"Rädd" häst

[the_connemara]

Mitt lilla djur fyller snart 6 år och har bott hos oss sedan han var 2.5 år. Så gott som enbart riden av mig och har hittills bara gått en regelrätt hopp"träning" i den bemärkelsen att det var fler än han och en häst till i ridhuset (vi var 6 st i ett ca 25*80 ridhus). Innan dess har han dock vart med om en hel del men inte fått den specifika "gruppträningen" som det innebär att vara ett helt pass med andra hästar.

Han är i grunden en osäker häst både vad gäller andra hästar och andra människor men upplevs i 9 fall av 10 väldigt lugn, trygg och ibland tom lite trött Vilket stämmer bra in, han är ensam trygg till 110 % med de han känner, alltid arbetsvillig och positiv.

Men de gånger hans lilla hjärncell får fart är han mindre lugn och trygg. Han är inte på något vis farlig, ohanterbar eller liknande, bara väldigt rädd vilket gör honom spänd och i viss fall stressad. Det sker i princip bara vid ridning eftersom situationerna inte riktigt uppkommer när man står på marken. Jag är och har alltid varit för att "lösa allt framåt" och vill verkligen inte sitta och fegrida eller spä på osäkerheten, vilket jag dock inte tror att jag gör i så stor utsträckning.

Men känslan jag får med honom är han blir "rädd för sig själv" när han jagar upp sig. Att låta honom springa iväg känns inte hållbart alls, iprincip som attt inbjuda till sken (eller åtm hysteriskt, livsfarligt springande). Det är inga problem att hålla in honom eller stanna honom eller så, det är just den här känslan av att hästen inte reder ut sig själv sas som jag inte upplevt tidigare.

Någon som har en häst lik min? Och vad gör ni åt det?

För att ta de enstaka specifika situationerna som han kan reagara så här i:

*Det kan vara få dagar när han är överladdad och går bakom en häst ute i skogen och vi galopperar fort, galoppera fort öht verkar han vara lite "rädd" för eller vad man ska säga Han springer om man ber honom men blir rädd när han springer fort typ.

*En ny tävlingsplats eller en träning med andra hästar, mycket folk, högtalare osv. Det grundar ju sig mest i hans osäkerhet med andra hästar/människor.

Den där första hoppträningen i veckan genomled han nog med skräckblandad förtjusning. Han stirrade upp sig i början när typ 5 pers bar runt alla hinder, hade jag gjort halt då och låtit honom stå där och titta en minut kan jag nästan sätta 1000 spänn på att han hade reagerat 90 % mindre under träningen men jag valde att testa "ignore"-funktionen och fortsätta rida fram för att se hur han reagerade. Om vi tar det som ett exempel, hur hade ni gjort i det läget?



Återigen, det är inget stort problem, ni behöver inte bli rädda för vår skull Han är som sagt faktiskt väldigt lugn och trygg 99 % av tiden och de här små tokrycken är lätta att avstyra om jag får göra som jag vill. Min magkänsla säger att jag ska fortsätta precis som vanligt, ta det lilla lugna och låta honom titta och hitta tillbaka till lugnet. Han är inte het eller stressad eller liknande utan blir just bara rädd och verkar då bli rädd för sig själv, typ.

Men det hade varit intressant att höra andra som kanske har en lite liknande typ av häst För jag känner mig ändå lite mesig, som att min häst skulle vara så himla speciell liksom Lika många gånger jag har intalat mig om att jag är jättefjantigt mammig och vilken nybörjare som helst skulle kunna klänga upp och rida, lika många gånger har han överbevisat mig och visat att den där nerven från morsans sida ligger rätt ytligt om han blir störd.

 

[Nasseman]

Sv: "Rädd" häst

Min pålle är också ängslig och jagar upp sig emellanåt. För oss funkar det bättre om han får stanna och titta på det läskiga tills "poletten trillar ner" och han bestämmer sig för att det nog inte är farligt. När vi kommer till samma ställe gången efter så rider jag bara på och "glömmer" att han reagerat där förut.
För oss funkar det. Han är ju inte nån nervig pålle egentligen men behöver tid att kolla av läget. Har han en gång bestämt sig för att nåt är ofarligt - så är det det.

 

[Nyrelski]

Sv: "Rädd" häst

Om hästen är osäker brukar jag skritta runt tills den är lugn. Tex. om en hörna är läskig och hästen kastar sig varje gång bryter jag av till skritt, skrittar förbi och sen trav/galopp igen. Brukar gå rätt fort så slutar de titta, stressar man förbi eller börjar gå dit och ska "titta på det farliga" kan man hålla på hela passet
Bara därför att det är lättare att kontrollera hästen i skritt.

Men det är så olika, en häst som blir spänd som din tror jag det funkar bäst att sakta av till skritt och låta den spänna av och bli lugn. Gör sen mycket mjuka övergångar och få den att fokusera på dig.
Är det däremot en häst, ofta unghäst, som går emot hjälperna, blir rädd och vänder, bockar, stutsar och annat så är det bara framåt som gäller.
Man får försöka känna av vad som funkar bäst.

Min unghäst är rädd för andra hästar sen hon blev påriden förra året. Det blir alltid värre när hon är spänd och vi har haft rätt jobbigt på framhoppningar med tvärvändade, stegrande, stutsande och bockande häst
Jag försöker innan jag går in på framhoppningen ha henne avspänd och fokuserad på mig, gör massor av övergångar skritt-trav.
På framridningen samma sak och då brukar det funka rätt bra även om jag måste ha koll själv så jag inte rider för nära någon.

Men ju mer man utsätter de för alla de läskiga sakerna ju bättre går det

 

[Ingela_S]

Sv: "Rädd" häst

Jag tycker din häst låter lite som min. Han är också kolugn i de flesta fall, men när han börjar tänka för mycket så är det mycket som kan bli läskigt. Det där med att han ibland verkar rädd för sig själv känner jag också igen.

Det som funkar bäst för oss är helt klart att göra halt och låta hästen ta sin tid för att titta och kunna ta in situationen. Har min häst redan reagerat på något så fungerar inte ignorera-knappen. Han får stå still, titta, gå fram och undersöka och sen skritta vidare. Och så upprepa... Sen är hästen lite misstänksam av sig också, och även om han lär sig att något är ofarligt och kan gå förbi utan att bli rädd så tittar han ändå snett på föremålet i fråga just när han passerar och går gärna ett steg eller två åt sidan utan att ha blivit rädd.

För någon vecka sedan var min häst inne i ett ridhus för första gången på länge. (Tidigare har vi skrittat ett par varv i ridhus vid två tillfällen, för 2 år sedan.) Vi tog det lugnt och stod still och tittade på de andra två ekipagen som red där. Sen skrittade vi några varv innanför spåret (väggen var läskig ), stannade och tittade i spegeln och kunde sen trava hyfsat okej. Galopp vågade jag inte testa, dels för att han inte var avslappnad och okej med situationen och dels för att han ibland kan kännas rädd för själva farten i galoppen. Hade jag fortsatt rida i ridhus så hade jag försökt vänja honom lugnt och försiktigt och bara försökt få honom att känna sig trygg i miljön innan vi gick vidare till mer avancerade övningar och högre hastigheter.

För att göra ett långt inlägg lite kortare: lugn, tålamod och låta hästen titta så länge han behöver för att känna sig lugn(-are) är det som funkar bäst på min ängsliga pålle.


Edit: Kan tillägga att min häst är 17 år och jag har haft honom sen han var 11. De första åren tillsammans så nöjde han sig inte med att "bara" hoppa till utan kastade sig runt i 180-graderssvängar och flydde från både grejer och situationer som han tyckte var läskiga (vilket hände ett par gånger varje ridtur...). Så jag tycker han har gjort stora framsteg och låter honom mer än gärna ta den tid han behöver för att kunna bestämma sig för om situationen är hanterbar eller om han "måste fly". Pressar man honom så slår han i backen direkt, men får han stanna och titta så accepterar han situationen i 99 % av fallen.

 

[the_connemara]

Sv: "Rädd" häst

Min pålle är också ängslig och jagar upp sig emellanåt. För oss funkar det bättre om han får stanna och titta på det läskiga tills "poletten trillar ner" och han bestämmer sig för att det nog inte är farligt. När vi kommer till samma ställe gången efter så rider jag bara på och "glömmer" att han reagerat där förut.
För oss funkar det. Han är ju inte nån nervig pålle egentligen men behöver tid att kolla av läget. Har han en gång bestämt sig för att nåt är ofarligt - så är det det.

Det låter ju bra Min lilla sak är inte direkt rädd för något speciellt han behöver titta på men när det är för mycket blir liksom "allt" farligt. Typ då när de byggde hinder så var bommar/plastblock och spec vattenmattan skitfarlig. Men sedan när vi väl kom igång hoppade han precis som vanligt och ägnade inte ett enda hinder en blick. Det känns verkligen som att "poletten behöver trilla ner" som du säger, i min hästs fall trilla ner och ligga still som vanligt

 

[the_connemara]

Sv: "Rädd" häst

Om hästen är osäker brukar jag skritta runt tills den är lugn. Tex. om en hörna är läskig och hästen kastar sig varje gång bryter jag av till skritt, skrittar förbi och sen trav/galopp igen. Brukar gå rätt fort så slutar de titta, stressar man förbi eller börjar gå dit och ska "titta på det farliga" kan man hålla på hela passet
Bara därför att det är lättare att kontrollera hästen i skritt.

Men det är så olika, en häst som blir spänd som din tror jag det funkar bäst att sakta av till skritt och låta den spänna av och bli lugn. Gör sen mycket mjuka övergångar och få den att fokusera på dig.
Är det däremot en häst, ofta unghäst, som går emot hjälperna, blir rädd och vänder, bockar, stutsar och annat så är det bara framåt som gäller.
Man får försöka känna av vad som funkar bäst.

Min unghäst är rädd för andra hästar sen hon blev påriden förra året. Det blir alltid värre när hon är spänd och vi har haft rätt jobbigt på framhoppningar med tvärvändade, stegrande, stutsande och bockande häst
Jag försöker innan jag går in på framhoppningen ha henne avspänd och fokuserad på mig, gör massor av övergångar skritt-trav.
På framridningen samma sak och då brukar det funka rätt bra även om jag måste ha koll själv så jag inte rider för nära någon.

Men ju mer man utsätter de för alla de läskiga sakerna ju bättre går det

Vad bra att du tog upp "min häst" kontra "unghäst", nu har jag helt plötsligt mycket lättare att acceptera min magkänsla! För han är och har aldrig varit "unghästig" på det viset att han står emot, och det är ju i DE lägena man måste rida framåt. Inte när hästkraken beter sig så som han gör. Att jag inte kom på det själv

Usch vad hemskt att bli påriden! Stackars hästen att få en sådan erfarenhet så tidigt. Jag blev "påriden" en gång på min sista ponny, ett väldigt tryggt och stabilt sto. En ryttare föll av i terrängen, drog med sig tränset som hängde i en martingal och fastnade runt benen på ponnyn som helt blockerad skenade runt på tävlingsplatsen och sprang genom allt. Eftersom den sprang helt okontrollerat var det inte så lätt att undvika den och det tog lång tid innan mitt sto fungerade normalt vid möten, spec bruna och/eller ekipage som "lät" mycket a la klapperboots, det smattrade endel om den där ponnyn där läderremmar slog runt benen hela tiden. Och det var som sagt en väldigt trygg och tävlnigsvan ponny, kan tänka mig hur det är med en unghäst =/

 

[the_connemara]

Sv: "Rädd" häst

Jag tycker din häst låter lite som min. Han är också kolugn i de flesta fall, men när han börjar tänka för mycket så är det mycket som kan bli läskigt. Det där med att han ibland verkar rädd för sig själv känner jag också igen.

Det som funkar bäst för oss är helt klart att göra halt och låta hästen ta sin tid för att titta och kunna ta in situationen. Har min häst redan reagerat på något så fungerar inte ignorera-knappen. Han får stå still, titta, gå fram och undersöka och sen skritta vidare. Och så upprepa... Sen är hästen lite misstänksam av sig också, och även om han lär sig att något är ofarligt och kan gå förbi utan att bli rädd så tittar han ändå snett på föremålet i fråga just när han passerar och går gärna ett steg eller två åt sidan utan att ha blivit rädd.

För någon vecka sedan var min häst inne i ett ridhus för första gången på länge. (Tidigare har vi skrittat ett par varv i ridhus vid två tillfällen, för 2 år sedan.) Vi tog det lugnt och stod still och tittade på de andra två ekipagen som red där. Sen skrittade vi några varv innanför spåret (väggen var läskig ), stannade och tittade i spegeln och kunde sen trava hyfsat okej. Galopp vågade jag inte testa, dels för att han inte var avslappnad och okej med situationen och dels för att han ibland kan kännas rädd för själva farten i galoppen. Hade jag fortsatt rida i ridhus så hade jag försökt vänja honom lugnt och försiktigt och bara försökt få honom att känna sig trygg i miljön innan vi gick vidare till mer avancerade övningar och högre hastigheter.

För att göra ett långt inlägg lite kortare: lugn, tålamod och låta hästen titta så länge han behöver för att känna sig lugn(-are) är det som funkar bäst på min ängsliga pålle.


Edit: Kan tillägga att min häst är 17 år och jag har haft honom sen han var 11. De första åren tillsammans så nöjde han sig inte med att "bara" hoppa till utan kastade sig runt i 180-graderssvängar och flydde från både grejer och situationer som han tyckte var läskiga (vilket hände ett par gånger varje ridtur...). Så jag tycker han har gjort stora framsteg och låter honom mer än gärna ta den tid han behöver för att kunna bestämma sig för om situationen är hanterbar eller om han "måste fly". Pressar man honom så slår han i backen direkt, men får han stanna och titta så accepterar han situationen i 99 % av fallen.

Ja, jag ska bestämt fortsätta med mitt "stå stilla och titta" med pålle efter eran input. Dessutom är han sedan liten lärd att stå still tills han kopplat av såpass att han lugnt kan skritta vidare, det har underlättat väldigt mycket att ha stillastående = lugn inpräntat sedan första hanteringen, det har inte slått fel en enda gång oavsett hur pigg/stressad han blivit

 

[Centaur]

Sv: "Rädd" häst

tror faktisk det gäller dom flesta hästar. ju mer dom får fly och hoppa omkring ju mer uppskrämda blir dom. stanna, stå lugn och klia på manken är mkt mkt bättre.

min ponny är extrem, han kan börja springa i hagen för skojs skuld och sen springer han mer och mer och blir jätterädd och börjar skrika och blir ännu mer rädd och springer ännu mer. till slut är han helt panikslagen och löddrig. springer tills någon kommer och "räddar" honom, dvs kommer ner och pratar med honom. då blir han väldigt lättad.

 

[the_connemara]

Sv: "Rädd" häst

Fly tror jag precis som du aldrig är bra, men det är en helt annan sak än att man rider vidare och ber om koncentration tycker jag Skillnaden är väl hur mycket hästen vågar lyssna och lita på en om man rider vidare, det är nog sådant som blir bättre med tiden om man arbetar med det.

Fy vad hemskt! Hur håller ni uppsikt över honom om han skrämmer sig själv sådär lätt? Stackarn

 

[sissu]

Sv: "Rädd" häst

Har också en sån, rädd för både människor och hästar och allt därmellan. Tack och lov så är allt så mycket bättre nu snart två år senare men det händer titt som tätt fortfarande. nu har jag ganska bra koll på varför det händer och det kan jag inte göra något åt utan det får jag ta som det är.

Men det går tyvärr inte att smeka eller trötsttala W till rätta för han låser sin hjärna i detta urflippade tillstånd och där hjälper det inte ens att bara stanna i det "farliga". Ibland så räcker det om jag hinner förekomma honom med ett inlärt "lägg av" och han vaknar till och stannar upp, kryper ihop till en tax höjd och längd men ändå stannar kvar och börjar tänka och analysera, men när han låser sig som värst så måste jag klippa till honom för att få honom ur tillståndet då drar han en lättnandes lång djup suck och så kan han börja fungera igen och inser ganska snart att det var ju inte alls farligt. W kastar sig oftast raklång bakåt eller kryper ihop när detta händer och står jag då kvar så blir han ännu mer rädd när det tar stop så han får alltid gå tills han själv stannar å därifrån kan vi lossa knutarna.

Många gånger så upplever jag att han inte vet vad han gör eller att han gjort det när han väl har "vaknat" ur tillståndet. Vi har en egendomlig och mycket stark kemi mellan oss, men när det värsta sätter in så är han återigen även livrädd för mig som om han inte alls känner igen mig tills han vaknar och undrar -å matte, hur kom du hit?

Personligen så tycker jag det är väldigt påfrestande med denna personlighet eller vad man skall kalla det men baksidan är ännu värre och det tycker jag vore intressant att höra hur ni tacklar. Dessa hästars muskler...

W har haft och har stora muskelproblem pga sina år av dessa spänningar som kroppen varit utsatt för iom hans överdrivna överreaktioner och kontrollbehov som han har. Hur är det med era hästars muskler som har detta hjärnproblem?

 

[the_connemara]

Sv: "Rädd" häst

Hur länge har du haft din häst? Låter ju inte om att han har haft en helt ok relation till människor sedan tidigare?

Min häst är helt okej i kropp o muskler, men det har kanske framgått att han inte på långa vägar har några stora problem.

 

[sissu]

Sv: "Rädd" häst

I juni så har jag haft honom i två år. Han var tre år när jag köpte honom, då hade han gått på lösdrift i hela sitt liv, träffat sin uppfödare och veterinär samt hovslagare med jämna mellanrum, därmellan så gick han bara i hage med vad jag förstått nån eller ett par kompisar. Så han levde i en strängt skyddad värld innan så jag förstod att jag skulle få ta det lugnt men han hade aldrig visat detta beteénde där.

Så jag tror ju att resan till mig och allt nytt, hästar, människor liv blev för mycket för honom helt enkelt så han flippade totalt ur. Rädslan tror jag kommer försvinna helt en dag till vardags, men jag tror han alltid kommer vara rädd för andra hästar och flippa ur när vi kommer till nya ställen ex. vid träningar.
Han har även kraftig foderöverkänslighet så det i kombination med stressen har tagit hårt på hans muskler. Känner idag att det är just bieffekterna som kommer ta ännu längre tid att lösa om jag ens gör det...Har tom åkt in akut och röntgat honom två gånger för jag trodde han var allvarligt skadad, båda gångerna så har vet. rystat på huvudet åt mig och undrat vad jag gör där med en frisk jättevaken häst.