pollen finns troligen inte om en månad :.(

Sv: pollen finns troligen inte om en månad :.(

japp carolina o julie båda helt ...:bow:...

sen är det väl en norsk stilig karl också:d
 
Sv: pollen finns troligen inte om en månad :.(

ja verkligen :)

haha japp de finns de oxå enligt mamma iaf :P
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: pollen finns troligen inte om en månad :.(

INGEN SOM HAR NÅTT MER "TIPPS"?

:crazy:
 
Sv: pollen finns troligen inte om en månad :.(

Hej!
Stackars dig!:cry:

Jag har faktiskt kört med struts-varianten de gånger det varit FÖR jobbigt. "Stoppat huvudet i sanden" och försökt förtränga det, så gott det går. Om man bara går och väntar på något är det ju så olidligt.
Jag börjar ta lite distans, så som någon skrev. Försöker stänga av lite och börja vänja mig så sakteliga. Håller inte på och tok-gullar med hästen hela tiden för då bryter jag ihop och det mår INGEN bättre av.
Hästen vet ju inte vad som pågår. Han kan ju få lite "semester" sista tiden? Vet inte hur ni håller honom nu, men det är ju ganska naturligt att man låter hästen få lite ledigt på betet tex. Såklart att någon måste titta till honom att han har det bra, men det måste inte nödvändigtvis vara du om du inte orkar.
Det jag menar är att du måste ju faktiskt inte springa där hela tiden för han har det säkert bra ändå på sin "ledighet".
Åk inte med då han ska tas bort, om du inte kan hålla dig lugn. Han vill nog inte ha med sig en uppriven matte.

Du kan alltid försöka att sysselsätta dig med annat ett tag, utanför hästvärlden. Även om det känns omöjligt så är det lättare bara du kommer igång med något, så du inte bara sitter hemma och gråter. Gå ut och GÖR NÅGOT! Skingra tankarna.

Men du....om du VILL gulla och pyssla med honom sista tiden, så gör det! :love:
Så har jag också gjort då jag inte har kunnat hålla mig. Fast jag kanske låter lite kall...
 
Sv: pollen finns troligen inte om en månad :.(

Min häst blev sjuk för nu många år sedan och avlivning var enda utvägen. Jag åkte till jobbet den dagen det var dags och när jag kom hem var han borta. Det var min sambo som åkte med honom in till slakteriet och allt gick väldigt lungt till. TD som han kallades blev inte ens nervös och min sambo höll i honom när de sköt eller vad det nu kallas. Jag känner mig jätteglad för att det var han som gjorde det och har inte dåligt samvete för att jag inte klarade det :(
 
Sv: pollen finns troligen inte om en månad :.(

jo de känns lite som om de blir strutts varianten för mig oxå men ja kan inte ha han på bete så ja måste ändå vara där så gott som varje dag... men jo de här med å försöka tänka på annat funkar rätt bra :) alltid nått iaf.

tack :)
 
Sv: pollen finns troligen inte om en månad :.(

Förmodligen så finns det bara ett att göra. Ta hand om hästen och se till så den har det så bra som möjligt sista tiden. Se till så den mår så bra som det bara går.
Det är svårare än det låter på mig nu, men jag vet att det går. Det viktigaste just nu är att du tar hand om hästen på ett sånt sätt så du kan gå vidare efteråt och vara "nöjd" med din insats.
Det finns inget värre än att efter hästen är borta, att man då inser vad man kunde gjort bättre. Jag menar nu inte att du bara ska ta hand om den för att du ska må bra, utan även hästen.

Det finns inget mer du kan göra för hästen i fråga, skäm bort den lite, och var lite extra kelig. Finns det ingen förhoppning och att den ska bli bättre, så finns det inget du kan göra för den. Utan nu är det mer för dig själv..

Hoppas du fixar det här, det är svårt - riktigt jobbigt. Men det går. Ta bara en dag i taget och försök härda ut.
Den var otroligt vacker.
 
Sv: pollen finns troligen inte om en månad :.(

Stackare !

Jag råkade ut för något liknande förrförra året. Hade köpt ett sto som visade sig ha ett dolt fel. I mitt fall gick köpet tillbaka vilket jag idag delvis ångrar, hon såldes nämligen vidare å fortsatte lida..:cry: Men Hursomhelst, Jag hade henne nog inte mycket mer än två tre månader men jag upplevde henne ändå som så underbar.:love: Jag kände mig stolt över att äga henne, att få rida henne.

Hur man kommer över det... Det är nog ganska individuellt. Jag tog det hårt. Var nere en ganska lång period efteråt, men med tiden har jag väll på nått sätt ändå accepterat det som hänt. Jag gråter dock fortfarande ibland när jag tänker på det, även om det inte är lika ofta nu som då.

En sak som jag tyckte var jobbigt var när jag skulle ha en ny häst, att jag hela tiden jämförde med den förra. Men jag är inte så van vid att byta häst, så det är ju säkert individuellt det också.

Tröstkramar till dig !
 
Sv: pollen finns troligen inte om en månad :.(

jo de är väl bara så det är :/ men ja tror faktiskt att som du säger de blir bättre bara han är borta, så man slipper se han ha ont varje dag... nej de ska ja inte göra och vi ska inte göra de hemma, mamma och troligen en till åker med han. ja är väldigt glad att ja slipper åka med även att ingen av dom som åker med han kommer vara med så känns de inte som om ja äns vill åka med han sista gången.

Om du vill ha min åsikt tycker jag att du ska vara med, du kommer nog ångra dig annars. -även om det kommer vara grymt smärtsamt:(
 
Sv: pollen finns troligen inte om en månad :.(

Om du vill ha min åsikt tycker jag att du ska vara med, du kommer nog ångra dig annars. -även om det kommer vara grymt smärtsamt:(

nej ja trr faktiskt inte att ja kommer det för han är en häst som verkligen lyssnar på hur ja känner (om ja stirrar upp mig gör han de dubbelt så mkt, om ja är lite ledsen är han helt nere.) och ja kommer ju vara helt galet ledsen och rädd så då kommer han ta tillsig de och bli mktmktmkt värre.

dom somannars kommer vara där är mamma och en annan som kan hantera de.
 
Sv: pollen finns troligen inte om en månad :.(

svart till båda: TACK SÅ JÄTTE MKT för allt:love:


och vad det gäller att känna sig nere och så, så tror ja att ja är en sån som mår dåligast innan de är över och att de sen blir lite som en "befrielse" eller va vi ska kalla de. leta ny häst har ja redan börjat göra men och ja, ingen kommer kunna ta mina förra hästars platser och ja har verkligen fått de bästa hästar man kan få innan så ja har mkt att jämföra med (shettis som va gudasnäll, russ som va riktigt snyggt och snällt med barn, D-ponnyn som ja sålde i mars som va världens bästa tävlingsponny(kvalar SM nu) och sen Solist, denna sjukt snygga häst som är så läcker å rida så de finns inte (när han inte är halt villsäga)) men som sagt ingen tar nån av deras platser. men däremot finns de ju plats för fel älsklingar. om ja bara hittar de ja söker och solist får komma tillbaka till henne eller avlivas så fixar de nog sig tillsist, eller de måste fixa sig... även att de känns hopplöst nu.
 
Sv: pollen finns troligen inte om en månad :.(

Det finns en ny häst någonstans som väntar på just dig!:laugh:
 
Sv: pollen finns troligen inte om en månad :.(

jo vi har faktiskt precis just nu börjat ringa på lite hästar å har hittat några som verkar intressanta :)

Det är verkligen jättetråkigt. Första sälja Datten och sen det här med Solist..... Var stark! det kommer att lösa sig!

Om vi nu nån gång ska köpa en häst, så ska vi vara med på vet.besiktningen, vi ska röntga hela hästen, samt ta blodprov. Då är man säker på att man köper en häst som inte har något gamaltproblem. Ett tips bara :)

Som Norges bidrag till EurovisionSongConstest i år: Hold on, Be strong
 
Sv: pollen finns troligen inte om en månad :.(

jo sån j*vla otur. men de håller på å reda upp sig nu, lite iaf.


haha jo:) fast de tråkiga är det att man kan aldrig va säker ändå:( men de gör chanserna för en hel häst större ju :laugh:
men ni har ju lolli som en dag blir nya stjärnan:love:

men du förresten skriv inte nått på bdb om ny häst å detta (en viss "C" behöver ju inte veta allt)

och jo, den stämmer väldans bra på här. de är verkligen så det är.
 
Sv: pollen finns troligen inte om en månad :.(

Hej!

Det är förstås jättesvårt att ge tips och råd i en situation som är så svår. Det enda jag kan göra är att tala om mina erfarenheter och berätta hur jag har gjort.

Jag har tyvärr fått lov att ta bort två av mina älsklingar inom loppet av ett år, så tro mig om jag vet hur det känns.....
Båda dessa hade obotliga defekter i bakknäna och de orsakade hästarna ett lidande jag inte kunde låta dem leva med.

Watte blev 6 år och eg. visste jag nog hela tiden att jag inte skulle kunna bota honom.
(http://www.pixbox.se/alb_show_id58684_page0.html, så såg han ut när han kom)
Sista kollen hos vetten åkte vi dit i snöstorm och alla utom vi och en till hade avbokat sina tider pga vädret. Men vi ville veta.
Det var då vi fick svaret att han knappt hade nåogon menisk kvar i sitt ena knä. :cry: Det hela hade gått väldigt fort och vi fick ta beslutet på plats om att ta bort honom. Vi fick en tid nästföljande tisdag.
Det var den VÄRSTA veckan i mitt liv. Att bara vänta....vänta och veta att "nästa onsdag då finns han inte mer".....osv.
Jag hade sååå ont i magen, jag grät grät och grät tills jag trodde det inte fanns något kvar att gråta....men det gjorde det.

När dagen för avlivning kom var jag helt säker på att jag bara ville lämna Watte och åka. Men när tiden var inne visste jag att jag ville se honom utan lidande en sista gång.
När killen som höll i bultpistolen tog honom och gick bort med honom rusade jag in. Watte gick lugnt med honom trots att han inte gillade främmande folk, det var som att han visste....Det hela var över på en sekund. När killen kom in och sa att det var klart rusade jag ut och kastade mig över min älskade vän - som låg där, i frid.
Det var fruktansvärt och det gör ont i min själ och mitt hjärta varje gång jag tänker på det. Trots det ångrar jag inte att jag såg honom död. Jag hade avslutat allt och visste att han var uppe på de evigt gröna ängarna. Jag såg i Wattes ögon att han inte var där längre, det var endast ett skal. Det går inte att beskriva, men man såg verkligen att det inte fanns någon innanför skalet.
Resan hem, med en tom transport, var hemsk och jag ska inte ljuga och säga att livet var lätt efteråt. ......

Exakt ett år senare, i december 2007 var det dags igen. Då med min trotjänare Guinness som blev 8 år. Han hade samma skada men vi trodde han skulle kunna gå som promenadhäst. Tyvärr gick det fort även där och när vi såg att han till och med hade ont av att resa sig när han legat, så tog vi beslutet. Denna häst hade vi varit med om mkt med och vi ägde honom ilag med min mamma och pappa.
Jag kan säga att jag aldrig någonsin sett min far gråta, men när vi tog bort Guinness....ja....då grät han inte bara en gång....:(

Det var min mamma och pappa som åkte iväg med honom. Jag jobbade. Jag sa adjö till honom kvällen innan och jag vet ärligt talat inte vad som var värst, att inte åka med honom eller om jag hade gjort det.

Så, om du ska följa med din häst och vara med när ni tar bort honom tror jag inte du kan bestämma förrän du väl är där. Du måste göra vad som känns bäst DÅ. Var inte rädd för att se honom när allt är över. Dock tror jag nog att det ändå är lättare att minnas sin häst levande, även om man vill vara med in i det sista.

Tiden fram tills det är dags ska du ägna åt att bara överösa din pålle med kärlek och godsaker. Gosa, klappa, gör allt du kan tänka dig.
När allt är klart så spara hans grimma och lite hår från honom i en ask, eller på en minnesvägg. Det har jag gjort med båda mina och det enda jag ångrar är att jag inte tog ännu mer man från Watte, för den var så underbart fin. :love:

Jag önskar dig all lycka i din svåra stund....
*kramar om*
 
Senast ändrad:
Sv: pollen finns troligen inte om en månad :.(

tack! vet inte riktigt vad ja ska svara mer än massa tack:love:
 

Liknande trådar

Hästvård Bakgrund/problem 1: Jag har en ponny som vi köpte för 4,5år sedan. Efter ett halvår blev han allt mer stressad i hoppningen så vi tog...
Svar
5
· Visningar
1 557
Senast: PygmyPuff
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp