Fast det Lisen lyfter fram med svenska hästar är att man kan följa dem från start. Jag har kontakt med uppfödaren till min häst, vet vilka som ägt henne och vilka som ridit henne. Skillnaden är att man får skriva/prata engelska.
Jag är helt med på att många gånger säljs hästar med tråkig historik på ett fult sätt till hobbyryttare via handlare. Men det är himla tråkigt att såfort man har en import kommer den aldrig bli lika mycket värd som en svensk, för att den var billigare att föda upp? Och då inte nödvändigtvis för att man snålat på foder/hagar utan för att man tar så många föl varje år att man har råd med några medelmåttor.
