Para ihop katter ibland?

[tigerflicka]

Hoppas på tips från kloka Buke! Både jag och min pojkvän har katt. De har inte fått träffas än, och det jag funderar på efter att katterna blivit presenterade för varandra efter konstens alls regler är om det är bra/dåligt, fördel/nackdel efter det att de får ses ibland men inte hela tiden.
Vi är inte i läge att flytta ihop än. Det hade varit smidigt att kunna ta ned katten, men tänker ifall det blir en nackdel när (om?) de blivit kompisar att ses sporadiskt.
Nån som testat/har kloka råd?

 

[Sassy]

Generellt sett är det inte ett bra sätt att få katter att funka ihop. Katter har inte alltid så lätt att acceptera nya katter, och har inte lika lätt att hantera förändringar varken socialt eller platsmässigt. Det är inte ovanligt att tex veterinärbesök eller att en katt varit borta för parning sen ställer till dynamiken ordentligt och katter som levt ihop länge helt plötsligt kräver ny, långsam introduktion om de ska gå att ha i samma rum igen.

Det kan gå, jag har själv haft (och har nu) katter som även i vuxen ålder gått utmärkt att sätta ihop med "nästan vem som helst", men jag hade inte räknat med det och även om det går så bör man betrakta det som ett stressmoment för katterna.

Jag hade nog hellre väntat tills det är dags att bo ihop mer permanent, för att kunna ge introduktionen all den tid den kan behöva. Mina har alltid gått fort att sätta ihop (men jag har också en väldigt social ras och katter vana vid utställning och nya individer) men det är inget konstigt om det tar ett par månader innan man kan släppa ihop dem helt.

 

[tigerflicka]

T

Generellt sett är det inte ett bra sätt att få katter att funka ihop. Katter har inte alltid så lätt att acceptera nya katter, och har inte lika lätt att hantera förändringar varken socialt eller platsmässigt. Det är inte ovanligt att tex veterinärbesök eller att en katt varit borta för parning sen ställer till dynamiken ordentligt och katter som levt ihop länge helt plötsligt kräver ny, långsam introduktion om de ska gå att ha i samma rum igen.

Det kan gå, jag har själv haft (och har nu) katter som även i vuxen ålder gått utmärkt att sätta ihop med "nästan vem som helst", men jag hade inte räknat med det och även om det går så bör man betrakta det som ett stressmoment för katterna.

Jag hade nog hellre väntat tills det är dags att bo ihop mer permanent, för att kunna ge introduktionen all den tid den kan behöva. Mina har alltid gått fort att sätta ihop (men jag har också en väldigt social ras och katter vana vid utställning och nya individer) men det är inget konstigt om det tar ett par månader innan man kan släppa ihop dem helt.

Tack! Har tänkt att det inte är optimalt för dem men ville höra ändå om någon hade erfarenhet.

 

[MJLee]

Jag har i omgångar varit kattvakt åt diverse syskons katter och det har fungerat hyggligt trots katthatande katt. Har helt enkelt hållit dem i separata rum och inte försökt att sätta ihop dem om det rört sig om en kortare period. Så länge den andra katten inte är aggressiv (händer eftersom katter är så revirbundna) så har det inte varit några problem. Megara attackerar inte andra katter utan vill som Greta Garbo vara i fred. Bäst någonsin gick det med en av mina bröders katter som var fullkomligt likgiltig.

Megara kan vara lite dominant men som sagt så är de andra katterna lugna så är hon enbart intresserad av deras mat. Senast sprang jag runt som en tok och tog fram och lyfte bort matskålar så att katter som går och småäter och katt som äter ohejdat alla skulle få sin beskärda del.

 

[Bison]

Jag tror att det beror väldigt mycket på vad det är för katter.
Paisley hade aldrig funkat, varken att släppa in en ny katt eller ta med till ett annat ställe. Det hade blivit kaos
Prada hade inte varit några problem så länge den andra katten är snäll.
Oscar hade inte varit några bekymmer öht, han välkomnar allt och alla, hade tyckt att de var jättetrevligt att komma till ett nytt ställe med en ny katt, oavsett om den katten är snäll eller inte.

 

[ameo]

Jag tror att det beror väldigt mycket på vad det är för katter.

Enig.

Vi har två katter och de accepterar när dottern tar med sig sin katt hit, vilket hon gör när hon ska vara här mer än över en helg och hennes sambo inte heller ska vara hemma - t.ex över jul när de åker till sina respektive föräldrar.
Men det är inte alls säkert att det skulle funka att göra så med andra katter.

 

[Caoimhe]

Jag håller med om att det är väldigt mycket från katt till katt. För vissa individer är det inget problem alls, för andra skulle det aldrig funka.

Min förra katt och min mammas förra katt fungerade jättebra ihop. Mammas katt var utekatt, en äldre herre som inte såg min lilla stadstös som något hot över huvud taget. Med henne levde han till och med upp ibland och ville busa. När hon gick bort så skaffade jag den äldre av mina nuvarande katter. Det funkade också bra, men han brydde sig inte så mycket om henne.

Mamma har nu en annan katt som är av en helt annan mentalitet. Han är inte lika socialt begåvad, stackarn, och kan lätt bli för mycket. Jag har nu två katter, och de trivs bra med varandra men är inte jätteimponerade av mammas katt, medan han älskar dem. Det har alltid gått att ha dem tillsammans (det är en del fräs och morr från mina katter till en början), men man har fått ha mycket koll eftersom mammas katt kan gå för hårt på min yngre katt (som inte riktigt lyckas freda sig) samtidigt som den äldre kan vilja busa med honom ibland. Det är först nu, när mammas katt är 5(?) år och min yngsta är 4 och de har träffat varandra lite oftare som jag har börjat våga lämna dem oövervakade då och då, beroende på stämningen för dagen. Så det har funkat att komma på besök hela tiden, men det har tagit tid att nå ett så här pass behagligt stadie.

(Tycker så synd om mammas katt som blir så överlycklig när mina tjejer kommer på besök, och de är så kalla mot honom. Han vill bara vara kompis, men uttrycker det lite klumpigt. Mina katter är nöjda med varandra och tycker för det mesta att han är ett ganska onödigt inslag.)

Pappa försöker jag inte ens ta mina katter till. Gjorde den en gång med förra katten, men då var pappas katt ute. Juno fick också följa med en gång (tänkte att hon skulle få undersöka trädgården i selen när jag hälsade på) och jag har nog aldrig sett Juno så rädd som när pappas katt kom och spände blicken i henne. Det blev att stoppa in Juno i buren och åka hem illa kvickt.

 

[Esmeralda]

Som andra tidigare sagt, det beror på individerna. Jag och min syster tog med våra katter hem till vår mamma på alla storhelger under några år. Katterna träffades då bara 3-4 ggr per år, men det gick superbra. När vi sov i varsitt sovrum hade vi katterna med oss i resp sovrum, dvs åtskilda, de fick umgås ihop resten av dygnet. Med mina nuvarande katter så tror jag inte att det skulle ha fungerat lika bra. Syster har dock inga katter längre så det är ett ickeproblem för oss just nu.

 

[cirkus]

Mina döttrar har varsin katt som de tar hit när de ska stanna ett par dagar och det går okej. De har egna "safe space" där de slipper mina om de vill men är också med flocken. De har bott här tidigare även om de inte bott med just de katter jag har nu.

 

[tigerflicka]

Ni som parar ihop katter lite nu och då, hur introducerade ni katterna för varandra?

 

[cirkus]

Ni som parar ihop katter lite nu och då, hur introducerade ni katterna för varandra?

Jag släpper bara ihop.
Alla har sina favoritplatser som de skaffade redan när de bodde här och det respekteras av de som bor permanent

 

[fejt]

Vi har två katter. När vår dotter kommer hon hem tar hon med sig sina två. Ibland över en helg, ibland några veckor.
Första gången de träffades släppte vi bara ihop. Det har gått väldigt bra. Men vi bor väldigt stort i ett gammalt hus med många rum och vrår, vilket jag tror har underlättat.
Jag tror att man måste testa för att veta.