Sv: Osjälvständigt sto!
Som jag ser det så ledarskap är en grej, och det är väldigt viktigt. Men problemet med en häst som blir orolig ensam bottnar mer i otrygghet än ledarskap anser jag. Med risk för att bli påhoppad
Men ta mitt fblsto jag köpte i november. EXTREMT flockbunden i början. De är tre hästar i hagen, bägge över henne i rang. Hon skulle aldrig DRÖMMA om att ifrågasätta flockledaren. 'Mellanhästen' är hennes bästa kompis, de är som ler och långhalm. Tog jag ut mellanhästen ur hagen så blev fblstoet VÄLDIGT upprörd och stressad och sprang runt, runt och skrek - TROTS att flockledaren var i hagen. Visst, hon sprang inte över honom eller så, men hon var inte per automatik lugn för han var där. Alls.
Hon var i början så hysteriskt flockbunden att hon fik stora spelet om EN av de andra gick iväg en bit, även om den var inom synhåll. När vi var på klinik första gången betedde hon sig som en mupp, skulle ha koll på ALLA hästarna på kliniken och gick upp i atomer om EN av dem (för henne helt okända hästar) gick iväg från henne.
Jag gjorde ingenting åt det i början, ville ha bättre undantag etc. Utan hon fick ha barnvakterna med sig in osv. Något värt att notera är att vid den här tidpunkten var hennes tillit till mig inte direkt superstor. Ansåg hon något var faaarligt, och jag sa 'inte då, kom då' så tyckte hon mest 'det är livsfarligt, du vet inte vad du pratar om'. Hon var dock kelig och tillgiven, lätt att hantera i ostressade situationer osv. Men om man kollade så insåg man att hon inte litade fullt ut på mig. Fullt förståeligt, jag var en helt ny prick i hennes liv.
Sen nu på senvintern började jag att ibland ta in henne själv. Det var rena kriget, och hon var otroligt uppstressad, svetten rann, hon skakade, hon reste sig, skrek, hoppade runt osv. Så jag slutade med det och tog istället in 'bara' EN barnvakt. Och i övrigt så behandlade jag henne som vilken häst som helst.
Tilliten började öka, och man såg att hon boade in sig mer, kunde gå lite för sig själv i hagen utan att få spunk, kompisarna kunde gå 15 meter bort och hon var lugn (gick INTE när hon kom). Jag började kunna ta ut EN kompis, och hon fick bara ett minispel men lugnade sig snabbt.
Sen en dag så var hon HELT cool när hon hade bara en barnvakt inne, och strax efter det kunde jag ta in henne själv och hon var HELT cool sålänge hon såg de andra ute i hagen. (Ser hon dem inte blir hon uppstressad, men mindre än förr). och EXAKT samtidigt kom ett tillitsgenombrott, hon söker stöd hos mig om hon blir rädd/osäker, hon litar på att om jag säger att det inte är farligt så är det det, och kan gå förbi om jag håller henne i handen och stöttar. Dvs hon vänder sig till/mot mig på ett annat sätt.
Och hon kommer nog alltid ha svårt vara ensam, även om jag räknar med att det kommer bli ännu lite bättre vad det lider, men den STORA skillnaden nu är inte för jag tränat, utan för att hon boat in sig här, och börjar lära känna mig och lita på mig.
Och det tar för vissa hästar en dag, för andra en månad, och för ytterligare andra ett ÅR.. Och det finns inget sätt att korta den tiden, utan de måste få den tid de behöver.
Att när hästen är rädd, även om den samtidigt beter sig illa/fel på något vis bestraffa hästen eller förörsaka den obehag, t ex genom hårda skänklar/spö/irritation, kommer INTE få den att anse att situationen är ett dugg ofarligare, eller få den att lita mer på sin nya matte/husse.
Så att de det som 'hur tar jag ur henne dessa dumheter' är enligt mig helt fel synsätt. Försök se det som 'hur får jag henne tryggare och lugnare i dessa situationer', och 'vad kan jag göra för att mildra hennes rädsla/ångest, kan jag kanske en period rida med en kompis i ridhuset, som går iväg en stund men kommer tillbaka?' (dvs träna lite)
När hon blir upptrissad, försök att låtsas som det regnar så gott det går. Det gör dig inget att hon blir det, du bryr dig inte om det, du blir inte bekymrad och - viktigast - du blir INTE arg/upprörd/stressad, utan du fortsätter med det ni höll på med. Var det skritta runt spåret i skritt så fortsätt med det. SKITSAMMA om det blir osorterade skutt med sänkt rygg, huvudet i vädret och taktinslag. Du bryyyr dig inte om det, du määärker inget konstigt alls, ni skrittar runt spåret bara. Ignorera när det blir fel, korrigera mjukt när det behövs (hellre lirka än tvinga) men när du korrigerar låtsas att hästen inte förstod istället för att den struntade i dig. Och beröm som en liten tok om det så blir ETT skrittsteg åt rätt håll. Såfort hon lugnat sig minsta lilla, så sitter du av och avslutar helt normalt.
Gör helt enkelt inte en grej av det, och FÖRSÖK att inte låta HÄSTEN göra en grej av det. SOm ev som hur fblsdonnan var inne i början, trots barnvakt. Gapade, skrek, trampade runt (gärna mot mig/påmig). I NORMALA fall hade jag blivit rejält ilsk om de betett sig så hästarna. Men i det här fallet så jag borstade så gott det gick, följandes med när hon trampade runt, struntade i att borsta svansen eftersom det inte gick, följde med när vi skulle spänna sadelgjorden trots att hon dansade runt etc etc. Inga bannor, ingen bestraffning, ingen korrigering, utan gick hon på mig bad jag henne bara att flytta sig, berömde när/om hon gjorde det även om hon reagerade med att fnatta runt, och fortsatte sen med det jag höll på med. Jag var BLÖT av svett när vi väl var redo att ge oss ut, och hade tänkt en hel massa saker om korv, scan och hästen i kombination, och var mer än lovligt less. Men mot hästen betedde jag mig som det regnade, både blind och döv för 'tossigheten'. För om man bannar eller på annat sätt gör en grej av det, då förstärker man stressen och ängslan de upplever. De fattar inte att 'jag är stressad och kliver på min matte' och att de får skäll för de kliver på matte. Utan de upplever det som att 'jag är orolig och rädd, jag kan inte hantera det, och nu får jag skäll/straff för det med, det här är verkligen en extremt obehaglig situation'.
Lycka till
