Jag har inte skrivit på hund tidigare, men eftersom ni som hänger här verkar vara hundkunniga och duktiga tänkte jag be om er hjälp på något som jag själv inte riktigt förstår!
I familjen har vi en tvåårig australian shepherdkille som jag har hand om då och då. Han har aldrig visat något tecken på aggresivitet, om han hamnar i situationer där han blir rädd, till exempel konfrontationer med andra hundar, går han hellre undan. Han har fram till nu varit världens snällaste och goaste, men något som hände idag gjorde mig lite förvirrad.
Jag, min pojkvän och två vänner till oss var ut till våran stuga i skärgården över natten och hade då med oss aussien. Min pojkvän är han väldigt fäst vid, och har alltid lyssnat bra på honom, men när vi varit och promenerat och busat lite utomhus så blev han lite väl uppspelt och hoppade mot min pojkvän. Hunden ifråga är ganska stor och även om pojkvännen, låt oss kalla honom X, kan hantera hans tyngd så är det ju ändå inte önskvärt att han hoppar. X markerade att han inte tyckte det var okej genom att helt enkelt milt putta ner hunden när han hoppade, vilket hunden har accepterat tidigare och slutat men nu blev han riktigt sur. Han stod och skällde på pojkvännen och gjorde små 'utfall', utan att bita men ändå kasta sig mot X. Man märkte tydligt att det inte var bus och lek längre, utan han var nästan aggressiv, och fortsatte tills det att jag avledde honom och bad honom att komma. Han gjorde som jag sa och lämnade X, och gick undan för sig själv en stund.
Efter det var han som vanligt igen, go och lika förtjust och glad i X som vanligt. Han har aldrig uppträtt liknande förut, och både jag och X upplevde det som obehagligt. Vad tror ni att det kan ha berott på? Markerade han att han inte tyckte X var lämplig att tillrättavisa honom, trots att han alltid lyssnat på X förut? Tonårstrots? Hjälp mig och pojkvännen att förstå!
I familjen har vi en tvåårig australian shepherdkille som jag har hand om då och då. Han har aldrig visat något tecken på aggresivitet, om han hamnar i situationer där han blir rädd, till exempel konfrontationer med andra hundar, går han hellre undan. Han har fram till nu varit världens snällaste och goaste, men något som hände idag gjorde mig lite förvirrad.
Jag, min pojkvän och två vänner till oss var ut till våran stuga i skärgården över natten och hade då med oss aussien. Min pojkvän är han väldigt fäst vid, och har alltid lyssnat bra på honom, men när vi varit och promenerat och busat lite utomhus så blev han lite väl uppspelt och hoppade mot min pojkvän. Hunden ifråga är ganska stor och även om pojkvännen, låt oss kalla honom X, kan hantera hans tyngd så är det ju ändå inte önskvärt att han hoppar. X markerade att han inte tyckte det var okej genom att helt enkelt milt putta ner hunden när han hoppade, vilket hunden har accepterat tidigare och slutat men nu blev han riktigt sur. Han stod och skällde på pojkvännen och gjorde små 'utfall', utan att bita men ändå kasta sig mot X. Man märkte tydligt att det inte var bus och lek längre, utan han var nästan aggressiv, och fortsatte tills det att jag avledde honom och bad honom att komma. Han gjorde som jag sa och lämnade X, och gick undan för sig själv en stund.
Efter det var han som vanligt igen, go och lika förtjust och glad i X som vanligt. Han har aldrig uppträtt liknande förut, och både jag och X upplevde det som obehagligt. Vad tror ni att det kan ha berott på? Markerade han att han inte tyckte X var lämplig att tillrättavisa honom, trots att han alltid lyssnat på X förut? Tonårstrots? Hjälp mig och pojkvännen att förstå!