Rouise
Trådstartare
blir så trött, ledsen och beskymmrad. Detta blir ett lång och kanske något virrigt inlägg
Min fina fina vän dras med en hel del rädslor och det är så humla svårt ibland att hantera, vi har lyckats med så mycket, avdramatiserat så mycket, han har växt, blivit stabilare och säkrare, blivit bättre på så många plan men ibland känns uppförsbacken så himla brant!
Ett tag var det cyklar vi mötte/körde om oss på promenad, men det har vi jobbat bort: från livrädd och kasta sig ifrån cyklar så långt kopplet räcker till ingen eller yttepytte liten reaktion? Nu är stora skräcken rullskidor och inlines med stavar. Ja och sparkcyklar även om dom går bättre och bättre. (Att springa bredvid cykeln när husse eller matte är på är dock inte farligt utan bara roligt och har alltid varit)
I förra lägenheten blåste balkongdörren upp och smällde i balkongräcket vilket resulterade i en stressad hund så fort balkongdörren var öppen, tog hela sommaren för honom att kunna vara avslappnad i vardagsrummet när balkongen var öppen men det gick med mycket arbete!
Stallet och hästarna har varit kämpigt i perioder, han fick en stöt av elstaketet och då förblev han stressad där några veckor, sen gick det över och ett år senare blir har rejält skrämd av en häst som slår hysteriskt i boxväggen (ingen av mina utan en häst på besök) då höll stressen i sig i nån timme där den dagen även efter att hästen åkt hem till sig och det således var lugnt i stallet och veckorna efter var han stressad i stallet från det att vi kom till det att vi åkte men det avtog sakta och nu klarar han inte av att hästarna för liv och vill inte vara inne i stallet nått gärna samtidigt som hästarna, värst är det på jobbet där vi har en häst som sparkar vid fodring. MEN med mycket jobb och tålamod så tycker han numera om att vara i stallet där jag har mina privata hästar som han känner och som inte väsnas på det viset. OCH nu på sensommaren kändes det som en riktig seger då han blev så avslappnad att han började lägga sig och sova ute i gräset utanför stallet, något som han aldrig gjort innan så vi har gått så fantastisk mycket framåt.
I många fall avreagerar han lika fort som han reagerar typ om vi tappar något som låter mycket, samma när vi mötte cyklar, han blir rädd men när cykeln försvann avreagerade han direkt men så är det dom där grejerna som sitter kvar: balkongdörren, stallet etc.
Och nu när jag är så nöjd över min fina hund som gjort sådana fina framsteg med alla sina rädslor och växt något så enormt så kommer nästa grej: köket.
Sedan i lördags så blir han sjukt stressad av köket och rädd( står i vardagsrummet och skakar och flåsar som en tok rädd) alternativt springer och gömmer sig i sovrummet. Jag har ingen aning om vad som utlöst detta och var från början inne på att det hela var smärtrelaterat men han äter, kissar,skiter,dricker, sover som han ska och är pigg och som vanligt på promenader och aktiviteter.
Men så igår hade jag nån känsla av att det var köket som han var rädd för, han var väldigt stressad igår, skakade som ett asplöv när han satt tryckt mot mig vid köksbordet eller själv i vardagsrummet, när vi sedan satt oss i vardagsrummet för att äta lägger han sig bredvid min sambo och flåsar rejält och oroligt i säkert 40min. idag fick jag mer ledtrådar, när jag pyssla på i köket med disk osv låga han i vardagsrummet, ville inte vara med mig i köket men var avslappnad. Strax efter att jag satt på spisen går jag och tittar till honom ock då låg han i vardagsrummet och skakade. Idag höll inte stressen i sig lika länge som igår men han var upprörd hela tiden jag lagade mat och en stund medan jag åt
Jag blir så ledsen, för Legos skull och det känns så himla motigt just nu, även om jag är säker på att vi tar oss igenom denna grej också men Gud jag känner mig så uppgiven!
Vet inte exakt vad jag vill med tråden, skriva av mig kanske, få lite tankar från andra kanske som också tampas med rädslor, lite pepp?
Min fina fina vän dras med en hel del rädslor och det är så humla svårt ibland att hantera, vi har lyckats med så mycket, avdramatiserat så mycket, han har växt, blivit stabilare och säkrare, blivit bättre på så många plan men ibland känns uppförsbacken så himla brant!
Ett tag var det cyklar vi mötte/körde om oss på promenad, men det har vi jobbat bort: från livrädd och kasta sig ifrån cyklar så långt kopplet räcker till ingen eller yttepytte liten reaktion? Nu är stora skräcken rullskidor och inlines med stavar. Ja och sparkcyklar även om dom går bättre och bättre. (Att springa bredvid cykeln när husse eller matte är på är dock inte farligt utan bara roligt och har alltid varit)
I förra lägenheten blåste balkongdörren upp och smällde i balkongräcket vilket resulterade i en stressad hund så fort balkongdörren var öppen, tog hela sommaren för honom att kunna vara avslappnad i vardagsrummet när balkongen var öppen men det gick med mycket arbete!
Stallet och hästarna har varit kämpigt i perioder, han fick en stöt av elstaketet och då förblev han stressad där några veckor, sen gick det över och ett år senare blir har rejält skrämd av en häst som slår hysteriskt i boxväggen (ingen av mina utan en häst på besök) då höll stressen i sig i nån timme där den dagen även efter att hästen åkt hem till sig och det således var lugnt i stallet och veckorna efter var han stressad i stallet från det att vi kom till det att vi åkte men det avtog sakta och nu klarar han inte av att hästarna för liv och vill inte vara inne i stallet nått gärna samtidigt som hästarna, värst är det på jobbet där vi har en häst som sparkar vid fodring. MEN med mycket jobb och tålamod så tycker han numera om att vara i stallet där jag har mina privata hästar som han känner och som inte väsnas på det viset. OCH nu på sensommaren kändes det som en riktig seger då han blev så avslappnad att han började lägga sig och sova ute i gräset utanför stallet, något som han aldrig gjort innan så vi har gått så fantastisk mycket framåt.
I många fall avreagerar han lika fort som han reagerar typ om vi tappar något som låter mycket, samma när vi mötte cyklar, han blir rädd men när cykeln försvann avreagerade han direkt men så är det dom där grejerna som sitter kvar: balkongdörren, stallet etc.
Och nu när jag är så nöjd över min fina hund som gjort sådana fina framsteg med alla sina rädslor och växt något så enormt så kommer nästa grej: köket.
Sedan i lördags så blir han sjukt stressad av köket och rädd( står i vardagsrummet och skakar och flåsar som en tok rädd) alternativt springer och gömmer sig i sovrummet. Jag har ingen aning om vad som utlöst detta och var från början inne på att det hela var smärtrelaterat men han äter, kissar,skiter,dricker, sover som han ska och är pigg och som vanligt på promenader och aktiviteter.
Men så igår hade jag nån känsla av att det var köket som han var rädd för, han var väldigt stressad igår, skakade som ett asplöv när han satt tryckt mot mig vid köksbordet eller själv i vardagsrummet, när vi sedan satt oss i vardagsrummet för att äta lägger han sig bredvid min sambo och flåsar rejält och oroligt i säkert 40min. idag fick jag mer ledtrådar, när jag pyssla på i köket med disk osv låga han i vardagsrummet, ville inte vara med mig i köket men var avslappnad. Strax efter att jag satt på spisen går jag och tittar till honom ock då låg han i vardagsrummet och skakade. Idag höll inte stressen i sig lika länge som igår men han var upprörd hela tiden jag lagade mat och en stund medan jag åt
Jag blir så ledsen, för Legos skull och det känns så himla motigt just nu, även om jag är säker på att vi tar oss igenom denna grej också men Gud jag känner mig så uppgiven!
Vet inte exakt vad jag vill med tråden, skriva av mig kanske, få lite tankar från andra kanske som också tampas med rädslor, lite pepp?
