T
Tokmaja
Vår 4:a åring har plötsligt, 5 månader efter lillasysters ankomst börjat prata som en två åring...
Har ju läst att det är jättevanligt som en reaktion på syskonet, men trodde inte att det skulle komma såhär "sent" eftersom han inte reagerat knappt något innan och på bvc sa de att "nu var det lugnt.."
Men det var det inte .
Han ger sig ju även på lillasyster med diverse tjuvnyp när vi inte ser.
VAAAAAANligt jag vet :smirk: , men lika trist för det.
Bör man bara ignorera helt, ja givetvis blir han tillrättavisad när han är dum mot lillasyster, men i övrigt?
När man är ensam med honom, han brukar vara med mig ute när jag kör shettisen, då är han som han "brukar".
Och är han ensam med mormor och morfar eller farmor och farfar, ja då är han inte så heller.
Så det är ju framför allt bara när lillasyster är med.
Han försöker prata "gulligt", men jag antar att det är för att vi pratar så med lillasyster.
VAd gör man?
Ignorerar och behandlar honom som vanligt, eller?
Har ju läst att det är jättevanligt som en reaktion på syskonet, men trodde inte att det skulle komma såhär "sent" eftersom han inte reagerat knappt något innan och på bvc sa de att "nu var det lugnt.."
Men det var det inte .
Han ger sig ju även på lillasyster med diverse tjuvnyp när vi inte ser.
VAAAAAANligt jag vet :smirk: , men lika trist för det.
Bör man bara ignorera helt, ja givetvis blir han tillrättavisad när han är dum mot lillasyster, men i övrigt?
När man är ensam med honom, han brukar vara med mig ute när jag kör shettisen, då är han som han "brukar".
Och är han ensam med mormor och morfar eller farmor och farfar, ja då är han inte så heller.
Så det är ju framför allt bara när lillasyster är med.
Han försöker prata "gulligt", men jag antar att det är för att vi pratar så med lillasyster.
VAd gör man?
Ignorerar och behandlar honom som vanligt, eller?