Fast det finns ju lite olika filosofier/tillvägagångssätt gällande formen, och "alla" passar inte det där in på..
Vissa (ffa på ridskolor i regel?) vill ha hästen i handen - oftast mer till en början och sen mindre och mindre ju mer skolade ekipaget blir.
Men så finns det ju många (inklusive jag, som ni kanske redan förstått!
) som INTE anser att man bäst får till en bra form genom att ge stöd i handen utan tvärtom i princip. Att man har lätt för att orsaka spänningar och "fusk" i formen (för mycket skjutkraft) om man ger hästen det där femte benet.
Kommer med halv fasa ihåg på tiden det uppmuntrades att rida de framtunga hästarna med så mycket stöd i handen att magmusklerna jobbade järnet för att ens orka hålla emot när hästen "tog stöd", och samtidigt driva på som attans för att få "energi" nog att få den på tygeln och ge efter. Sen hade en del sina egna fina sågningsmetoder för att inte få lika mycket vikt i handen
Det kan ta evigheter innan man kommer till en riktigt bra form, vissa hästar kommer man nog inte heller lyckas med till 100%, eller ens 90% för den delen.
Det viktigaste tycker jag är att man tar hänsyn till pusselbitarna - och att vissa bör vara högre i prio än andra.
*Avslappningen och förmåga att söka sig framåt/nedåt är alltid prio 1 för mig. Inte alltid man *kan* lära in det fullt ut redan från början, men att man strävar efter det hela tiden.
*Framåtbjudning - men den typ av bjudning som ger energi i hästen utan att hästen gör för mycket för det. Att den kan visa samma energi/bjudning i en riktigt sakta skritt där benen knappt rör sig framåt genom att vara alert nog att direkt kunna öka på vid begäran. Också något som man kanske inte alltid har till en början utan som kan komma på köpet efter en del träning, men som bör finnas som mål att komma till så snart som möjligt.
*Lydnad - som det låter.. Lätt att träna på redan från början.
*Rakriktning, att successivt förbättra rakriktningen och få en häst som belastar bogar och bakben jämnt. Något som bör förbättras lite i taget under hela utbildningen. Just att kunna ha koll på bogar och bakdel till en viss grad ser jag också som en förutsättning för att kunna rida sin häst i form. Hur vet man annars att den inte bara kommer lägga över en massa vikt på ena bogen? Eller lägga massor med vikt på ETT bakben tills det är överbelastat och gå och spara det andra? Då skiter sig ridningen "i form" ganska rejält, vad hjälper det att hästen kan bära med bakbenen om den bär alldeles för mycket med ett bakben och mycket mindre med det andra?
*Balans/samling, lära hästen vinkla bäckenet.
Men från början har det ganska låg prio tills övriga grunder sitter hyfsat.
Sen är såklart ryttarens sits och inverkan också viktig. En dressyrtränare (och tidigare hoppryttare på svår nivå) sa att för att kunna rida svår dressyr behöver man ha balans nog att kunna hoppa hinder på 1.20 utan händer. Så dels behöver man ha balansen och stadgan i sitsen för att kunna balansera upp hästen de enstaka steg de håller på att falla ur även när den kommit en bit (ffa i början av samlingsutbildningen) - istället för att balansera hästen i handen - dels behöver man vara föjsam nog att hästen vågar släppa på spänningar och höja sin rygg, bjuda in ryttaren till ryggen, dels behöver man kunna ändra sin position till att passa ändamålet, kunna inverka på hästens höfter, bogar, bakben, tyngdpunkt osv med sin egen sits. Riktig kroppskontroll mao.
Nu kanske man tycker att det här är väldigt höga krav/mål. Samtidigt så är det många pusselbitar (säkert vissa jag glömt!
) för att få en ärlig form. Därav att många inte haren 100%-ig form trots att man säger att hästen går "i form", får bra poäng i dressyrprogrammen osv. För det viktiga är ju att hästen är harmonisk, balanserad, avslappnad och lär sig avlasta sin ryggrad och framdel. Men det faller oftast på minst 1-2 av de punkterna. Tills man kanske äntligen jobbat sig upp till en bra helhet.
Ursäkta en lång avhandling, och det mesta var såklart riktat till TS!
Men så är det ju inte direkt en enkel fråga (tycker jag).