Prestationsångest, min bästa vän

[mesklover]

Prestationsångest är väl något vi alla känt av någon gång va?
Den där önskan om att vara bäst och effekten av önskan som leder till prestationsångest...underbar är den...

Idag tävlade jag, klubbtävling i dressyr på ridskolehäst. Av alla som var med var jag den som ridit längst och därför "borde" varit bäst, ligger iallafall på högst nivå ridmässigt. Jag var dum nog att välja en häst jag inte alls ridit mycket på, och som dessutom inte är den största stjärnan på dressyr heller. Jag var med utom tävlan, och fick dessutom veta att domaren dömde mig hårdare just pga att jag ridit längre (vilket förklarade mina lägre poäng).

Och ja...när jag tittade på bilderna nu så bara brast det, har tänkt hela dagen att "ja det gick väl helt okej iallafall" men nu inser jag hur dålig jag är. Känns som jag inte alls har någon fallenhet för ridning och rider som en nybörjare (jag vet att jag överdriver, men det är så det känns nu..). Och ja, jag vill ju bli bättre, men som ridskoleryttare är det ju inte så lätt. Och medryttarpållar i närheten finns det ju inte direkt gott om.

Om jag tänker tillbaka så började min prestationsångest när jag började rida i en grupp som var bättre än den jag red i innan. Bytte även till en ridlärare som är den som anses som "bäst" på den ridskola jag rider på, hon har de mest avancerade grupperna. Kraven på mig (mina krav som jag har på mig själv, främst) har gått från 50 till 100 och jag kan vara riktigt besviken på mig själv om jag rider dåligt en ridlektion.

Jag vet inte riktigt vad jag ville få ut av den här tråden, kanske en tråd där vi pratar om just prestationsångest, för jag antar att jag inte är ensam?

(Tips på hur jag ska bota min prestationsångest välkomnas ju givetvis...)

 

[JeayL]

Sv: Prestationsångest, min bästa vän

Nu är jag väl ingen stjärna på ridning heller.. men att vara sämre på en tävling än vad man är på en vanlig ridlektion är ju i sig inget ovanligt! Bara programridning får mig att bli så nervös att jag kan drömma mardrömmar innan och då jag rider programmet så skumpar jag runt trots att jag på uppvärmningen knappt skumpade alls, styrningsförmågan är obefintlig men det beror ju på att man blir nervös och spänner sig, föredrar dessutom hoppning, det är som lättare på nått sätt inte lika kritiskt om hur man sitter hela tiden!

Har även nyligen börjat i en riktig ridgrupp efter att vi fick rida lektion genom skolan tidigare men tog studenten för ett år sen, så då blev jag ridskoleryttare på riktigt igen, och i början så ville jag verkligen prestera hela tiden, har försvunnit lite nu då jag har kommit in i gruppen och trivs enormt bra, kände två i gruppen sen innan!

Försök ha roligt och skratta åt misstagen för prestationsångest kan förstöra så mycket! Då jag var liten så fick jag skjuta luftgevärr redan då jag var 8-9 år och var enligt min familj duktig redan första gången, eftersom det gick bra första gångerna så blev jag enormt besviken på mig själv då jag misslyckades så tillslut så blev jag less.. på senare år så har jag bara skjutit max 1 gång/år

 

[saraaandersson]

Sv: Prestationsångest, min bästa vän

Förstår dig precis! jag rider dock inte dressyr, utan tävlar islandshäst.. tävlade senast idag faktiskt! jag lånade en häst ifrån ridskolan (då min egna är för ung för att få tävla) och jag vet att han kan vara riktigt fin. Han tävlade hela förra sesongen tillsammans med en annan tjej som red honom riktigt bra och dem fick riktigt fina poäng och vann de flesta tävlingar som de ställde upp i. Nu när jag tävlade så hade vi knappt någon tölt.. den var riktigt dålig! och skritten hade kunnat vara mycket bättre.

Jag pressar också mig själv ganska hårt.. och vill vara bäst på allting. Jag vill vara den som kan mest, är duktigast, rider "snyggast", får högst poäng osv. Är det någon dag det inte går bra när jag rider så är hela dagen förstörd och jag vill helst bara gömma mig hemma och slå huvudet i väggen.

 

[mesklover]

Sv: Prestationsångest, min bästa vän

Svar till er båda:

Gud vad skönt att inte vara ensam, känner precis som ni gör! Jag vet att jag borde ta ridningen mindre allvarligt, det ska ju vara kul, men det är så svårt ibland. Jag har ridit i 8-9 år och umgås mycket med tjejerna i stallet som ridit som mest 4-5 år, och nu idag när jag "tävlade" mot dom så ville jag ju (omedvetet en aning) vara bättre än dem. Och så ser jag på bilderna hur hästen kör lite av giraffstilen, jag kan inte ens rida hästkraken i en bra form... Det var inte alls bra för mitt självförtroende kan jag ju säga.

Men jo, hoppning är bättre att tävla i, man blir ju inte alls lika synad som i dressyren.

Jag önskar att jag hela tiden i min ridning gjorde framsteg, men det är lite däri problemet ligger, ibland känner man hur man harvar runt i samma spår för länge. Suck...och jag vet ju att jag borde vara mer stolt över mig själv, har i princip botat min hopprädsla och hoppat högre än jag gjort sen innan jag fick min hopprädsla (sen att man då får höra om tjejerna i stallet som med lätthet tar sig över det plus 10 cm gör ju inte aaaallls att man slutar vara stolt....)

Och jo, man är ju mer spänd och nervös när man tävlar och sen tycker ju jag inte att de vanliga dressyrprogrammen där man visar ridvägarna visar såå mycket vad man kan egentligen...

 

[niconina]

Sv: Prestationsångest, min bästa vän

det är ganska svårt när man blir stressad och vill göra så bra som möjligt och visa för alla andra! men hoppning är inte så mycket lättare.. att komma ihåg banan ibland kan bli väldigt förrvirande! speciellt när det är mycket hinder och trångt

 

[Springsteen]

Sv: Prestationsångest, min bästa vän

Jag hade mycket prestationsångest förr. Jag har det dock inte nu. Jag vill fortfarande vara bäst på allt men har insett att jag inte kommer att bli det.

 

[gunhild]

Sv: Prestationsångest, min bästa vän

Vet hur det är, har också mkt prestations ångest och känner att jag borde kommit längre. Har en fin häst, en bra tränare mm och lägger verkligen allt jag har på ridningen, har haft min häst i 5 år nu och rider fortfarande LB klasser och ngn enstaka LA. Alla andra som jag tränat och tävlat med i alla år har gått vidare upp i klasserna utom jag känns det som. Jag har bra förutsättningar rent praktiskt att kunna rida bättre men lyckas ändå inte, då drar jag slutsatsen att det är min bristande förmåga som är problemet. Hästen har förutsättningar även om hon inte är den enklaste att rida men 5 år på denna häst är ändå lång tid att kämpa utan resultat. Har en bra tränare också och visst går hästen bättre nu men jag rider ändå inte högre klasser och får inte bättre poäng på tävlingarna. Skulle helst vilja ha en häst till att träna med men är just nu student och har ingen möjlighet att skaffa en häst till. Vet precis hur det är att känna att en egen oförmåga begränsar en och att inte veta hur man ska gå vidare för att komma ur prestations ångesten. Inte så mkt peppande men kanske skönt att veta att det finns fler med sjuk prestations ångest....

 

[mesklover]

Sv: Prestationsångest, min bästa vän

HAHA, det där håller jag med om, allt som har med att komma ihåg vägar är drygt. Jag brukar mest vara nervös för att glömma bort vägen alternativt rida fel väg, när jag tävlar.

 

[mesklover]

Sv: Prestationsångest, min bästa vän

Precis, det är skönt att höra att man inte är ensam! Men i ditt fall måste jag säga; bara för att du inte klättrar i klasserna behöver det inte betyda att du är sämre, du kanske bara, precis som jag, inte ser hur ett dressyrprogram visar vad man kan. Ridvägarna liksom, är man dålig för att man inte rider korrekta hörnpasseringar men är en expert på snygga skänkelvikningar? Och visar EN skänkelvikning i varje varv på en dressyrtävling vad man kan? Men ja...vad vinner jag på att kritisera dressyrtävlingsupplägget.. Det jag egentligen menar är att man kan vara duktig på olika saker, men det som visas på tävlingar är ju en sak...

Men still..prestationsångesten bryr sig ju uppenbarligen inte om dessa argument, känner mig fortfarande sämst..

 

[niconina]

Sv: Prestationsångest, min bästa vän

fast endå har du försökt och alla har inte sina bästa dagar just den dagen du ska tävla! så om man har ett brinnande intresse så fortsätter man att försöka och tillslut försvinner ågesten med tiden!

 

[gunhild]

Sv: Prestationsångest, min bästa vän

Förstår vad du menar men för mig har målet alltid varit tävling, det är för mig ett kvitto på vad man kan. Jag kan ju rida bra vägar osv men jag lyckas inte rida hästen till den samling och bärighet som krävs för en högre klass och då tvivlar jag på mig själv som ryttare eftersom jag misslyckas med att utbilda min häst. Då läser jag ändå till ridinstruktör och har alltså fått göra ett ridprov för att komma in och ändå så har man krav på sig själv och tycker att "man borde vara bättre" eller "borde kommit längre". Det är väldigt svårt att att släppa och som du säger så bryr sig inte prestationsångesten om alla argument och "peppnings försök" Borde kanske gå till en mental tränare....

 

[mesklover]

Sv: Prestationsångest, min bästa vän

Där har du en poäng, det sitter inte så mycket i hur duktig man inte är, utan det är en mental grej. Borde verkligen gå till en mental-tränare men känns som denne endast kommer tycka att jag ska intala mig själv att jag är bra och upprepa det minst 50 gånger om dagen...

Det som verkligen hjälper mig (om än tillfälligt) är att få höra att jag är duktig, borde skaffa mig någon som alltid står breve och säger att jag är duktig

 

[Springsteen]

Sv: Prestationsångest, min bästa vän

Men om någon bara står och säger att du är duktig så kommer du verkligen inte att bli bättre på att t.ex. rida!
Jag analyserar allt jag gör, för att kunna förbättra det och för att det ska bli bättre så behöver jag någon som står på marken
och kan tala om för mig om jag rider skitdåligt eller om det ser bra ut. Visserligen är jag ibland lite väl självkritisk och nästan
petigare än min tränare, men det är för att jag hela tiden vill bli bättre och om jag inte övar och anstränger mig 150% hela
tiden så blir det inte bättre.

 

[Bewildered]

Sv: Prestationsångest, min bästa vän

*KL*

Oh.. prestationsangest!! Oh yeah, lastbilslaster av den skiten har jag... sa pass illa att jag kan svara i timmar over att hasten gar lite hogt med skallen.. nar vi rider i hagen och flyttar kossor >.< for det ar inte "balanserat, samlat och harmoniskt nog" och fyyyyy f-n om nan tar bilder sa jag kan se alla FEL jag gor! (Vilket ar jattenyttigt.. men jag ar expert pa att hitta skrapfel som de flesta andra inte ens ser..!) Jag ar urusel pa att rida och bara "Vara".. bara "ar" ar jag pa ridbanan, nar jag kan ignorera resten av varlden och bara jobba med hasten och mig... jag behover absolut inte tavla! Om jag slipper... det kan vara tufft nog att ha morsan som beskadare nar jag rider.. for jag ar urusel. (vilket ar bullshit.. men det ar ju inte bra NOG! lol)

tror ni man kan salja sin perfektionistiska prestationsangest pa tradera?

 

[Anna37]

Sv: Prestationsångest, min bästa vän

Om jag skulle jämföra antalet år jag har ridit med vissa i min ridgrupp skulle jag också defintivt få prestationsångest. Jag har ridit i 30 år eller något, och borde ju då vara rätt bra, eller hur , men andra i min grupp har ridit i kanske bara 10 år, men har bra mycket mer känsla i sin ridning än var jag har. Varför jag inte är bättre än vad jag är efter så lång till vet jag inte helt, men jag har haft väldigt kul och trevligt under alla år jag har försökt bli bra. Och även om de finns de i gruppen som rider bättre än mig, och är jag iallafall den med mest riderfarenhet, och det måste ju betyda någongting det med