Hej!
Jag började rida en häst nu i vintras efter att ha sålt min egna, och nu vänder jag mig hit för att försöka få lite råd innan mitt självförtroende har nått botten. Det är en superfin häst som jag har klickat med på alla plan - utom vid uteritter. Enligt hästägaren har hästen alltid varit vild och energisk och dom slutade tävla eftersom hästen blev för ivrig på tävlingar och gick omkull eller försökte hoppa över ridhussargar/höga staket.
I paddock/ridhus har jag full kontroll. Problemet är när vi rider ut. Ibland kan vi trava och galoppera helt utan problem med full kontroll. Men andra gånger exploderar han, helt från ingenstans. Finns utrymme kan jag styra in på en volt och försöka kyla ner situationen, men många gånger är vägarna smala och asfalterade. Då han är extremt känslig i munnen hjälper det inte att ta i tyglarna, han viker bara in nosen och galopperar på stället så länge jag håller honom på tvären eller snurrar honom runt på stället. Rätar jag upp honom sticker han iväg i en farlig och okontrollerad fart och väjer inte undan för något, och han har gått omkull flera gånger med hästägaren så det kan verkligen bli farligt.
Han blir alltså inte skrämd, utan får mer som "energiryck" (när han blir skrämd kan jag återfå kontroll ganska direkt och lugna ner honom). Oftast försöker jag redan i början av uteritterna hitta någonstans att galoppera av honom det värsta men han är i princip outtröttlig och ibland finns inte möjligheten när underlaget är dåligt. Hästen är i övrigt frisk och har inga skador (kollas regelbundet), har en bra foderstat, bra utrustning osv. Problemet är detsamma med eller utan sällskap, och om jag styr in bakom en annan häst galopperar han fortfarande på stället och försöker gå om så länge jag inte håller honom på tvären.
Jag upplever alltså att mitt problem främst är att jag inte lyckas hålla honom i en lugn gångart (skritt..) vid dessa tillfällen, för styra honom går ju om det finns utrymme. Han blir alltså inte "hård" utan är fortfarande mjuk och känslig, men galopperar på stället/tvären om jag inte rätar upp honom för då sticker han framåt och viker in nosen. Jag har testat både att sitta djupare (=han sätter sig ännu mer i galoppen på stället...), lätta (=han hetsar upp sig mer), släppa/lätta på handen (=han har lättare att vända upp och dra iväg, ger alltså inte lugnande effekt vilket det kan göra i ridhuset när han blir het) och hålla hårdare (=han drar upp huvudet och lättar lite fram).
Jag känner mig så otroligt dålig för att jag inte lyckas lösa det här, jag är rädd att han både ska skada sig själv och andra, han väjer t.ex. inte undan för fotgängare, cyklister m.m när han sticker. Då det inte är min häst har jag tyvärr begränsat handlingsutrymme att träna på annat sätt än genom ridningen. Hästägaren är medveten om problemet och säger att det enda som hjälper är att ta in honom på en volt men det är ju som sagt inte alltid möjligt att göra detta.
Skulle verkligen uppskatta lite vänlig feedback och tips på hur jag kan förbättra situationen.
Tillägg: Jag är inte lättskrämd och blir inte nervös vid dessa situationer utan mer arg på mig själv för att jag inte känner att jag har full kontroll. Är dessutom van vid den här typen av hästar, då min egna var likadan men där jag lyckades lösa problemen. Känner mig maktlös nu
Jag började rida en häst nu i vintras efter att ha sålt min egna, och nu vänder jag mig hit för att försöka få lite råd innan mitt självförtroende har nått botten. Det är en superfin häst som jag har klickat med på alla plan - utom vid uteritter. Enligt hästägaren har hästen alltid varit vild och energisk och dom slutade tävla eftersom hästen blev för ivrig på tävlingar och gick omkull eller försökte hoppa över ridhussargar/höga staket.
I paddock/ridhus har jag full kontroll. Problemet är när vi rider ut. Ibland kan vi trava och galoppera helt utan problem med full kontroll. Men andra gånger exploderar han, helt från ingenstans. Finns utrymme kan jag styra in på en volt och försöka kyla ner situationen, men många gånger är vägarna smala och asfalterade. Då han är extremt känslig i munnen hjälper det inte att ta i tyglarna, han viker bara in nosen och galopperar på stället så länge jag håller honom på tvären eller snurrar honom runt på stället. Rätar jag upp honom sticker han iväg i en farlig och okontrollerad fart och väjer inte undan för något, och han har gått omkull flera gånger med hästägaren så det kan verkligen bli farligt.
Han blir alltså inte skrämd, utan får mer som "energiryck" (när han blir skrämd kan jag återfå kontroll ganska direkt och lugna ner honom). Oftast försöker jag redan i början av uteritterna hitta någonstans att galoppera av honom det värsta men han är i princip outtröttlig och ibland finns inte möjligheten när underlaget är dåligt. Hästen är i övrigt frisk och har inga skador (kollas regelbundet), har en bra foderstat, bra utrustning osv. Problemet är detsamma med eller utan sällskap, och om jag styr in bakom en annan häst galopperar han fortfarande på stället och försöker gå om så länge jag inte håller honom på tvären.
Jag upplever alltså att mitt problem främst är att jag inte lyckas hålla honom i en lugn gångart (skritt..) vid dessa tillfällen, för styra honom går ju om det finns utrymme. Han blir alltså inte "hård" utan är fortfarande mjuk och känslig, men galopperar på stället/tvären om jag inte rätar upp honom för då sticker han framåt och viker in nosen. Jag har testat både att sitta djupare (=han sätter sig ännu mer i galoppen på stället...), lätta (=han hetsar upp sig mer), släppa/lätta på handen (=han har lättare att vända upp och dra iväg, ger alltså inte lugnande effekt vilket det kan göra i ridhuset när han blir het) och hålla hårdare (=han drar upp huvudet och lättar lite fram).
Jag känner mig så otroligt dålig för att jag inte lyckas lösa det här, jag är rädd att han både ska skada sig själv och andra, han väjer t.ex. inte undan för fotgängare, cyklister m.m när han sticker. Då det inte är min häst har jag tyvärr begränsat handlingsutrymme att träna på annat sätt än genom ridningen. Hästägaren är medveten om problemet och säger att det enda som hjälper är att ta in honom på en volt men det är ju som sagt inte alltid möjligt att göra detta.
Skulle verkligen uppskatta lite vänlig feedback och tips på hur jag kan förbättra situationen.
Tillägg: Jag är inte lättskrämd och blir inte nervös vid dessa situationer utan mer arg på mig själv för att jag inte känner att jag har full kontroll. Är dessutom van vid den här typen av hästar, då min egna var likadan men där jag lyckades lösa problemen. Känner mig maktlös nu