Red_Chili
Trådstartare
Jag trodde att jag bestämt mig, men nu har jag ändå beslutsångest deluxe och behöver nog bolla tankar med någon annan än uppfödaren eller förra ägaren.
Jag har en 11årig tik här hemma.
Hon är av en ras som vanligtvis blir ca 12 år. Vissa blir 14-16 år, andra bara 8-9. Hennes mamma blev 14, men mammans 5 syskon blev bara 10-11 år. Min tants pappa blev i sin tur bara 8-9 år om jag inte minns tokigt. Hur det ser ut med syskonen där vet jag inte riktigt.
Min tant har knölar, massor av knölar. För något år sedan opererades två juver bort eftersom hon fick knölar i dem. Jag tror inte det var cancer då, fast vad det var vet jag inte riktigt.
Nu har hon knölar vid juver och lite överallt på kroppen. Totalt har jag väl hittat ca 14 st och hittar nya lite då och då.
Till min beslutsångest:
Vid juvren mellan bakbenen verkar det komma mest knölar. De har växt snabbt ibland, långsamt för det mesta, sedan märker man att de plötsligt blivit större osv. Samtliga knölar är så ytliga att jag kan ta tag runt dem utan problem.
Nu har jag märkt att en knöl växt fort. Hon har haft den sen i somras och den har då växt sakta men säkert. Det är senaste 1-2 månaderna som den växt snabbare.
En veterinärvän tycker att jag absolut ska åka in och operera bort den snabbväxande knölen. En annan bekant tyckte också att jag skulle ta bort de största knölarna, innan hon får problem av dem. Vissa andra tänker som jag tänkt hittills, att jag inte gör något så länge hon inte har några problem med knölarna.
Hunden i fråga är väldigt(!) pigg och glad, går längst fram i kopplet under skogspromenader på 2-3 timmar, springer runt för fullt och leker när hon är lös, är med på släphareträningar och skriker om hon inte får vara med när jag tränar tricks och lydnad med min unga hund. Kort sagt verkar hon inte alls tänka på att hon har knölar.
Hur skulle ni göra? Skulle ni operera bort de största knölarna nu innan det blir problem med dem, eller skulle ni låta dem vara just eftersom hon inte har några problem?
Jag har en 11årig tik här hemma.
Hon är av en ras som vanligtvis blir ca 12 år. Vissa blir 14-16 år, andra bara 8-9. Hennes mamma blev 14, men mammans 5 syskon blev bara 10-11 år. Min tants pappa blev i sin tur bara 8-9 år om jag inte minns tokigt. Hur det ser ut med syskonen där vet jag inte riktigt.
Min tant har knölar, massor av knölar. För något år sedan opererades två juver bort eftersom hon fick knölar i dem. Jag tror inte det var cancer då, fast vad det var vet jag inte riktigt.
Nu har hon knölar vid juver och lite överallt på kroppen. Totalt har jag väl hittat ca 14 st och hittar nya lite då och då.
Till min beslutsångest:
Vid juvren mellan bakbenen verkar det komma mest knölar. De har växt snabbt ibland, långsamt för det mesta, sedan märker man att de plötsligt blivit större osv. Samtliga knölar är så ytliga att jag kan ta tag runt dem utan problem.
Nu har jag märkt att en knöl växt fort. Hon har haft den sen i somras och den har då växt sakta men säkert. Det är senaste 1-2 månaderna som den växt snabbare.
En veterinärvän tycker att jag absolut ska åka in och operera bort den snabbväxande knölen. En annan bekant tyckte också att jag skulle ta bort de största knölarna, innan hon får problem av dem. Vissa andra tänker som jag tänkt hittills, att jag inte gör något så länge hon inte har några problem med knölarna.
Hunden i fråga är väldigt(!) pigg och glad, går längst fram i kopplet under skogspromenader på 2-3 timmar, springer runt för fullt och leker när hon är lös, är med på släphareträningar och skriker om hon inte får vara med när jag tränar tricks och lydnad med min unga hund. Kort sagt verkar hon inte alls tänka på att hon har knölar.
Hur skulle ni göra? Skulle ni operera bort de största knölarna nu innan det blir problem med dem, eller skulle ni låta dem vara just eftersom hon inte har några problem?
), utan det är mest tiden efter jag tänker på, om det verkligen är värt tiden med tratt, försöka hålla henne lugn osv efter en operation om det inte är nödvändigt att operera.
