Person säger upp sig efter 30 år, arbetsgivare rycker på axlarna

[Pontevecchio]

Instämmer. Jag har suttit i alla typer av arbetsmiljöer. Stora landskap, små landskap, delat rum, eget rum, hemmaarbetsplats... you name it. Trots enormt höga lokalkostnader i mitt yrke (advokatbyrå) med krav på centrala, attraktiva lägen och fina lokaler av representationsskäl så har i princip alla byråer valt att organisera sig så att den stora merparten har egna rum eller under en period på sin höjd delade rum. I en bransch där lönsamheten utvärderas på tiominutersbasis (minst!) under en dag är det därför tämligen uppenbart att någon räknat på alternativet och kommit fram till att det inte är lämpligt. Oaktat alla juridiska hinder (den absoluta sekretessen t.ex. och det s.k. "snokningsförbudet") är vi alltså generellt sett i behov av vår egna, tysta, yta för att kunna sitta och fundera, analysera, tolka och producera mer eller mindre begåvade formuleringar i yttranden eller avtal. Jag hade aldrig klarat min arbetsbelastning, mina arbetstimmar och mina leveranskrav om jag tvingades sitta i en stimmig miljö också där jag var tvungen att tänka på hur jag förvarade mina papper, vad som syntes från min skärm, behöva resa på mig varje gång telefonen ringer (vilket den gör ungefär 200 ggr i minuten känns det som ibland) osv. Jag blir så ofta störd, trots eget rum, att jag när deadlines närmar sig ofta väljer att sitta hemma där ingen kan stoppa in näsan och "ställa en snabb fråga". Övriga dagar är jag supertillgänglig för yngre jurister (eller äldre) som vill ha min hjälp, men ibland blir arbetet så upphackat att jag sitter kvar på kvällen och får jobba när alla andra gått hem, eller som vanligare är: se till att jag är på kontoret ett par timmar tidigaren än alla andra. Kan bara tänka mig mardrömmen att sitta i en landskapsmiljö...

Jag tror att en variabel dessutom kan vara antalet parallella spår som hjärnan orkar hålla igång. Jag har ofta minst fem-sex samtidiga ärenden som jag pendlar mellan under en dag beroende på vilket mail som trillar in eller vem som ringer - eller vilken deadline som kryper närmast. Därutöver oftast fem-sex möten, antingen med klient eller interna arbetsmöten. Tiden för faktiskt "skrivarbete" är så begränsad att den måste nyttjas maximalt. För stor del av hjärnkapaciteten hade annars gått till att i onödan behöva sortera bort bruset runtom. Landskapstrenden har varit i min bransch också förstås, men den passerade snabbt.

Men då hade du kunnat haft ett aktivt kontor, de dagar du behöver stillsamhet väljer du ett absolut tyst rum där ingen får störa. Under möten väljer du mötesrum, vanliga dagar kan du sitta mer tillgänglig osv. Att alltid sitta "inlåst" på ett eget kontor funkar inte heller för dig, du har ett behov av att kunna byta miljö, det är det som tanken med aktiva kontor är. Att maxa varje tillfälle.

 

[Sockerbit]

Kollegans uppsägning var bara starten på något större, på 1,5 vecka har nu 6 personer utav drygt 20 sagt upp sig på samma avdelning

 

[Lovisaleonora]

Kollegans uppsägning var bara starten på något större, på 1,5 vecka har nu 6 personer utav drygt 20 sagt upp sig på samma avdelning

Lär väl bli kännbart för verksamheten, gissar jag...

 

[Mabuse]

Jag tror att du är lite låst med hur man gör idag. PDF kanske inte är morgondagens sätt och bara för att jag inte vet hur man gör betyder inte det att det inte går. Jag möter så många som säger att redovisning inte går att digitalisera, funkar utmärkt faktiskt. Men det kan kräva att man lär om.

Jag sa ju det, så länge förutsättningarna ser ut som de gör idag tror jag inte forskare kommer jobba helt digitalt, nej. Kommer det ngn teknisk innovation som gör att det funkar att jobba digitalt så skulle jag vara den första att hoppa på, det vore smidigt att slippa släpa runt artikelbuntar när man som jag jobbar på flera olika ställen.

Att redovisning inte skulle gå att digitalisera har jag inte hört, tvärtom brukar man ju där jubla över exempelvis digital fakturahantering och signering. Ungefär som vi jublar över digital betygsrapportering och administration av studenter.

Jag tycker kanske att det kan vara arrogant att utgå från att digitalisering bara är en vanesak i ett yrke man själv inte har en aning om, och att man vet bättre än de som faktiskt utövar yrket. Jag tror man ska vara försiktig med att anta att alla som inte jobbar digitalt är bakåtsträvare.

 

[Sockerbit]

Lär väl bli kännbart för verksamheten, gissar jag...

Ja verkligen, sommaren lär bli hård för oss kvarvarande minst sagt.

 

[Mabuse]

Men då hade du kunnat haft ett aktivt kontor, de dagar du behöver stillsamhet väljer du ett absolut tyst rum där ingen får störa. Under möten väljer du mötesrum, vanliga dagar kan du sitta mer tillgänglig osv. Att alltid sitta "inlåst" på ett eget kontor funkar inte heller för dig, du har ett behov av att kunna byta miljö, det är det som tanken med aktiva kontor är. Att maxa varje tillfälle.

Du verkar ha lite svårt att greppa att olika arbeten kräver olika saker? Alla arbeten är inte som ditt, din lösning är inte lösningen för alla kontorsarbeten.

Att ha mötesrum tror jag är kutym, men det innebär ju inte att man inte vill ha ett eget arbetsrum.

Det påminner mig om när vi haft diskussioner med inredningsarkitekter inför nybyggnation, de kan för död och pina inte begripa att vårt arbete fungerar fundamentalt annorlunda än deras. Aktivitetsbaserat funkar ju för dem, så varför inte för oss? Eh, för att ni är inredningsarkitekter och vi är forskare, och vi gör helt olika saker? Ens att försöka få dem att kärnan i vårt arbete är att sitta ensam vid en dator och skriva, under tystnad och ostördhet, var nästan omöjligt. När de hörde att vi jobbar i projekt så tyckte de att perfekt, det gör vi också, då kan man ha ett rum för det projektet! Sen att våra projekt håller på i åratal, glider in i varandra och ibland växer ihop eller isär, att "projektarbete i grupp" fortfarande till 95% för innebär att man sitter ensam och skriver eller läser, det fanns liksom inte ens på kartan. Varför jobbar inte alla på det sätt som är praktiskt för arkitekter, liksom?

 

[Pontevecchio]

Jag sa ju det, så länge förutsättningarna ser ut som de gör idag tror jag inte forskare kommer jobba helt digitalt, nej. Kommer det ngn teknisk innovation som gör att det funkar att jobba digitalt så skulle jag vara den första att hoppa på, det vore smidigt att slippa släpa runt artikelbuntar när man som jag jobbar på flera olika ställen.

Att redovisning inte skulle gå att digitalisera har jag inte hört, tvärtom brukar man ju där jubla över exempelvis digital fakturahantering och signering. Ungefär som vi jublar över digital betygsrapportering och administration av studenter.

Jag tycker kanske att det kan vara arrogant att utgå från att digitalisering bara är en vanesak i ett yrke man själv inte har en aning om, och att man vet bättre än de som faktiskt utövar yrket. Jag tror man ska vara försiktig med att anta att alla som inte jobbar digitalt är bakåtsträvare.

Jag kan tycka att man ska var ödmjuk nog att inse att man kanske inte har full koll och så bestämt kan säga att det inte går. Det går inte för dig men det kanske inte beror på tekniken utan på dig.

Kan vi skicka folk till månen så kan nog forskare läsa digitalt. Finns säkert de som redan gör det. Alla forskare världen över har jag svårt tro jobbar exakt likadant.

 

[Pontevecchio]

Du verkar ha lite svårt att greppa att olika arbeten kräver olika saker? Alla arbeten är inte som ditt, din lösning är inte lösningen för alla kontorsarbeten.

Att ha mötesrum tror jag är kutym, men det innebär ju inte att man inte vill ha ett eget arbetsrum.

Det påminner mig om när vi haft diskussioner med inredningsarkitekter inför nybyggnation, de kan för död och pina inte begripa att vårt arbete fungerar fundamentalt annorlunda än deras. Aktivitetsbaserat funkar ju för dem, så varför inte för oss? Eh, för att ni är inredningsarkitekter och vi är forskare, och vi gör helt olika saker? Ens att försöka få dem att kärnan i vårt arbete är att sitta ensam vid en dator och skriva, under tystnad och ostördhet, var nästan omöjligt. När de hörde att vi jobbar i projekt så tyckte de att perfekt, det gör vi också, då kan man ha ett rum för det projektet! Sen att våra projekt håller på i åratal, glider in i varandra och ibland växer ihop eller isär, att "projektarbete i grupp" fortfarande till 95% för innebär att man sitter ensam och skriver eller läser, det fanns liksom inte ens på kartan. Varför jobbar inte alla på det sätt som är praktiskt för arkitekter, liksom?

Du drar lustiga slutsatser. Sara beskrev ett scenario med olika behov, det är exakt det som aktiva kontor är till för. I hennes text var det lätt att applicera just aktiva kontors fördelar. Jag säger inte att det alltid funkar, det tror jag inte ens. Skulle kännas märkligt att möta en läkare i kontorslandskap liksom. Men jag tycker man kan vara betydligt öppnare än vad många är, man kan ge det en chans. Arkitekterna har även de en utbildning och aktiva kontor dök upp av en anledning. Jag tror det finns jurister på tex Google som klarar jobbet?

 

[Mabuse]

Jag kan tycka att man ska var ödmjuk nog att inse att man kanske inte har full koll och så bestämt kan säga att det inte går. Det går inte för dig men det kanske inte beror på tekniken utan på dig.

Kan vi skicka folk till månen så kan nog forskare läsa digitalt. Finns säkert de som redan gör det. Alla forskare världen över har jag svårt tro jobbar exakt likadant.

Nu är det ju inte bara jag som inte jobbar digitalt. Tekniken är liksom inte där än, ingen som läser jobbar digitalt. Alla jobbar inte likadant, men alla jag träffat har ett bibliotek. Själva hantverket går ju liksom till på ett visst sätt, det finns inte så stora frihetsgrader. Ska man skriva en artikel behöver man göra vissa grejor på ett visst sätt, oavsett vem man är.

Vad månen har med saken att göra vet jag inte riktigt. Det blir ju som att säga att kan vi skicka folk till månen så kan nog byggjobbare lyfta ett ton för hand. Nä, det kan de inte. Det ena har inte med det andra att göra.

Det handlar inte bara om att läsa, det handlar om att arbeta med texterna man läser, stryka under, anteckna, osv. Och sen utgå från det när man jobbar. Det funkar inte att sitta och jonglera tio fönster man vill ögna samtidigt, ska du hålla på och bläddra mellan dem så tappar du tråden när du skriver.

Varför är det svårt att förstå för dig att vissa arbeten kräver vissa saker? Det känns ungefär som att man vore stallskötare, och så försöker en människa som aldrig satt sin fot i ett stall övertyga en om att det är bättre att mocka med en snöskyffel istället en grep, och att det är stallskötarens fel om grepen funkar bättre.

 

[SaraMara]

Men då hade du kunnat haft ett aktivt kontor, de dagar du behöver stillsamhet väljer du ett absolut tyst rum där ingen får störa. Under möten väljer du mötesrum, vanliga dagar kan du sitta mer tillgänglig osv. Att alltid sitta "inlåst" på ett eget kontor funkar inte heller för dig, du har ett behov av att kunna byta miljö, det är det som tanken med aktiva kontor är. Att maxa varje tillfälle.

Ja, om det fanns ngn som hade råd att låta tre platser för varje person stå ledigt vid varje givet tillfälle så skulle det funka i teorin. Det systemet bygger ju dock på en viss underdimensionering av antalet platser, annars blir det ju rasande dyrt för lokalinnehavaren.

På så sätt är det mest effektivt med många mötesrum, så att man kan sätta sig där om man är fler än två, och tillräckligt stora "privata" rum för att två-tre stycken ska kunna sitta/stå någon timme och stämma av. Jag vet sällan ens före lunch vad jag gör efter lunch, eller när eventuella telefonmöten måste hållas, så det hade krävts en ständigt ledig plats i varje given miljö. Istället löses det ju hur enkelt som helst med ett rum, öppen dörr, två besöksstolar och sedan ett gäng konferens/mötesrum för större sammankomster. Den aktiva miljön skapas ju på så sätt, men utan att ha osäkerheten om var man har sin "hemvist".

Utöver effektiviteten är det en trivselfråga också för mig. Jag hade banne mig sagt upp mig om det blev landskap. Jag förväntas prestera till max varje timme på jobbet - då förväntar jag mig ha möjlighet att fjärma mig från folk, kunna lyssna på den musik jag vill när jag ska koncentrera mig, dricka en kopp gott the och tända några ljus när jag plöjer senaste propositionen från riksdagen, kunna hänga min panikkavaj i min garderob och förvara min nödproviant för sena kvällar i mitt skåp. Det ökar min effektivitet och min trivsel - och därmed min vilja att vara på jobbet extra länge = vara mer lönsam för arbetsgivaren.

 

[Pontevecchio]

Nu är det ju inte bara jag som inte jobbar digitalt. Tekniken är liksom inte där än, ingen som läser jobbar digitalt. Alla jobbar inte likadant, men alla jag träffat har ett bibliotek. Själva hantverket går ju liksom till på ett visst sätt, det finns inte så stora frihetsgrader. Ska man skriva en artikel behöver man göra vissa grejor på ett visst sätt, oavsett vem man är.

Vad månen har med saken att göra vet jag inte riktigt. Det blir ju som att säga att kan vi skicka folk till månen så kan nog byggjobbare lyfta ett ton för hand. Nä, det kan de inte. Det ena har inte med det andra att göra.

Det handlar inte bara om att läsa, det handlar om att arbeta med texterna man läser, stryka under, anteckna, osv. Och sen utgå från det när man jobbar. Det funkar inte att sitta och jonglera tio fönster man vill ögna samtidigt, ska du hålla på och bläddra mellan dem så tappar du tråden när du skriver.

Varför är det svårt att förstå för dig att vissa arbeten kräver vissa saker? Det känns ungefär som att man vore stallskötare, och så försöker en människa som aldrig satt sin fot i ett stall övertyga en om att det är bättre att mocka med en snöskyffel istället en grep, och att det är stallskötarens fel om grepen funkar bättre.

För mig är det svårt att förstå hur du kan vara så svartvit och säga att ALLA gör SÅ. Hur vet du det? Hur kan du veta att tekniken inte finns? För mig så vill du inte, därför går det inte.

 

[Pontevecchio]

Ja, om det fanns ngn som hade råd att låta tre platser för varje person stå ledigt vid varje givet tillfälle så skulle det funka i teorin. Det systemet bygger ju dock på en viss underdimensionering av antalet platser, annars blir det ju rasande dyrt för lokalinnehavaren.

På så sätt är det mest effektivt med många mötesrum, så att man kan sätta sig där om man är fler än två, och tillräckligt stora "privata" rum för att två-tre stycken ska kunna sitta/stå någon timme och stämma av. Jag vet sällan ens före lunch vad jag gör efter lunch, eller när eventuella telefonmöten måste hållas, så det hade krävts en ständigt ledig plats i varje given miljö. Istället löses det ju hur enkelt som helst med ett rum, öppen dörr, två besöksstolar och sedan ett gäng konferens/mötesrum för större sammankomster. Den aktiva miljön skapas ju på så sätt, men utan att ha osäkerheten om var man har sin "hemvist".

Utöver effektiviteten är det en trivselfråga också för mig. Jag hade banne mig sagt upp mig om det blev landskap. Jag förväntas prestera till max varje timme på jobbet - då förväntar jag mig ha möjlighet att fjärma mig från folk, kunna lyssna på den musik jag vill när jag ska koncentrera mig, dricka en kopp gott the och tända några ljus när jag plöjer senaste propositionen från riksdagen, kunna hänga min panikkavaj i min garderob och förvara min nödproviant för sena kvällar i mitt skåp. Det ökar min effektivitet och min trivsel - och därmed min vilja att vara på jobbet extra länge = vara mer lönsam för arbetsgivaren.

Ja det du beskriver i ditt första stycke låter mycket likt ett aktivt kontor. Det har säkert sina problem men de utvecklas. Det du nämner i ditt andra stycke tror jag är en större stöttesten än om det egentligen går. Det är samma anledning till varför samåkning osv inte funkar irl, folk vill ha sitt. Sitt kontor, sin bil. Vi vill veta vart vi ska vara, vart ens grejer är osv. Det är inte en enkel grej att ändra oavsett hur bra arkitekturen är.

 

[SaraMara]

Ja det du beskriver i ditt första stycke låter mycket likt ett aktivt kontor. Det har säkert sina problem men de utvecklas. Det du nämner i ditt andra stycke tror jag är en större stöttesten än om det egentligen går. Det är samma anledning till varför samåkning osv inte funkar irl, folk vill ha sitt. Sitt kontor, sin bil. Vi vill veta vart vi ska vara, vart ens grejer är osv. Det är inte en enkel grej att ändra oavsett hur bra arkitekturen är.

Nej, och frågan är om det verkligen måste ändras. Varför måste människorna rättas in efter någons idé om teknik och "ideala" kontor liksom? Jag tänker att det mest lönsamma på sikt är att låta människor sitta på sätt som gör dem nöjda. Vissa vill bo i stan, andra trivs bättre på landet, vissa vill ha människor runt sig vid varje givet tillfälle, andra vill gärna kunna få vara ifred. Jag värjer mig lite mot det där effektivitetstänket som ofta appliceras av någon halvkorkad effektivitetskonsult som bygger allt på någon superamerikansk studie och som helt bortser från befintlig hjärn- och stressforskning som visar att t.ex. risken för minnesproblem, trött hjärna osv ökar om vi hela tiden bli avbrutna. Effektiviteten sänks eftersom det tar upp till 20 minuter för en hjärna att hitta tillbaka till gamla spår när en tråd väl tappats t.ex. Hur mycket tekniken än utvecklas har våra hjärnor inte alls följt samma revolutionära evolution, vi är fortfarande närmre grottfolk än superdatorer så att säga. Jag är oerhört duktig på att koncentrera mig mentalt, kan sitta på en tågstation och inte höra när tåget ropas ut för att jag tänker så hårt på något jag läser t.ex., men att tvingas lägga så mkt kraft på den typen av förträngning av omvärlden är utmattande. Jag blir trött, min hjärna blir trött och jag blir framför allt inte lyckligare av det. Min filosofi är att det är bra om människor är lite lagom lyckliga också på sina jobb - där delar jag Googles filosofi. Jag tror dock inte på att färgglada väggar, en husvagn inne på kontoret och rutschkanor hade gjort mig duktigare på mitt hantverk.

 

[Pontevecchio]

Nej, och frågan är om det verkligen måste ändras. Varför måste människorna rättas in efter någons idé om teknik och "ideala" kontor liksom? Jag tänker att det mest lönsamma på sikt är att låta människor sitta på sätt som gör dem nöjda. Vissa vill bo i stan, andra trivs bättre på landet, vissa vill ha människor runt sig vid varje givet tillfälle, andra vill gärna kunna få vara ifred. Jag värjer mig lite mot det där effektivitetstänket som ofta appliceras av någon halvkorkad effektivitetskonsult som bygger allt på någon superamerikansk studie och som helt bortser från befintlig hjärn- och stressforskning som visar att t.ex. risken för minnesproblem, trött hjärna osv ökar om vi hela tiden bli avbrutna. Effektiviteten sänks eftersom det tar upp till 20 minuter för en hjärna att hitta tillbaka till gamla spår när en tråd väl tappats t.ex. Hur mycket tekniken än utvecklas har våra hjärnor inte alls följt samma revolutionära evolution, vi är fortfarande närmre grottfolk än superdatorer så att säga. Jag är oerhört duktig på att koncentrera mig mentalt, kan sitta på en tågstation och inte höra när tåget ropas ut för att jag tänker så hårt på något jag läser t.ex., men att tvingas lägga så mkt kraft på den typen av förträngning av omvärlden är utmattande. Jag blir trött, min hjärna blir trött och jag blir framför allt inte lyckligare av det. Min filosofi är att det är bra om människor är lite lagom lyckliga också på sina jobb - där delar jag Googles filosofi. Jag tror dock inte på att färgglada väggar, en husvagn inne på kontoret och rutschkanor hade gjort mig duktigare på mitt hantverk.

Till en hutlös kostnad dessutom. Nej jag tror inte heller att det förändringen alltid är av godo.
Just nämnda bolag ägnar nu 6 mån åt bygga om sitt kontor, det ger visserligen bra motion av alla brandlarm byggarna utlöser men i övrigt känns det inte supereffektivt under byggtiden.

Men jag tycker inte man ska neka innan man testat. Och att vi är olika, vissa vill ha det där flexibla kontoret.

 

[Diderot]

För mig är det svårt att förstå hur du kan vara så svartvit och säga att ALLA gör SÅ. Hur vet du det? Hur kan du veta att tekniken inte finns? För mig så vill du inte, därför går det inte.

Jag väntar fortfarande på att se en forskares skrivbord som inte drunknar under papper...
När vi har något som är bättre än papper så kommer vi att använda det istället. Jag är till största delen digital, men utan de analoga inslagen skulle min produktivitet och kreativitet minska signifikant.

Men jag längtar efter digitala anteckningsblock med papprets alla fördelar samtidigt som dokumentet lagras digitalt och blir sökbart.

 

[sjoberga]

Ja, om det fanns ngn som hade råd att låta tre platser för varje person stå ledigt vid varje givet tillfälle så skulle det funka i teorin. Det systemet bygger ju dock på en viss underdimensionering av antalet platser, annars blir det ju rasande dyrt för lokalinnehavaren.

På så sätt är det mest effektivt med många mötesrum, så att man kan sätta sig där om man är fler än två, och tillräckligt stora "privata" rum för att två-tre stycken ska kunna sitta/stå någon timme och stämma av. Jag vet sällan ens före lunch vad jag gör efter lunch, eller när eventuella telefonmöten måste hållas, så det hade krävts en ständigt ledig plats i varje given miljö. Istället löses det ju hur enkelt som helst med ett rum, öppen dörr, två besöksstolar och sedan ett gäng konferens/mötesrum för större sammankomster. Den aktiva miljön skapas ju på så sätt, men utan att ha osäkerheten om var man har sin "hemvist".

Utöver effektiviteten är det en trivselfråga också för mig. Jag hade banne mig sagt upp mig om det blev landskap. Jag förväntas prestera till max varje timme på jobbet - då förväntar jag mig ha möjlighet att fjärma mig från folk, kunna lyssna på den musik jag vill när jag ska koncentrera mig, dricka en kopp gott the och tända några ljus när jag plöjer senaste propositionen från riksdagen, kunna hänga min panikkavaj i min garderob och förvara min nödproviant för sena kvällar i mitt skåp. Det ökar min effektivitet och min trivsel - och därmed min vilja att vara på jobbet extra länge = vara mer lönsam för arbetsgivaren.

Fast hos oss skulle du inte kunna vara effektiv utan att sitta i ditt projektteam . Den faller direkt . Som en sten.

Så ja, du förväntas prestera bra och enda fungerande lösningen är flerpersonersrum.
Det går liksom inte att tillmötesgå allas önskemål . Sätter du dig ensam i isolerat rum förstör du effektiviteten för både dig och ett helt team.

OBS! Jag uttalar mig bara om mina erfarenheter i min bransch, som erfaren engineering manager. Inte om någon annans arbetsuppgifter.

 

[SaraMara]

Fast hos oss skulle du inte kunna vara effektiv utan att sitta i ditt projektteam . Den faller direkt . Som en sten.

Så ja, du förväntas prestera bra och enda fungerande lösningen är flerpersonersrum.
Det går liksom inte att tillmötesgå allas önskemål . Sätter du dig ensam i isolerat rum förstör du effektiviteten för både dig och ett helt team.

OBS! Jag uttalar mig bara om mina erfarenheter i min bransch, som erfaren engineering manager. Inte om någon annans arbetsuppgifter.

Så är det säkert, var och en till sitt liksom. Finns väl ofta en anledning till att man väljer det yrke man gör, tänker jag. Då det blir fel är när det inte anpassas efter varken yrke eller personlighet. Jag är oändligt tacksam att intresse för mig överensstämmer med både fallenhet och arbetsgivare som tänker som jag.

 

[athena]

Ikväll har jag varit på studiebesök på ditt funktionskontor (?) @Blueberry . Fint! Verkar trevligt.

 

[Blueberry]

Ikväll har jag varit på studiebesök på ditt funktionskontor (?) @Blueberry . Fint! Verkar trevligt.

Men oj vad kul!
Det är jättekul och vi trivs himla bra.

(Då såg du bergis vår hög med iMac-datorer på plan 3 De nya kom igår och vi har inte hunnit packa upp dem än. )

 

[athena]

Men oj vad kul!
Det är jättekul och vi trivs himla bra.

(Då såg du bergis vår hög med iMac-datorer på plan 3 De nya kom igår och vi har inte hunnit packa upp dem än. )

Det missade jag men vi var på plan 3, det satt en skylt om att man skulle ha säkerhetssele vid ytterväggen å det var intressant