rädd kissemiss *långt*

[thea]

pojkvännens familj förlorade ju den ena av två katter, i stormen i vintras (hon blev påkörd, enligt blå stjärnan).
efter de så köpte de en till katt som då var ca 7 månader (nu e hon ca 10 månader).
"Gubben" de köpte honom av var väldigt oseriös och visste inte så mycket. t. ex. så trodde han att "pricken" var en hankatt, men är en hona (Doris heter hon nu ). Och alla katterna han hade (säker 5 st) var FETA! nu är hon jättefin i hullet och ser ut som en låång råtta

till saken, Doris är rädd för allt! efter att hon blev steriliserad så har hon blivit lite bättre.
men hon piper iväg jättefort så fort man kommer, den enda hon inte är spec. rädd för är hennes "lillmatte", men lillmatten trycker i henne massa godis så de är väl inte så konstigt

varför tror ni att hon är rädd? hon kanske inte har blivit så mycket hanterad? kommer hon att "sluta" vara rädd? det blir ju bättre för varje dag.. ? har ni haft erfarenhet av rädda katter? isåfall, blev de katterna mer "orädda" efter ett tag?


de bor i ett radhus med två våningar + källare. varje gång vi har tagit ut henne ( I koppel ) har hon bara tvärvänt och krafsar på dörren att hon vill in..

skulle uppskatta om ni kan svara på frågorna så gott ni kan

 

[Xeline]

Sv: rädd kissemiss *långt*

Tålamod, tålamod, tålamod.

Jag tror att de flesta katter är "botbara" men det tar tid. Vissa katter är inte så sociala, de VILL inte ligga och gosa, och som bekant kan man inte tvinga en katt.

KOlla lite på katthemmes hemsidor och läs om dessa katters förflutna så så förstår du att det i regel tar LÅNG tid att få kattens förtoende. Och det måste ske på katts villkor.

 

[thea]

Sv: rädd kissemiss *långt*

tack för svaret

men hon e en riktig gosekatt... hon vill jätte gjärna ligga och gosa i sängen/soffan, men så fort man rör sig eller pratar högt, så sticker hon iväg och gömmer sig..

//Therese

 

[kebabbert]

Sv: rädd kissemiss *långt*

Påminner lite grand om min katt Pixel. Hon blev aldrig gosad med som liten, och hennes mor är jätteskygg. Så det smittade av sig på Pixel. Man MÅSTE gosa med kattungarna så de lär sig människokontakt. Om jag kommer gående så springer Pixel iväg (haft henne sedan liten kattunge, 2-3 år nu). Hon är inte lika rädd längre, men hon kommer aldrig vara "normal". Hon är rädd för allt. Ta ut henne är svårt, om man inte gör det mitt i natten, då det är tyst och lugnt. Det går lite bättre om jag virar in henne i en jacka och håller fast henne. Då gör hon STORA ögon. Kort sagt, hon kommer aldrig bli normal. Hon hade en enslig uppväxt som unge.

 

[thea]

Sv: rädd kissemiss *långt*

okajj... det är så det verkar nämligen, att hon inte har blivit hanterad mycket alls...
ja menar, hallå eller, vem vill inte gosa och mysa med ett gäng kattungar

tack för svaret

/therese