Pekingese!

Lenis

Trådstartare
Någon som har lite koll? Släkting som är sugen på ny hund men de behöver något av en soffpotatis som liksom de tar kortisar ute när hälsan krånglar. Pälsvårdsintresse finns till viss del o jag kan hjälpa till ibland.
Jag har NOLL koll och tycker att det var lite svårt att hitta matnyttig info på rasklubbens i övrigt fina hemsida.

1. Det står att pälsen inte får hindra rörelserna. Jag såg ett gäng på utställning nyligen och visst några rörde sig bra men jag skulle säga att 2/3 (jag kan inget, nota bene, det var mitt snabba intryck, så ingen tar illa upp) hade för mycket päls för att kunna röra sig fritt. Hur är det med det där? Kan man se hyfsat tidigt om de verkar bli pälsmonster eller kommer det med åren?

2. Om man klipper ner dem till mer hanterbar frisyr, är det kört att växa ut det till normalpäls sedan?

3. Övrigt värt att veta? Jag hörde det sägas att valpar är svårsålda eftersom de bara i princip går till uppfödare (om de är fina) och att "vanligt folk" inte vill ha pekingese, stämmer det? Varför isåfall, är det bara pälsen? För en maltese har ju också odräglig päls om man ser till showhundar men blir söt nerklippt.. Tänker om det är nåt annat som skaver, om nu detta är sant. De få jag sett verkar ha trevligt temperament om än en aning.. sega :o (Sett dem ligga på trimbord som en utspilld dammvippa och sova, när mina hade röjt järnet lokalen runt om jag lämnat dem så.. men jag har ju mest sett utställningsexemplar som sagt.)
 
Jag har pekingese. En ascool hund, mer katt en hund dock. Född surgubbe, envis, egensinnig och gillar bara människor som ger honom mat.
Lat och bekväm, har dock joggat med honom och vi går långa promenader.
Han klipps var tredje månad, Är inga problem att låta pälsen växa ut.

Men jag skulle inte köpa en ny. Bara läsa på uppfödares hemsidor får mig att vilja gråta.
 
Jag har själv dålig koll på pekinges men de få jag hört talas om har tyvärr haft olika hälsoproblem och kanske därför folk hellre väljer en maltes då de vad jag förstått ändå upplevs som hyfsat friska. Flertalet jag sett på sommarutställningar har sett ut och ha väldigt svårt med värmen, antagligen en kombination av trubbnosighet och pälsmängd. En bekant som hade pekingnes och där ploppade ena ögat ut (har för mig att den varit i slagsmål men inte helt hundra), den var enögd sen. Veterinären hade tydligen sagt att det var inte helt ovanligt i den rasen. Själv tycker jag att de verkar jätte-charmiga men skulle aldrig köpa en då de blivit så platta i nosen och det i kombination med massa päls känns som en mardröm.
 
Om jag hade de kriterierna hade jag tittat närmare på tibetansk spaniel. Jag har ingen egen erfarenhet men det jag läst verkar det vara lugna sällskapshundar som är friska och ofta blir ganska gamla. Läste om dem för några år sedan när jag letade hund.
 
min mormor och morfar köpte en pekignese med ungefär samma kriterier som dina släktingar. Det dom fick va något jag kallar Vrålapan, en smått hysterisk, innepinkande hund som inte kan vara ensam hemma, inte kan umgås ordentligt med andra och inte kan umgås med folk. Det är helt ärligt den absolut värsta hunden jag träffat
 
Detta är Ruben btw i den frisyr han brukar ha.
Han är 10 år, har aldrig varit hos veterinären för annat än ta tandsten och dra tänder. Hans bett är bedrövligt.
Annars är han sund, har inga problem med värme och följer med mig till badet på sommaren och solar.
Han skäller aldrig, har inga rädslor, han har nog rätt mycket jaktlust egentligen men är alldeles för lat för att göra något åt det, är väldigt smart, räknar ut saker på ett nästan obehagligt vis i bland, har väldigt mycket integritet, rör du så dör du typ och ett stort resursförsvar, enkelt löst med byteshandel.
20171222_133718.webp
 
De pekingeser jag träffat har främst varit soffpotatisar eftersom de inte haft möjlighet att vara annat. Jag har hört hundarna innan jag sett dem, och då är det andningen jag hört. Skälla har de knappt klarat av så det har inte varit ett problem. Vad som däremot har varit problem, utöver andningen och svårigheterna att röra sig, har varit diverse problem med luftvägar, hjärta och matsmältning. Allt sådant hänger ihop.

Jag vet att det finns en och annan uppfödare som försöker få till bra hundar, men utifrån vad jag sett hittills (och då menar jag sett ute i verkliga livet, inte på nätet) har fått mig att undra hur det öht kan vara tillåtet att avla på sådana hundar och om inget ändras rejält kommer jag aldrig göra annat än starkt avråda från att köpa en sådan hund.

Om du vill ha en lugn soffpotatishund, varför inte kolla efter vuxna omplaceringar? Då vet du vad du får och kan gå mer på individ än ras. En äldre greyhound tex brukar älska livet om de får lite promenader och några gånger i veckan får springa av sig i en rastgård. Övrig tid ligger de på rygg i en soffa.
 
De pekingeser jag träffat har främst varit soffpotatisar eftersom de inte haft möjlighet att vara annat. Jag har hört hundarna innan jag sett dem, och då är det andningen jag hört. Skälla har de knappt klarat av så det har inte varit ett problem. Vad som däremot har varit problem, utöver andningen och svårigheterna att röra sig, har varit diverse problem med luftvägar, hjärta och matsmältning. Allt sådant hänger ihop.

Jag vet att det finns en och annan uppfödare som försöker få till bra hundar, men utifrån vad jag sett hittills (och då menar jag sett ute i verkliga livet, inte på nätet) har fått mig att undra hur det öht kan vara tillåtet att avla på sådana hundar och om inget ändras rejält kommer jag aldrig göra annat än starkt avråda från att köpa en sådan hund.

Om du vill ha en lugn soffpotatishund, varför inte kolla efter vuxna omplaceringar? Då vet du vad du får och kan gå mer på individ än ras. En äldre greyhound tex brukar älska livet om de får lite promenader och några gånger i veckan får springa av sig i en rastgård. Övrig tid ligger de på rygg i en soffa.
Jag håller med dig ,meeeeeeeeeeen steget mellan att vilja ha en peke o istället skaffa en greyhound är ju flera mil långt :idea:
 
Om du vill ha en lugn soffpotatishund, varför inte kolla efter vuxna omplaceringar? Då vet du vad du får och kan gå mer på individ än ras. En äldre greyhound tex brukar älska livet om de får lite promenader och några gånger i veckan får springa av sig i en rastgård. Övrig tid ligger de på rygg i en soffa.

Nu ska vi inte dra in mig i detta :D Ja jag håller med, en vuxen vore bättre och det har jag rekommenderat. Däremot tror jag greyhound är fel i just det här fallet :)
Jag har ju faktiskt sett två pekar som kan röra sig fint o inte lät alls, men de kanske var undantag. Jag har väldigt lite erfarenhet som sagt o då är ju buke kanon :up:
 
En väns vän föder upp pekar. Jag har inte jättekoll på dem mer än att de är skitsöta som valpar, och galet fulla av energi då.
De vuxna jag träffat har varit hennes utställningshundar. När man tittare peke-ringen så rör de sig snabbare än de andra, men överlag ser jag mest en hårig tub som böljar sig fram och, om det är rätt varmt, hässjar.
@Lenis Jag kan erbjuda hennes Facebook, hon älskar att prata om sina hundar, men är också brutalt ärlig, iaf in person, så hon skulle nog vara det även i skrift.
 
En väns vän föder upp pekar. Jag har inte jättekoll på dem mer än att de är skitsöta som valpar, och galet fulla av energi då.
De vuxna jag träffat har varit hennes utställningshundar. När man tittare peke-ringen så rör de sig snabbare än de andra, men överlag ser jag mest en hårig tub som böljar sig fram och, om det är rätt varmt, hässjar.
@Lenis Jag kan erbjuda hennes Facebook, hon älskar att prata om sina hundar, men är också brutalt ärlig, iaf in person, så hon skulle nog vara det även i skrift.

Tar gärna tips via PM :up:
 
Pga hälsoproblem hos Pekignese (då tänker jag främst på de trånga luftvägarna, hudvecken i ansiktet, de utstående ögonen och det fruktansvärda bettet) skulle jag nog tipsat om Tibetansk spaniel istället. Lite samma typ men sundare anatomi och därav även hälsa. Sen förstår jag att det kan vara griniga hundar som gärna nyps till men är man noga med uppfostringen alternativt tar en lugn och trygg äldre individ blir det nog bra.
Tror inte det är så mycket pälsvård heller?
 
Om jag hade de kriterierna hade jag tittat närmare på tibetansk spaniel. Jag har ingen egen erfarenhet men det jag läst verkar det vara lugna sällskapshundar som är friska och ofta blir ganska gamla. Läste om dem för några år sedan när jag letade hund.

Mördarhunden numero Uno. Men de är charmiga.

Jag kände en frasse-peke för många år sedan, vi älskade varandra innerligt. Ville gärna ha, men bara nedklippt och han snörvlade nåt gräsligt. Djupt älskad av sin matte på 85, de hade samma tempo.
 
Pga hälsoproblem hos Pekignese (då tänker jag främst på de trånga luftvägarna, hudvecken i ansiktet, de utstående ögonen och det fruktansvärda bettet) skulle jag nog tipsat om Tibetansk spaniel istället. Lite samma typ men sundare anatomi och därav även hälsa. Sen förstår jag att det kan vara griniga hundar som gärna nyps till men är man noga med uppfostringen alternativt tar en lugn och trygg äldre individ blir det nog bra.
Tror inte det är så mycket pälsvård heller?

Bettet är verkligen kaos, Rubens Akilleshäl. Han har väl typ fem tänder kvar nu :crazy:

Annars är andningen bra, inga ljud, inget snörvel, snarkar inte. Men det handlar ju mer om tur än att rasen är sund.
Vid sövning slutar han ju andas helt, inte så käckt.
 
Bettet är verkligen kaos, Rubens Akilleshäl. Han har väl typ fem tänder kvar nu :crazy:

Annars är andningen bra, inga ljud, inget snörvel, snarkar inte. Men det handlar ju mer om tur än att rasen är sund.
Vid sövning slutar han ju andas helt, inte så käckt.

Skönt att han andas bra! Har verkligen sett skräckexemplar, oftast utställningshundär den långa tjocka pälsen knappast underlättar andningen en varm sommardag.
 
Skönt att han andas bra! Har verkligen sett skräckexemplar, oftast utställningshundär den långa tjocka pälsen knappast underlättar andningen en varm sommardag.

Verkligen, men att vara glad för något som borde vara en självklarhet är lite märkligt.
Att han hålla kortklippt underlättar såklart en hel del.
Fattar inte grejen med all päls.
 
Kanske finns det nån vuxen omplacering som skulle trivas hos din släkting? En vuxen/äldre hund vet man ju hur mycket aktivering den behöver. Med en valp blir det mer en chansning oavsett ras. Valpar är dessutom mer krävande än en vuxen hund om man själv inte mår så bra alla dagar.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp