Öppna och sluta

[Djurjouren]

Så gör jag oxå, tränar dressyr och bvöjning och saker och är superseriös och sen rider jag ut och busar som en galning :-) Då behöver jag aldrig bråka med tölten, den blir fin av att jag dressyerar och är sen trevligft åkbar :-)

 

[poseidon]

Man ska alltid rida utifrån sitt eget behov och intresse. Tyvärr är det alldeles för få som tränar sina hästars bärighet och smidighet. Själv finner jag inget större intresse av uteridning längre och mina hästar verkar tycka att det som jag tycker är roligt är även roligt för dem, eller snarare, jag har fått en häst som orkar bära mig inte helt korrekt men, ja, bättre och bättre och detta har lett till att hon faktiskt inte accepterar att jag inte sitter ordentligt och ger henne rätt signaler. Jag har fått en häst som kräver mer av mig. Den bästa harmonin som jag nått med min häst har skett inom ridbanans fyra staket. Jag har hittat det som passar mig. Många har en inställning av att hästarna "blir uttråkade" och "segar till" när de rider på bana. Jag tror att problemet sitter i ryttarna som själva tycker att träningen är tråkig och därmed gör hästarna ointresserade. Den enda gången min häst maskar är då jag tycker vi behöve omväsling och försöker ta med henne ut i skogen, släpper jag sedan tyglarna och låter henne vandra själv så går hon självmant til ridbanan. Jag kan säga att så var inte fallet med henne för ett antal år sedan. Så träning på banan blir vad man gör det till. Men som sagt, varje ryttare ska alltid utgå från sig själv och göra det som den tycker känns bäst. En ryttare som hatar banträning bör rimligtvis hålla sig ifrån den...

//Poseidon

 

[ang]

Visst rider jag utifrån mig själv, men jag försöker också ha hästens intresse och möjligheter i nära åtanke. Om min häst blir uttråkad, är det rimligtvis mig det beror på och inte omgivningen. Det är trots allt inte ridbanan/ geografin som avgör kvaliteten på passet.

För oss är "ban-arbete" roligt och fungerar jättebra - men jag vill också att min häst skall finna sig väl tillrätta och kunna arbeta i andra miljöer. Att träna bärighet och smidighet går minst lika bra utomhus. Dessutom är det lättare att träna kondition utomhus och med mina amatörmässiga funderingar borde det vara bäst att ha varierad träning för att få en så bra grund som möjligt och samtidigt minska risken för skador.

 

[Djurjouren]

Hihi, så är mina oxå, jag rider alltid förbi ridhuset där jag tränar och de stannar alltid til där och vill gå in äen om jag bara tänkt rida ut :-)
Håller helt med dig om att man ska göra vad ryttaren tycker är roligt. Själv gillar jag att träna dressyr på bana och hade gärna gjort det varje dag då jag inte är så himla road av att rida ut men rent fysiologiskt sett så behöver hästen system rensas ur då och då och att göra det på en ridbana ser jag som totalt meningslöst. Bättre och roligare för hästarna att göra det ute i naturen, de mår bäst så.

 

[josse]

Att hästen självmant vill gå in på ridbanan kan ju vara ett tecken på att den trivs med det ni gör därinnne, men det kan också handla om trygghet, alltså att det är tryggare att vara där än ute i skogen. Men det man iofs kan se är ju hur villigt hästen utför själva övningarna därinne. Jag upplever att min Pålla blir mer fokuserad inne på ridbanan, ute i skogen kan det ju finnnas så mkt annat att titta på som kan vara farligt. Å andra sidan blir hon ju lite mer peppad när vi rider ut så av den anledningen får hon energi som kommer "inifrån" och som gör att hon sätter under bakdelen. Då har jag ju fått energin gratis och kan lättare få ignom både framåtdrivande hjälper och förhållningar. Men om hon har för svårt att fokusera när man är ute, då är det ju att gå tillbaka in på ridbanan och träna lydnad av hjälperna. Både och är i alla fall för mej och Pållan en förutsättning för att det ska gå framåt :smirk:.

 

[lilla_mamma]

Håller med, ska man träna kondition ska man ut. För mig som har en häst med urusel balans är det ganska meningslöst att försöka träna dressyr i terrängen, det blir helt enkelt en extra komplikation som vi kan klara oss utan. Dessutom tycker jag alltid att terrängen ger en massa begränsningar. Man kan ge sig på att stigen tar slut fast man skulle behöva ta tre galoppsprång till, eller att en stenbumling förstör den fina travtakt vi just fått till efter sju sorger och åtta bedrövelser.

Så vi leker bara när vi är i skogen, jobbar gör vi på banan, eller på slät grusväg. Och pålle är lika glad oavsett.

 

[josse]

Jo fast Pållan kräver ett aktivt ridande oavsett om vi är ute i terrängen eller på banan, annars tappar hon energin och lullar fram i passtölt eller ngt annat halvdant. Men håller med om att terrängen har sina begränsningar i bland.

 

[Djurjouren]

Där har du nått att ta tagi, att det bli rpass när energin försvinner. Vad jag förstår av dina inlägg så behöver din pålle massor av energi för att kuna trampa under och tölta, kan det vara så att ni saknar styrka? Att använda fart för att få in bakben är inte samma sak som bärighet, det är bara inswingade bakben, inget hälsosamt eller uppbyggande.
Har du prövat bäbistölt i låg form?

 

[Katina]

Ursäkta!! Men vad är bäbistölt?? Min dam vill inte gärna galoppera. Travar hellre.

 

[josse]

Rätt uppfattat Jo, vårt "uppdrag" ligger i att få upp bärighet, mjukhet och balans. Som jag ser det för närvarande är det
1.skritt på volt som ska fungera med korrekt böjning i hela kroppen =matte ska förbättra sits och hjälper för att se till att detta fungerar :smirk:, vidare jobba med skolorna i skritt.

Hittils har mitt uppdrag varit att få bort grispassen, tidigare saknades både styrka, energi och smidighet, orsakat av en otränad stel häst och en ryttare (jag)som suttit fastlåst med hårda händer och overksam ridning. Framåt har det i alla fall gått, så nu kan hon bitvis tölta rent både i bebistölt(korta syträckor när allt fungerar)och en med mer fart=skjutkraft. Detta tror jag kommer sej av förbättrad kondition och mer framåtanda, plus att vi jobbat med en del på böjda spår, även om vi inte gjort helt korrekt så har det nog bitvis varit stärkande ändå. Det går sakta med säkert framåt i alla fall.

 

[josse]

men insvingande bakben kan ju om de kan stoppas upp med förhållning leda till en mer bärig tölt :smirk:. Jag menar hästen måste ju tänka framåt för att bakbensaktiviteten ska komma i gång, därmed inte sagt att hästen bara ska springa i väg.

 

[mandalaki]

Jag tippar att Djurjouren menar att insvingande bakben utan samtidig ryggaktivitet inte är nåt att ha. Tyvärr är ju många av våra hästar bra på det :smirk: fast det ger ingen hållbarhet.


mandalaki

 

[josse]

Min häst heter också Kátina, det finns alltså två i värmland!

 

[josse]

Jag tror att det DJ menar med bebistölt är att man rider hästen i tölt i en lägre form än vad som är vanligt. Syftet är att hästen ska få bättre styrka i överlinjen, och lära sej att bära bättre med bakbenen i tölt. Hästen ska alltså med eftergift i nacken söka sej framåt nedåt med nosen lite framför lodplan, det ska också gå ganska långsamt. Det är svårt att rida hästen på detta vis i tölt, utan att den hamnr för mkt på bogarna eller blitr travaktig i tölten. men rätt riden är det en uppbyggande övning. DJ akns äkeet förklara mer utförligt .

Du skrev att din häst hellre travar än galopperar, hur är det med tölten?
Ett tips att få galopp är ju i uppförsbacke, eller ännu bättre i en kurva, där du lägger vikt i stigbygeln på den sidan som du vill fatta galopp på och se till att tygeln på den sidan är reltivt lös så att hästen har möjlighet att sträcka ut halsen, du kan också ställa hästen lite utåt åt motsatt håll. Detta är kanske inte det ulitmata sättet att fatta galopp, men det här kan du med vikthjälper få hästen att förstå vad du kräver

 

[Katina]

Hon kan tölta bra om hon är på det humöret. Jag håller på att ta lektioner för att lära mig gångartsridning. Har gått på ridskola för stor häst för många år sedan. Har inte ridit islandshäst så länge och är en amatör men har för avsikt att lära mig mer. Hoppas jag :smirk:
I uppförsbackar galopperar hon, men på plan mark töltar och travar hon hellre. Hon grisepassar säkert också, jag har svårt att känna gångarter ordentligt. Hon är 9 år och väldigt söt och snäll