galopp känns läskigt (har inte lärt kusen galoppfattningar än och vill inte garanterat få flänggalopp när man väl sätter igång utan ha bra rakriktning och balans först...) och när man då dragit sig så länge från att lära in galoppfattningar lär det ju kännas tokläskigt, ofrivilligt tänka att hästen kommer sticka iväg/bocka/bli ostyrbar osv som om det vore världens undergång.

 

[Iso]

Sv: Ridning och rädsla

Jajjamensan.

Jag har ridit sen jag var en liten knodd och jobbat med tävlingshästar dom senaste 2 åren. Har aldrig varit med i någon större olycka eller något men efter denna julen så blev jag livrädd för att hoppa. Varje gång jag rider mot hindret så ser jag bara hur jag kraschar och dör, speciellt oxrar. Har ingen aning varför. Kan ju tillägga att jag jobbar med hopphästar också, och har tidigare hoppat banor på 1,50 utan problem..haha

 

[Ek3n]

Sv: Ridning och rädsla

Japp, här har du en.

för mig handlar det om rädsla för hinderhöjder. Efter en otäck avfallning vid typ 8 års ålder blev jag rädd för att rida fort och att hoppa. Jag kom över det efter ett tag, med hjälp av lugna och otroligt snälla ponnyer. När jag var 14 år gammal fick jag hem min första "egna" ridponny, ett rutinerat c-ponny sto på 18 år. Det året jag hade kunde jag styra på vilken hinderhöjd som helt (upp till 1.10 m), hon fick verkligen mig att känna mig säker.

Sedan var det dags att lämna tillbaka henne, och jag köpte min nuvarande ponny. Från att ha en ponny som "kunde allt" hade jag nu en ponny som var ganska grön men hade mycket talang. Tyvärr var hennes självförtroende inte det bästa, så efter ett tag dalade mitt med. När det var som värst kunde vi inte hoppa en bana på 70 cm utan att få problem, att jag blev rädd och smittade av det på henne. Men efter otrolig envishet och mycketmycket träning, går det mycket bättre. Vi hoppar banor på 90-95 utan problem och det känns kul med nya utmaningar!

 

[GardenAngel]

Sv: Ridning och rädsla

Pga av dåligt självkänsla gällande det praktiska i ridningen så har jag blivit rädd för att inte ha kontroll över hästar. Är rädd för att galoppera om jag inte rider på bana eller i uppförsbacke, eller på en häst som jag vet är snäll o aldrig skulle dra. Hästar som går med huvudet högt känns opålitliga, rider därför dem helst inte alls... :/

 

[Martenix]

Sv: Ridning och rädsla

Jag var med om en olycka vid hoppningen, hästen hoppade stort över hindret, gör världens bocksprång efter hindret och jag flyger som en kanonkula och landar rakt på huvudet! Just när jag landade kändes det rätt okej så jag satt upp igen red några steg... och sen minns jag inget mer! Jag red klart hela lektionen men har ingen aning om vad jag gjorde... Sen när jag tränsade av kom jag liksom till medvetande igen och mindes ingenting av vad jag just gjort! Det var så läskigt att jag bara började storgråta.. Då fick mitt självförtroende en knäck, ett par veckor senare red jag samma häst på en hopplektion, samma sak händer igen fast jag tappade inte minnet då, tack och lov! Sen var mitt självförtroende ordentligt knäckt. Hade då en egen häst (ovan nämnda var ridskolehäst) som jag litade på till 200% innom hoppningen så hon styrde jag mot oxrar som jag aldrig skulle våga hoppa egentligen, blundade och hon hoppade. Hon sålde jag dock bara någon månad senare av andra själ så även om jag vågade hoppa på henne var jag väldigt osäker på andra hästar.
Min nuvarande häst är mycket lite hoppad men jag litar på henne så det går sakta men säkert framåt

 

[pidan89]

Sv: Ridning och rädsla

Absolut! Men bara när det hänt någonting. Hade en hopphäst förut som jag åkte av med under en hoppträning. Två dagar innan hade vi hoppträning för en annan tränare och det var den bästa träningen i hela mitt liv. Två dagar senare flyger jag in i sargen. Slutade med att jag inte vågade ens rida honom och lämnade till slut tillbaka honom till hans ägare då han började stegra och ha sig när jag red, vågade aldrig säga till honom. Som tur var har vi världens coolaste halvblod (26år) som hjälpte mig tillbaka till hoppningen.

Sedan har jag en gång blivit omkullsprungen av det äldre halvblodet. 650kg rätt in i mig i full galopp. Sedan dess har jag väl mer eller mindre varit lite på min vakt när det gäller att gå omkring i hagar, speciellt om de springer omkring.

 

[Saint]

Sv: Ridning och rädsla

Jag har haft riduppehåll med anbart sporadisk ridning i tio år. Nu har jag skaffat foderhäst och rider i princip varje dag sedan två veckor tillbaka.

ALLT är lite obehagligt just nu och jag är RÄDD och NERVÖS varje gång jag åker till stallet. När jag väl kommer dit och få komma igång med hästpyssel och mockning så släpper rädslan. Jag är lite nervös precis innan jag sitter upp, men när jag får börja jobba hästen så släpper det.

Hästen jag rider är som min spegel... har jag märkt. Är jag lite nervös eller stressad så blir han det med. Tittig osv. När jag slappnar av så gör han det också.

Vi tar små gemensamma steg pållen och jag. Inte så mycket krav på någon av oss och mycket beröm när det går bra. Trots (eller kanske just eftersom) att kraven är så låga så är framstegen stora för varje dag... så det finns mycket att glädjas åt.

 

[Hanna_Maria]

Sv: Ridning och rädsla

Bra tråd! Känner igen mig. Jag kan känna mig ganska sjåpig med min medryttarhäst som jag började rida för några år sedan när jag var närmare 30 (är däremot aldrig rädd på ridskolans hästar av nån anledning). Känner mig nervös över att rida ut (kanske delvis pga några mindre olyckstillbud) och över att rida barbacka bland annat, och ibland blir jag rädd för hästarna i hagen när man blir omringad av hela flocken - sådana saker jag inte tror jag var särskilt rädd för när jag var yngre (har iof alltid varit lite sjåpig men en sån sak som att bara slänga sig upp barbacka o rida iväg var väl aldrig några problem...). Jag har lixom det här kontrollbehovet där jag känner att jag måste vara tvärsäker på att jag kan hantera varenda tänkbar situation som kan uppstå på ett bra sätt, och när jag blir osäker på om jag kan det (kan väl ingen egentligen?) så blir jag nervös.

Jag har iaf hanterat det genom att gå tillbaka till att bara rida ut korta rundor, typ 10 minuter, och sedan rida längre o längre rundor i takt med att jag känner mig säkrare när jag märker att det går bra. Kände mig riktigt stolt igår när jag vågade rida barbacka till o från hagen som ligger en bit bort och dessutom över gårdsplanen med alla bilar, maskiner o läskiga saker som hästen brukar rygga för. Och jag märker ju att jag trots allt sitter ganska stadigt!

 

[Hanna_Maria]

Sv: Ridning och rädsla

Kom just på också att när jag började på min nuvarande ridskola efter en massa års uppehåll så blev jag helt plötsligt rädd för (de ganska sura o bitska ridskole-) hästarna. Hästar i sig har jag då aldrig varit rädd för tidigare, möjligtvis vissa ridmoment. Som tur var gick det över efter en period av "mental träning" Fick verkligen anstränga mig varje gång jag gick till ridskolan att andas lugnt, intala mig att jag var lugn o inte rädd. Det funkade o rädslan gick över, nu hade jag nästan glömt hur rädd jag var

 

[Ponsse]

Sv: Ridning och rädsla

Jag kan få "bakslag" inom hoppningen väldigt ofta. Har druttat av många gånger inom hoppningen, dock inget allvarligt. Varje gång jag kommer mot ett hinder tänker jag "nu stannar hästen så jag flyger", men så är det ju oftast inte.
Försöker träna på det genom att hoppa låga hinder med hästar som man verkligen litar på, och det funkar för mig

 

[IngelaH]

Sv: Ridning och rädsla

Hänvisar till likvärdiga trådar som går att finna under forumet Hästmänniska

Med vänliga hälsningar

IngelaH
moderator