Sv: Övning ger färdighet - eller?
Carmenzita skrev:
Hur resonerar ni när det gäller att träna ngt som du och din häst inte är så bra på? Låt säga att ni två har vansinniga problem med öppnor/slutor/galoppen? Övar ni då på just ert problemområde med förhoppningen att man måste öva för att kunna bli bättre? Eller stärker ni genom _annat_ arbete? Känner ni om ni INTE har verktygen för att kunna förbättra genom övning?
Jag fick "teoretiska verktyg" och vissa "praktiska verktyg" under mina första "akademiska" kurser förra året och läser mkt både här och där... på nätet, i böcker och slukar lite olika inriktningar och stilar. Jag känner att jag inte passar i något specifikt fack, men att jag gillar den akademiska ridkonstens "lugna filosofi", att stärka hästen och inte bara stressa, stressa och stressa innan häst och ryttare är redo för det.
Eftersom min dam är ganska energisk och lätt tappar koncentrationen, så får jag om och om igen gå ner på "ett lägre trappsteg". Dvs börja om med tempo, ställa. böja och flytta fram, samt bakde. Respektive övning i flerveckorsperioder.
Sedan kan man klättra ett steg igen. Nu i sommar och höst, har jag ÄNTLIGEN kunnat börja med korta galopparbetsintervaller och fått den att fungera i BÄGGE varven. Men pga stallflytt och nytt jobb, har koncentrationen på ridningen och arbete legat nere periodvis.
Jag känner ändå att min häst, mår bra av lite "tänkarpauser". Jag var på kurs i helgen och fick ny inspiration och själva kursen var väl ingen hit. Jag får alltid "rampfeber" när jag inte träffat gänget på länge och får lite mindervärdeskomplex. Det kändes som att det var dags att starta från NOLL igen och att övriga ekipage PLUS instruktör måste ha undrat vad jag gjorde där...
Däremot, red jag ett mkt bra pass på söndagen, tisdagen och torsdagen. Så kursen har varit en katalysator som visar att trots att jag kanske kände det så, inte står och stampar på samma ställe utan klättrar sakta men säkert.
Fastnar jag och min häst på vägen, tragglar jag inte med den övningen som krånglar, tills det fungerar utan då "backar jag ett eller ett par steg" för att göra något som vi klarar av bra. Det arbetar vi då med ett tag så att både hästen och jag får lite självförtroende. Samt att jag känner att vi troligen inte är tillräckligt starka för den övningen jag önskat fortsätta med.
Jag tror på arbete för att fortsätta stärka hästen om vi inte klarar av en ny övning. Min häst är 20 år, men jag har räknat med att både hon och jag ska hålla för trevlig och inspirerande ridning ett par år till.
Jag är medveten om attt det är min KROPP, som gör att jag och min häst tappar ridningen ibland. Jag har ett medfött handikapp, som alltid gjort att jag har haft koordinationsproblem mellan hjälper, hand, sits och skänkel. Men jag jobbar på det, jag lovar! Jag har varit på centrerad ridkurs också och det var YPPERLIGT för mig, att få hjälp att dela upp "kroppens byggstenar". Det är också litteratur jag använder mig av. Eftersom "min" akademiska instruktör inte visar sig på våra nordliga breddgrader så ofta, så kommer jag att använda mig av stallägaren och rida "vanlig" dressyr regelbundet, för att inte tappa sitsen alltför mycket.
