problem med killens son

[Anubis]

Varit tillsammans med en kille snart ett år och problemen hopar sig varje gång vi umgås för mycket, mycket tid går åt till hans son, som skriker hysteriskt om han inte får som han vill, och killen uppehåller han då med data och leker och busar med han så han glömmer det, sen försöker vi återigen ex titta på en film, men i samma stund han slutar leka med sin son så börjar han tjata om leksakerna igen en kort stund efter, alltid är det samma leksak med, han går in helt till hundra procent för bara en viss leksak och kollar på allt som handlar o just den leksaken på ex internet, kanske är det hans adhd? hans mamma som inte finns med i bilden har adhd/aspberger men vill inte ha hand om sin son och klarar inte det.
Jag är kanske sträng men jag hade tagit tag i dom och höjt rösten nu får det vara nog, jag hade själv alldrig klarat att lyssna på allt varje dag :S känner mig barntrött, men har annars inget emot honom, men han har få vänner, och svårt att leka med andra då han vill ha allt för sig själv och gömmer ex godis och sånt så ingen annan får ta av han.
Mycket tid går åt till att han ska vara till lags för sin son också som är 6 år,
sen har han ett litet problem med, han håller inte tätt, en är kollad för detta, men det luktar riktigt starkt :S kan inte vara i samma rum ibland :/ ?
pluss blir mycket att tvätta hela tiden :P
Sen är min kille rätt dålig på att svara på frågor, undviker gärna, och undviker bråk, och ger med sig bara, likadant gör han för sin son :/

han lägger oftast också bara fokus på sin son, ex lägger upp bilder på fb på, har tavlor av hans son nästan i hela huset, haft tidigare hans leksaker över hela huset, & trädgården är full med leksaker också.
jag vill att han ska ha leksaker på sitt rum, och att man ska kunna ha det fint osv i huset han har.

jag tycker inte illa om killen eller hans son, vill bara ha lite tips på hur vi ska lösa detta? eller vad ni tycker om detta? vad gör man? eller vad tycker ni man ska göra?
En grej som jag tror kanske hade varit bra är att han skulle behöva leka mer ute i friska luften och att få leka med andra barn, eller att få samarbeta, det har han svårt för, han vil alltid ha saker för sig själv, annars blir det gnälligt :P

Sen har båda lite knasiga matvanor, den ene äter bara kött, (enbart kött) killen tycker att inget annat är gott, och vi bor i sverige och vi har det så bra ställt att man ska kunna äta vad man vill.

Och sonen äter mest grönsaker och ibland annat, men bara lite åt gången, mest vill han bara äta mackor hela dagarna, pröva nya saker är lönlöst då tycker pappa att du får la ta en macka istllet då, han ska inte behöva vara tom i magen om han inte vill äta det som bjuds. sen spottar han ut saker på golvet med om det inte passar.

Ibland tryter detta på mig, hur ska vi kunna ex, äta middag hos någon?

 

[Andromedae]

Sv: problem med killens son

Okej. Några frågor, först och främst.

1. Har sonen konstaterad ADHD? Vad får han i sådana fall för hjälp för att hantera den?
2. Blev det något svar på varför sonen inte håller tätt om det nu var kollat?

Sedan så kan jag ju spontant säga att jag tycker att det låter som att du fokuserar på fel sak. På din text låter det nästan som att du irriterar dig på att barnet inte är på sitt rum och låter dig och din kille umgås.

Ett barn på sex år är inte så gammalt. Du skriver att barnets mamma inte finns med i bilden, samtidigt som din kille möjligtvis inte har ett särskilt effektivt sätt att hantera sitt barn på - från min synvinkel är det inte alls särskilt konstigt om barnet är stressat och oharmoniskt. Speciellt inte om du som utomstående (som "stjäl" pappan) kommer in och ska sätta ner foten.

Det är svårt att råda till något särskilt, men jag skulle säga att den viktigaste personen i det här inte är du. Det är relationen mellan son-pappa. Givetvis är det otacksamt (speciellt om du vill vara en bra bonusförälder), men det är bara så det är. Att du vill gå och äta middag hos andra är liksom inte en anledning till att de ska förändra sitt liv - däremot verkar det finnas andra symptom på att kanske både din kille och hans son skulle må bättre av att förändra sina liv.

Exakt vilka instanser som kan hjälpa till har jag inte koll på, för det beror till stora delar på var ni bor, men jag misstänker att såväl socialtjänsten som barnpsykiatrin kan lotsa er rätt om ni kommer in. Det första steget för dig bör väl rimligtvis vara att tala lugnt och samlat med din kille och försöka se hur han skulle vilja att samspelet med sonen fungerade. Gå inte in med inställningen "Vad är fel?" (det får de flesta att gå i försvarsställning) utan försök istället utröna hur din kille ser på sitt föräldraskap och sin relation med sonen. Det är nämligen i den relationen som jag gissar att du kommer att hitta svaren på varför din killes son beter sig på det sätt som han beter sig.

Lycka till

 

[imzork]

Sv: problem med killens son

Ni bor inte tillsammans? Således förstår jag inte varför du ska ha åsikter på hur din pojkvän har det i sitt hem. Vill han ha väggarna och Facebook fullt av bilder på sin son så kan han väl få ha det?

Tycker din pojkvän att det är ett problem (du använder vi-form)?

Sen har båda lite knasiga matvanor, den ene äter bara kött, (enbart kött) killen tycker att inget annat är gott, och vi bor i sverige och vi har det så bra ställt att man ska kunna äta vad man vill.

Och han vill ha kött, så vad är problemet?

 

[Lillagoajag]

Sv: problem med killens son

Varit tillsammans med en kille snart ett år och problemen hopar sig varje gång vi umgås för mycket, mycket tid går åt till hans son, som skriker hysteriskt om han inte får som han vill, och killen uppehåller han då med data och leker och busar med han så han glömmer det, sen försöker vi återigen ex titta på en film, men i samma stund han slutar leka med sin son så börjar han tjata om leksakerna igen en kort stund efter, alltid är det samma leksak med, han går in helt till hundra procent för bara en viss leksak och kollar på allt som handlar o just den leksaken på ex internet, kanske är det hans adhd? hans mamma som inte finns med i bilden har adhd/aspberger men vill inte ha hand om sin son och klarar inte det.
Jag är kanske sträng men jag hade tagit tag i dom och höjt rösten nu får det vara nog, jag hade själv alldrig klarat att lyssna på allt varje dag :S känner mig barntrött, men har annars inget emot honom, men han har få vänner, och svårt att leka med andra då han vill ha allt för sig själv och gömmer ex godis och sånt så ingen annan får ta av han.

Jag tycker pojken verkar bete sig rätt likt vilken 6-åring som helst, ch har han adhd är det ju inga konstigheter. Sedan kan det fortfarande vara väldigt påfrestande och man kan jobba på situationen men då måste din pojkvän vara med på tåget. Vad säger han?

Mycket tid går åt till att han ska vara till lags för sin son också som är 6 år,
sen har han ett litet problem med, han håller inte tätt, en är kollad för detta, men det luktar riktigt starkt :S kan inte vara i samma rum ibland :/ ?
pluss blir mycket att tvätta hela tiden :P
Sen är min kille rätt dålig på att svara på frågor, undviker gärna, och undviker bråk, och ger med sig bara, likadant gör han för sin son :/

Att inte kunna hålla tätt är ju jättejobbigt, framför allt för sonen. Vad kom man fram till när man kollade upp det?

han lägger oftast också bara fokus på sin son, ex lägger upp bilder på fb på, har tavlor av hans son nästan i hela huset, haft tidigare hans leksaker över hela huset, & trädgården är full med leksaker också.
jag vill att han ska ha leksaker på sitt rum, och att man ska kunna ha det fint osv i huset han har.

Alltså, jag känner ingen barnfamilj där barnen endast har leksaker på rummet. Det blir lite stökigt och skitigt med barn

jag tycker inte illa om killen eller hans son, vill bara ha lite tips på hur vi ska lösa detta? eller vad ni tycker om detta? vad gör man? eller vad tycker ni man ska göra?
En grej som jag tror kanske hade varit bra är att han skulle behöva leka mer ute i friska luften och att få leka med andra barn, eller att få samarbeta, det har han svårt för, han vil alltid ha saker för sig själv, annars blir det gnälligt :P

Först och främst ska du såklart ta upp det du ser som problem med pojkvännen. Och sen tror jag du kan behöva ta ett steg tillbaka mentalt. Du är inte "mamma" och behöver inte ta på dig den rollen men din pojkvän är pappa och måste (få) vara det.

Sen har båda lite knasiga matvanor, den ene äter bara kött, (enbart kött) killen tycker att inget annat är gott, och vi bor i sverige och vi har det så bra ställt att man ska kunna äta vad man vill.

Och sonen äter mest grönsaker och ibland annat, men bara lite åt gången, mest vill han bara äta mackor hela dagarna, pröva nya saker är lönlöst då tycker pappa att du får la ta en macka istllet då, han ska inte behöva vara tom i magen om han inte vill äta det som bjuds. sen spottar han ut saker på golvet med om det inte passar.

Ibland tryter detta på mig, hur ska vi kunna ex, äta middag hos någon?

Jag förstår inte vad som är ditt problem med vad barnen äter?

 

[Anubis]

Sv: problem med killens son

tanken är att vi nångong ska bo ihop, pratat om det i ett par månader, men sen häner inte mycket med det :P är så mycket annat som dyker upp hela tiden.
Jo han får la ha det, men vi är ändå två om det om vi skulle bo ihop so vi planerar, man vill kanske ha en fin tavla el nått nånstans på väggen iaf, vill inte att det ska vara som en "luffar stil" som hans kompisar brukar säga att han har det hos sig :/ men han har blivit bättre med att städa och att kunna ha det finare omkring sig, när vi träffades var det värre, då drog jag igång damsugare osv.
Kött får han la äta, det äter jag med, men enbart bara kött utan någånting till blir lite trist tycker jag, jag skulle ex vilja att vi skulle kunna äta olika rätter, eller pröva någonting nytt, men det går inte.
Jodet hade varit lite lättare om han kunde hjälpa till, hemma hos honom siter sonen mest bara på sitt rum och leker med sina leksaker eller tittar på serier, eller grejjar med datan hela dagarna.
det är nog mest det som sonen tycker är lite jobbigt hos mig, här han inte alla sina leksaker och kan inte göra som han vill osv, ex; gillar inte att han slår katten, eller slår en mäniska när han blir arg och inte får som han vill.
Det sa mest att det inte är något fel på honom, att ha kaske inte kissar allt på en gång osv, killen ställde inga frågor heller.
Stökigt vet jag att det kan bli, haft inneboende på gården med barn, det var kaos varje dag och var inte en enda dag man kunde ha det fint eller städat :/
jo och som någon frågade det sista, om att jag inte kanske ska bry mig om vad pojken äter, han behöver kanske äta varierat som pappan, tänker på alla vitaminer och allt, inte bara äta macka som han får göra då han alldrig vill äta maten man gör.
Inte så kul o alla ska äta olika när man umgås, vi umgås alla tre väldigt ofta på dagarna, och han sover ofta hos mig på helgerna båda två, han behöver inte sitta på något rum hos mig, för något rum för honom har jag inte här, utan han får vara med oss i soffan när vi tittar på tv.
vi gillar ju varandra, men det blir jobbigt för mig med när sonen får ta över precis allt vi gör, när jag dök upp i bilden fick man inte ens se på tv för den hade sonen hela dagarna, men man kan ju skifta tycker jag då, eller kolla på något vi alla tycker om osv?

 

[Anubis]

Sv: problem med killens son

Jag tar inte på mig en "mamma roll" utan låter mest killen ta hand om sin son, och säga till honom osv, om han ex slår katten eller spottar mat osv, känner egentligen inte att de är mitt problem, men vill ändå hjälpa dom, då han inte vet heller vad man ska göra, och är alldrig klar med några regler :/ ena stunden får han med tjat får han göra något igen osv

 

[Anubis]

Sv: problem med killens son

Jag tycker pojken verkar bete sig rätt likt vilken 6-åring som helst, ch har han adhd är det ju inga konstigheter. Sedan kan det fortfarande vara väldigt påfrestande och man kan jobba på situationen men då måste din pojkvän vara med på tåget. Vad säger han?

jo han har säkert det, men pappan vill inte göra en utredning han orkar inte med soc osv, han har haft trubbel innan med pojkens mamma, och han säger för sällan ifrån osv.
Killen säger ofta ingenting om sonen säger att ex pappans pappa inte finns, och vi säger jo pappa har också en pappa, så får han utbrott i bilen, och då säger alltid killen, ja då finns han väl inte då.. killen vet om detta, att jag skriver här, för jag berättade för honom också, men vi el han vet inte vad han ska göra, funderade på att ta en paus ifrån förhållandet, men så tänkte jag att ja kan ju skriva här och fråga om råd osv.

 

[Sar]

Sv: problem med killens son

Nu har jag lite svårt att läsa det du skriver så jag har kanske missförstått något men jag tycker inte att det verkar som att den här lille pojken har ett så jättetrevligt liv.
Hos pappan har du nu fixat så att han bara ska ha sina leksaker på sitt rum istället för att få leka i sällskap/närhet av sin pappa och du störs över att pappan bryr sig om sin son när du vill att ni två ska titta på film. Du vill helst att barnen ska sitta på sitt rum.
Och hos dig har barnet inget rum och inga leksaker och du vill välja kanal på tv:n. Barnet har få vänner, är sängvätare och har adhd.
Pappan säger inte ifrån, vill inte ta någon hjälp, orkar inte med soc. Du tycker sonen får ta över allt ni gör.
Jag tycker att det låter rätt sorgligt.

Det enda jag tyckte lät trevligt var att pappan verkar veta hur man leker och busar med sonen även om han nu gör det för att förhindra eller lindra ett utbrott.

Jag tror att det första du måste lära dig är att barn tar plats och måste få ta plats. Och när de är trygga i att de får ta plats så behöver de inte ta lika mycket plats.

Sedan tror jag hela familjen skulle tjäna på att även sonen tyckte det var roligt att umgås hemma hos dig. Se till att han har grejer han kan roa sig med och varför inte gå ut och sparka boll, gör utflykter, spela kort eller umgås tillsammans utan att tv:n är er gemensamma nämnare. Finns det barn i närheten ni kan bjuda hem?

Jag skulle själv ha svårt att tända på en man som jag upplevde inte försökte stötta sitt barn, träna sociala samspelet, se till att barnet får frisk luft, se till att barnet får en utredning för sängvätning och ev. adhd (går det ens att diagnostisera så unga barn eller är det någon form av "hemmadiagnos"?), se till att barnet får en vettig kost etc. Det visar ju rätt klart vilken sorts pappa han skulle bli till ert ev. barn.

 

[kamomillo]

Sv: problem med killens son

Jag förstår inte, har pappan ett eller 2 barn?
Har han 2, vilken ålder är det på det andra barnet?

* Jenny *

 

[Sparrisen123]

Sv: problem med killens son

Jag har inte barn och tycker oftast inte ens om barn, men den här tråden berörde mig. Jag kanske mest tänker ur lillkillens perspektiv... Men hursomhelst.

Jag tycker det låter som en liten grabb med ett (just nu) ganska jobbigt liv. Han har en pappa som kanske inte är så tydlig i gränsdragning och i att vara den vuxna, en frånvarande mamma, inte så många vänner och kanske lite svårt med det sociala samspelet, det låter inte som att han får direkt göra så mycket, pappan har träffat en ny kvinna som han säkert märker har en massa åsikter och där det inte är kul att vara, och dessutom har han svårt att hålla tätt och det är han säkert medveten om att barn i hans ålder oftast kan, och det måste också vara jobbigt.
Att pappan lägger fokus på sin son, lägger upp bilder på FB, har teckningar uppsatta i deras hem etc. tycker jag ändå visar att han verkligen älskar sin son och är stolt och glad över att ha honom. Det är ju jättefint! Däremot kanske han behöver lite vägledning i att "vara pappa"? Och den vägledningen ska naturligtvis inte komma från dig (som kanske då blir "den elaka styvmamman" i pojkens ögon) utan från någon som jobbar med sånt.

Sen låter det som att när ni träffas är det ganska mycket sitta framför tvn, vara hemma hos dig och sånt som i en liten killes ögon säkert är tråkigt. Kan ni inte umgås du, killen och sonen, inte du och killen och sonen får "vara med er i soffan när ni tittar på tv". Det låter ju jättetråkigt för ett barn.
Om ni gör saker som alla har nöje av är det kanske också större chans att sonen blir trött på kvällen och somnar tidigare, då får ni vuxentid. Eller att han nöjer sig med att leka själv, bläddra i en bok eller så.
Beroende lite på var ni bor, men ni skulle ju till exempel kunna besöka museum, nöjespark, djurpark, fjärilshus, picknick, badutflykt, skogsutflykt, cykeltur, vara i en park och leka/spela fotboll/annat, gå på hundpromenad (med egen eller lånad hund), bilutflykt, hälsa på en bondgård/stall/annat spännande ställe, gå på någon typ av stadsfest eller ta del av något annat kul som händer. Sånt kan man ha nöje av oavsett hur gammal man är, och då blir du kanske dessutom en rolig person i grabbens liv, samtidigt som han får göra roliga saker med sin pappa.

Det är iallafall vad jag skulle ha tänkt i din situation, tror jag. Helst samtidigt som pappan fick lite tips och coachning från annat håll, och pojken eventuellt utreddes.

 

[em-pirre]

Sv: problem med killens son

Jo han får la ha det, men vi är ändå två om det om vi skulle bo ihop

Nej, ni är tre. Och du har helt utelämnat den viktigaste personen, d.v.s. barnet.
För din pojkvän ska det absolut vara så att pojken kommer först.

Visst verkar det jobbigt, men nu tycker jag att det låter som om du är svartsjuk på pojken som får uppmärksamhet som du vill ha.

 

[imzork]

Sv: problem med killens son

tanken är att vi nångong ska bo ihop, pratat om det i ett par månader, men sen häner inte mycket med det :P är så mycket annat som dyker upp hela tiden.
Jo han får la ha det, men vi är ändå två om det om vi skulle bo ihop so vi planerar, man vill kanske ha en fin tavla el nått nånstans på väggen iaf, vill inte att det ska vara som en "luffar stil" som hans kompisar brukar säga att han har det hos sig :/ men han har blivit bättre med att städa och att kunna ha det finare omkring sig, när vi träffades var det värre, då drog jag igång damsugare osv.
Kött får han la äta, det äter jag med, men enbart bara kött utan någånting till blir lite trist tycker jag, jag skulle ex vilja att vi skulle kunna äta olika rätter, eller pröva någonting nytt, men det går inte.

Jag vill å det bestämdaste hävda att du tar på dig en mamma-roll - men mest som mamma åt din pojkvän. Jag tror du måste börja skilja på vad som är reella problem (ex. att pojken slår katten) och vad som mest handlar om att du vill försöka ändra på folk så att de passar dina mallar bättre (pojkvännens köttpreferenser, pojkvännens luffarstil etc). Som tråden är formulerad nu framstår det mest som att du har träffat en kille som skulle kunna bli bra om han bara ändrar på sig - och det funkar inte så.

Det är väldigt mycket vad DU vill och vad DU tycker, utan särskilt mycket hänsyn till den stackars sexåring som helt uppenbarligen hamnar i kläm.

 

[lady_mike]

Sv: problem med killens son

Innan ni planerar att bo ihop tycker jag du ska binda an till barnet. Att hitta på saker bara du och barnet utan pappan. Så ni får en bra relation och att barnet lär sej uppskatta dej som vuxen och respekterar dej. Innan det ska ni inte bo ihop. Ingen man skulle få sätta en tandborste hos mej innan barnen respekterade och uppskattade honom. Och ännu viktigare att han älskade, uppskattade och respekterade mina barn. Här hemma kommer alltid barnen gå först. Men inte på den nivå att dom får som dom vill såklart. Men att han slår katter och spottar bottnar nog i något annat.
Annars måste kanske du fundera på om du verkligen vill ha en man med barn. Det går inte att välja bort barnet.

Barn tar tid (hela dagen), ork och energi. Här hemma är det ingen egentid mellan mej och barnens pappa före barnen somnat på kvällen. (Ingen). Möjligen ett skuss nu när lillan sover och sonen får se på film pga halvstorm ute. Men det är en kort stund nu innan jag ska ta itu med tvätt och städ.

Din kille måste du lära dej uppskatta för den han är som imzork säger. Visst kan jag hålla med om att städa är en liten sak i världen. Det har nog även min sambo fått bli bättre på. Men jag tror nog han är samma "luffs" som jag träffade för 13 år sen med trasiga, omatchande kläder, konstiga matvanor och han hittar på tok jag inte alltid uppskattar. Men han är den han är = mannen jag faktiskt föll för stenhårt.


Mina föräldrar separerade när jag va liten och därmed har jag 4 föräldrar. Mina bonusföräldrar älskar jag och har sett dem som likvärdiga föräldrar att respektera och älska. Samt att bli älskad av 4 föräldrar är inte helt tokigt

 

[FannyN]

Sv: problem med killens son

Jag tycker många har skrivit så himla bra saker och jag håller med!
Det jag undrar är över det här med tvn. På dagtid förstår jag att barnet kollar och hoppas det är med måtta och i den åldern är ju enbart deras intresse som styr vad som visas. Men sen undrar jag när du skriver att man kan se något som alla vill se?! Gör ni inte det senare på kvällen? Eller sitter ni framför tvn på dagtid?
Jag har också varit totalt ensam förälder. Att min son kom på förtsa och andra och tredje plats var självklart för mig. Att jag har foton och teckningar överallt skulle jag ha tagit extremt illa vid lig av att någon kommenterade. Dessutom så leker barn helst där man är! Plocka undan leksaker kan man väl göra på kvällen!
Jag känner att om du ska se dessa saker som problem bör du lämna den här familjen ifred! Hur pappan uppfostrar sitt barn har du inte med att göra. Likså att det blir minimalt med vuxentid och att fokus är på barnet om det är en funktinell vuxen.

 

[Badger]

Sv: problem med killens son

Barn, även sexåringar såvitt jag märkt, tar nog nära på all vaken tid av sina föräldrar. Man kan ha "tur" och de engagerar sig i att leka själv eller med vänner ett par timmar, men de vill ha respons och kontakt för det mesta.

Föräldrar verkar enligt min erfarenhet täcka just fotoalbumet, facebook och ibland väggarna med just sina barns foton och deras teckningar. Det verkar helt normalt och positivt.

När barnet är fem sex år äldre, 14?, kanske det skulle fungera att "få vara med" vid TVn osv ibland och mest vara ute med kompisar, men inte nu.

Kort sagt, om min man, mitt barn och jag har semester räknar jag iskallt (och nöjt) med att 90% av tiden barnet är vaket så hänger vi med honom. Det är lite som att bo ihop med två väninnor, man kan inte ignorera den ena och leka lite med henne ibland. (Är det vardag så räknar jag med nära 100% av tiden till barnet. Dvs vi pratar med varandra osv i olika sysslor.)

Ses det på TV när treåringen är vaken är det ett program han också är intresserad av att se, jag har fått en klar känsla av att det är ungefär detsamma med kusinen som har sexåring.

Så jag kan inte ge dig några råd om hur du ska "göra om" sexåringen eller mannen (så att mannen blir heminredningsintresserad och matintresserad och barnet ganska diskret). Man kunde nog önska att sexåringen fick mer tid och engagemang och mer utflykter o äventyr snarare än mindre. Det är inte onormalt för en sexåring att bara äta det ena eller det andra även om det såklart vore bättre att äta allsidigt.

Att ha snygga ambitioner i heminredning är kanske också svårt med två personer som verkligen inte bryr sig, där den ena vill ha leksaker överallt och den andra trivs som det är. Upplagt för evigheter av tjat och elände.

(Måste också erkänna att jag blev lite osäker på hur många barn det handlade om och vem som var barnet och vem som är mannen (med ätproblemen).)

Madeleine Gauffin psykologen på SVD brukar svara på en del liknande frågor om barn. Läs ngt av svaren där (första fokus barnet ).

 

[Lillagoajag]

Sv: problem med killens son

Jag vill inte låta onödigt hård, men är du säker på att din pojkvän är rätt för dig? För som du beskriver det verkar ni vara oense om ganska mycket som jag kan tycka är ganska viktigt att man är överens om om man ska bo ihop (speciellt eftersom det inte verkar som att han är direkt missnöjd och vill ändra på något?)...

Kanske behöver du istället börja fokusera lite på:
Vad är det som funkar, vad är bra?
Vad kan du kompromissa med? Gå halva vägen?
Vad är verkliga problem (typ våld, det är ju inte okej och då bleknar tex. konstiga matvanor för mig iaf.)?


Och sist men inte minst. Som skilsmässobarn så skulle jag vilja tipsa om att försöka få en ok relation (inte mamma-barn) med barnet (barnen?). Det är SJUKT jobbigt för ett barn när förälderns nya flyttar in och om man då knappt ens gillar personen kan det bli ett helvete. Det är barnets hem också.

 

[Mabuse]

Sv: problem med killens son

Jag tycker pojken verkar bete sig rätt likt vilken 6-åring som helst, ch har han adhd är det ju inga konstigheter. Sedan kan det fortfarande vara väldigt påfrestande och man kan jobba på situationen men då måste din pojkvän vara med på tåget. Vad säger han?

jo han har säkert det, men pappan vill inte göra en utredning han orkar inte med soc osv, han har haft trubbel innan med pojkens mamma, och han säger för sällan ifrån osv.
Killen säger ofta ingenting om sonen säger att ex pappans pappa inte finns, och vi säger jo pappa har också en pappa, så får han utbrott i bilen, och då säger alltid killen, ja då finns han väl inte då.. killen vet om detta, att jag skriver här, för jag berättade för honom också, men vi el han vet inte vad han ska göra, funderade på att ta en paus ifrån förhållandet, men så tänkte jag att ja kan ju skriva här och fråga om råd osv.

Det där med att människor kan ha olika roller är ganska svårt att greppa för barn, minns t ex att mitt syskonbarn blev helt rasande när vi hade mage att påstå att mamma var min syster - de fattar liksom inte att man kan vara både syster och mamma, det är ju inte så självklart egentligen. Man måste inte ha rätt till varje pris i alla lägen med ett barn tycker jag, går diskussionen helt i baklås så brukar jag helt enkelt säga: Tycker du att pappa inte har nån pappa (t ex)? Ja, säger barnet, och så kan man släppa det hela utan att ljuga.

 

[Modest]

Sv: problem med killens son

Det låter inte som att du har så mycket (positiva) känslor vare sig för din kille eller killens son. Är du säker på att det här är rätt för dig?

Du verkar ha svårigheter med att bo där som det är just nu, både gällande boendets skick och människornas vanor = kanske inte läge att flytta in? Och att försöka få människor att passa in i en förutbestämd mall funkar sällan, tyvärr. Acceptera som det är nu, eller hitta någon annan som passar din mall bättre.

 

[Petruska]

Sv: problem med killens son

Vilket alltigenom bra inlägg, Sar.

Jag vill bara tillägga att just sexåringar inte så sällan är väldigt krävande. Min mamma sa att sexårsåldern är som en förövning till puberteten, och jag lutar åt att det ligger något i det. Det är nog en omvälvande ålder för barn, från småunge till ganska stort skolbarn och allt det där.

 

[Sar]

Sv: problem med killens son

Vilket alltigenom bra inlägg, Sar.

Tack, nu blev jag glad!


(jag hade druckit lite vin så jag blev lite rädd för att trycka alltför frikostigt på tangenterna... )