Jag har egentligen inte så mycket erfarenhet av rasen i allmänhet (delvis eftersom jag medvetet valt annan ras efteråt), utan bara av min nuvarande storpudel. Hon är från en liten uppfödare som hållit på i 20-30 år där tanken troligtvis var att få trevliga familjehundar men kanske inte bästa utställnings- eller arbetshundarna.
Min storpudel är pigg, glad, hoppig och arbetsvillig - men har problem med rädslor. Hon är höjdrädd, rädd för att gå i trappor man ser genom, rädd för plötsliga ljud etc. Slår jag ett slag med en hammare går hon direkt till andra änden av huset. Åskar det går hon till mig och ska vara så nära som möjligt. Vi bor tillräckligt långt ut på landet att fyrverkerier än så länge inte varit så stora problem. Hon kan inte åka Krösatågen utan att bli rädd och skakig eftersom de är äldre och låter mer än t.ex. Östgötatrafikens tåg. Hon vågar inte gå upp hela vägen på balanshinder i agility, och tunnlar kan vara läskiga. Vi gjorde BPH men kom inte längre än till överraskningen innan vi fick avbryta. Ligger det en dator slängd i skogen kan hon tycka den är läskig, har soptunnan utanför staketet vält av blåst kan hon tycks den är läskig, är det en skylt utsatt vid vägen som hon inte sett innan kan den vara läskig.
Hon är den gosigaste kramhunden som finns för mig, men inte ett dugg intresserad av främlingar. Främmande hundar gillar hon inte utan håller dem normalt sett på avstånd med morrningar. Det har hänt en gång att en schäfer plötsligt kom farande och troligtvis ville leka samtidigt som hon just då kom på en inkallning på en träning, och hon flög på den (det gick dock att fysiskt separera hundarna). Hon har inga problem med andra hundar på tävling eller när vi testat utställning, men det är kanske för att hundarna då normalt sett ignorerar varandra. Hon jagar och dödar (och äter) möss, sorkar etc., och har även ett väldigt starkt fågelintresse - och har lyckats få tag på och döda en av mina hönor för inte så länge sedan (de är normalt sett inte lösa samtidigt, men något hade inte gått som det skulle med just den hönan).
Hon var min första hund som kom från en uppfödare, hunden jag har som är äldre är en omplacering - så jag hade kanske inte tillräckligt med koll på vad jag skulle tänka på när jag letade valp. Men jag har efter jag skaffat henne blivit lite skeptisk till pudelvärlden - det känns inte som om det är så långa uppfödare som fokuserar på mentalitet eller arbetande hundar. Lite för mycket utställningsfokus för min smak hos många, och jag blev ordentligt trött när någon (uppfödare?) kommenterade att BPH och liknande inte behövs eftersom hennes hund klarar av stora utställningar utan problem, så då kan det inte finnas några rädslor eller så. Min pudel har inga problem att vara på en utställning - nu senast när vi testade var vi på den internationella inomhus i Malmö och hon skötte sig kanon. Men det var fifty-fifty om hon skulle klara sitt anlagsprov i viltspår eftersom hon hälften av gångerna vi spårade inte kunde fokusera på spåret utan endast på att det gick en främling bakom oss, och jag kommer aldrig köra någon tävling med skott i eller där hon behöver klättra upp på något. Hon har blivit skrämd av tält som flaxat i vinden utanför rallylydnadsbanan, eller när en bildörr plötsligt stängts.
