L
Londie
Har en polski owczarek nizinny-tik hemma, född 2000, fyller 11 år i Juni nästa år. Pigg och fräsch för sin ålder, ser lite sämre än innan..
Hon har haft 2 kullar, sammanlagt 12valpar, första kullen 2002, andra kullen 2004, efter sista kullen fick hon livmoderinflammation och kastrerades.
Hon delar "matte" med hennes son, 8år! också kastrerad, dom lever som två pensionärer med träning som är roligt, vi har hållt på mycket med viltspår och lydnad detta året, vi håller igång som sagt!
Har god aptit, aldrig varit några problem, har alltid varit lite skotträdd och för höga ovanliga ljud. Lite känslig på det sättet, men aldrig varit ett problem för varken mig eller henne.. lite extra känslig bara helt enkelt.
Hon äter och dricker och har avföring som vanligt, ingen förändring alls. Hon och sonen busar, kampar med varandra och leker som två unghundar.
Men... på senaste tiden har hon börjat gått runt och varit orolig här hemma, hon kraffsar på dörren (jag tar ut henne.... hon står bara utanför dörren med svansen mellan benen och äter lite snö..) hon ställer sig och stirrar på antingen mig eller på "matförrådet", det är som att hon har glömt att hon precis ätit eller liknande, hon äter allt hon kommer åt, och det känns som att hon aldrig kommer till ro. Det går i vågor upp och ner, ena sekunden är hon väldigt avslappnad och ligger och gosar ner sig i sängen eller soffan, och ena sekunden beter hon sig precis som att jag höll på att skjuta raketer 5m ifrån henne.
Hon är kelsjuk, vill helst sitta i knät och ha så mycket klapp som möjligt, hon kommer självmant till mig och puffar på mig, vill bli klappad, jag klappar henne.. slutar klappa.. hon påminner mig om att klappa mera... men under hela processen står hon med svansen mellan benen och är liksom "orolig" för någonting.
Vi har inte flyttat, ingen ur flocken har försvunnit/gått bort.. eller liknande, jag blir orolig för henne när hon inte är sitt "gamla vanliga jag.."
För något är det som inte stämmer.....
Är det någon som har varit med om liknande eller har några tips?
Hon har haft 2 kullar, sammanlagt 12valpar, första kullen 2002, andra kullen 2004, efter sista kullen fick hon livmoderinflammation och kastrerades.
Hon delar "matte" med hennes son, 8år! också kastrerad, dom lever som två pensionärer med träning som är roligt, vi har hållt på mycket med viltspår och lydnad detta året, vi håller igång som sagt!
Har god aptit, aldrig varit några problem, har alltid varit lite skotträdd och för höga ovanliga ljud. Lite känslig på det sättet, men aldrig varit ett problem för varken mig eller henne.. lite extra känslig bara helt enkelt.
Hon äter och dricker och har avföring som vanligt, ingen förändring alls. Hon och sonen busar, kampar med varandra och leker som två unghundar.
Men... på senaste tiden har hon börjat gått runt och varit orolig här hemma, hon kraffsar på dörren (jag tar ut henne.... hon står bara utanför dörren med svansen mellan benen och äter lite snö..) hon ställer sig och stirrar på antingen mig eller på "matförrådet", det är som att hon har glömt att hon precis ätit eller liknande, hon äter allt hon kommer åt, och det känns som att hon aldrig kommer till ro. Det går i vågor upp och ner, ena sekunden är hon väldigt avslappnad och ligger och gosar ner sig i sängen eller soffan, och ena sekunden beter hon sig precis som att jag höll på att skjuta raketer 5m ifrån henne.
Hon är kelsjuk, vill helst sitta i knät och ha så mycket klapp som möjligt, hon kommer självmant till mig och puffar på mig, vill bli klappad, jag klappar henne.. slutar klappa.. hon påminner mig om att klappa mera... men under hela processen står hon med svansen mellan benen och är liksom "orolig" för någonting.
Vi har inte flyttat, ingen ur flocken har försvunnit/gått bort.. eller liknande, jag blir orolig för henne när hon inte är sitt "gamla vanliga jag.."
För något är det som inte stämmer.....
Är det någon som har varit med om liknande eller har några tips?