Jag undrar hur mycket jag ridit idag egentligen. Närmare 3 timmar kanske? Förmiddagen började med att jag red igen en lektion på ridskolan som jag avbokat tidigare. Jag fick en häst som jag inte ridit så jättemycket tidigare. I första traven sprätte hästen iväg. Hon gillade uppenbarligen inte att jag hade ett spö i handen men lugnade sig så fort jag gjort mig av med den. Lektionen var annars ganska medioker. På slutet red vi ut en sväng.
På eftermiddagen åkte jag och tittade på de araber som behövde medryttare och pratade med deras ägare. Medan vi satt i fikarummet och pratade berättade jag för ägaren att jag också skulle provrida en annan häst. (Det blev ju lite fart på min hyresvärd när jag berättade att jag skulle provrida en eventuell medryttarhäst, så hon kom snabbt fram till att vi skulle fixa provridning av hennes häst på måndag som vi ju pratat om för länge sedan. Det där med att komma till skott är tydligen inte min hyresvärds starkaste sidan alla gånger
) Arabhästarnas ägare tänkte först att provridningen skulle ske vid ett senare tillfälle men en stund senare ångrade hon sig. Så medan jag bytte till ridbyxor hämtade hon ett par hästar.
Hästen jag skulle provrida var ingen typisk arab. Han var närmare 1,60 hög och halsen var relativt grov. Hans temperament var också lugnt.
Ägaren, en tjej till och jag red ut tillsammans. Hästen var mycket snäll, kanske nästan för snäll? Lugnare än ridskolans hästar faktiskt. Han gjorde exakt det man bad om. Bad man om trav så blev det trav, i ett jämt tempo. Om det gick för långsamt och man bad om lite mer tempo så fick man det, ända tills man bad om något annat. Likadant var det i galoppen. Lugnt och jämt tempo ända tills man bad honom öka eller minska. Jag fick lite känsla av att vara på turridning där hästen bara lullar på efter en viss rutin. Ägaren hade köpt honom som treåring och ridit in honom själv. Nu var han nio år och hade aldrig ens haft någon testperiod.
Hennes hästar användes främst för distansritt men tränades även i dressyr och hoppning. Hästen jag provred var den som var bäst i dressyr och hoppning men han var ingen större stjärna i distans då han på längre sträckor var för långsam.
Hästen var ju trevlig och trygg att rida även om jag annars brukar föredra lite piggare hästar. Och det fanns jättefina träningsmöjligheter. En anlagd ridväg på gården, en liten ridbana på gården, 5 minuters skrittväg bort fanns en jättestor ridbana utomhus och även ett ridhus. Där är det också möjligt att träna för tränare och delta i klubbtävlingar. På ett annat ställe en bit bort finns det också tävlingar (och där red jag med mina nordisar för en massa år sedan.)
Det återstår att se hur jag gör. Jag misstänker att hyresvärdens häst är roligare att rida men samtidigt så finns det i princip inga möjligheter till träning och tävling här. Det kanske slutar med två medryttarhästar. Jag har ju haft det så förr.
På eftermiddagen åkte jag och tittade på de araber som behövde medryttare och pratade med deras ägare. Medan vi satt i fikarummet och pratade berättade jag för ägaren att jag också skulle provrida en annan häst. (Det blev ju lite fart på min hyresvärd när jag berättade att jag skulle provrida en eventuell medryttarhäst, så hon kom snabbt fram till att vi skulle fixa provridning av hennes häst på måndag som vi ju pratat om för länge sedan. Det där med att komma till skott är tydligen inte min hyresvärds starkaste sidan alla gånger
) Arabhästarnas ägare tänkte först att provridningen skulle ske vid ett senare tillfälle men en stund senare ångrade hon sig. Så medan jag bytte till ridbyxor hämtade hon ett par hästar. Hästen jag skulle provrida var ingen typisk arab. Han var närmare 1,60 hög och halsen var relativt grov. Hans temperament var också lugnt.
Ägaren, en tjej till och jag red ut tillsammans. Hästen var mycket snäll, kanske nästan för snäll? Lugnare än ridskolans hästar faktiskt. Han gjorde exakt det man bad om. Bad man om trav så blev det trav, i ett jämt tempo. Om det gick för långsamt och man bad om lite mer tempo så fick man det, ända tills man bad om något annat. Likadant var det i galoppen. Lugnt och jämt tempo ända tills man bad honom öka eller minska. Jag fick lite känsla av att vara på turridning där hästen bara lullar på efter en viss rutin. Ägaren hade köpt honom som treåring och ridit in honom själv. Nu var han nio år och hade aldrig ens haft någon testperiod.
Hennes hästar användes främst för distansritt men tränades även i dressyr och hoppning. Hästen jag provred var den som var bäst i dressyr och hoppning men han var ingen större stjärna i distans då han på längre sträckor var för långsam.
Hästen var ju trevlig och trygg att rida även om jag annars brukar föredra lite piggare hästar. Och det fanns jättefina träningsmöjligheter. En anlagd ridväg på gården, en liten ridbana på gården, 5 minuters skrittväg bort fanns en jättestor ridbana utomhus och även ett ridhus. Där är det också möjligt att träna för tränare och delta i klubbtävlingar. På ett annat ställe en bit bort finns det också tävlingar (och där red jag med mina nordisar för en massa år sedan.)
Det återstår att se hur jag gör. Jag misstänker att hyresvärdens häst är roligare att rida men samtidigt så finns det i princip inga möjligheter till träning och tävling här. Det kanske slutar med två medryttarhästar. Jag har ju haft det så förr.
