Ridkurs med hjärngympa

Höstens ridning startades för min del med en helgkurs i centrerad ridning.
Jag har länge sneglat mot CR, läst Sally Swift för längesedan och så, men har varit intresserad av mer än jag har upplevt att jag har haft möjlighet att få. Det är svårt att få möjlighet att bekanta sig mer med CR om man inte har en egen häst.

Jag tänker ju mycket i såna termer när jag rider – kroppskontroll, balans, självkännedom; hur kommunicerar jag med hästen?, förstår hästen det jag säger?, kan jag på något sätt förbättra eller förenkla hästens förutsättningar att förstå vad jag vill och hästens vilja till samarbete?, kan jag förtydliga och förbättra dom signaler jag ger med min kropp?

Intressant område, verkligen.

Dagarna bestod av ett uppsuttet och ett avsuttet pass. Hästen jag fick äran att samarbeta med under helgen var en benig brun gammal farbror på 20 år, med ett snyggt huvud och ett hjärta av renaste guld. Vilken kille! Så oerhört vänlig och välvillig så jag blev alldeles varm i hjärtat bara av att vara brevid honom.

Några av dom övningar, upplevelser och tankar jag tog med mig från helgen var följande:
På det första uppsuttna passet så följde vi hästens bakbensrörelser med våra höfter i skritten. Det blev som en känsla av en cirkulerande rörelse inne i höften. Sedan blev jag ombedd att minska den cirkulerande höftrörelsen, och ta mig tusan om inte hästen svarade direkt med att korta upp skrittsteget och sätta bakbenen lite mer under sig. Häftigt vilken respons! Vi pratade också om att vara följsam med ”höftögonen”, och att använda dom för att se rörelseriktningen.

Annars ägnade jag mycket av första lektionen åt att bekanta mig med farbror häst och känna efter hur jag skulle rida honom. Han var snubblig och behövde lite stödjande ramar, men väldigt välvillig och bussig. Förmodligen varmblod någonstans, och ville gärna hamna i ett framtungt hastigt läge där han älgade på lite väl. Men med inramning av skänkeln och en ganska mjuk men ändå stödjande tygel så svarande han bra, kom i ganska OK balans och trav. Jag försökte placera honom i en ganska låg och öppen form, inte kräva så mycket och försökte inte ens korta upp honom, eftersom han ändå inte var helt igångsatt efter sommaren. Och eftersom flugorna var väldigt jobbiga mot farbror häst så var inte hans koncentration helt på topp heller...

På det avsuttna passet så pratade vi mycket om våra egna kroppar och vår eventuella oliksidighet. Gjorde några övningar för att bli uppmärksamma på om vi hade någon dominant sida. Visst fanns det rörelser där jag tyckte att det kändes bra mycket mer avigt på min ena sida än på min andra, men annars kände jag mig inte så jättedominerad av någon särskild sida. Vi pratade också om balans i sitsen, att ha en ”centralpelare” genom kroppen, och att böja lederna (vrist-knä-höft) på ett balanserat sätt, och hitta rätt riktning på våra sittben. Det går att böja sina höfter på många olika sätt märkte jag!...

Vi gjorde även övningar där vi skulle ”rida utan häst” och hitta en trav- och galopprytm i våra rörelser ståendes på marken – eller på en studsmatta.
Jag upptäckte att jag inte alls var överens med den galopprörelse som läraren visade. Det kändes som om jag inte kunde översätta galopprörelsen i min kropp på en hästrygg till en rörelse ståendes på marken...

Nästa dag så fick vi prova att rida med två stora gummibollar under sittbenen!

Jag tror att poängen var att hitta sina sittben på något sätt, men jag fick en helt annan upplevelse. Jag satt faktiskt jätteskönt på bollarna, både i skritt och trav, konstigt nog! (hade väl aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara givande att sitta på ett par bollar när man rider...

) Grejen var att jag kom upp från hästens rygg, vilket gjorde att mina ben inte tvingades isär på samma sätt vid framvalvet , vilket gav en fantastisk avslappnad känsla i mina ljumskar! När bollarna plockades bort så var det inte sittbenen som jag märkte av mest, utan att det blev en spänd och ”jobbig” känsla i mina ljumskar igen, eftersom dom tvingades isär av framvalvet...

Det gav mig en riktig aha-upplevelse, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med informationen... Känslan när jag satt på bollarna påminde mig väldigt mycket om när jag på en ridskola för några år sedan red på en hög och väldigt smal pålle, som jag direkt reagerade att jag satt så himla skönt på. Antingen är jag för spänd och ”kort” i mina ljumskar, eller så passar inte normala sadlar mitt underliv. Nånting är det. Det var en sån fantastisk befrielse när jag fick sitta på bollarna och kom bort från framvalvet och kunde föra ihop benen lite.

Sedan jobbade vi lite i galopp. Det var lite svårt med galopparbetet, för jag förstod mig inte riktigt på rytmen i farbror hästens galopp. Det kändes som korsgalopp hej och hå, men när jag hade brytit av och försökt fatta ny galopp ett flertal gånger så började jag inse att farbror hästen kanske helt enkelt galopperade på det sättet...

På det avsuttna passet så tog läraren upp mig på studsmattan för att ”galoppera”. Hon hade visst uppmärksammat att jag inte fick till galopprytmen på marken.

Den galopprörelse jag fick till påstod hon var baklänges. Konstigt, tycker jag! För galopp är ändå den gångart som jag tycker att jag jobbar bäst i, och där hästarna jag rider brukar vara mest avslappnade och där jag brukar kunna få till ett bra arbete. Om jag rider en bakvänd rörelse i galoppen med min kropp – hur skulle det då kunna funka så pass bra på hästryggen som det ändå gör i praktiken??... (jag kom mig inte för att fråga det)

På studsmattan så lyckades jag i alla fall tillslut få till den rättvända galopprörelsen (och lyckades till och med tajma in rytmen för när galoppombytesrörelser skulle ges ). Läraren sa att jag gärna ville falla in i en kroppsrörelse som innebar förvänd galopp, och jag konstaterade skrattande att det ju just var den förvända galoppen som jag hade haft så himla lätt för på en av de sista ridlektionerna i våras...

Nu ska jag ta med mig den nya galopprörelsen jag har lärt mig, och se om jag kan implementera den i min kropp på hästryggen. Är väldigt nyfiken på vad det skulle kunna innebära!

Det var en rolig, intressant och inspirerande kurs, som gav mig en hel del att fundera på och som även gav mersmak! Jag vill ha mer CR.