Religionens särställning

Ja, man kan ju definiera ett ord som gud hur man vill men enligt National Encyklopedins definition så är det inte bevisat:

"Gud, något övernaturligt med avgörande inflytande över tillvaron i olika religioner och trosföreställningar. "

Problemet, med det gudsbegreppet är dock att jag aldrig skulle kunna acceptera det. Antingen så existerar det, och då är det en naturlig följd och orsak i ett sammanhang, eller så existerar det inte, och kan kallas övernaturligt.

Men visst, om gudsbegreppet är "Gud är granit". Så kan jag hålla med om att Gud existerar i stor utsträckning runt om i världen. Men just det har inte så mycket med någon religion jag ännu känner till att göra. Men det är inte helt otänkbart att det finns ett större sällskap som tillber graniten som sin Gud och byggt en massa legender kring det som de har som rättesnöre i sina liv.

@Anders; vilket gudsbegrepp menar du skulle bevisats existensen av?
 
För mig är egentligen den enda rimliga åskådningen för någon som har en vetenskaplig grundinställning agnosticism. Existensen av en gudomlig kraft är ingenting som vetenskapen kan bevisa, den tillhör metafysiken och är alltså filosofisk, inte naturvetenskaplig. Det är också därför vetenskapen inte är särskilt intresserad av att ta sig an frågan.

Jag tycker att den här artikeln är ganska spot-on:
http://www.huffingtonpost.com/omar-...heist-the-case-for-agnosticism_b_3345544.html

För mig vore det alltså mycket lättare att motivera varför jag vore agnostiker än att jag är troende, ändå är jag det senare. Det handlar dock just om en personlig tro; jag varken har eller kräver några bevis.
 
Beträffande ärkebiskopens inlägg så är det en partsinlaga, glöm inte det.
Hon är en i väldigt många avseenden klok kvinna - det tycker även jag som ateist.

Men vad gäller religionens roll så är hon inte det minsta objektiv. Det vore väl närmast tjänstefel av henne?
Man behöver, mig veterligen, inte ens tro på den kristna guden för att bli präst. Inte i Sverige iaf.
 
Man behöver, mig veterligen, inte ens tro på den kristna guden för att bli präst. Inte i Sverige iaf.

Snabb googling sa att man dels måste ha gått en högskoleutbildning (där krävs ingen egen tro, bara att man liksom alla andra högskoleutbildningar klarar sina kurser), sen är det en extra utbildning (1 år?) dit man blir antagen/eller inte av en biskop. Man måste vara döpt, konfirmerad och medlem i Svenska kyrkan. Så, antingen måste man tro eller så måste man övertyga biskopen om att man tror. Är min tolkning av det.
 
För mig är egentligen den enda rimliga åskådningen för någon som har en vetenskaplig grundinställning agnosticism. Existensen av en gudomlig kraft är ingenting som vetenskapen kan bevisa, den tillhör metafysiken och är alltså filosofisk, inte naturvetenskaplig. Det är också därför vetenskapen inte är särskilt intresserad av att ta sig an frågan.

Jag tycker att den här artikeln är ganska spot-on:
http://www.huffingtonpost.com/omar-...heist-the-case-for-agnosticism_b_3345544.html

För mig vore det alltså mycket lättare att motivera varför jag vore agnostiker än att jag är troende, ändå är jag det senare. Det handlar dock just om en personlig tro; jag varken har eller kräver några bevis.

Problemet är att om man kallar sig agnostiker, så tror andra att man tycker att det är ungefär lika sannolikt att det finns en gudomlig kraft enligt en specifik religion som att det inte gör det. Som att de 1000 religionernas beskrivna gudomliga kraft är lika sannolik som icke-existensen av den. Som gör att man nog betraktas som ganska religiös ändå för sannolikheten blir då 1000 mot 1. Jag skulle kunna kalla mig agnostiker, men blir då feltolkad, därför brukar jag använda ateist istället. Och ändå skulle jag acceptera en gudomlig kraft samma sekund som någon gör det sannolikt att den existerar.

Jag tror inte att alla troende håller med dig om att existensen av en gudomlig kraft endast finns i filosofin och alltså inte är manifesterad alls i verkligheten vi känner till.

När det i själva verket finns omfattande kunskap som visar att de allra flesta påståenden inom religionerna är osannolika att ha med verkligheten att göra.
 
Problemet är att om man kallar sig agnostiker, så tror andra att man tycker att det är ungefär lika sannolikt att det finns en gudomlig kraft enligt en specifik religion som att det inte gör det. Som att de 1000 religionernas beskrivna gudomliga kraft är lika sannolik som icke-existensen av den. Som gör att man nog betraktas som ganska religiös ändå för sannolikheten blir då 1000 mot 1. Jag skulle kunna kalla mig agnostiker, men blir då feltolkad, därför brukar jag använda ateist istället. Och ändå skulle jag acceptera en gudomlig kraft samma sekund som någon gör det sannolikt att den existerar.

Jag tror inte att alla troende håller med dig om att existensen av en gudomlig kraft endast finns i filosofin och alltså inte är manifesterad alls i verkligheten vi känner till.

När det i själva verket finns omfattande kunskap som visar att de allra flesta påståenden inom religionerna är osannolika att ha med verkligheten att göra.

Jag har aldrig påstått om att existensen av en gudomlig kraft endast kan finnas i filosofin. Det jag skrev var att resonemangen om guds existens inte hör till vetenskapen, utan filosofin.

Det är också endast guds existens som jag tagit upp, inte några andra religiösa påståenden, eftersom teism vs ateism har just med gudstro i allmänhet att göra, inte huruvida vilken religion som har mest "rätt" eller alla de falsifierbara påståenden som religioner kommer med. Det finns ju faktiskt personer som tror på en högre makt som inte bekänner sig till någon specifik religion.

Jag tycker för övrigt att det är rimligt att använda det begrepp som faktiskt stämmer in på en och jag är inte lika säker som du på att särskilt många feltolkar ordet agnostiker. Ordet i sig förklarar ju vad det hela går ut på - man saknar kunskap. Något man kan poängtera om någon skulle ha missuppfattat termen. Jag kallar mig kristen då och då även om det ofta innebär att jag blir gravt feltolkad om jag inte ger en mer utförlig beskrivning, beroende på att folk lägger in massor i det begreppet som inte nödvändigtvis hör hemma där.
 
Snabb googling sa att man dels måste ha gått en högskoleutbildning (där krävs ingen egen tro, bara att man liksom alla andra högskoleutbildningar klarar sina kurser), sen är det en extra utbildning (1 år?) dit man blir antagen/eller inte av en biskop. Man måste vara döpt, konfirmerad och medlem i Svenska kyrkan. Så, antingen måste man tro eller så måste man övertyga biskopen om att man tror. Är min tolkning av det.
Ytterligare en snabb googling gav att förra ärkebiskopen ansåg att "Man måste inte tro på något särskilt för att vara kristen."
 
Jag har aldrig påstått om att existensen av en gudomlig kraft endast kan finnas i filosofin. Det jag skrev var att resonemangen om guds existens inte hör till vetenskapen, utan filosofin.

Det är också endast guds existens som jag tagit upp, inte några andra religiösa påståenden, eftersom teism vs ateism har just med gudstro i allmänhet att göra, inte huruvida vilken religion som har mest "rätt" eller alla de falsifierbara påståenden som religioner kommer med. Det finns ju faktiskt personer som tror på en högre makt som inte bekänner sig till någon specifik religion.

Jag tycker för övrigt att det är rimligt att använda det begrepp som faktiskt stämmer in på en och jag är inte lika säker som du på att särskilt många feltolkar ordet agnostiker. Ordet i sig förklarar ju vad det hela går ut på - man saknar kunskap. Något man kan poängtera om någon skulle ha missuppfattat termen. Jag kallar mig kristen då och då även om det ofta innebär att jag blir gravt feltolkad om jag inte ger en mer utförlig beskrivning, beroende på att folk lägger in massor i det begreppet som inte nödvändigtvis hör hemma där.

Fast jag menar att vi inte saknar kunskap för att bestämma att religiösa påståenden är extremt osannolika. Även om vi saknar kunskap för att helt kunna utesluta dem.
 
Fast jag menar att vi inte saknar kunskap för att bestämma att religiösa påståenden är extremt osannolika. Även om vi saknar kunskap för att helt kunna utesluta dem.

Och jag förstår inte varför du blandar in religiösa påståenden när det enda jag tar upp är guds existens. De flesta religiösa påståenden är inte bara osannolika, de är som sagt falsifierbara.
Att jag skrev "saknar kunskap" var ju bara en ren översättning av ordet agnosticism, inte ett påstående om religion.
 
Eh?
Menar du på fullt allvar att man blir prästvigd - med allt det innebär - utan att bekänna sig till den kristna tron??

Jag tvivlar - överbevisa mig gärna.
Varför skulle jag? Jag har en bror som är präst, dessutom är han psykopat med starka narcissistiska drag.
När hans dotter begick självmord insisterade han på att få leda gudstjänsten/begravningen, vilket hennes släkt o sambo satte stopp för. Han var den största anledningen till att hon blev så sårbar.
 
Varför skulle jag? Jag har en bror som är präst, dessutom är han psykopat med starka narcissistiska drag.
När hans dotter begick självmord insisterade han på att få leda gudstjänsten/begravningen, vilket hennes släkt o sambo satte stopp för. Han var den största anledningen till att hon blev så sårbar.
Men.... vad i det du skriver har samband med att en person kan prästvigas utan att bekänns sig till en kristen gudstro?

Menar du at man inte kan vara psykopat eller narcissist och samtidigt tro på en kristen gud?
 
Det var faktiskt något av det dummaste jag hört! Barn behöver få lära sig om religioner på samma sätt som de behöver få lära sig om olika politiska partier och ideologier och annat som finns i samhället (ont, gott och gråskala). De ska de få lära sig av religionsläraren resp. samhällsläraren i skolan och inte av prästen, imamen, socialdemokraten eller moderaten.

Men barn har annars inget inneboende behov av religion på samma sätt som av fysisk kontakt. Man kan ha diskussioner om livet och döden med ett barn utan att blanda in religion.

Om människan inte hade ett medfött andligt behov, varför tror du då att att de allra flesta är troende eller i alla fall religiösa? Hemskt många svenskar som inte bekänner sig till någon religion säger att dom ändå gjort andliga upplevelser, ofta oväntade sådana. Barn följer sina föräldrar, det är naturligt. Har föräldrarna en hård och livsbegränsande tro så är det stor risk att barnen tar efter även om de inte tvingas. Hur skulle man kunna förhindra det?!
 

Liknande trådar

T
Western Jag postar detta i en egen tråd eftersom jag tror att vi kan få igång en diskussion i ämnet som för mig är VÄLDIGT intressant, jag...
Svar
17
· Visningar
3 031
Senast: Lazy Lady
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp