Populärt med misshandlad häst?

[Swannie]

Det funkar ju aldrig att straffa eller "tillrättavisa" en häst som är rädd, då får man ju försöka lugna ner den istället

 

[basjkir]

Visst finns det säkert folk som anser att det är lite "coolt" att ha en fd misshandlad häst.
Jag kan säga att det tycker inte jag!
Min ena häst är en sådan individ.
Varför jag vet det?
Jo, han är en import från Ryssland (Basjkirien)och där är de INTE snälla mot hästarna.
Deras hästhantering skulle chockera många av oss.
Vi har haft denna underbara häst i snart 3år och det har varit en kamp!
Misshandlade hästar kan man inte tvinga till något. MAn måste få hästens tillit och vänskap innan man kan göra något överhuvudtaget.
Han litar enbart på ett fåtal människor och det är i stort sett bara jag och min man som kan hämta honom i hagen.
Det är skönt att han har blivit så pass bra som han ändå är.
Jag har nästan gett upp hoppet ibland men när det varit som värst har jag tänkt på allt possitivt vi upplevt.

Jag tycker att det är förjä... när folk skyller på att hästen är misshandlad hit och dit ytan att veta vad det innebär. Lika illa är det när folk anser att ens häst inte varit misshandlad utan att man bara skyller på det.

Jag vet vad det innebär att ha en häst som en gång varit ett vrak!!
Tro mig, det är ingen drömsits direkt.

/ Sandra

 

[linzan]

När min ena pålle kom till en av sina förra ägare så hade han långa sår på hela baken efter att dom hade slagit honom med pisken, han är väldigt lättuppstressad och känslig!
Och det räcker att du gör en häftig rörelse så flyger han iväg!

 

[basjkir]

jag vill även tillägga att när vi hämtade hästen på ett ställe i sverige så var det hemskt att se hur han fångades.
(Han är väldigt svårflirtad när han ska hämtas i hagen)
Man jagade in hästen i en fålla och slet tag i ett balsnöre som han hade om halsen
Jag blir så upprörd bara jag tänker på eländet och jag är glad att vi kunnat ge honom en chans till ett värdigt liv.
När jag blir upprörd så blir det lite felstavning och sådant som ni kanske har märk.

/ Sandra

 

[ankans]

Det är nog lite så som du beskriver, att man gärna förklarar oförklarliga beteende störningar med dålig hantering/misshandel sen tidigare.

Själv har jag en misskött shettis. Hur vet jag det? jag hämtade honom i juli förra året (fick honom gratis) Han var full av lus, 5 cm lång päls, full av mask låååånga hovar, strålröta och njursjukdom. Familjen ifråga visste inget om hästar och hade köpt honom av en bonde 1 månad tidigare. Där gick han med mamma, pappa, nytt föl, ute året runt tillsammans med får. De insåg sin okunnighet och skänkte honom till mig. Han var "dum" i början, men det berodde på att han inte var hanterad, nu är han som alla andra 2 års hingstar och förhållandevis väluppfostrad. Även om en häst haft en dålig start, så kan man arbeta bort mycket i efterhand, missskötsel/handel kan vara en förklaring, men inte en ursäkt att tillåta detta beteende i längden.

 

[kopparberg]

Mkt bra skrivet!

 

[Lindi]

oh ja!
När han kom var han hyperstressad, väldigt het och så. Han "kunde inte" skritta osv. På banan gick han knappt att hålla, slängde sig i galopp för att hålla ute konkurrenterna i starten och slutade springa in på upploppet (hade inte längre nån lust). Det här är ju inge riktiga tecken i sig, men när man kmbinerar det med en ohyggligt bakskygg häst... När man körde honom gick det inte att röra på tömmarna och när man red honom kunde man inte ens vrida på armen för att kolla på klockan!
Kör man med spö så räcker det att han bara anar det så rusar han iväg. Han hade dessutom tappat allt förtroende för människan, var verkligen livrädd för ALLTING när man red/körde...
hörde att förra tränaren sagt att han var "klen i psyket" och att det var därför han inte sprang...

 

[Lindi]

skulle bara vilja tillägga igen att jag ser inte min häst som misshandlad så sätt, för det var han inte då han var fullt frisk osv och antagligen haft en skötare som tagit bra hand om honom. Däremot vet jag att han har blivit mycket slagen av tränaren och det är detta som har satt sina spår hos honom.
ryser när jag läser vissa andras inlägg... att människor kan vara så grymma!

 

[Unnie]

Hur man än vrider och vänder på det så är det ju självklart att det inte är OK att attackspöa sin häst. Det fattar ju vi som har respekt men ej är rädda för hästar. S k hästkarlar och fruntimmer för den delen som gormar och skriker åt sina djur är ju i själva verket rädda. Det finns med andra ord ingen ursäkt för obefogat våld mot något djur.

Men... Det är stora djur vi befattar oss med. Min häst väger 654 kg och jag har inte mycket att sätta emot om hon vill vara "uppstudsig". Det har hänt en gång att jag har rappat henne med pisken, det var 10 år sedan. Hon har inte gjort om den dumheten igen. Nu lyssnar hon på min röst och jag behöver inte ens höja den. Att säga ifrån mot oacceptabelt beteende är inte fel, det anser jag vara ett måste. Annars är det lätt hänt att hästen utgör en fara för dig som ägare och för alla andra i dess närhet.

Dessutom är alla hästar och raser så otroligt olika. En del är mer nervösa än andra. Det bara är så.

 

[suisyola]

e de nya trenden verkar det som...SUCK

 

[Lindi]

nää, det är absolut inte på något sätt acceptabelt att spöa upp en häst. Den här tränaren (ganska känd) ska tydligen om han har varit missnöjd med hästen eller nåt ställt sig och klått upp hästen i gången efteråt... *kräksmiley*
Självklart måste man se till att hästen inte är farlig! Blir det farligt tycker jag oxå att det är ok att slå till hästen, men bara just i det ögonblicket. Fortsätter man sen att slå så blir det misshandel.

 

[Sammet]

Det kan säkert stämma med många, att de inte kan klara av sin häst i hanteringen, men i mitt fall misstänker jag att någon slagit min häst.

För min del är det inga problem då jag tränat bort det men han var väldigt rädd om man rörde sig häftigt, han vände upp och skulle sparka en och försvarade sig själv. Han var stressad, rusade genom dörröppningar, ville inte komma i hagen mm. Allt detta är borttränat!

Att jag misstänker att han blivit illa behandlad är specilellt pga. att han blivit mkt bättre nu, så gott som helt bra. Just pga. träningen.


Men illa behandlad kanske är fel ord, hårt behandlad är nog mer rätt!


Det kan mkt. väl vara så att många hästar blir hårt hanterade, en eller flera gånger i sitt liv, det går nästan inte att undvika med tanke på att det ofta är flera som hanterar en häst i ett stall.


Även om ägaren inte slår hästen kan det lika gärna var stalljouren...

 

[Humelibumlan]

Hästen får inte t ex springa över mig, även om den blivit skrämd... och ett sånt beteende bestraffas/tillrättavisas..

 

[Humelibumlan]

Självklart finns det (tvärr) flera hästar som blivit felbehandlade.. En av dessa kanske är din...
Men det jag ville poängtera var att det varkar vara lätt att skylla ett beteende man själv inte får bukt på med att "hästen varit misshandlad"...

För min del är det inga problem då jag tränat bort det men han var väldigt rädd om man rörde sig häftigt, han vände upp och skulle sparka en och försvarade sig själv. Han var stressad, rusade genom dörröppningar, ville inte komma i hagen mm. Allt detta är borttränat

Bara för att ta ett exempel (nu inte riktat mot dig) Så är detta ett beteende som massor av ohanterade hästar har... Alltså inte hästar som på någor sätt blivit misshandlade, slagna eller illa behandlade.. utan hästar som helt enkelt inte blivit hanterade, uppfostrade och behandlade överhuvudtaget!
faktum är att de flesta inkörningar av unghästar (som kommit från lösdrift eller annan "ohantering) uppfört sig på det sätt du beskriver...

Nu får du inte missuppfatta! Du har fått bukt med din häst beteende vilket inte placerar dig under den gruppen jag först angrep... Alltså de som skyller sin egen brist på kunskap på att hästen blivit illa behandlad!

Sen även detta med Hårt hanterade hästar...
Som jag skrev tidigare känner jag till en ägare som är väldigt hård i sin hantering och minsta förtelse bestraffas! Och då menar jag inte att det är en liten knuff som utdelas, utan regelrätta slag med olika tillhyggen... och dessa hästar uppvisar inget av det beteende som beskrivs på hästar som "blivit illa behandlade" på olika ställen här på Bukefalos..

Nu blev detta ett lite allmänt svar och det är inte på något sätt riktat till dig eller kritik av din hantering!

 

[Sammet]

Jodå, hade min häst varit en ohanterad unghäst...men han är 15 år och hingst...
Lika "feg" ändå! På gott och ont!

Han är dessutom travhäst så ohanterad är det sista han är...men, som du sa, detta är kanske inte så alla hästar är!


Men sen måste folk lära sig att dra gränser, vad är illa behandlad...vad är hårt behandlad...och vad är misshandlad!?


Jag skulle vilja hävda att på en skala är hårt behandlad "snällast" och därefter kommer Illa behandlad och sist kommer misshandlad!


För illa behandlad och misshandlad är två helt skillda saker! Och hårt är inte heller samma sak!



Men som sagt, som du säger kanske det bottnar i att folk inte kan hantera sina hästar!

 

[Mia_R]

Jag har tack och lov träffat på få misshandlade hästar och ännu färre vanvårdade. Tyvärr så har jag däremot ägt/äger jag ett par hästar som blivit misshandlade men bägge två blev underbara individer igen. Något som jag redan visste om att de var.

Häst nummer ett såg jag själv vid ett par tillfällen misshandlas, men var för ung för att våga säga ifrån. Henne fick jag köpa som fyraåring då hon skulle slaktas pga att hon var tokig. Den klokaste häst jag haft lyckan att få lära känna, men hon var både felhanterad, misshandlad och missförstådd. Det fanns däremot inget ont i henne och min morfar som varit tveksam till köpet skröt sedan för alla om hur folk hade förtalat henne och hur fel de haft. Det tog dock många år innan det gick att lägga på henne en sele igen efter det hon fått gå igenom och tyvärr dog hon ganska ung pga en hagolycka. Hon är den jag aldrig kan sluta sörja.

Nuvarande pålla var utlämnad på foder i drygt ett år. Det slutade med att jag hämtade henne klockan fem en morgon hos fodervärden för att aldrig låta honom komma i närheten mer. Hon var då halt på två ben, var ärrad efter sporrar och hade tiotalet decimeterlånga sår på kroppen efter att han spöat henne. Ärren efter misshandeln syns fortfarande när hon har sommarpäls, trots att det är mer än tio år sedan det hände. Allt för att han var förbannad på mig för att jag hade åsikter om hans hantering! När jag såg henne 14 dagar innan så hade hon inga sår, men var i uselt skick psykiskt. Hur illa ställt det var med henne förstod jag först efter att jag tagit hem henne, då det tog över två år att få henne att komma i så pass ro att hon kunde lägga på sig hullet igen. Nu är hon lugn, välhanterad och lyhörd, men det är många gånger som jag bara velat ge upp och låta henne sluta istället. Det har banne mig inte varit en dans på rosor de svåra åren. Jag önskar att jag förstått det mycket tidigare, men hon såg välmående ut de gånger vi var ute och hälsade på och de tjatade hela tiden om hur mycket de tyckte om varandra. Att min lilla häst var sur och grinig gjorde mig ledsen, men jag förstod inte att det berodde på att hon inte mådde bra. Efteråt har jag fått höra en väldigt massa om den här personen, något som jag önskar att jag fått veta innan men de som visste var så rädda för att "snacka skit" att de istället teg. Han har några hästars liv på sitt samvete och han har hotat både mig och pållan inför vittnen. Jag skulle minsann få se vad jag hade för häst kvar!

Tack till alla som hjälpte mig då och genom åren av problem och misströstan.