Polyartrit (immunmedierad)

[brandkattis]

Någon med erfarenhet av detta?
Huvuddiagnos nu på min rottis 3 1/2 år,
prover (ANA) + ledvätska har tagits i dag o skickats till Uppsala.
Första dosen kortison idag.
Hur har det gått för era hundar som fått denna diagnos,
väldigt individuellt hur de svarat på kortison o så förstår jag.

 

[rahl]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

vi... men vovve är död sen dec 2011

läs min artikel sidan 76 http://issuu.com/hundensvarld/docs/hvnr6-7_2011xxl?mode=window&backgroundColor=#222222

tyvärr finns så lite om det när våra hundar drabbas

 

[Alexandra_W]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Jag har också erfarenhet men ingen positiv. Hunden är i hundhimlen.

5 år gammal riesenschnauzer. Fick beteendeförändringar/beteendestörningar (betedde sig som han inte kände igen husfolk och visade då aggressivitet, som han gjort om någon främmande människa kommit). Tre olika vet misslyckades med att hitta minsta smärta, och hjärntumör diskuterades. Bara för att bekräfta det inte var smärta sattes han på smärtstillande. Och blev bättre om än inte bra. Fortf kunde ingen hitta VAD eller VAR det gjorde ont, hunden var högaktiv och verkade inte ha ont rent allmänt.

Ortopedspecialistvet hittade vid mycket nogrann utredning svullna leder samt lyckades palpera smärta OCH se hundens små symptom (han blundade och höll andan).

Vi försökte i flera månader, men han blev sämre. Fick enormt höga doser kortison för att försöka häva det, men försämrades trots det - och fick kortisonbiverkningar som hette duga. Fick tillslut ta valet mellan att ta bort eller sätta honom på kraftigt immunsänkande medicin (tänk cellgift). Detta skulle göra honom extremt infektionskänslig och han skulle behöva lämna blodprov varje vecka för att kolla att han inte fått någon infektion. Veterinären sa vid lite press att honi ärlighetens namn inte trodde han skulle svara heller.

Så han fick en sista helg hemma, hög som ett hus på morfin och fick springa lös, leka och allt det där han inte fått under månaderna på kortison (då var det koppelvila, kortison i så höga doser är lednedbrytande), och sen fick han somna in. En skugga av sitt forna jag.. Min hemmavet hade inte sett honom på 2 v när han togs bort, och han utbrast förskräckt "OJ!" när han såg honom. Som sagt, kortisonbiverkningarna var inte roliga.

Så, tyvärr ingen solskenshistoria att komma med =/

 

[brandkattis]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Tackar för era svar, ledsamt att höra. Ja, tyvärr är det väl ungefär vad vet, ville förbereda mig för. Samtidigt ville hon ge mig hopp, men förberedde mig för att ja kunde komma att behöva ta ett beslut. Ina skulle få följa med ut på koppelprommis (hon har bara fått varit ut o göra ifrån sig sedan förra onsdagen, inget annat, medan hon gick på metacam,) men nu skullehon få å prommis men i hennes takt o innan hon halkar efter (vilket hon brukar göra efter ca 1 km) skulle vi vända. Inga lekar eller träning. Nu har hon fått sin andra kortisondos.

 

[Alexandra_W]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Minns jag fel eller är det din hund som har fler ortopediska problem (armbågar, höfter, nåt med ryggen?). Om jag minns fel ber jag om ursäkt, men om jag minns rätt så skulle jag ärligt talat fundera väldigt noga på om jag ens skulle försöka. Känns jätteelakt att skriva, men jag själv skulle nog personligen inte ens påbörjat "resan" med en hund med dåliga grundförutsättningar/andra problem.

 

[brandkattis]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Du minns rätt o det är inte elakt att skriva så. Jag tror att det är/var det som vet, ville låta gro o lägga sig hos mig, med det hon sa igår. Men resan fick börja, då vet, aldrig sa eller frågade att det skulle vara väl att låta henne somna nu. Känns hemskt o dumt o som att jag inte vill ha henne om jag skulle ta initiativet att föreslå för vet, att låta henne somna. Säger hon att det är bäst så får hon helt klart somna, hur ont o illa det ens gör att tänka tanken. Ända sedan jag fick besked om C o D höfterna samt 1 på en armbåge, bestämde jag mig för att inte börja smärtstilla om o när problemen kom, då det var en aktiv jobbälskade tjej, som vill bli med o är med överallt. O det skulle bli så fel om hon blev "smärtfri" men felet kvarstår, hon skulle bli den deppigaste hunden i världen om hon var tvungen att bli kvar hemma o inne när jag tränar med den andra hunden. Men jag blev lite tagen på sängen, det var inte det som orsakade problemet nu o hon sattes in på smärtstillande mot nåt de inte riktigt visste vad det var. Men det smärtstillande förändrade inte något. Igår kom de fram till diagnosen Polyartris, nu ville de säkerställa om det är immunmedierad, då det är det vet, misstänker. Får svar nästa vecka. Men vet, sa att jag nog måste komma att ta ställning till det är ett liv för en hund eller om hon ska få somna in.

 

[Alexandra_W]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Jag förstår dig absolut, och alldeles oavsett så ett sånt beslut måste (om möjlighet finns såklart men det finns det ju i ert fall) få mogna hos en själv som djurägare.

Men en sak - många veterinärer tar INTE upp frågan av avlivning om de inte absolut måste. Men om djurägaren tar upp det så kan det visa sig att veterinären faktiskt tycker det är bäst att faktiskt låta hunden somna. Så de kommer INTE se dig som okänslig och avlivningsivrare.
Två exempel på det ovan.
Fall 1, en 14 år gammal hund som 10 år gammal diagnosticerades med njursvikt. Ställdes på medicinskt foder och beräknades få 6 mån på det. Hon fick fyra underbara bonusår på fodret, mådde som en prinsessa. Sen blev hon dålig, och det gick fort. In akut på djursjukhuset, njurvärdena var så dåliga att apparaten slog i taket och kunde inte mäta exakt värde. Njurarna hade lagt av helt. Jag blev tyst ett par minuter när jag fick provsvaret, och veterinären började då prata om att man kan lägga in på intensiven och försöka få igång dem med dropp och medicinering osv, det kanske inte hjälper men man kan prova det. Jag avbröt med "nej nej, hon ska inte behandlas, hon förtjänar att få somna nu, jag vill att ni avlivar henne nu". Då ser man hur veterinären blir synbart lättad, och säger då att "Jag tycker du gör helt rätt, hon är gammal, njurarna är utslagna och behandling brukar inte fungera". Men om jag INTE tagit upp avlivning hade hon ju lagts in. För vet trott jag ville det.

Fall 2 är min med polyartrit. Där när det stod inför "cellgift". Så veterinären konstaterade att han ju tyvärr var sämre trots kortison, hon beklagade verkligen det och förklarade att det som då fann var kraftigt immunsänkande medicin och informerade om den. Jag hade egentligen innan tagit beslut om att där var det stopp, men hade ju ändå hoppats han var bättre. Så tankarna snurrade och jag började vela. Frågade vet hur stor chans det var med den andra medicinen och hon svarade att XX% av hundarna blev bra, det brukade ta si och så lång tid innan man såg effekt etc.
Jag frågade då rakt ut om hon trodde Utter skulle svara på den, och hon svarade efter lite press att "Ärligt talat, nej det tror jag inte. Men man vet aldrig, ibland har jag fel". Fortfarande inget förslag om avlivning.
Jag sa dock där att jag inte ville fortsätta, men undrade om det var okej (för hunden osv) att få med mig kodein hem, ge honom en sista helg (detta var en fredag) där han kunde få ha ett värdigt hundliv, och att min hemmaveterinär tog bort honom på måndagen.
När jag nämnt avlivning så samma som ovan, man såg hur veterinären lite andades ut, och hon sa att hon var jätteledsen för det men att hon tyckte att det faktiskt var rätt beslut och att det nog var dags att ge upp nu.

Sen ang fastställa att den är immunmedierad. Har du otur får du inget klart svar av ANAproverna osv. Men enligt min ortopedvet så på hund finns det i princip nästan bara en anledning till polyartrit hos hund, och det är immunmedierat. Men bara så du är förvarnad att du kanske inte får ett klart svar. Jag vet hur nervös jag var över Utters provsvar, och sen kallduschen när något av proven (ANA kanske, minns inte?) var negativt, men undersökningen av ledvätskan indikerade att och ditt talade för. Dvs inget klart svar. Det slutade ganska fort spela roll dock, när vi inte lyckades häva det =(

Så, jag tycker du resonerar klokt, men jag tycker du ska ta upp ditt resonemang med veterinären, och var INTE rädd att ta funderingen om avlivning med vet, att vänta på att vet ska säga "nu är det dags" kan ta lång tid då många vet (inte alla såklart) drar sig för att initiera det annat än när det verkligen skulle vara djurskyddsbrott att inte avliva.

Och jag lider med dig, enormt, och håller tummarna stenhårt för er!!

Min Utter var också en otroligt aktiv och arbetsvillig hund, men även jag blev "tagen på sängen"- och i början var jag mest bara så glad att någon hittat anledningen till han skumma beteende och att det inte var en hjärntumör. Sen när man var mitt i det så jag minns att jag mer än en gång kände att "det här är ju inte ett värdigt liv" och led över hur han hade det. Funderade på avlivning men hade svårt att "avbryta mitt i, för tänk om nästa besök så skulle han svarat, och om han fick 5 friska år så vad var 1-2 månader av 'misär'??"
Men skulle jag hamna i samma sits igen skulle jag ärligt talat nog inte ens försöka om inte hunden ganska omedelbart gick i remission av kortison..

Tänker på er och håller tummarna som sagt!

 

[brandkattis]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Tack, ja det är tungt. Eller tungt är inte nog, men jag förstår att du erfarat detta själv MEN, beslutet man måste ta är för hunden inte för mig. Om du förstår vad jag menar. Så kommer då tanken, VEM är jag som kan besluta över det. Men jag får prata med vet, när hon ringer till veckan. i dag ska vi ta en prommis, den första på över en vecka. Varje gång jag följt med henne ut under denna vecka o jag följt med mot lagårn har rompa åkt upp o hon har glatt sig åt den prommisen som tyvärr inte blivit o hon har sjunkit när hon insett att det inte blev någon sådan. Jag fick promenera med henne nu, men vända innan hon sackade efter så det blir väl 1 km fram o åter, hon brukar sacka efter ca 1 km,, så då borde vi komma hem utan att hon börjar trappa av på takten o bara går för att jag gör det. Tack igen, en mörk tid att gå mötes, men det verkar tyvärr vara den vägen vi måste gå. OM inte ett under sker, men hur ofta händer det

 

[Alexandra_W]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Det är jättejobbigt att "leka Gud" och bestämma över liv eller död.

Men, vänd på det. Vem är du att avgöra när det är dags för din hund att avsluta sina dagar? Tja, den allra bäst lämpade! Du känner din hund, du kan se på henne om hon är glad, deppig, har ont, inte har ont osv osv osv. Du vet hur din hund reagerar på olika saker, du vet hur din hund skulle reagera på ett liv som innebar de eller de inskränkningarna osv.

En veterinär är ju absolut lämpad att vara med i avgörandet, men en veterinär kan aldrig veta hur en specifik hund visar smärta, depression eller liknande eller hur en specifik hund skulle reagera på en viss konvalescens och/eller vissa livsinskränkningar. Men hundägaren vet nästan alltid - det är och förblir hundägaren som känner sin hund bäst.

Så, om man bara förmår se nyanserat på det och sätta sina egna känslor åt sidan (för självklart vill man ju behandla, att hunden ska bli bra och allt normalt igen) så finns nog ingen mer lämpad än en djurägare att avgöra det. Och att bestämma när det är dags att avsluta är ju i vissa fall den sista gåva man kan ge en älskad hund. Det sista man kan göra av kärlek till dem. Och en död hund lider inte, det är vi som är kvar som lider - det kan hjälpa när dagen är kommen att försöka tänka på det.

Så, jag vet hur du känner dig, jag har varit där och man känner det nog alltid så alldeles oavsett, men jag är helt säker på att den dag du ev tar ett beslut, så är det rätt beslut och du är den bäst lämpade att fatta det.

Men jag håller som sagt tummarna att hon ska svara på kortisonet och ni ska hitta en fungerande behandling!

 

[brandkattis]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Tack, ja detta är väl baksidan av att vara djurägare. Jo, du har så rätt, det är jag som känner min hund, som ser om det faktiskt inte är bra. Men, så kommer den där tanen/känslan smygande. Jag kanske bara tror, överdriver, eller något. Idag är hon inne på sin fjärde dag av den starka kortisonen, i morgona ska vi sänka med 10 mg/dygn o gå så i 5 dagar, vet skulle ringa i slutet av denna vecka. Hon trodde hon skulle fått svar från Uppsala då. Hittantills så har det känts ok, hon har förstås druckit mycket vatten, måste vara ut o kissa nattetid, som tur är har hon sagt till så vi hunnit släppa ut henne. Hört talas om de som kissat inne, kissat på sig helt enkelt. Men så igår em, började hon bli flåsig/häsig, definitivt inte varmt inne. Så låg hon hos oss i dagbädden när vi kikade på tv, o när hon skulle kliva upp därifrån så gjorde det tydligen ont någonstans, Sedan hade jag svårt att få med mig henne ner för trappen när det var dags att kissa god natt. Idag är det bättre, men tungandad låter hon som. Snart måndag o jag ska ringa vet, då själv för att prata. Tack igen

 

[Alexandra_W]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Flåsigheten kan vara en kortisonbiverkning.

 

[brandkattis]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Har nu nyss fått besked om att ANA-provet är positivt. Inga muntra nyheter. Min veterinär ska försöka få kontakt med den som är specialist inom området, då det inte är så ofta som det händer att hundar får detta, o oftast är provet negativt. Ska öka dosen igen till 3 tabletter kortison tills att vi ska träffas eller att jag hör från veterinären. Som skulle senast ske på torsdag.

 

[Alexandra_W]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Trist =( Fortsätter hålla tummarna dock!

 

[brandkattis]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Har idag pratat med vet, igen. Ina har samma problem som tidigare, men tycker att hon inte ser lika smärtpåverkad ut i ögon. Svullnader är helt borta. Vet, har ej lyckats få tag på denna specialist, vet, vill nu att jag dubblar dosen kortison över helgen, det innebär att hon ska få 2 mg/kg. Sedan ska vi höras på måndag igen. O hoppas att hon fått tag på denna specialist. Är jättekluven, kan ju inte lämna henne inne hela helgen när jag är ute med bouvieren, då kommer hon ju att deppa ihop. Så hon får haka på, o märker jag att det blir jobbigt så får vi gå in. Kan ju inte bara golvlägga henne, en aktiv hund som älskar att vara med o få göra saker jag ber om.

 

[Alexandra_W]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Fast med de doserna kortison är det vila som gäller. Man känner sig usel ja (jag hade en unghund samtidigt som min U), men om man behandlar måste man ju så att säga göra valet att ta konsekvenserna. Både att lämna sjukhunden själv för att ge den andra hunden sin tid - men även kanske dra ner träningen för friskhunden.

Jag tycker INTE du ska ta med henne och låta henne hänga med så länge/om hon orkar, det finns en anledning till vilan. (Min U tyckte ju själv att han kunde minsann busa och skutta etc, men det var benhårt att med de höga kortisondoserna så koppelvila och lugn, bara ut och kissa promenader).

 

[brandkattis]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Jo, den fösta veckan var det bara ut o kissa som gällde. Men i torsdags när jag var in så skulle hon hädanefter få följa med på prommis, men vända innan orken tröt. Men ingen träning, bus eller så. Nu verkar det inte vara någon fara med viljan/orken att busa eller springa, hon vill inte det. Den andra kan försöka någon enstaka gång (fortfarande) att leka igång henne inne. Men hittantills så har hon inte ens visat minsta tillstymmelse till att anta utmaningen. Ett litet intresse tändes dock hos henne när jag fick hem senaste leksaken med post häromdagen, men inte mer att hon undersökte. Så de senaste var/är att hon ska få följa med på prommis men vara åter hemma innan hon halkar efter.

 

[Alexandra_W]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Gäller det även efter dosdubblingen?

Finns ju två anledningar till vila, den ena är ju att ge lederna en chans att bli bättre. Men sen är det det där med att höga doser kortison är lednedbrytande, så när min stod på sina höga doser - då var det strikt vila som gällde oavsett ork och allt annat. (Sen när dosen sänktes blev det succesivt mer rörelse)

 

[brandkattis]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Jo, det är så rätt :S Slåss bara med mig själv o mot mig själv. Kan inte bara dumpa träningen med min andra hund. O den som säger att inte hundar kan bli besvikna, ledsna o deppade, de har inte sina ögon öppna. Orolig över hur fort musklerna kommer att försvinna från min rottis, det är trots allt uppbyggande av det som gjort att höfterna ser så bra ut idag. Blek i tandköttet, ljust laxfärgat.

 

[Alexandra_W]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Fast du måste nog "dumpa" träningen med den andra, åtminstone dra ner den. Det är ju förhoppningsvis under en begränsad period. Eller om någon annan kan ta sjukhunden, bara få vara ute i solen och mysa är ju mycket värt. Så kanske någon kan sätta sig i lä i solen och läsa en bok och låta din andra hund bara få vara med ute, sniffa lite, sola lite etc?

Muskelförlusten beror säkert till viss del på mindre rörelse, men tyvärr har du ännu en kortisonbiverkning där. Min tappade nästan all muskelmassa (och han var rejält musklad innan), och även sådana muskler man inte tänker på, som käkmuskler eller tuggmuskler eller vad det kan heta. På sidorna av huvudet. Tappade ju muskelmassa rakt av, men var de där 'udda' musklerna som så tydligt visade vad kortisonet gjorde. Dessutom så sista veckorna fick han den typiska 'uppsvällda kortisonbuken', så han såg spolformad ut. Lite biafrabarn - tunn, muskelfattig kropp och en stor buk..
Så, om ni ska ligga kvar på de där doserna, så kan vara bra att vara förberedd på vad kortison kan göra med kroppen. Det är inte roligt att se, men det är ju reversibelt när kortisonet minskas - om/när man tar sig dit. Men oavsett vilket är det ju en begränsad tid det med.

Men det ska mycket, väldigt mycket, till innan jag ställer en hund på mer än tillfälligt och/eller låg dos kortison igen, just för hur jobbigt det var att se biverkningarna.

 

[brandkattis]

Sv: Polyartrit (immunmedierad)

Tack för att du svarar.
Svullen buk har hon av o till, i måndags när jag kom hem trodde jag hon var i 5:E veckan. Var tvungen att kolla fodertunnan, men den var intakt o inget saknades. Sen har det gått ner lite, men den är svullen. Vi får rida ut stormen, se vad o hur som ska göras. Men kortison livet ut o hon en soffpropp. Näe. Hon fick följa med ut i solen förra helgen, gick o polimasade medan jag satt o läste en bok, men pep till ett par ggr. Svullnaden på huvud o haser är helt borta ( det är väl det enda positiva jag än kan märka, ett visst avtagande av smärtvisande i ögon också, om det nu inte är bara jag som vill det så gärna). Jag har beslutat att hon ska få somna, men det är svårt. Speciellt då vet, inte frågar mer om det utan försöker få tag på den där specialisten på SLU. Så vi gör det bästa av situationen just nu o provar att må gott med varandra.