Orolig över mitt barns vikt

Nej alla bvcsköterskor är verkligen inte bra. Vår sköterska har sagt mycket tokiga saker men det här ligger och gnager i mig.

Både jag och pappan är kraftigt och muskulöst bygda. Barnet beskrivs av andra som "stor och kompakt" men inte tjock. Jag skulle säga att hen har lite av babyhullet kvar, det där mjuka, runda. Men hen har inga valkar och revbenen är synliga.
Jag skulle personligen inte oroa mig så länge barnet åt en någorlunda varierad kost och rörde frivilligt och med glädje. Men som jag skrev tidigare, det är svårt att avgöra så här över nätet utan det är min magkänsla helt enkelt. Känner du oro över vikten skulle jag vända mig till barnläkaren och fråga, jag gjorde det när det var flera som påpekade att min son var för tunn, speciellt i och med att han som jag skrev är kinkig med maten.
 
Lustigt med en sån hysteri om han följer sina kurvor. Tror du kan vara lugn så länge han följer sina kurvor.

Jag har omvända "problemet" med en väldigt liten 3,5 åring. Hon var "normal" nyfödd (3270g/49cm) och har aldrig tappat i vikt (inte ens som nyfödd). Men gått upp långsamt men säkert i vikt och längd. Båda vi föräldrar är långa (172/193cm) och lillan är drygt 14 kg/92 cm nu. Men hon följer sin kurva helt perfekt, så bvc har aldrig ens ifrågasatt hennes litenhet.
 
Byt bvc-sköterska om du kan. Som @Snurrfian säger så är de inte bra allihop, och det är mycket möjligt att en annan sköterska har andra åsikter än den ni har nu. Jag bytte själv ut vår bvc-sköterska rätt tidigt efter en del plumpa uttalanden från hennes sida. Nu går jag hos en jättebra sköterska som är helt annorlunda trots att de jobbar på samma bvc.
 
Ta det lugnt! Med tanke på vad barnet äter i dag och hur mkt hen för sig kan du faktiskt inte minska på maten utan att det blir taskigt. En bulle i veckan (eller glass nu på sommaren) lär knappast heller göra varken till eller ifrån. Däremot känns det kanske lite sorgligt om hen aldrig någonsin kan få något extra festligt.

Födelsevikten uppfattar inte jag har så mkt samband med hur stora de blir sen.

Våra tre barn har sett ut som köttbullar (dock kortare än ditt barn och därmed lättare) till runt 2.5-3, sen har de smalnat av.

Be att få second optinion av en annan sköterska, och berätta om era mat- och motionsvanor.

Lycka till!
 
@Energi Jag förstår att många som svarar i tråden vill lugna dej och inte göra dej ledsen. Jag vill inte heller göra dej ledsen utan försöker svara på din grundfråga.

Ja ditt barn väger mycket i motsvarande till sin längd. Tittar man på tillväxtkurvorna +3 över normalkurvan på vikt och +1 på längd. Räknar man isoBMI så ligger ditt barn på 22 vilket betecknas som fetma. Dock gäller isoBMI först från exakt 24 månader så än så länge räknas ditt barn inte som tillräckligt gammalt att räkna isoBMI. Detta är ju bara fakta och egentligen bara att acceptera.

Om barnet fortsätter att vara för kort för sin vikt även om 2 månader så blir svaret automatiskt; nej det är inte bra. Varken barn eller vuxen mår bra av att bära tyngre vikt i förhållande till sin längd än vad som ryms inom normalspannet.

Vad du kan göra åt det? Försök ta ett konstruktivt samtal med BVC. Vad kan bvc-sköterskan hjälpa er med annat än att konstatera det även du kan se, att barnet är tungt. Dietist är en grej som jag tänker på. En annan är att du kanske behöver en träff med en barnläkare för råd om tex provtagning eller vidare utredning. Det kan ju ligga annat bakom än bara kost och motion som gör att barnet är tungt. Ämnesomsättning tex.

Att bara blunda för fakta, stoppa huvudet i sanden eller känna sig påhoppad och kränkt i det här läget som många andra verkar råda till ser jag som en onaturlig utväg. Försök att vända det till att någon har hissat varningsflaggan istället.

Och såklart säger jag inte detta för att göra varken dej eller någon annan upprörd.

Mvh Miks
 
@Energi Jag förstår att många som svarar i tråden vill lugna dej och inte göra dej ledsen. Jag vill inte heller göra dej ledsen utan försöker svara på din grundfråga.

Ja ditt barn väger mycket i motsvarande till sin längd. Tittar man på tillväxtkurvorna +3 över normalkurvan på vikt och +1 på längd. Räknar man isoBMI så ligger ditt barn på 22 vilket betecknas som fetma. Dock gäller isoBMI först från exakt 24 månader så än så länge räknas ditt barn inte som tillräckligt gammalt att räkna isoBMI. Detta är ju bara fakta och egentligen bara att acceptera.

Om barnet fortsätter att vara för kort för sin vikt även om 2 månader så blir svaret automatiskt; nej det är inte bra. Varken barn eller vuxen mår bra av att bära tyngre vikt i förhållande till sin längd än vad som ryms inom normalspannet.

Vad du kan göra åt det? Försök ta ett konstruktivt samtal med BVC. Vad kan bvc-sköterskan hjälpa er med annat än att konstatera det även du kan se, att barnet är tungt. Dietist är en grej som jag tänker på. En annan är att du kanske behöver en träff med en barnläkare för råd om tex provtagning eller vidare utredning. Det kan ju ligga annat bakom än bara kost och motion som gör att barnet är tungt. Ämnesomsättning tex.

Att bara blunda för fakta, stoppa huvudet i sanden eller känna sig påhoppad och kränkt i det här läget som många andra verkar råda till ser jag som en onaturlig utväg. Försök att vända det till att någon har hissat varningsflaggan istället.

Och såklart säger jag inte detta för att göra varken dej eller någon annan upprörd.

Mvh Miks

Du gör mig verkligen inte ledsen eller upprörd, oroa dig inte för det.

Det är som du säger, hen väger mycket, inget snack om saken. Samtidigt vet jag att hen rör sig bra och äter bra. Andra bebisar och småbarn i släkten har varit små köttbullar men planat ut och varit normaltviktiga runt 3-4 års ålder.

Jag antar att min största fråga är, om det är något jag missar? Äter hen fel, för mycket, men jag är blind för det? Jag känner att en dietist inte kan göra så mycket. Hen äter varierat, inga jätteportioner, hemlagat och näringsrikt.
Hen sitter aldrig i vagn utan går hela tiden. Älskar att vara ute och springa runt, hoppa studsmatta och klättra.


En annan dag åt hen
Frukost: 1 mörk smörgås med smör, 1 banan
Lunch: cirka 1 dl chili con carne, 0.5 dl ris
Mellis: 1 päron, 1 banan
Middag: 1 laxfilé, 1.5 dl rostade rotfrukter, några tomater
 
Ta det lugnt! Med tanke på vad barnet äter i dag och hur mkt hen för sig kan du faktiskt inte minska på maten utan att det blir taskigt. En bulle i veckan (eller glass nu på sommaren) lär knappast heller göra varken till eller ifrån. Däremot känns det kanske lite sorgligt om hen aldrig någonsin kan få något extra festligt.

Födelsevikten uppfattar inte jag har så mkt samband med hur stora de blir sen.

Våra tre barn har sett ut som köttbullar (dock kortare än ditt barn och därmed lättare) till runt 2.5-3, sen har de smalnat av.

Be att få second optinion av en annan sköterska, och berätta om era mat- och motionsvanor.

Lycka till!

Tack!

Ja men det är lite det jag känner. Hen äter inte upp sin mat om hen är mätt, ibland blir det bara någon tugga och då trugar vi inte utan hen äter vid nästa måltid. Det är inget ätande mellan måltiderna, kanske lite morotsstavar på sin höjd.

Ska vi begränsa maten kommer hen vara hungrig och ledsen, känns bara skittaskigt när hen faktiskt inte äter några mastodontportioner. Vi begränsar dock de få gånger hen vill ta om. Ber henom vänta och känna om hen verkligen är hungrig fortfarande.. oftast inte ;)
 
Mitt barn fyller 2 år i juli, alltså är hen ungefär 22 månader nu. Hen har alltid varit stor och lång, inte särskilt konstigt då vi föräldrar är 1.77m respektive 1.95m.

Redan vid tre månaders ålder vägde hen drygt 8.5 kg. Detta var dock ingen fara enligt bvc då hen enbart fick bröstmjölk. Ammades till cirka 9 månaders ålder med stadig vikt- och längdökning. Har alltid följt sin egen kurva och alltid varit inom normalspannet.

Nu väger hen 18 kg och är cirka 90+ cm lång. Hen har inga valkar, revbenen syns men hen har putmage. Uppfattas som stor men inte fet.

Vi äter bra mat, hen dricker endast vatten, sötsaker (till exempel en bulle eller lite glass) får hen max en dag i veckan. Alltså inga mängder. Hen äter normalportioner, tar aldrig om, älskar grönsaker så äter sig oftast mätt på det + protein. Äter i princip aldrig färdigmat. Rör oss mycket ute varje dag, annars är det full rulle precis som med vilken normal 22månaders som helst.

Vad kan jag göra? Är det ens någon fara? Jag har hört att det är först efter två år som barnen behöver smalna av.

Jag har alltid sagt att det är extrem vikthysteri även bland barn och egentligen är jag inte orolig. Jag vet hur hen äter och rör sig. Men ändååå..
Men följer hen sin kurva är det väl ingen fara, tänker jag. Min 7.5 åring väger några kg mer än ditt barn men han är ju späd som 17. Men han följer sin kurva så då är vi nöjda. Ditt barn blir ju antagligen stor eftersom ni är det.
 
Jag har bara en tanke ang maten, man pratar ju mkt om att en vuxen ska äta minst 500 gr frukt och grönt men helst inte mer än 2-3 frukter (ca 2-300 gr) per dag för att det blir för mkt fruktsocker. Kan det vara att hen äter för mkt frukt? Att det blir för mkt kcal? Jag kan dock ingenting om kcal-behov för barn, så är bara en ren tanke :)
 
Du gör mig verkligen inte ledsen eller upprörd, oroa dig inte för det.

Det är som du säger, hen väger mycket, inget snack om saken. Samtidigt vet jag att hen rör sig bra och äter bra. Andra bebisar och småbarn i släkten har varit små köttbullar men planat ut och varit normaltviktiga runt 3-4 års ålder.

Jag antar att min största fråga är, om det är något jag missar? Äter hen fel, för mycket, men jag är blind för det? Jag känner att en dietist inte kan göra så mycket. Hen äter varierat, inga jätteportioner, hemlagat och näringsrikt.
Hen sitter aldrig i vagn utan går hela tiden. Älskar att vara ute och springa runt, hoppa studsmatta och klättra.


En annan dag åt hen
Frukost: 1 mörk smörgås med smör, 1 banan
Lunch: cirka 1 dl chili con carne, 0.5 dl ris
Mellis: 1 päron, 1 banan
Middag: 1 laxfilé, 1.5 dl rostade rotfrukter, några tomater

Det låter helt enkelt som ett barn med frisk aptit? Det där är mer än vad min (spindeltunna) sexåring petar i sig på en dag, barn verkar av naturen helt enkelt ha lite olika aptit, vet inte riktigt vad man ska göra åt det. Möjligen, om barnen av naturen är en matfrisk människa, så blir väl kanske godsaksutrymmet för en sådan person ganska litet, och lär fortsätta vara så under livet om man inte blir grovarbetare eller elitidrottare.
 
Jag hade nog försökt prata med BVC om det går att få kontakt med en dietist. Är man orolig kring vikten är det bättre att få idéer och hjälp tidigt. Min treåring äter inte så mycket under en dag, men det är självklart olika vilket behov och vilken aptit de har.
 
Du gör mig verkligen inte ledsen eller upprörd, oroa dig inte för det.

Det är som du säger, hen väger mycket, inget snack om saken. Samtidigt vet jag att hen rör sig bra och äter bra. Andra bebisar och småbarn i släkten har varit små köttbullar men planat ut och varit normaltviktiga runt 3-4 års ålder.

Jag antar att min största fråga är, om det är något jag missar? Äter hen fel, för mycket, men jag är blind för det? Jag känner att en dietist inte kan göra så mycket. Hen äter varierat, inga jätteportioner, hemlagat och näringsrikt.
Hen sitter aldrig i vagn utan går hela tiden. Älskar att vara ute och springa runt, hoppa studsmatta och klättra.


En annan dag åt hen
Frukost: 1 mörk smörgås med smör, 1 banan
Lunch: cirka 1 dl chili con carne, 0.5 dl ris
Mellis: 1 päron, 1 banan
Middag: 1 laxfilé, 1.5 dl rostade rotfrukter, några tomater
Ska jag bara svara utifrån mitt perspektiv så äter din 22 månaders lika mycket som min snart 7åring. Han är 130cm och väger 25kg. Sen om min äter mycket, lite eller normalt kan jag inte uttala mig om. Min 17 månaders äter inte i närheten så mycket som din 22 månaders. Men då trycker hon förvisso 3 flaskor ersättning varje dag och kompenserar nog en del.

Mvh Miks
 
Jag tycker det verkar helt absurt att fokusera på ett barns vikt så länge barnet inte överäter. Och så ska jag göra en jämförelse. Tadaaa Om en unghäst är bukig och lite för rund men är i bra kondition så skulle jag se över foderstatens sammansättning. Och då tycker jag att ditt barn äter på tok för mycket frukt - bara en massa tomt socker som kroppen gör fett av. Kostcirkeln är inte så dum som tumregel.
 
Det låter helt enkelt som ett barn med frisk aptit? Det där är mer än vad min (spindeltunna) sexåring petar i sig på en dag, barn verkar av naturen helt enkelt ha lite olika aptit, vet inte riktigt vad man ska göra åt det. Möjligen, om barnen av naturen är en matfrisk människa, så blir väl kanske godsaksutrymmet för en sådan person ganska litet, och lär fortsätta vara så under livet om man inte blir grovarbetare eller elitidrottare.
Jag uppfattar det som om 1.5-2- åringar ofta äter mer än lite äldre barn. (Dock under skolåldern). Vår tvååring äter lätt mer än vår 4- åring, känns som små barn ofta är mer nyfikna o mindre kräsna än typ 4-6- åringar?
 
Jag hade aldrig fått i mig 6 köttbullar:rofl:

Samtidigt känner jag att det inte är någon panik. Man behöver ju inte banta barnet, men kanske inte lägga upp så himla stora portioner. Jag äter i genomsnitt samma mängd som ta barn.
 
Jag uppfattar det som om 1.5-2- åringar ofta äter mer än lite äldre barn. (Dock under skolåldern). Vår tvååring äter lätt mer än vår 4- åring, känns som små barn ofta är mer nyfikna o mindre kräsna än typ 4-6- åringar?

Jag tror mer att barn är olika. Sexåringen åt mindre än han gör nu när han var 1,5-2.
 
Jag tror mer att barn är olika. Sexåringen åt mindre än han gör nu när han var 1,5-2.
Visst är det så! Våra två äldre har dock blivit mindre intresserade av mat från runt 3. 8- åringen däremot har vänt igen och äter emellanåt lika mkt som jag (men är smal på alla sätt).
 
Okej så lite blandade bud om maten! Vi prövad byta ut en eller två frukter mot grönsaker till att börja med tror jag.

Angående köttbullemängden, jag vet inte om jag tycker att det är så mycket när det är bara köttbullar och grönsaker? Hen ratar allt som oftast potatis, makaroner och spagetti. Ris går oftast bra.
 
Visst är det så! Våra två äldre har dock blivit mindre intresserade av mat från runt 3. 8- åringen däremot har vänt igen och äter emellanåt lika mkt som jag (men är smal på alla sätt).

Alltså det där har jag redan märkt. Runt ett år åt hen typ allt och gärna obegränsat. Där fick vi verkligen gå in och styra portionsstorleken. Men jag tycker att matsuget och behovet av mat har minskat ju äldre hen blir.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp