Rädd för skuggor

LindaLo

Trådstartare
Jag har en vuxen tik, som inte är jättebra mentalt. Hon är osäker på nya människor (men har inga problem med andra hundar) och är i allmänhet otrygg i nya miljöer, speciellt i samband med löp. Reagerar på enstaka skott, men inte fyrverkerier eller åska.
Under det senaste året är det dock hennes rädsla för skuggor som blivit ett bekymmer, och som har eskalerat. Det kan vara lyset från förbipasserande trafik, min skugga i rummet, levande ljus som skuggas i taket, träd som skuggar ytterväggen. Hon blir låg, skyggar och kryper helst in under sängen. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra åt det här, eller vem jag ska vända mig till, så nu hoppas jag på bra förslag från Buke! (Hon är nyligen undersökt fysiskt av veterinär, samt ögonlyst/tryckmätt och grundligt undersökt av ögonspecialist.)
 
Jag har en vuxen tik, som inte är jättebra mentalt. Hon är osäker på nya människor (men har inga problem med andra hundar) och är i allmänhet otrygg i nya miljöer, speciellt i samband med löp. Reagerar på enstaka skott, men inte fyrverkerier eller åska.
Under det senaste året är det dock hennes rädsla för skuggor som blivit ett bekymmer, och som har eskalerat. Det kan vara lyset från förbipasserande trafik, min skugga i rummet, levande ljus som skuggas i taket, träd som skuggar ytterväggen. Hon blir låg, skyggar och kryper helst in under sängen. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra åt det här, eller vem jag ska vända mig till, så nu hoppas jag på bra förslag från Buke! (Hon är nyligen undersökt fysiskt av veterinär, samt ögonlyst/tryckmätt och grundligt undersökt av ögonspecialist.)

Är det en bc?

Jag misstänker att det kan vara ett ordentligt problem att komma över, och att du behöver hjälp. Irl, inte av oss. Har du någon beteendespecialiserad veterinär i närheten? Du behöver sänka hundens generella ångestnivå, vilket inte är så lätt med tanke på vad hon reagerar på. Men varje liten del du kan göra gör skillnad - tyvärr funkar det även åt andra hållet, varje gång hon blir skrämd gör det också skillnad.

Helt ärligt - och det här är verkligen en meningslös gissning av en främling på internet! - tror jag du behöver överväga medicinering för att kunna jobba med rädslorna. Och du behöver en erfaren tränare för att lägga upp träningen.
 
Detta är nog et av de tillfällen jag kan tänka mig rekommendera kastrering - helst om tiken blir värre kring löp. många tikar blir tuffare efter kastrering (till skillnad mot hanar som kan bli fegare). Nu generaliserar jag och det går inte att säkert förutspå hur just din eller någon annans hund blir av kastrering, men väl värt att prata med veterinären om.
 
Jag tror inte heller jag kan råda bot på det själv, har provat lite av de receptfria lugnande som finns, men utan större effekt. (Det är en terrier.) Vet tyvärr inte vad det finns för "beteendemänniskor" häromkring (västra Götaland), och jag vill ju inte chansa och göra det hela än värre om jag träffar på fel person. Blå stjärnans djursjukhus finns i närheten, kanske jag kan hitta någon där?

Kastrering har jag absolut tänkt på, men det jag läst mig till är att mentaliteten kan bli än sämre, därför har jag slagit det ur hågen. Intressant reflektion att det kan bli tvärtom på tikar, och det är ju absolut något att fundera på igen i så fall!
 
Jag tror inte heller jag kan råda bot på det själv, har provat lite av de receptfria lugnande som finns, men utan större effekt. (Det är en terrier.) Vet tyvärr inte vad det finns för "beteendemänniskor" häromkring (västra Götaland), och jag vill ju inte chansa och göra det hela än värre om jag träffar på fel person. Blå stjärnans djursjukhus finns i närheten, kanske jag kan hitta någon där?

Kastrering har jag absolut tänkt på, men det jag läst mig till är att mentaliteten kan bli än sämre, därför har jag slagit det ur hågen. Intressant reflektion att det kan bli tvärtom på tikar, och det är ju absolut något att fundera på igen i så fall!
Ja vid de flesta fall blir tikar lite mer "bitchiga" så att säga, i jämförelse med hanar där testosteronet (mod-hormonet) sänks.
 

Jag menar givetvis inte att alla bc har det här problemet, det tror jag faktiskt du förstår också? ;)

Men däremot verkar det - tyvärr! - överrepresenterat hos dem (och korsningar med dem). Ska väl tilläggas att jag träffar förhållandevis få bc som används som vallhundar...
 
Jag menar givetvis inte att alla bc har det här problemet, det tror jag faktiskt du förstår också? ;)

Men däremot verkar det - tyvärr! - överrepresenterat hos dem (och korsningar med dem). Ska väl tilläggas att jag träffar förhållandevis få bc som används som vallhundar...

Det skulle ha vart med en ":D" på slutet också ;)

Men ja, absolut. Det förekommer absurda rädslor bland understimulerade/skitavlade BC/korsningar
 
Det skulle ha vart med en ":D" på slutet också ;)

Men ja, absolut. Det förekommer absurda rädslor bland understimulerade/skitavlade BC/korsningar

Jag som fick så dåligt samvete att jag googlade! :o

(Det verkar faktiskt som att bc är rasen som använts ganska flitigt till studier på en genetisk förklaring.)
 
Vi har under vintern jobbat på det här, hon äter sedan i höstas Clomicalm och vi har hittat ett bra ställe där vi går på kurs. Instruktören är bra och anpassar kursen så att hon får lyckas och växa. Det var bra länge sedan hon kröp in under sängen pga skuggor, även om jag kan se att hon reagerar på dem ibland.
Men...nu sover hon gärna bort dagarna istället. Innan ville hon gärna gå på lunchpromenad, det är inte alls intressant längre. Hon kan utan problem sova från 9 till 17-18-tiden i ett svep. Om jag tvingar ut henne är det rätt motvilligt, och ofta lommar hon mest med bakefter mig. Senare på kvällen piggnar hon till en stund och vill busa eller bli aktiverad.

Kan det vara Clomicalmen som ger den effekten nu när stressnivån gått ner? För mig känns det nästan som hon är deprimerad, men det kanske är jag som läser in mänskliga känslor i det?
 
Vi har under vintern jobbat på det här, hon äter sedan i höstas Clomicalm och vi har hittat ett bra ställe där vi går på kurs. Instruktören är bra och anpassar kursen så att hon får lyckas och växa. Det var bra länge sedan hon kröp in under sängen pga skuggor, även om jag kan se att hon reagerar på dem ibland.
Men...nu sover hon gärna bort dagarna istället. Innan ville hon gärna gå på lunchpromenad, det är inte alls intressant längre. Hon kan utan problem sova från 9 till 17-18-tiden i ett svep. Om jag tvingar ut henne är det rätt motvilligt, och ofta lommar hon mest med bakefter mig. Senare på kvällen piggnar hon till en stund och vill busa eller bli aktiverad.

Kan det vara Clomicalmen som ger den effekten nu när stressnivån gått ner? För mig känns det nästan som hon är deprimerad, men det kanske är jag som läser in mänskliga känslor i det?

Jag tror det är något du behöver diskutera med din veterinär (om inte forumvettarna vill väga in)... Det låter ju väldigt tråkigt i alla fall, men samtidigt så bra att hon inte är så rädd längre! Har ni pratat något om att försöka trappa ner medicineringen allteftersom träningen får effekt? Hur är hon i träning, tycker hon saker är kul också? Eller vill hon mest inte?
 
Vi slutade med Clomicalmen vid jul, men fick bakslag, så i samråd med vet bestämde vi att fortsätta en längre period fram till i vår. Träningen är rolig och går bra.
 
Vi slutade med Clomicalmen vid jul, men fick bakslag, så i samråd med vet bestämde vi att fortsätta en längre period fram till i vår. Träningen är rolig och går bra.

Jag trodde det var en medicin man trappar ner försiktigt, gradvis? (Men obs, jag är inte vet!) Men ja, behöver hon medicinen så behöver hon den - även om den ger biverkningar. Tyvärr. Det blir ju en avvägning för att hitta hur hon mår bäst, inte nödvändigtvis hur hon är som vilken hund som helst... Och att hon nästan inte alls är rädd för skuggor längre är ju ett jätteframsteg! Hurra för er! :)
Tappa inte bort vad som faktiskt går bra när du flyttar målen framåt - det är väldigt lätt att göra, oavsett vilken hund man har och vad det är man tränar.

Jag skulle inte säga att hon låter just deprimerad, då hon har roligt på träning och blir busig och ber om aktivering vid vissa tider. Det är såklart synd om hon blivit ovanligt slö, men huvudsaken är ju att hon mår bättre. :)
 
Veterinären sa inget om det, men jag fick i och för sig uppfattningen att hon kanske inte hade så mycket erfarenhet av just Clomicalm. Jag gav henne halv dos i en vecka eller så, och slutade sedan helt, och reaktionen kom efter det. Så det kan absolut vara ett alternativ att helt enkelt minska dosen, jag får ringa vet och höra vad hon tycker.

Visst är det så, det är lätt att glömma de framsteg man faktiskt har gjort, och att andra också har bekymmer av annan sort med sina hundar. Hon har många goda sidor också! :)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp