pinky
Trådstartare
Vad är det som gör ett kandar såååå mycket skarpare och mer avancerat (för hästen i första hand) än en pelhamstång?
I bildtråden på Dressyrgnägg visar en person bilder på sin 5-åring (?) som rids på pelham med dubbla tyglar, och flera har reagerat lite upprört och undrat om h*n verkligen rider sin unghäst på kandar.
När det sedan framkommer att det är en pelhamstång så är det plötsligt helt ok, då var det ju alls inte så "farligt" längre.
I min värld inverkar dock dessa båda betslingar likartat, fördelen med pelham är möjligen att det blir "mindre skrot" i munnen på hästen, men de har fortfarande samma princip, dvs hävstång + tränsbettsinverkan.
Alltså, är hästen redo för att ridas på pelhamstång kan man även likagärna använda kandaret.
Är det ren konservatism bakom reaktionerna, eller finns det någon tanke bakom som jag missat?
I bildtråden på Dressyrgnägg visar en person bilder på sin 5-åring (?) som rids på pelham med dubbla tyglar, och flera har reagerat lite upprört och undrat om h*n verkligen rider sin unghäst på kandar.
När det sedan framkommer att det är en pelhamstång så är det plötsligt helt ok, då var det ju alls inte så "farligt" längre.
I min värld inverkar dock dessa båda betslingar likartat, fördelen med pelham är möjligen att det blir "mindre skrot" i munnen på hästen, men de har fortfarande samma princip, dvs hävstång + tränsbettsinverkan.
Alltså, är hästen redo för att ridas på pelhamstång kan man även likagärna använda kandaret.
Är det ren konservatism bakom reaktionerna, eller finns det någon tanke bakom som jag missat?