Orimligt provocerad

Ingen i staden jag bor kan ha missat att nationalskalden gjorde comeback på en av landets största arenor inte bara en utan två kvällar i rad. Mitt flöde i sociala kanaler har svämmat över av kärleksförklaringar till denna gnidna, låttjuvande gubbpojken. Orkar på riktigt inte se hans fejs en gång till. Någon sa att det blir samma sak nästa helg och jag vill bara emigrera.

Why so bitter? Kanske någon nu frågar sig, låt folket få ha sin folkfest även om inte just DU gillar Sveriges egen Bruce Springsteen. Men i min egen jävla dagbok måste jag ju ändå få ha åsikter tänker jag. Och åsikter har jag ju som ni märker. Kanske för att jag är en halv generation yngre än denna legend, och hade randiga strumpbyxor + för mycket kajal på den tiden då Torsdagar på Jazzhuset betydde popklubb. Kanske för att jag hade den rosa skivan med mig när jag flyttade till London som nittonåring och grät till låtarna när jag längtade hem för mycket. Kanske för att jag suttit med den värsta bakfylleångest en människa kan ha, på en toalett ett år senare och stirrat tomt på samma skiva, inramad i platina.

Kanske det, kanske inte. Kanske är jag bara en bitterfitta? Kanske vill jag inte att andra ska få ha roligt? Mycket möjligt det också. Men det är något med denna masshysteri som känns falskt. Jag får liksom en känsla av att det är exakt samma människor som sa "men han kan ju inte sjunga" som nu står där och hoppar med i publikhavet. Och det måste ju kännas som en revansch?

E sa en rolig grej apropå detta när vi diskuterade hemma. "Man vet att när en låt spelas i Paradise Hotel, då är det inte ens musik längre". True dat.

Hej svejs från en missunnsam, bitter jävel som quote en av trubadurerna i bandet åtminstone en gång i tiden var "för ung och vacker och indie"

 

[_Elly_]

Min undran är mer exakt vad det är som gör att så många blir provocerade. I regel har man ju ett antal artister vars musik man inte alls tycker om, upplever dock sällan att andra uttrycker sitt ogillande så starkt som för just HH. Man antingen älskar eller hatar honom liksom

Har verkligen försökt fundera på det senaste dagarna då alla artiklars kommentarfält verkar vara en tävling att bräcka varandra i "fyndiga" påhopp mot HH. Tror aldrig att jag kommer att förstå vad som är så provocerande.

Jag bor inte ens nära Göteborg så detta hat är i princip allt jag ser. Ingen hype.

 

[Mineur]

Det är alltid lika roligt att se/höra hur orimligt provocerade vissa människor blir av Håkan Hellström Är genuint nyfiken på varför det ofta blir så starka reaktioner från personer som inte tycker om HH Han kan väl ändå inte vara den första "musikern" i världshistorien som inte sjunger rent, samplar låtar och/eller skriver barnsliga texter? Jag tänker att det finns andra typer av artister som skulle förtjäna hat och avsky mer

Min undran är mer exakt vad det är som gör att så många blir provocerade. I regel har man ju ett antal artister vars musik man inte alls tycker om, upplever dock sällan att andra uttrycker sitt ogillande så starkt som för just HH. Man antingen älskar eller hatar honom liksom

Jag tror att det är lite det här "älskar eller hatar" som är grunden till problemet - de som älskar honom ÄLSKAR honom verkligen och tenderar att skrika högt om detta, vilket då leder till att vi som inte gillar honom känner ett behov av att skrika tillbaka nästan lika högt. För mig är det lite samma sak med Lars Winnerbäck, som jag tycker illa om av ungefär samma anledning (den senare skriver dock förbannat mycket bättre texter och det är väl det som i någon mån räddar honom i mina ögon, men sjunga kan karln då rakt inte). Visst finns det andra artister och band som säkert förtjänar samma kritik, men få med samma närapå kultstatus som jag upplever att Hellström har.

 

[Mineur]

Jag är så oändligt lyckligt lottad över att ingen i mina sociala medier säger ett knyst om HH.

Ja, jag har besviket konstaterat att jag har betydligt fler Håkan Hellström-fans runt mig än jag trodde. Man kan inte lita på någon nuförtiden!

 

[Sel]

Jag tror också att det är den "oförtjänta" hypen som sticker i folks ögon. Nu har jag väldigt lite koll på HH, men för mig känns han lite som Magnus Uggla fast utan självdistansen och humorn.

 

[Enya]

Jag tror att det är lite det här "älskar eller hatar" som är grunden till problemet - de som älskar honom ÄLSKAR honom verkligen och tenderar att skrika högt om detta, vilket då leder till att vi som inte gillar honom känner ett behov av att skrika tillbaka nästan lika högt. För mig är det lite samma sak med Lars Winnerbäck, som jag tycker illa om av ungefär samma anledning (den senare skriver dock förbannat mycket bättre texter och det är väl det som i någon mån räddar honom i mina ögon, men sjunga kan karln då rakt inte). Visst finns det andra artister och band som säkert förtjänar samma kritik, men få med samma närapå kultstatus som jag upplever att Hellström har.

Du milde, jag trodde jag var ensam om att inte gilla Winnerbäck.... Det verkar vara så ibland, Winnerbäck hit och Winnerbäck dit... och jag kan bara inte med honom, men kan inte heller förklara riktigt varför.

 

[Enya]

Jag kollade Youtube nyss för att höra hur han låter nu, har inte hört en Hellströmlåt på rätt länge för jag brukar vråla högt och stänga av när det varit han på tapeten..... I dag sa för övrigt min dotter att när hennes kompisar frågar henne om hon vill höra en Hellströmlåt brukar hon svara att hon AVSKYR den skiten och att det inte är musik ens så hon vill inte höra ett knyst från honom Och hon visste inte ens om min åsikt om honom...

Herremingud!

 

[Nytant]

Vill ni ha någon att enas emot kan jag berätta att jag har svårt att ta någon på allvar som sjunger på svenska

 

[MJLee]

Jag vet like vagt att han sjunger, men har aldrig hört honom. Iofs är jag personen som inte visste vem avicii var, vilket gjorde min syster upprörd eftersom hon anser att det hör till allmänbildningen

 

[Enya]

Vill ni ha någon att enas emot kan jag berätta att jag har svårt att ta någon på allvar som sjunger på svenska

Men Ted Gärdestad då? Honom kan man väl inte ha något emot? i och för sig sjunger ju inte han längre så det kanske inte gills??

 

[Luff]

Jag trodde ni menade Lundell.

 

[Sel]

Men Ted Gärdestad då? Honom kan man väl inte ha något emot? i och för sig sjunger ju inte han längre så det kanske inte gills??

Det, om något, är väl ändå gräsligt?!

 

[TygerTyger]

Men Ted Gärdestad då? Honom kan man väl inte ha något emot? i och för sig sjunger ju inte han längre så det kanske inte gills??

Fritt citerat:
Smög runt som ett creep i buskarna för att se dig naken mot din vilja
Trallallallalaaa jag älskar mitt liv och ser inga problem med det här

 

[TheRedLightning]

Förstår inte heller. Tycker det är så konstigt men å andra sidan lär väl folk tycka det om min musiksmak också.
Men att man kan leva på att vara sångare och sjunga falskt är en gåta. Har man inte stolthet att göra något bra?
Och det är inte bara HH, har ni hört Spice Girls live nångång? Hujeda mig.. precis lika provocerande…

Är det inte rätt många artister idag som låter falska när de uppträder?
Det används mer autotune idag än förr och funkar inte live (än va ha vet). Kan själv tycka det är lite synd att det behövs autotune alls.

 

[athena_arabians]

Du milde, jag trodde jag var ensam om att inte gilla Winnerbäck.... Det verkar vara så ibland, Winnerbäck hit och Winnerbäck dit... och jag kan bara inte med honom, men kan inte heller förklara riktigt varför.

Det är du INTE...

 

[athena_arabians]

Jag trodde ni menade Lundell.

Jag slipper gärna lyssna på honom också

 

[athena_arabians]

Jag tror också att det är den "oförtjänta" hypen som sticker i folks ögon. Nu har jag väldigt lite koll på HH, men för mig känns han lite som Magnus Uggla fast utan självdistansen och humorn.

Jag är inte någon Uggla-fan... men han är som sagt ofta rolig och tar inte sig själv på så dödligt allvar. Och texterna är ofta fyndiga (om än rätt elaka).

Herregud, insåg just att jag hellre lyssnar på Eddie Meduza än HH!

 

[Nytant]

Men Ted Gärdestad då? Honom kan man väl inte ha något emot? i och för sig sjunger ju inte han längre så det kanske inte gills??

Har väldigt vaga begrepp om vem det är och hur han låter, men antagligen tycker jag även han låter lite töntig per definition. Det har med min relation till språket att göra. Dock har jag noterat en oroväckande tendens som tyder på att jag varit i Sverige (för) länge (?): musik på tyska har börjat låta lite småtöntig. Så snart svänger det kanske! Utifrån @TygerTyger s sammanfattning nedan tänker jag dock att jag antagligen ändå inte kommer bli nåt större Gärdestad-fan

 

[TygerTyger]

Har väldigt vaga begrepp om vem det är och hur han låter, men antagligen tycker jag även han låter lite töntig per definition. Det har med min relation till språket att göra. Dock har jag noterat en oroväckande tendens som tyder på att jag varit i Sverige (för) länge (?): musik på tyska har börjat låta lite småtöntig. Så snart svänger det kanske! Utifrån @TygerTyger s sammanfattning nedan tänker jag dock att jag antagligen ändå inte kommer bli nåt större Gärdestad-fan

Testa! Här är låten jag beskrev tidigare:

 

[Nytant]

Testa! Här är låten jag beskrev tidigare:

Oj. OJ! Jag kände faktiskt igen den där låten från någon reklam men har aldrig hört hela. Det var ju riktigt illa

 

[Lingon]

Jag tror att det är lite det här "älskar eller hatar" som är grunden till problemet - de som älskar honom ÄLSKAR honom verkligen och tenderar att skrika högt om detta, vilket då leder till att vi som inte gillar honom känner ett behov av att skrika tillbaka nästan lika högt. För mig är det lite samma sak med Lars Winnerbäck, som jag tycker illa om av ungefär samma anledning (den senare skriver dock förbannat mycket bättre texter och det är väl det som i någon mån räddar honom i mina ögon, men sjunga kan karln då rakt inte). Visst finns det andra artister och band som säkert förtjänar samma kritik, men få med samma närapå kultstatus som jag upplever att Hellström har.

För mig är det samma med Ed Sheeran. Jag förstår verkligen inte hypen. Han låter som om en medlem från ett dåligt boyband från 90-talet sadlat om till krogsångare men behållit boybandstilen utan att utvecklas det minsta. Och då gillar jag en del 90-tals boybands. Men Ed Sheeran klarar jag inte av! Jag stänger av radion och blir verkligen orimligt provocerad av hypen!