Jag har inget emot att bli behandlad, men har svårare att förstå narkosbiten. En nära vän till mig är anestesisyrra och vi har pratat lite om att just utsätta sig för narkos när det inte är nödvändigt. Jag har tagit bort några födelsemärken av estetiska skäl och där har det ju skurits och sytts och härjats. Men det är väl ungefär så långt jag personligen är villig att gå.
Jag känner inget behov av något skönhetsingrepp (eller ja, större tuttar hade väl varit trevligt men...) men förutom kostnaden går det helt bort på att jag vill "spara" mina narkoser till när jag absolut behöver dem pga min sjukdom. Risken är ju tyvärr stor att jag kommer att behöva opereras igen (jag är opererad en gång).
Jag slåss ju fortfarande med min kroppsuppfattning men har med åldern landat mer och mer i att "det blir inte bättre än så här" vilket kanske låter deprimerande men för mig är det vansinnigt mycket trevligare än rå-ångesten jag haft tidigare.