Jag har ju haft fyra egna hästar. EN av dem var kärlek vid första ögonkastet. En helt galen och ohanterbar treåring. Han blev fantastisk!!
Den egna uppfödningen hade jag i femton år. Jag valde henne inte själv och jag fick kämpa. Men jag älskade henne ändå.
Även den sista som jag själv valde utan att det 'gnistrade' fäste jag mig vid väldigt fort. Om hjärtat inte säger 'nej' på en gång så är det en häst jag ändå kommer att älska och fästa mig vid. Det vet jag.
Jag gör alltid det bästa av situationen och formar hästarna in i mitt system hanteringsmässigt.
Men jag blev bränd efter sista hästen och det var inte ens hans fel.
Jag vet inte om jag är kapabel att låta mitt hjärta fastna för nån på samma sätt just nu. Samt att jag har aspekten 'min trasiga kropp' att ta hänsyn till.
Och... Skulle jag låta hjärtat bestämma så skulle det stå en liten treåring i stallet nu. Och det sa ni att jag inte fick köpa.
När jag var ute och letade häst så provred jag 5/6 ponnyer tror jag. Fick inte en wowkänsla av någon, fäste mig inte vid dem alls.
Sen red jag då den 6e, den jag köpte. Gick in på hästnet och där var hon längst uppe, nyaste annonsen inlagd: en gråskäck som hoppade över ett hinder på bilden. Hon var ju ett projekt och jag fick ingen direkt wowkänsla när jag suttit på henne. Men det kändes bra, det kändes rätt. Det var en trevlig ponny, och jag visste inte så mycket om gångarter på den tiden. Men visste att den var efter Jarno, som varit min drömponny sedan jag var, vadå, 11?? Och så stod det 9-9 på hoppteknik, det borde väl vara bra??
Fick som sagt ingen wowkänsla eller "Åååh den här klickar jag med!1!1!" utan det var mer, "åh, denna vill jag faktiskt ha. Denna vill jag jobba med i framtiden och spendera mer tid med." Det var första hästen som jag fick en såndär "jag gillar den"-känsla.
Provred den en torsdag då hela helgen var fullbokad och den kom hem på lördagen, 1 April, efter en andra provridning innan vi lastade på. Jag visste någonstans vad jag köpte, ett projekt, men ville ha den ponnyn. Direkt efter provridningen var jag inte säker men hade med en hypande kompis som gillade den väldigt mycket.
På fredagen hade jag i princip bestämt mig, mest för att jag ville ha egen ponny och mina vänner redan hade, men också som sagt för att jag fick en bra känsla av situationen, något sa liksom att det var rätt.
Vilket det var!
Som 13-åring så är det ganska tufft att göra ett sånt beslut när man inte har hästintresserade föräldrar. Det kan man ju nästan inte göra. Lite tur hade jag kanske hehe.
Men som sagt så var jag inte säker i början, men efter andra provridningen var jag nog ganska såld på den, trots att det inte gick super på provridningarna.
Med tiden så har vi verkligen blivit bästa vänner, hittat knapparna på den och utvecklas ständigt och lär mig mer såklart. Jag har lärt ponnyn och ponnyn har lärt mig! Vi har växt ihop till ett starkt ekipage och jag ångrar inte en sekund av den tid jag lagt på den, inte en sekund av beslutet jag gjorde fast jag inte var helt säker!
Ville bara berätta att jag inte fick en wow-känsla, men råkade bli en bibel.. hehe, hoppas du orkar läsa igenom min bok
Men jag kände till uppfödaren sen innan. Det var verkligen ingen wow-känsla. Hon var inriden men kunde ju inte mycket. Vi red ut en tur i skogen, uppfödaren och jag. Hästen var snäll och glad. Gångarterna var trevliga och räckte gott o väl till mig. (778) Jag vet att jag tänkte att om jag nu ska ha en så ung häst så måste den vara snäll. Jag har ju aldrig ångrat mig en sekund och det är fjorton år sedan nu. 
