dotzie
Trådstartare
*Långt inlägg, men jag hoppas att ni orkar läsa.*
För snart två år sedan kom en 3-årig ponny ganska så plötsligt in i våra liv. Han var så gott som helt ohanterad, ganska nyligen kastrerad och hade spenderat lång tid på lösdrift med ett gäng islandshingstar.
I början var han så nonchalant när det gällde allt att vi faktiskt undrade om han kunde vara hörselskadad, ingenting var tillräckligt högljutt eller läskigt för att framkalla minsta reaktion, vilken vi fann ganska underligt då han gått tämligen isolerad i en lösdrift mitt ute i ingenstans. Traktorer, fyrhjulingar, tilltal osv framkallade inte ens ett öronvipp. Hästen var odräglig som attan så fort han inte fick sin vilja igenom, och vid mer än ett tillfälle blev jag ganska modfälld då han aldrig tycktes vilja göra det jag bad honom om, han bara stod som fastgjuten i marken, de gångerna han inte hade djävulskap för sig dvs. I hanteringen var våra största problem stegringarna, bitandet och det ständiga knuffandet och "gå-på:andet". Överallt skulle han hävda sig, och göra sig större än mig, men eftersom han aldrig reagerade på någonting jag sa eller gjorde, så kände jag mig nästan osynlig i hans närvaro. Som en fluga han ville bli av med.
Det som fick bägaren att rinna över var en plötslig rusning mot mig när jag kom in i hagen för att hämta en annan häst, varpå han kommer farande i galopp och sedan ställer sig och stegrar precis framför mig. Då brast det, lilla jag måste ha fått en väldig adrenalinkick, för plötsligt var jag den som rusade efter honom, spottade och fräste och gormade allt möjligt som jag kom på. Jag hade en grimma och ett grimskaft i näven som jag vevade med och jag tror väl att jag fick träffat honom innan han kom sig iväg. Han försvann häpet bortåt lika fort som han kom. Tre minuter senare, när jag lugnat ner mig och undrade vad sjutton jag höll på med, så kallade jag honom tillbaka, och han kom gärna när han förstod att jag var "mitt vanliga jag" igen. Efter det har han aldrig stegrat igen (det var ett regelbundet förekommande moment i hanteringen innan) och strax efter försvann även alla andra problem som vi hade i vår relation.
Sedan låg mycket fokus på promenader och att få honom att lyssna för så små signaler som möjligt, jag tänkte över min vokabulär och höll mig till samma kommandon hela tiden, även när det gällde kroppsspråket. Nu är han en av de trevligaste hästar att hantera som jag någonsin träffat på, han lyssnar nästan uteslutande helt på röstkommandon, såsom sida, stanna, back, nu går vi, trava osv. Ordet stanna innebär verkligen stanna för honom, och det bli tvärhalt oavsett vilken gångart han kommer i. Det ständiga bitandet har bytts ut mot pussar istället.
Så långt allting gott... Den här lilla historien gäller alltså mig och ponnyn, men mot nästan alla andra beter han sig fortfarande riktigt otrevligt och hotfullt med bitningar, han klämmer folk som ryktar honom i väggen, han går genast fram när någon kommer in i hagen med uppsträckt hals och går på dem med bogen, han biter och drar i jackor och halsdukar osv. Det gör mig riktigt ledsen när andra människor inte alls upplever honom som jag gör, han sköter sig ju så länge jag är med, men om jag går iväg så blir han den där odrägliga hästen som han var mot mig förr (minus stegringarna i alla fall, tack och lov).
Det som oroar mig mest är att han inte gör skillnad på folk; han beter sig precis likadant mot 8-åringar som mot fullvuxna 90-kilos karlar. Han går även hos oss på lösdrift och har gjort det hela tiden sedan han kom, och trivs bra med det. Han är lägst i rang, men kommer bra överens med alla i flocken, han kan t.o.m stå och gulla med ledarstoet som verkligen inte vem som helst får lov att komma nära.
Jag ser nu att inlägget är ganska långt, men jag hoppas att det kan hjälpa er att få en någorlunda klar bild över problemet och att ni har förslag på hur vi kan få honom att bete sig vänligt även mot främlingar och sådana som inte vanligtvis hanterar honom. Jag förstår ju att vi måste hitta en lösning då hans sätt att bete sig är otrevligt för alla som vistas på gården och en risk för de som ska hämta hästar i hagen osv.
Jag är tacksam för all hjälp och diskussion som kan hjälpa oss att hitta en lösning på problemet, så att den hästen som många nu upplever som läskig och burdus, istället kan bli ihågkommen som en trevlig och medgörlig liten ponnykille.
//dotzie
För snart två år sedan kom en 3-årig ponny ganska så plötsligt in i våra liv. Han var så gott som helt ohanterad, ganska nyligen kastrerad och hade spenderat lång tid på lösdrift med ett gäng islandshingstar.
I början var han så nonchalant när det gällde allt att vi faktiskt undrade om han kunde vara hörselskadad, ingenting var tillräckligt högljutt eller läskigt för att framkalla minsta reaktion, vilken vi fann ganska underligt då han gått tämligen isolerad i en lösdrift mitt ute i ingenstans. Traktorer, fyrhjulingar, tilltal osv framkallade inte ens ett öronvipp. Hästen var odräglig som attan så fort han inte fick sin vilja igenom, och vid mer än ett tillfälle blev jag ganska modfälld då han aldrig tycktes vilja göra det jag bad honom om, han bara stod som fastgjuten i marken, de gångerna han inte hade djävulskap för sig dvs. I hanteringen var våra största problem stegringarna, bitandet och det ständiga knuffandet och "gå-på:andet". Överallt skulle han hävda sig, och göra sig större än mig, men eftersom han aldrig reagerade på någonting jag sa eller gjorde, så kände jag mig nästan osynlig i hans närvaro. Som en fluga han ville bli av med.
Det som fick bägaren att rinna över var en plötslig rusning mot mig när jag kom in i hagen för att hämta en annan häst, varpå han kommer farande i galopp och sedan ställer sig och stegrar precis framför mig. Då brast det, lilla jag måste ha fått en väldig adrenalinkick, för plötsligt var jag den som rusade efter honom, spottade och fräste och gormade allt möjligt som jag kom på. Jag hade en grimma och ett grimskaft i näven som jag vevade med och jag tror väl att jag fick träffat honom innan han kom sig iväg. Han försvann häpet bortåt lika fort som han kom. Tre minuter senare, när jag lugnat ner mig och undrade vad sjutton jag höll på med, så kallade jag honom tillbaka, och han kom gärna när han förstod att jag var "mitt vanliga jag" igen. Efter det har han aldrig stegrat igen (det var ett regelbundet förekommande moment i hanteringen innan) och strax efter försvann även alla andra problem som vi hade i vår relation.
Sedan låg mycket fokus på promenader och att få honom att lyssna för så små signaler som möjligt, jag tänkte över min vokabulär och höll mig till samma kommandon hela tiden, även när det gällde kroppsspråket. Nu är han en av de trevligaste hästar att hantera som jag någonsin träffat på, han lyssnar nästan uteslutande helt på röstkommandon, såsom sida, stanna, back, nu går vi, trava osv. Ordet stanna innebär verkligen stanna för honom, och det bli tvärhalt oavsett vilken gångart han kommer i. Det ständiga bitandet har bytts ut mot pussar istället.
Så långt allting gott... Den här lilla historien gäller alltså mig och ponnyn, men mot nästan alla andra beter han sig fortfarande riktigt otrevligt och hotfullt med bitningar, han klämmer folk som ryktar honom i väggen, han går genast fram när någon kommer in i hagen med uppsträckt hals och går på dem med bogen, han biter och drar i jackor och halsdukar osv. Det gör mig riktigt ledsen när andra människor inte alls upplever honom som jag gör, han sköter sig ju så länge jag är med, men om jag går iväg så blir han den där odrägliga hästen som han var mot mig förr (minus stegringarna i alla fall, tack och lov).
Det som oroar mig mest är att han inte gör skillnad på folk; han beter sig precis likadant mot 8-åringar som mot fullvuxna 90-kilos karlar. Han går även hos oss på lösdrift och har gjort det hela tiden sedan han kom, och trivs bra med det. Han är lägst i rang, men kommer bra överens med alla i flocken, han kan t.o.m stå och gulla med ledarstoet som verkligen inte vem som helst får lov att komma nära.
Jag ser nu att inlägget är ganska långt, men jag hoppas att det kan hjälpa er att få en någorlunda klar bild över problemet och att ni har förslag på hur vi kan få honom att bete sig vänligt även mot främlingar och sådana som inte vanligtvis hanterar honom. Jag förstår ju att vi måste hitta en lösning då hans sätt att bete sig är otrevligt för alla som vistas på gården och en risk för de som ska hämta hästar i hagen osv.
Jag är tacksam för all hjälp och diskussion som kan hjälpa oss att hitta en lösning på problemet, så att den hästen som många nu upplever som läskig och burdus, istället kan bli ihågkommen som en trevlig och medgörlig liten ponnykille.
//dotzie
