Tack vare att @cewe påminde mig om resistent stärkelse så fick jag tummen ur att testa. Jag hade hört om det tidigare och tyckte att det lät intressant men lite skumt. Försökte läsa på igen, och jag vet inte men jag hittar inte så väldigt mycket om det mer än att det kan vara till hjälp för diabetiker och alltså ha en stabiliserande inverkan på blodsockerregleringen. Plus att det eventuellt kan ha en massa fler effekter också.
Grejen är alltså att man ska äta resistent stärkelse, som är komplexa kolhydrater som passerar mage-tarm utan att brytas ner eller tas upp. Väl framme i slutet av resan, dvs i tjocktarmen, blir den resistenta stärkelsen mat åt goda tarmbakterier som bor där. När tarmbakterierna mår gott så förökar dom sig och kan påverka vår hälsa på många sätt, då god tarmhälsa är viktigare för oss än vad man kanske först kan tro (tips – läs boken Charmen med tarmen av Giulia Enders, den är rolig och intressant!
). Resistent stärkelse skulle alltså vara väldigt effektiv prebiotika. Glada och harmoniska tarmbakterier kan påverka vårt näringsupptag, vår vikt, vårt immunförsvar, vårt blodsocker, tarmens hälsa och status, och till och med vårt beteende och psykiska mående. Helt klart ett jätteintressant område!
Hade tänkt prova att äta extra tillskott av resistent stärkelse under 1-2 månader, och nu har jag ätit det i ett par veckor i form av en sked potatismjöl utrört i ett glas vatten innan läggdags. Och det har definitivt varit intressant!
Det sägs att man kan bli gasig av att mata sina tarmbakterier på detta sätt, men min mage är hyfsat stabil för sånt och dessutom invand på bönor och lök och annat som kan orsaka gasighet, så det märkte jag ingenting av. Dom första glasen potatismjöl jag drack så var det som om tungan krullade sig i munnen, så GOTT var det! Det var som om hela kroppen skrek efter mer. Märkligt! Förstår inte vad som var så gott med potatismjöl, men det var definitivt en intressant reaktion. Som om det var efterlängtat.
Mina första iakttagelser kom ganska omedelbart. Nr 1: Bajsvolymen typ fördubblades. Men det ska ju vara hälsosamt att bajsa mycket, så det var väl bra... Det är inte så konstigt heller, då ökad mängd mat till tarmbakterierna ger ökade mängder av bakterier och då ökar även mängden avföring. Nr 2: Min ständigt närvarande hunger försvann puts väck. Och det här måste jag bara få beskriva lite närmare.
Jag har problem med hunger- och mättnadskänslor. Jag är i stort sett alltid hungrig. Och då snackar vi inte lite knorr i magen eller småsug, utan hunger av kalibern GE MIG EN GNU OMEDELBART ANNARS KOMMER JAG ATT DÖ SVÄLTDÖDEN!!!!!!! Det är svinjobbigt. Det river och sliter i kroppen mest hela tiden, och ibland kan jag inte koncentrera mig för att min hjärna bara tänker på mat. Ibland måste jag gå och ställa mig och bara stirra på mat. Kan öppna kylskåpsdörren och bara stå och titta på allt som står därinne, titta på varenda ätbar sak och i hjärnan tänka på hur den smakar och vilken konsistens den har. Som tur är så har jag en hyfsad självkontroll, så jag har lärt mig att jag bara får äta vid vissa klockslag. Vilket ibland innebär att jag sitter och tittar på klockan typ hela tiden och bara räknar ner tills jag får äta nästa gång...
Jag kan äta upp en hel brakmiddag på nolltid, och när jag är klar är jag fortfarande hungrig. Det finns ingen botten i mig. Jag har väldigt sällan fått känna känslan av mättnad. Jag har till och med själv blivit grymt förundrad över hur mycket mat jag faktiskt kan pressa ner i min mage, dom få gånger jag har testat att äta så mycket jag vill för att se om det finns någon botten. Det finns det inte. Även om jag tycker att det måste finnas en rent fysisk begränsning.... Men istället har jag infört en slags intellektuell mängdbegränsning av hur mycket mat jag får stoppa i mig. Jag måste ständigt gå emot vad min kropp skriker efter, och bara gå efter klockslag och en uträkning av vad som är lagom matmängd när jag äter.
Dels har jag trott att det kommer ifrån när jag var tonåring och ”lattjade” lite med maten (hade typ mindre ätstörningar), och att signalerna för hunger och mättnad sattes ur spel då, när jag under en längre tid bara struntade i att äta när jag var hungrig. Men dels har jag också reflekterat över att det verkar ha någon koppling till kolhydrater. Äter jag mycket snabba kolhydrater så blir hungern ännu svårare. Sen har jag också konstaterat att hungern försvinner i vissa situationer, som när vi var utan el hemma i flera dagar, när jag var på yogaretreat och när jag semestrade i tiden och vistades i ett gammalt torp mitt i skogen. Jag har dock inte riktigt förstått vad dessa situationer har gemensamt.
I alla fall så försvann den svinjobbiga hungern ganska omedelbart efter att jag hade börjat med resistent stärkelse. Vilken underbar lättnad det var! Det känns som om det har spridit sig ett lugn i hela min kropp. Jag kan gå runt och uppleva världen utan att hela tiden tänka på mat! Jag mår heller inte skitdåligt längre om jag skulle råka äta för lite eller om det skulle råka gå lite längre tid mellan två måltider. Jag känner mig helt fantastiskt FRI! Och jag vill verkligen inte alls ha nånting som smakar socker. Trots att det bjudits på fikabröd och glass och sånt, så har jag inte känt det minsta sug eller den minsta svårighet att tacka nej. Jag har helt enkelt inte velat ha, har nästan känt mig äcklad. Det känns jättekonstigt, men också väldigt befriande! Istället vill jag bara äta grönsaker, rotfrukter, bönor och frukt. Vill bara ha mat från naturen. Har ingen större lust att äta bröd, mejerier, ost eller ens fisk. Kan äta sallad dag ut och dag in utan att det känns tråkigt.
Eftersom min vikt i vanliga fall fluktuerar ganska mycket, så kan jag inte säga att jag har märkt någon större förändring på vikten. Jag gick ner 2 kg ganska direkt, men 2-3 kg upp och ner kan jag variera på en dag så det säger ingenting. Däremot blev min mage lite slankare, vilket förstås är uppskattat! Förhoppningsvis lyckades jag med den resistenta stärkelsen på något sätt komma åt min uppsvullna uppblåsta mage. Hoppas att det håller sig så.
Vad jag mer har märkt av nu efter ett par veckor, som jag visserligen inte riktigt vet om det är kopplat till den resistenta stärkelsen eller ej, är att jag har börjat få utrensningssymptom. Jag har bla fått hudutslag, huden har försämrats rent generellt, har fått ovanligt mycket smärta i hela kroppen, och fått förkylningssymptom. Jag har fått den här typen av reaktion tidigare när jag har gjort förändringar som kan verka utrensande på kroppen (typ detoxer), och känner igen symptomen. Tänker avvakta för att se om de klingar av efter någon vecka eller två, vilket de brukar göra.
Det är i alla fall spännande och intressant att konstatera att det händer något! Jag fortsätter följa mitt experiment med spänning!
Grejen är alltså att man ska äta resistent stärkelse, som är komplexa kolhydrater som passerar mage-tarm utan att brytas ner eller tas upp. Väl framme i slutet av resan, dvs i tjocktarmen, blir den resistenta stärkelsen mat åt goda tarmbakterier som bor där. När tarmbakterierna mår gott så förökar dom sig och kan påverka vår hälsa på många sätt, då god tarmhälsa är viktigare för oss än vad man kanske först kan tro (tips – läs boken Charmen med tarmen av Giulia Enders, den är rolig och intressant!
). Resistent stärkelse skulle alltså vara väldigt effektiv prebiotika. Glada och harmoniska tarmbakterier kan påverka vårt näringsupptag, vår vikt, vårt immunförsvar, vårt blodsocker, tarmens hälsa och status, och till och med vårt beteende och psykiska mående. Helt klart ett jätteintressant område! Hade tänkt prova att äta extra tillskott av resistent stärkelse under 1-2 månader, och nu har jag ätit det i ett par veckor i form av en sked potatismjöl utrört i ett glas vatten innan läggdags. Och det har definitivt varit intressant!
Det sägs att man kan bli gasig av att mata sina tarmbakterier på detta sätt, men min mage är hyfsat stabil för sånt och dessutom invand på bönor och lök och annat som kan orsaka gasighet, så det märkte jag ingenting av. Dom första glasen potatismjöl jag drack så var det som om tungan krullade sig i munnen, så GOTT var det! Det var som om hela kroppen skrek efter mer. Märkligt! Förstår inte vad som var så gott med potatismjöl, men det var definitivt en intressant reaktion. Som om det var efterlängtat.
Mina första iakttagelser kom ganska omedelbart. Nr 1: Bajsvolymen typ fördubblades.
Men det ska ju vara hälsosamt att bajsa mycket, så det var väl bra... Det är inte så konstigt heller, då ökad mängd mat till tarmbakterierna ger ökade mängder av bakterier och då ökar även mängden avföring. Nr 2: Min ständigt närvarande hunger försvann puts väck. Och det här måste jag bara få beskriva lite närmare.Jag har problem med hunger- och mättnadskänslor. Jag är i stort sett alltid hungrig. Och då snackar vi inte lite knorr i magen eller småsug, utan hunger av kalibern GE MIG EN GNU OMEDELBART ANNARS KOMMER JAG ATT DÖ SVÄLTDÖDEN!!!!!!! Det är svinjobbigt. Det river och sliter i kroppen mest hela tiden, och ibland kan jag inte koncentrera mig för att min hjärna bara tänker på mat. Ibland måste jag gå och ställa mig och bara stirra på mat. Kan öppna kylskåpsdörren och bara stå och titta på allt som står därinne, titta på varenda ätbar sak och i hjärnan tänka på hur den smakar och vilken konsistens den har. Som tur är så har jag en hyfsad självkontroll, så jag har lärt mig att jag bara får äta vid vissa klockslag. Vilket ibland innebär att jag sitter och tittar på klockan typ hela tiden och bara räknar ner tills jag får äta nästa gång...
Jag kan äta upp en hel brakmiddag på nolltid, och när jag är klar är jag fortfarande hungrig. Det finns ingen botten i mig. Jag har väldigt sällan fått känna känslan av mättnad. Jag har till och med själv blivit grymt förundrad över hur mycket mat jag faktiskt kan pressa ner i min mage, dom få gånger jag har testat att äta så mycket jag vill för att se om det finns någon botten. Det finns det inte. Även om jag tycker att det måste finnas en rent fysisk begränsning....
Men istället har jag infört en slags intellektuell mängdbegränsning av hur mycket mat jag får stoppa i mig. Jag måste ständigt gå emot vad min kropp skriker efter, och bara gå efter klockslag och en uträkning av vad som är lagom matmängd när jag äter.Dels har jag trott att det kommer ifrån när jag var tonåring och ”lattjade” lite med maten (hade typ mindre ätstörningar), och att signalerna för hunger och mättnad sattes ur spel då, när jag under en längre tid bara struntade i att äta när jag var hungrig. Men dels har jag också reflekterat över att det verkar ha någon koppling till kolhydrater. Äter jag mycket snabba kolhydrater så blir hungern ännu svårare. Sen har jag också konstaterat att hungern försvinner i vissa situationer, som när vi var utan el hemma i flera dagar, när jag var på yogaretreat och när jag semestrade i tiden och vistades i ett gammalt torp mitt i skogen. Jag har dock inte riktigt förstått vad dessa situationer har gemensamt.
I alla fall så försvann den svinjobbiga hungern ganska omedelbart efter att jag hade börjat med resistent stärkelse. Vilken underbar lättnad det var! Det känns som om det har spridit sig ett lugn i hela min kropp. Jag kan gå runt och uppleva världen utan att hela tiden tänka på mat!
Jag mår heller inte skitdåligt längre om jag skulle råka äta för lite eller om det skulle råka gå lite längre tid mellan två måltider. Jag känner mig helt fantastiskt FRI! Och jag vill verkligen inte alls ha nånting som smakar socker. Trots att det bjudits på fikabröd och glass och sånt, så har jag inte känt det minsta sug eller den minsta svårighet att tacka nej. Jag har helt enkelt inte velat ha, har nästan känt mig äcklad. Det känns jättekonstigt, men också väldigt befriande! Istället vill jag bara äta grönsaker, rotfrukter, bönor och frukt. Vill bara ha mat från naturen. Har ingen större lust att äta bröd, mejerier, ost eller ens fisk. Kan äta sallad dag ut och dag in utan att det känns tråkigt.Eftersom min vikt i vanliga fall fluktuerar ganska mycket, så kan jag inte säga att jag har märkt någon större förändring på vikten. Jag gick ner 2 kg ganska direkt, men 2-3 kg upp och ner kan jag variera på en dag så det säger ingenting. Däremot blev min mage lite slankare, vilket förstås är uppskattat! Förhoppningsvis lyckades jag med den resistenta stärkelsen på något sätt komma åt min uppsvullna uppblåsta mage. Hoppas att det håller sig så.
Vad jag mer har märkt av nu efter ett par veckor, som jag visserligen inte riktigt vet om det är kopplat till den resistenta stärkelsen eller ej, är att jag har börjat få utrensningssymptom. Jag har bla fått hudutslag, huden har försämrats rent generellt, har fått ovanligt mycket smärta i hela kroppen, och fått förkylningssymptom. Jag har fått den här typen av reaktion tidigare när jag har gjort förändringar som kan verka utrensande på kroppen (typ detoxer), och känner igen symptomen. Tänker avvakta för att se om de klingar av efter någon vecka eller två, vilket de brukar göra.
Det är i alla fall spännande och intressant att konstatera att det händer något! Jag fortsätter följa mitt experiment med spänning!
