2024 var verkligen förändringarnas år för min del. Nytt hem, nytt jobb, ny valp, ny ponny i familjen. Nya bekantskaper, nya intressen och nya vardagsrutiner. På sätt och vis känner jag mig som en "helt ny jag" - men mest är det nog hela livet som ändrats omkring mig.
Med det kommer också nya tankar kring allt det som gjort att jag är den jag är, och där jag är, i dag. Sådant jag kanske skulle viljat ändra på, om det varit möjligt, och saker jag önskar att jag gjort mer av eller gjort på ett annat sätt. Jag trivs med mycket i livet nu, det gör jag verkligen! Men att som vuxen bryta upp och "börja om" på en ny plats, är inte alltid helt enkelt. Jag behövde av olika orsaker lämna de sammanhang där jag s. a. s. "var någon" - där andra kände till mig, visste vad jag heter och vilka som är min familj, de människor med vilka jag delade tankar och givande samtal om stort och smått. Nu är det i stället i bästa fall småprat om hundträning, om vädret eller om julledighet. Mycket lite om sådant som jag egentligen varit bortskämd med att ha vänner att samtala med om. Det leder till en sorts ensamhet som jag, faktiskt, var väldigt dåligt förberedd på.
Kanske är det, i alla fall på sikt, något positivt? Att jag i stället tvingas vända frågor och tankar inåt, mot min egen kärna, i stället för att lyfta det med människor omkring mig? Det kanske är för tidigt för att säga något om det ännu.
Min vana trogen hanterar jag den här knepiga ensamheten på samma sätt som jag hanterar allt jag egentligen inte behärskar - med projekt. Nu har jag en valp. Han är en absolut dröm, och att det blev valp just nu beror väl mest på att rätt valp dök upp den här hösten. Men jag ska inte försöka mörka att jag tar mig an det som ett perfekt projekt för att slippa kännas vid det där andra. Faller väl på sätt och vis in i gamla mönster, av att skapa projekt för mig själv och skjuta bekymren på framtiden. "Det håller så länge det håller" tycks vara min eviga strategi.
Med det kommer också nya tankar kring allt det som gjort att jag är den jag är, och där jag är, i dag. Sådant jag kanske skulle viljat ändra på, om det varit möjligt, och saker jag önskar att jag gjort mer av eller gjort på ett annat sätt. Jag trivs med mycket i livet nu, det gör jag verkligen! Men att som vuxen bryta upp och "börja om" på en ny plats, är inte alltid helt enkelt. Jag behövde av olika orsaker lämna de sammanhang där jag s. a. s. "var någon" - där andra kände till mig, visste vad jag heter och vilka som är min familj, de människor med vilka jag delade tankar och givande samtal om stort och smått. Nu är det i stället i bästa fall småprat om hundträning, om vädret eller om julledighet. Mycket lite om sådant som jag egentligen varit bortskämd med att ha vänner att samtala med om. Det leder till en sorts ensamhet som jag, faktiskt, var väldigt dåligt förberedd på.
Kanske är det, i alla fall på sikt, något positivt? Att jag i stället tvingas vända frågor och tankar inåt, mot min egen kärna, i stället för att lyfta det med människor omkring mig? Det kanske är för tidigt för att säga något om det ännu.
Min vana trogen hanterar jag den här knepiga ensamheten på samma sätt som jag hanterar allt jag egentligen inte behärskar - med projekt. Nu har jag en valp. Han är en absolut dröm, och att det blev valp just nu beror väl mest på att rätt valp dök upp den här hösten. Men jag ska inte försöka mörka att jag tar mig an det som ett perfekt projekt för att slippa kännas vid det där andra. Faller väl på sätt och vis in i gamla mönster, av att skapa projekt för mig själv och skjuta bekymren på framtiden. "Det håller så länge det håller" tycks vara min eviga strategi.
