Jag red den skäckiga ponnyn idag igen som vanligt på tisdagar. Det har ju gått framåt en hel del sedan vi började vår bekantskap. I stallet ifrågasätter han inte längre att hovarna ska kratsas. I dag vevade har inte ens med höger fram utan lätt mig hålla hoven direkt. De två första gångerna jag skötte honom försökte han skrämmas genom att vifta med bakbenen, men det har inte hänt mer.
Ridmässigt har det också gått framåt. I början hade vi en hel del diskussioner om var bogarna skulle vara. Han var en mästare på att skjuta ut dem och dra iväg åt helt fel håll. Nu är det ordning nästan jämt. Visst kan han försöka och i galoppfattningarna kan han också lyckas ibland, men det är klart bättre än förut. Galopp och galoppfattningar är f.ö. en detalj med utvecklingsmöjligheter (om man ska uttrycka det i positiva ordalag
) men det blir ju bättre även på den fronten. Det är inte riktigt hans starka sida. Inte min heller egentligen. Men han jobbar på bra i övrigt och efter lite skänkelvikningar mjuknar han och blir trevlig.
Förra veckan kände jag ju mig väldigt osynlig på lektionen och jag gav ridinstruktören feedback på det. Hon tog till sig av det och idag fanns även jag med och fick en kommentar då och då. Det blev en helt annan positiv stämning av det och en kommunikation som följde med ända in i stallet efteråt. Hon tyckte att den där ponnyn inte är den lättaste att rida och han drar ju fortfarande iväg med en del elever. Jag tycker det känns bra att det faktiskt har hänt en hel del i utvecklingen på den här tiden som jag har ridit honom. Dessutom är han både söt och charmig.
Ridmässigt har det också gått framåt. I början hade vi en hel del diskussioner om var bogarna skulle vara. Han var en mästare på att skjuta ut dem och dra iväg åt helt fel håll. Nu är det ordning nästan jämt. Visst kan han försöka och i galoppfattningarna kan han också lyckas ibland, men det är klart bättre än förut. Galopp och galoppfattningar är f.ö. en detalj med utvecklingsmöjligheter (om man ska uttrycka det i positiva ordalag
) men det blir ju bättre även på den fronten. Det är inte riktigt hans starka sida. Inte min heller egentligen. Men han jobbar på bra i övrigt och efter lite skänkelvikningar mjuknar han och blir trevlig. Förra veckan kände jag ju mig väldigt osynlig på lektionen och jag gav ridinstruktören feedback på det. Hon tog till sig av det och idag fanns även jag med och fick en kommentar då och då.
Det blev en helt annan positiv stämning av det och en kommunikation som följde med ända in i stallet efteråt. Hon tyckte att den där ponnyn inte är den lättaste att rida och han drar ju fortfarande iväg med en del elever. Jag tycker det känns bra att det faktiskt har hänt en hel del i utvecklingen på den här tiden som jag har ridit honom. Dessutom är han både söt och charmig.
