T
TrollMamma
Vi har fastnat och jag vet inte hur vi tar oss vidare.
HJÄLP!
Vi köpte i jan/feb ett litet russ. Jättesnäll och en helt fantastisk liten ponny som min 5½åriga dotter klara att leda och sköta helt själv (under uppsikt givetvis)
Vid provridning fick vi inte se honom under ryttare utan dottern red ut en sväng längs vägen med ledare i skritt och trav och det gick jättebra.
Han var även inkörd och enligt uppgift väldigt snäll att köra.
Problemen började när vi köpt körutrustning. Han kan, när han hittar något han tycker är läskigt, kasta om, backa och försöka springa hem. Detta gör att det känns otryggt att ha dottern med mej i vagnen så jag kör helst själv, men det blir aldrig en rolig körtur. Man måste sitta på helspänn för att hinna stoppa honom i tid innan han börjar trixa. Dock har det gått bättre med bomull i öronen och vi ska även försöka med skygglappar för att se om det blir bättre.
Sen var det ridningen. Går jag bredvid funkar det huur bra som helst. Dom skrittar och travar utan problem, både inne på banan och ute.
Även där började problemen visa sej när vi skulle hitta en medryttare, någon som kan rida honom lite mer än dottern kan, gärna även ta med honom på lektion.
Det gick bra en stund i början men snart började han sacka och stanna varje gång dom passerade utgången. Det spelade igen roll hur långt bort från utgången dom var men så fort dom kom i hörnet stannade han och stod still. Tjejen kämpade som en galning att hålla igång honom men utan resultat.
Det slutade med att han först bockade på långsidan mot utgången. sen vid utgången stannade han, backade upp i staketet, hoppade framåt och bockade
Hon satte sej tillrätta, fick honom att gå fram och nästa varv försökte han samma sak igen. Den här gången skickade han av henne.
Hon var tuff och klev upp igen men efter att han gång efter annan stannat, backat och tramsat gav hon upp och avslutade.
Behöver jag säga att hon inte hörde av sej igen.
Han har testat mej i tömkörningen på samma sätt men jag har styrka att sätta stopp och är envisare än honom så nu går han snällt fram i alla gångarter även om det vissa gånger går som i klister..
Han gås regelbundet igenom av en massör/kiropraktor och har en sadel som passar.
Så. Nu har vi alltså en envis liten ponny som min dotter vill börja rida själv på men som stannar i tid och otid om jag inte går bredvid. Jag vågar ärligt talat inte säga åt henne at gå på honom mer då jag är rädd att han ska skicka av henne. Hon är jätteduktig att rida för sin ålder men är väldigt känslig och skulle hon åka av honom rejält vet jag inte om hon nånsin skulle våga kliva upp på honom igen.
Han har även börjat tramsa på ridbanan och kan helt plötsligt bli rädd för något och springa iväg. Detta har kommit nu efter att han börjat på upp kondisen. Suck. Ännu ett skäl att jag inte vill släppa dottern helt själ trots att ridbanan är inhängnad.
Jag tror idag att han säldes pga detta men det hette då att ryttaren tröttnat på ridningen. (Inte så konstigt kanske)
Jag har annonserat och annonserat, pratat med ridskolefolk men hittar ändå ingen duktig liten ryttare som kan hjälpa oss.
Vad gör vi? Hur gör vi?
Törs jag som haft egna hästar och ridit i över 20år kliva upp på honom? Jag känner med stor med mina 162cm och 57kg på ett 114cm högt russ.
Trots att han är jättesnäll så var det med facit i hand inte rätt ponny för henne. Men vi vill försöka ta oss igenom det här ändå innan vi funderar på försäljning. Det är absolut sista alternativet men samtidigt är jag så rädd att han ska skrämma henne så hon tappar det lilla självförtroende hon skaffat sej i sadeln.
HJÄLP!
Vi köpte i jan/feb ett litet russ. Jättesnäll och en helt fantastisk liten ponny som min 5½åriga dotter klara att leda och sköta helt själv (under uppsikt givetvis)
Vid provridning fick vi inte se honom under ryttare utan dottern red ut en sväng längs vägen med ledare i skritt och trav och det gick jättebra.
Han var även inkörd och enligt uppgift väldigt snäll att köra.
Problemen började när vi köpt körutrustning. Han kan, när han hittar något han tycker är läskigt, kasta om, backa och försöka springa hem. Detta gör att det känns otryggt att ha dottern med mej i vagnen så jag kör helst själv, men det blir aldrig en rolig körtur. Man måste sitta på helspänn för att hinna stoppa honom i tid innan han börjar trixa. Dock har det gått bättre med bomull i öronen och vi ska även försöka med skygglappar för att se om det blir bättre.
Sen var det ridningen. Går jag bredvid funkar det huur bra som helst. Dom skrittar och travar utan problem, både inne på banan och ute.
Även där började problemen visa sej när vi skulle hitta en medryttare, någon som kan rida honom lite mer än dottern kan, gärna även ta med honom på lektion.
Det gick bra en stund i början men snart började han sacka och stanna varje gång dom passerade utgången. Det spelade igen roll hur långt bort från utgången dom var men så fort dom kom i hörnet stannade han och stod still. Tjejen kämpade som en galning att hålla igång honom men utan resultat.
Det slutade med att han först bockade på långsidan mot utgången. sen vid utgången stannade han, backade upp i staketet, hoppade framåt och bockade
Hon satte sej tillrätta, fick honom att gå fram och nästa varv försökte han samma sak igen. Den här gången skickade han av henne.
Hon var tuff och klev upp igen men efter att han gång efter annan stannat, backat och tramsat gav hon upp och avslutade.
Behöver jag säga att hon inte hörde av sej igen.
Han har testat mej i tömkörningen på samma sätt men jag har styrka att sätta stopp och är envisare än honom så nu går han snällt fram i alla gångarter även om det vissa gånger går som i klister..
Han gås regelbundet igenom av en massör/kiropraktor och har en sadel som passar.
Så. Nu har vi alltså en envis liten ponny som min dotter vill börja rida själv på men som stannar i tid och otid om jag inte går bredvid. Jag vågar ärligt talat inte säga åt henne at gå på honom mer då jag är rädd att han ska skicka av henne. Hon är jätteduktig att rida för sin ålder men är väldigt känslig och skulle hon åka av honom rejält vet jag inte om hon nånsin skulle våga kliva upp på honom igen.
Han har även börjat tramsa på ridbanan och kan helt plötsligt bli rädd för något och springa iväg. Detta har kommit nu efter att han börjat på upp kondisen. Suck. Ännu ett skäl att jag inte vill släppa dottern helt själ trots att ridbanan är inhängnad.
Jag tror idag att han säldes pga detta men det hette då att ryttaren tröttnat på ridningen. (Inte så konstigt kanske)
Jag har annonserat och annonserat, pratat med ridskolefolk men hittar ändå ingen duktig liten ryttare som kan hjälpa oss.
Vad gör vi? Hur gör vi?
Törs jag som haft egna hästar och ridit i över 20år kliva upp på honom? Jag känner med stor med mina 162cm och 57kg på ett 114cm högt russ.
Trots att han är jättesnäll så var det med facit i hand inte rätt ponny för henne. Men vi vill försöka ta oss igenom det här ändå innan vi funderar på försäljning. Det är absolut sista alternativet men samtidigt är jag så rädd att han ska skrämma henne så hon tappar det lilla självförtroende hon skaffat sej i sadeln.