Rädda valpar - normalt?

[Och_Aye]

Min border collie kom hem som 8veckors skrutt. Jag var övertygad om att valpar höll sig runt fötterna på en första tiden. My ass - efter en dag träffade han bästa kompisens hundflock, bet en mycket bestämd dam i näsan, slet tag i kamptrasa och hängde runt i luften efter tiken som undrade varför trasslet på andra sidan leksaken aldrig släppte. Han var inte alls noga med att vara nära mig, hela världen var bara hans och såååå kul. Jag hade inga problem med att få ut snufse, tvärtom. Han hade alltid hysteriskt kul ute vart vi än var och ville inte alls följa med sin trista matte hem. Kort sagt; Inga rädslor överhuvudtaget. Det enda som jag minns är den våldsamma åksjukan som gav honom lite bilrädsla - det hindrade dock inte honom från att kräkas i bilen, kasta sig ut och vara fit for livet igen med ett strålande humör.

Belgarn höll sig visserligen nära mig och var inte alls lika äventyrslysten som Bcn. Han var mer korrekt, allvarlig och nästan som om "det där är väl inget, fnys". Han har alltid kastat sig in i allt utan förbehåll eller självberalsedrift; knatat i gallertrappor, på höjder, i containrar, i välta bussar, i skogen, i huset, i andras hus, i skrotbilar. Alltid kunnat jobba och vara fokuserad i nya miljöer osv, aldrig mött någonting förutom dammsugaren med skeptism egentligen.

Nuffen var mest söt som liten; blev rädd för julbocken men åt sedan upp den. Blev lite skraj en gång för en kudde med en stor döskalle på, har studerat en igelkott väldigt noga men that's it. Även han har alltid fixat vardagen utan rädslor, från dag 1. Viftat på sin alldeles underbara bäbissvans och glatt följt med dit vi andra gått.

En del menar ju att det faktiskt är normalt för en valp att vara skraj och jag tycker det känns konstigt. Givetvis har jag inte träffat alla valpar i världen - men rädslor och ängslighet är verkligen ingenting jag känner igen från mina egna valpar. Har jag haft en jäkla tur - ÄR det verkligen normalt/okej att valpar möter världen med rädsla och osäkerhet? Vad tycker ni?

 

[Ambra]

Sv: Rädda valpar - normalt?

Jag har inte upplevt rädslor med dom jag har. MEN om ägaren inte VET hur man introducerar en valp i ett hem & dess omgivningar så kan rädslor lätt uppstå! Om detta inte redan är gjort i uppfödarens hem! Så var det för min senaste valpis, uppfödarna hade gjort både det ena & det andra! Så min valpis bara FLÖG in i lägenheten för att undersöka

 

[Alexandra_W]

Sv: Rädda valpar - normalt?

Ingen jätteerfarenhet, och kanske lite skevt urval med hundraser.

Men ingen av våra har heller varit rädd, speciellt 'matte/hussebunden' eller minsta svår få ut. Tvärtom, det svåra har varit få dem att gå IN igen

Haft riesen ggr många, vorsteh, afghan x 2, blandis (pappis x cavalier) och st bernhard.

Senaste var ju pappas lilla, jag var med när hon hämtades som 8 veckors, och vi stannade två ggr på vägen. Hon gick fröjdigt omkring och utforskade sin omgivning, stolpade iväg med stadiga steg kors och tvärs med mig efter i kopplet. Både när vi stannade 'mitt i skogen', samt vid grönytan vid McDonalds. Hon var inte det mest modiga rent generellt som liten, kunde bli fjollig om man fällde upp ett paraply och sådär, minns inte allt men vet pappa var lite muttrig över att hon var väl harig som liten (men det gick över). Men aldrig nånsin för att gå ut, nya miljöer eller sånt.

Så nej jag känner inte igen det heller, tvärtom de valpar vi haft har varit väl frimodiga för sitt eget bästa ibland, och den hårda vägen fått lära sig att inte vara ALLTFÖR självsäkra och nyfnika.

 

[Dentaku]

Sv: Rädda valpar - normalt?

Nej, jag känner inte igen det där med rädd valp heller även om jag bara har en enda att bilda min uppfattning från.

Däremot har jag läst och hört så pass mycket om andra som tagit hem hundar som visat framför allt stor social rädsla redan som valpar att jag inte själv skulle behålla en sådan valp. Den skulle få åka tillbaka till uppfödaren igen.

 

[Ambra]

Sv: Rädda valpar - normalt?

Iofs. har jag en kompis med en liten råtta som knappt vågade sig ut dom första dagarna men ändå fick nämare 230p på gamla korningen, med + 2 på nerverna
Så att dom är lite feg dom första dagarna behöver inte betyda något!

 

[Och_Aye]

Sv: Rädda valpar - normalt?

Ingen jätteerfarenhet, och kanske lite skevt urval med hundraser.

Men ingen av våra har heller varit rädd, speciellt 'matte/hussebunden' eller minsta svår få ut. Tvärtom, det svåra har varit få dem att gå IN igen

Haft riesen ggr många, vorsteh, afghan x 2, blandis (pappis x cavalier) och st bernhard.

Belgarn har ju förvisso alltid varit vansinnigt mammig i vardagen, gärna varit nära och är fortfarande helst precis brevid mig. Hade en del separationsångest som liten och det kan jag fortfarande se spår av ibland. Men det har aldrig hindrat honom ifrån att utforska, kika, göra och stå i. Han har alltid kunnat jobba väldigt självständigt också, även på långa avstånd ifrån mig.

Övrigt: Någon som haft en valp som var väldigt harig som liten men som sedan vuxit ur det alldeles?

 

[Aliide]

Sv: Rädda valpar - normalt?

Jag är en av dom som anser att en rädd valp heller inte är en bra valp. En valp ska vara frimodig och nyfiken på världen. Varför ska en liten valp vara rädd för något den faktiskt aldrig upplevt som negativ?

Min Beauceron var 1 dm hög i någon vecka eller två, totalt livrädd så fort han kom utanför kenneln. Min malletik blev 1 dm högre så fort hon kom hem. Hela livet lekte, alla var där för hennes skull, hennes fina lägenhet, hennes katter osv.

 

[Aliide]

Sv: Rädda valpar - normalt?

Min Beauceron växte aldrig ut det. Han har lärt sig med erfarenhet att vissa saker inte äter upp honom. Så som bilar, postlådor, soptunnor. Men så fort han stöter på något nytt skiter han på sig.

 

[Och_Aye]

Sv: Rädda valpar - normalt?

Ja, jag känner igen det där med att dom växer.
Belgarn struttade rakt in och "kastade sig" på gigantnuffen här hemma. Det enda han tyckte var lite obehagligt var när nuffen bestämde sig för att använda valpen som kombinerad bitleksak/bowlingklot och jagade honom. Det gick över på en och en halv dag ungefär.

Många hundar blir rädda för nuffen - både BCn och belgarn mötte en stökig glad nuffe med hög svans, halvfräckt humör och sa "HEEEJ; VAD BALL DU ÄR" ungefär.

Saker som att bli rädd för soptunnor osv har jag inte varit med om. Eller jo, en gång. Belgarn var väl i någon ålder och raggade åt en sådan där jättekruka som står på vägen för att man inte ska köra för fort. "Hopp" sa jag så satt han i krukan och var sketglad igen.

Givetvis har alla valparna reagerat på saker och blivit småskraja en sekund; men dom har aldrig mött världen med ängslighet liksom.

 

[Kimz0r]

Sv: Rädda valpar - normalt?

Min border collie kom hem som 8veckors skrutt. Jag var övertygad om att valpar höll sig runt fötterna på en första tiden. My ass - efter en dag träffade han bästa kompisens hundflock, bet en mycket bestämd dam i näsan, slet tag i kamptrasa och hängde runt i luften efter tiken som undrade varför trasslet på andra sidan leksaken aldrig släppte. Han var inte alls noga med att vara nära mig, hela världen var bara hans och såååå kul. Jag hade inga problem med att få ut snufse, tvärtom. Han hade alltid hysteriskt kul ute vart vi än var och ville inte alls följa med sin trista matte hem. Kort sagt; Inga rädslor överhuvudtaget.

Det är min hund du beskriver. Han är av en ras som normalt vill vara nära husse/matte och ha koll... Inte min, det fanns aldrig tid att gosa, det fanns ju så mycket annat att titta på! På den punkten har han lugnat ner sig betydligt och blivit lite mer "som han ska vara" med åldern (desto gruffigare också...). Han har aldrig varit rädd för någonting, bara lite skeptisk till dammsugaren, som han f.ö. brukar stå och försöka mucka gräl med (petar på strömbrytaren med nosen så att den "morrar"). Han har inte ens haft någon spökålder, jag kan inte minnas att han någonsin har blivit rädd för någonting. Mer än att vatten är det absolut värsta som finns, men det har aldrig varit en rädsla, det är bara det att han hatar vatten.

Ofta försöker han intala oss andra att han är jättestor och viktig. Han kan brösta upp sig och kaxa alldeles väldigt och ser lite snopen ut när man med ett enhandsgrepp lyfter upp och bär iväg med honom under armen.

 

[Och_Aye]

Sv: Rädda valpar - normalt?

bara lite skeptisk till dammsugaren, som han f.ö. brukar stå och försöka mucka gräl med (petar på strömbrytaren med nosen så att den "morrar").

Ofta försöker han intala oss andra att han är jättestor och viktig. Han kan brösta upp sig och kaxa alldeles väldigt och ser lite snopen ut när man med ett enhandsgrepp lyfter upp och bär iväg med honom under armen.

Jag dör! Han låter helt fantastisk!
Mina två pojkar har också varit skeptiska mot dammsugaren. Kanske är det mitt agg emot den som går igenom hundarna också.
Den stora hunden tycker att dammsugaren är en helfestlig pryl; han älskar när man tar bort själva borsten och bara har slangen kvar. Då biter han tag i slangen så att läpparna sugs med och struttar runt med den. Stört.

 

[Kimz0r]

Sv: Rädda valpar - normalt?

Jag dör! Han låter helt fantastisk!

Jo, han är lite... speciell...

Video av mycket bestämd liten hund.

Mina två pojkar har också varit skeptiska mot dammsugaren. Kanske är det mitt agg emot den som går igenom hundarna också.

Jo, vår hund har säkert lärt sig av mig att dammsugaren är en källa till misstanke - jag gillar inte att dammsuga och jag tycker att dammsugare låter alldeles horribelt oavsett hur "tysta" de sägs vara. Trots att jag försöker att inte visa att jag ogillar (ljudet av) dammsugaren så är jag säkert hur genomskinlig som helst.

Den stora hunden tycker att dammsugaren är en helfestlig pryl; han älskar när man tar bort själva borsten och bara har slangen kvar. Då biter han tag i slangen så att läpparna sugs med och struttar runt med den. Stört.

 

[knasigare]

Sv: Rädda valpar - normalt?

Min hund var väldigt ängslig och rädd fram tills han var runt 5-6månader, då började det släppa och sen gick det relativt fort tills han blev helt normal och all ängslan och rädsla för saker och ting försvann an sej självt.

Vi undrade faktiskt ett tag vad det var för fel på den lille, trodde valpar var tuffa och på men nej, inte våran. Ringde tillome uppfödarn och frågade om det. Men som sagt så försvann det helt och hållet och nu är han världens underbaraste hund, varken ängslig eller rädd 1½ åring.

 

[Grana]

Sv: Rädda valpar - normalt?

Vilken härlig video Han visste precis vart han ville bli kliad

 

[Teah]

Sv: Rädda valpar - normalt?

Så gör lilla fröken här också.. Förrutom att hon "fläker" ut sig allt hon kan också.

 

[Kimz0r]

Sv: Rädda valpar - normalt?

(Det börjar bli lite OT. )

 

[Armani__]

Sv: Rädda valpar - normalt?

Jag är en av dom som anser att en rädd valp heller inte är en bra valp. En valp ska vara frimodig och nyfiken på världen. Varför ska en liten valp vara rädd för något den faktiskt aldrig upplevt som negativ?

Jag är lite inne på ditt spår, förmodligen mest av egna erfarenheter.
När jag bodde hemma så skaffade min syster en flatte. Har haft flattar tidigare i familjen och vet hur de ska vara. Denna lille hane var feg, försiktig och verkligen rädd för allt. Satt mest i närheten av oss hela tiden, ville inte umgås med andra hundar etc.
Han blev endast 6 månader, p.g.a ett medfött fel i bakknäna.

Jag och sambon valde valp för 1,5 år sedan ungefär. Jag var benhård på att välja den tuffaste individen i flocken, vilket vi gjorde också. Ville ha en tik, och det visade sig att denna dam var den absolut tuffaste och mest krävande i flocken. Det har visat sig med henne under detta 1,5 år vi har haft henne, att hon är grymt lojal och vill vara till lags, men samtidigt ett bra självförtroende, tuff och står upp för sig själv (trots de knappa 2 kg hon väger )


Bara två exempel, men jag tycker som sagt som du, att valpen ska vara relativt orädd och positiv inför nya saker och situationer!

 

[Teah]

Sv: Rädda valpar - normalt?

Hahah