Inspirerad av Cassiopejas ridblogg tänkte jag börja redovisa mina egna lektions-eskapader.
Även om jag inte skriver på långa vägar så bra som henne.
Hade Svarte Petter på lektionen, mycket pga att jag tänkte rida Blåbärsdressyren (Märke II) på just honom.
Svarte Petter är ett resultat av en tjuvbetäckning (Nordsvensk/fullblod+ngt mer) från Gotland, är 7 år gammal och sent inriden därför väldigt mycket unghäst fortfarande.
Han är grymt söt, kolsvart med mycket man och svans. Lite bufflig i spiltan om man inte sätter ner foten direkt.
Ridmässigt är han lite unghäst vinglig, men när man väl hittar knapparna helt underbar.
Lektionen gick ut på tempoväxlingar i samtliga gångarter.
Skritt och trav gick jättebra efter ett tag. Men galoppen har vi inte riktigt hittat han och jag tillsammans så jag fokuserade på att hålla galoppen utan avbrott.
M min ridlärare klagade på att jag lättade för mycket ur sadeln i galoppen så jag fick order om att tänka balanssits och då fick jag beröm att jag såg ut att sitta som klistrad
(+ att galoppen gick såååå mycket bättre)
Vi red också lite bakdelsvädningar (gick skitdåligt) och halter (gick ännu sämre, fick honom absolut inte stå still) sen var det dax jogga av hästarna i trav.
DÅ slappna han av ordentligt och gick på i en super fin lagom låg form när han känns sådär kan jag sitta och rida runt i timmar.
En liten anekdot om Svarte Petter:
Som jag sa är han lite bufflig och jag har sett vuxna ryttare i stallet som varit jätterädda för honom och han kan verkligen trycka upp folk i väggen om dom är osäkra, samt att han väldigt nafsig.
En dag när jag kom in i stallet såg jag en liten tjej på 5-6 år stå med sin mamma utanför hans spilta.
Flickan gick in till Petter för att ge honom en morot och jag fick hjärtat i halsgropen men hann inte säga något förrns tjejen är inne.
Petter stod som ett ljus och bara tittade på den där lilla saken som kommit in till honom, tjejen sträckte fram moroten och han tog den så försiktig, försiktigt. Tittade långt efter henne när hon gick ut igen.
Underbara häst såna stunder kan man leva länge på.
Även om jag inte skriver på långa vägar så bra som henne.
Hade Svarte Petter på lektionen, mycket pga att jag tänkte rida Blåbärsdressyren (Märke II) på just honom.
Svarte Petter är ett resultat av en tjuvbetäckning (Nordsvensk/fullblod+ngt mer) från Gotland, är 7 år gammal och sent inriden därför väldigt mycket unghäst fortfarande.
Han är grymt söt, kolsvart med mycket man och svans. Lite bufflig i spiltan om man inte sätter ner foten direkt.
Ridmässigt är han lite unghäst vinglig, men när man väl hittar knapparna helt underbar.
Lektionen gick ut på tempoväxlingar i samtliga gångarter.
Skritt och trav gick jättebra efter ett tag. Men galoppen har vi inte riktigt hittat han och jag tillsammans så jag fokuserade på att hålla galoppen utan avbrott.
M min ridlärare klagade på att jag lättade för mycket ur sadeln i galoppen så jag fick order om att tänka balanssits och då fick jag beröm att jag såg ut att sitta som klistrad
(+ att galoppen gick såååå mycket bättre)Vi red också lite bakdelsvädningar (gick skitdåligt) och halter (gick ännu sämre, fick honom absolut inte stå still) sen var det dax jogga av hästarna i trav.
DÅ slappna han av ordentligt och gick på i en super fin lagom låg form
när han känns sådär kan jag sitta och rida runt i timmar.En liten anekdot om Svarte Petter:
Som jag sa är han lite bufflig och jag har sett vuxna ryttare i stallet som varit jätterädda för honom och han kan verkligen trycka upp folk i väggen om dom är osäkra, samt att han väldigt nafsig.
En dag när jag kom in i stallet såg jag en liten tjej på 5-6 år stå med sin mamma utanför hans spilta.
Flickan gick in till Petter för att ge honom en morot och jag fick hjärtat i halsgropen men hann inte säga något förrns tjejen är inne.
Petter stod som ett ljus och bara tittade på den där lilla saken som kommit in till honom, tjejen sträckte fram moroten och han tog den så försiktig, försiktigt. Tittade långt efter henne när hon gick ut igen.
Underbara häst
såna stunder kan man leva länge på.
