Sv: Oroväckande läsning om loppfrön
Jag ger loppfrön av en helt annan anledning, det sänker blodsocker och insulin.
http://www.equinews.com/article/can-psyllium-influence-blood-glucose-level
http://www.equinews.com/article/use-psyllium-insulin-resistance
Om man söker lite på sidan finns det artiklar om andra studier gällande loppfrö och sand mm.
För det första så är hästens metabolism helt annorlunda än människans. Man kan därför inte utan vidare överföra resultat från studier på människor till att gälla även för hästar.
Den enda studie av glukos och insulin som jag känner till som har gjorts med loppfrö på hästar är denna:
“Psyllium Lowers Blood Glucose and Insulin Concentrations in Horses”
http://www.j-evs.com/article/S0737-0806(11)00074-8/abstract
Det räcker inte att läsa sammanfattningen av studien och dra slutsatser från denna. Man måste läsa och kritiskt granska hela studien.
För det första så gjordes studien på helt friska hästar och inte på insulinresistenta hästar.
“A total of 16 mature healthy horses.”
Om man vill visa att loppfrö är bra för IR-hästar så måste man göra studier på dessa hästar och inte på helt friska individer.
För det andra så gav man hästarna loppfrö tillsammans med en massa kraftfoder.
“Psyllium was fed along with a grain and hay ration (given twice daily) for 60 days.”
Kraftfodret bestod av 2,5 kg av en blandning av majs, havre, korn och melass! Stärkelsehalten i detta kraftfoder var 34,7%! Det finns väl ingen hästägare som skulle komma på tanken att ge detta kraftfoder till en IR-häst. Dessutom gavs inte hela loppfrön utan pelleterat loppfröskal. Dessa loppfröpellets hade en stärkelsehalt av 17,2%, dvs. långt över mängden socker och stärkelse som rekommenderas för IR-hästar (< 10%).
Studien gjordes således varken på IR-hästar eller på en foderstat som är normal för dessa hästar. Sedan påstår man att glukos- och insulinvärden var lägre när man gav loppfrö till hästarna.
Enda skillnaden i glukos- och insulinkurvor för den grupp hästar som fick loppfröpellets och kontrollgruppen (som inte fick loppfröpellets) var att maxvärdena var något högre för kontrollgruppen. Detta är dock inte så överraskande eftersom fiberrika foder har en tendens att jämnar ut “topparna” något. Detta är känt sedan länge och förmodligen får man samma effekt med betfiber. Arean under glukos- och insulinkurvorna för gruppen som fick loppfrö och kontrollgruppen var dock i princip densamma.
Man har gjort liknande studier med andra fibrer förrut. Här är en studie med kortkedjigt fruktan, s.k. scFOS:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20870952
“Dietary supplementation with short-chain fructo-oligosaccharides improves insulin sensitivity in obese horses.”
Vad som inte framgår av sammanfattningen i denna studie är att hästarna hade en foderstat bestående av 4 kg hö och nästan lika mycket kraftfoder.
Återigen så ger man försökshästarna en massa kraftfoder. Något som man aldrig ger till en IR-häst. Varför? Antingen är försöksledarna okunniga i det ämne som de avser att studera eller så är studierna beställda och bekostade av foderfabrikanter som vill ha ett visst resultat. Försöket utformas då så att önskat resultat erhålls. Att resultatet sedan inte har någon praktisk betydelse struntar man i. Fodertillverkare kan sälja sina produkter med hänvisning till “resultat från forskning”.
Problemet med den aktuella studien är att den lilla reduktion av maxvärdet för glukos och insulin som man har fått är endast märkbar när man ger foder som innehåller höga halter glukos (socker och stärkelse). För en normal foderstat för en IR-häst (grovfoder med mindre socker och stärkelse än 10%) så blir effekten inte märkbar.
Varför man får en viss effekt vet man väl inte. Förmodligen beror effekten på att lättsmälta fibrer fungerar som prebiotika, dvs. de stimulerar tillväxt av bakterier. Bakterier finns inte bara i grovtarmen utan även till viss del i magsäck och tunntarm. Bakterierna i magsäck och tunntarm fermenterar en del av den glukos som finns i socker och stärkelse till laktat. Följden blir att en mindre del glukos tas upp i blodet.
Tittar man på resultatet från belastningsförsöket med glukos i studien med loppfröpellets så var det ingen skillnad i glukossvaret, ingen skillnad i arean under glukoskurvan och ingen skillnad i tid till när maximalt glukosvärde inträffade mellan gruppen som fick loppfrö och kontrollgruppen. Samma sak för insulin, dvs. ingen skillnad i maximalt insulinsvar. Insulinkänsligheten påverkas således inte av loppfröpellets.
Om du läser hela artikeln i den andra källan du refererar till så gör dom i princip samma reflexioner av studien som jag gör:
“Although the results of this study were not overwhelmingly positive for insulin, what researchers found appears to offer a glimmer of hope to owners of insulin-resistant horses. However, while researchers were successful at lowering the glucose and insulin response in these Quarter Horses, they were clinically normal and of normal weight. Even though the use of psyllium is becoming widely recommended by veterinarians, there has not been any published research on the effect of psyllium in obese horses or those diagnosed with insulin resistance.”