Nu får ni som är kunniga gärna komma med lite råd
Jag vet redan sedan tidigare att jag är i riskzonen för blodproppar.
På min mammas sida har det funnits högt blodtryck sedan så långt vi har kunnat släktforska, och jag mer eller mindre föddes med högt blodtryck. Min mormor fick blodpropp efter en lång flygresa, och min mamma fick blodpropp av p-piller.
Blodtrycket skenade i höjden i tonåren när jag åt minipiller och sedan p-piller, så jag bytte till kopparspiral och numera hormonspiral pga endometrios.
För ett par år sedan hade jag 200/100 och sattes in på Enalapril. Med viktnedgång, saltreduktion, motion och medicin kom jag slutligen ner på 180/70.
EKG var normalt, vilopuls hög (100) men då är jag också nervös i kontakt med vården. Jag har ett litet blåsljud på hjärtat också.
Så, till nuläget:
Nu det senaste året har min kropp få stå emot enorma påfrestningar.
Skador och sängliggande + stillasittande, djup depression och sjävmordsförsök med tillhörande sjukhusinläggning, massa nya mediciner och en total avsaknad av både motion och bra mat. Jag har gått upp 30 kg på 6 månader och röker som en borstbindare, och stressar också väldigt mycket för minsta lilla grej. Har alltid bråttom, alltid hög puls, alltid "andan i halsen". Med andra ord borde jag väl få en stroke vilken dag som helst nu..
Nu tror jag att denna fysiska misshandel har kommit ikapp mig, alltså.
I ca 2-3 veckors tid har jag haft en stickande värk i vänstra vaden, explosiva och intensiva bröstmärtor, och ibland om jag har legat ner länge och tar ett djupt andetag så gör det ont i hela bröstkorgen och bålen, en stickande/skärande smärta.
Jag känner mig lite handfallen nu. Jag är jätterädd att jag faktiskt har en blodpropp i benet och tänk om den vandrar upp mot lungan eller hjärtat?
Hur vet man om det rör sig om en blodpropp?
Värt att nämna är att verkligen hatar att gå till vårdcentralen, jag börjar gråta och skaka av att kolla mina värden eftersom jag vet att min stackars kropp är misshandlad. Så i princip söker jag inte vård förrän det är livshotande, vilket såklart är skitkorkat.
Vilka symptom är viktiga att komma ihåg?
Jag vet redan sedan tidigare att jag är i riskzonen för blodproppar.
På min mammas sida har det funnits högt blodtryck sedan så långt vi har kunnat släktforska, och jag mer eller mindre föddes med högt blodtryck. Min mormor fick blodpropp efter en lång flygresa, och min mamma fick blodpropp av p-piller.
Blodtrycket skenade i höjden i tonåren när jag åt minipiller och sedan p-piller, så jag bytte till kopparspiral och numera hormonspiral pga endometrios.
För ett par år sedan hade jag 200/100 och sattes in på Enalapril. Med viktnedgång, saltreduktion, motion och medicin kom jag slutligen ner på 180/70.
EKG var normalt, vilopuls hög (100) men då är jag också nervös i kontakt med vården. Jag har ett litet blåsljud på hjärtat också.
Så, till nuläget:
Nu det senaste året har min kropp få stå emot enorma påfrestningar.
Skador och sängliggande + stillasittande, djup depression och sjävmordsförsök med tillhörande sjukhusinläggning, massa nya mediciner och en total avsaknad av både motion och bra mat. Jag har gått upp 30 kg på 6 månader och röker som en borstbindare, och stressar också väldigt mycket för minsta lilla grej. Har alltid bråttom, alltid hög puls, alltid "andan i halsen". Med andra ord borde jag väl få en stroke vilken dag som helst nu..
Nu tror jag att denna fysiska misshandel har kommit ikapp mig, alltså.
I ca 2-3 veckors tid har jag haft en stickande värk i vänstra vaden, explosiva och intensiva bröstmärtor, och ibland om jag har legat ner länge och tar ett djupt andetag så gör det ont i hela bröstkorgen och bålen, en stickande/skärande smärta.
Jag känner mig lite handfallen nu. Jag är jätterädd att jag faktiskt har en blodpropp i benet och tänk om den vandrar upp mot lungan eller hjärtat?
Hur vet man om det rör sig om en blodpropp?
Värt att nämna är att verkligen hatar att gå till vårdcentralen, jag börjar gråta och skaka av att kolla mina värden eftersom jag vet att min stackars kropp är misshandlad. Så i princip söker jag inte vård förrän det är livshotande, vilket såklart är skitkorkat.
Vilka symptom är viktiga att komma ihåg?
Senast ändrad: