F
Francess
Köpte ny häst igår, ett avelssto. Vid ilastning hos säljaren fick jag veta att hon kunde slänga sig bakåt vid urlastningen och att hon skulle ha lärt sig den ovanan hos förra ägaren igen. Trots detta fäste de kedjan bakom rumpan på henne...
Resan hem gick bra, trots två timmar i hård blåst stod hon som ett ljus, var inte det minsta varm när vi kom hem igen.
Däremot hann jag precis ta ner lemmen när hon backade ut med en fart! Första gången hann min man (som skulle ta ut henne) ta tag i henne och säga ifrån, men innan jag hann ta loss kedjan fick hon sats och helt enkelt sprängde kedjan när hon slängde sig bakåt! Det hela gick väldigt snabbt, från första försöket till att hon lyckades. Maken blev av med halva fingerblomman på ena fingret trots handskar...
Men så snart hon fick bakhovarna på marken så stannade hon och stod alltså med framhovarna fortfarande på lemmen. Stod stilla så jag kunde lätt ta grimskaftet och "fånga" henne. Hon var helt lugn och det var inga svårigheter att gå med henne den lilla biten från släpet till hagen. Trots hård blåst och okänd miljö med lastbil och vedtrave och främmande hästar som gnäggade vilt!
Varför hon kastar sig ut så här har jag ingen aning om, men hon verkade inte rädd i alla fall. Var helt lugn och stod som sagt stilla när jag tog henne på lemmen. Och var lugn och fin när vi ledde henne till hagen. Och då hade ändå maken svurit och förbannat rätt högljutt inne i släpet...
Enligt säljaren har hon som sagt lärt sig detta hos förra ägaren igen. Hon har tydligen lärt sig att hon kommer loss genom att slita sig pga att de (dvs förra ägarna igen) inte bytt grimskaft innan de tog ner lemmen och hon slet sig och därmed slet av grimman. Det är i alla fall den förklaring jag fick! Och förmodligen den förklaring förra ägaren igen gav säljaren.
Vad kan jag göra för att "bota" hennes ovana? Hur ska jag gå tillväga? Den här gången slets kedjan av utan problem, gammal kedja, och hon fick inga men av det. Inte det minste märke på henne, tack och lov. Ett halvblod på 172 cm och ca 700 kg har ju lite krafter att sätta bakom...
Tips och råd tages tacksam emot snarast! Jag har tänkt börja rida henne så smått i höst och även då åka iväg för att träna regelbundet.
Resan hem gick bra, trots två timmar i hård blåst stod hon som ett ljus, var inte det minsta varm när vi kom hem igen.
Däremot hann jag precis ta ner lemmen när hon backade ut med en fart! Första gången hann min man (som skulle ta ut henne) ta tag i henne och säga ifrån, men innan jag hann ta loss kedjan fick hon sats och helt enkelt sprängde kedjan när hon slängde sig bakåt! Det hela gick väldigt snabbt, från första försöket till att hon lyckades. Maken blev av med halva fingerblomman på ena fingret trots handskar...
Men så snart hon fick bakhovarna på marken så stannade hon och stod alltså med framhovarna fortfarande på lemmen. Stod stilla så jag kunde lätt ta grimskaftet och "fånga" henne. Hon var helt lugn och det var inga svårigheter att gå med henne den lilla biten från släpet till hagen. Trots hård blåst och okänd miljö med lastbil och vedtrave och främmande hästar som gnäggade vilt!
Varför hon kastar sig ut så här har jag ingen aning om, men hon verkade inte rädd i alla fall. Var helt lugn och stod som sagt stilla när jag tog henne på lemmen. Och var lugn och fin när vi ledde henne till hagen. Och då hade ändå maken svurit och förbannat rätt högljutt inne i släpet...
Enligt säljaren har hon som sagt lärt sig detta hos förra ägaren igen. Hon har tydligen lärt sig att hon kommer loss genom att slita sig pga att de (dvs förra ägarna igen) inte bytt grimskaft innan de tog ner lemmen och hon slet sig och därmed slet av grimman. Det är i alla fall den förklaring jag fick! Och förmodligen den förklaring förra ägaren igen gav säljaren.
Vad kan jag göra för att "bota" hennes ovana? Hur ska jag gå tillväga? Den här gången slets kedjan av utan problem, gammal kedja, och hon fick inga men av det. Inte det minste märke på henne, tack och lov. Ett halvblod på 172 cm och ca 700 kg har ju lite krafter att sätta bakom...
Tips och råd tages tacksam emot snarast! Jag har tänkt börja rida henne så smått i höst och även då åka iväg för att träna regelbundet.